En släng av uppgivenhet...
Så sitter jag här, bakat kaka o städat hela huset. Fixat och donat, lagt upp mina smycken, broschyrer, hängt upp käderna osv osv. Har skickat ut över 30 inbjudningar till Öppet hus för Blingo kläderna eftersom det var så många som var intresserade av kläderna men inte så sugna på att ha visning. Har fått massor av positiva reaktioner och kände att nu, nu lossnar det! Efter 4 avbokade visningar på två veckor är ju inte självkänslan den bästa. Jag är så otroligt taggad till de här visningarna och när de inte blir av blir jag lite less... Klart man inte kan hjälpa att man blir sjuk eller att barnen e sjuka, jag är väldigt tacksam för att inte bli smittad av magsjuka, men man blir ju lite trött på att ställa in sig på visning och sedan ställa av sig.
Idag iaf är det fritt fram för alla intresserade att komma. Jag har fått tre som tackat ja... Tre!!!! Varav en stackare fick ringa och avboka idag pga oönskat besök hos barnen. :( Även det är jag tacksam över, att de där vidriga besökarna hålls på replängds avstånd. Men jag får väl vara glad över de två som kommer, mer kaka till oss! Tur jag inte bakat så många kakor...
Usch vad tradig jag är, är väl inget o gnälla över, men det behövde komma ut! Och det skulle vi med behöva, vilket väder det är idag! Strålande sol o lagom kallt, kanske tom lite för kallt för min lilla höna som inte alls är intresserad av o va ute i kyla. Töserna skulle tvunget gå ut innan när jag bakade o städade som mest, de va ute i typ en kvart. O sen skulle alla kläder av igen o en grusig stig uppenbarade sig genom huset som jag nyss dammsugat. Jag skulle vilja att det uppfanns en automatisk dammsugare i alla lister med en sensor som kände av minsta hårstrå och då smidigt och ljudlöst sög in det skit som lagt sig på golvet. Eftersom jag dammsuger typ 2 ggr om dagen och det ändå ser skitigt ut så är detta högst på min önskelista! Det och massor av förvaringsmöjligheter och ev superlim till alla stolar, pallar och filmer som dagligen förvillas bort från sina platser av mina barn...
Nu är det en halvtimme kvar tills jag "öppnar" och hoppas på en vid tillströmning av alla de som inte gett ngt besked! Det hade ju varit super... Man måste ju hoppas iaf... Nu kom det iaf en besökare, min kära man :) Tur jag har honom o min familj som stöttar mig!
