mammabuus

Lååång toakö med mkt gravid syster... När vi hade fem personer kvar i kö ringde klockan för "sittning", inte alls stressande... Men vi hann in precis innan de stängde dörren till salen! Klockan var 19.30 och 19.32 hörde vi Staffan Westerbergs röst, det måste ha varit hans röst för det är inpräntat i ett mkt speciellt och hemskt fack i min hjärna. Sedan började det!

In kom Johan Persson, Annika ngt och Cecilia ngt och sist o nästan minst kom han, Lars Winnerbäck!

En avskalad scen med ett piano, lite slagverk och en stol med en cello. Det var helt fantastiskt, magiskt, intimt och alldeles, alldeles underbart... Vilka texter! Och de blir ännu bättre i denna avskalade form. Man kan inte anklaga honom för att vara en pratglad artist, ingen positiv textskrivare men det är helt fantastiskt hur denna lilla stora man berör. Där står han i ett par jeans, en vanlig skjorta, sitt ankare tatuerat på armen, sin röda kalufs hängande över axlarna och när han blottar sin gyllene strupe blir det magi. Hela konserthuset var knäpptyst så fort musiken började och då låtarna avslutades höll taket på att lyfta av applåder.

Jag har dessutom kommit på vad jag vill vara i mitt framtida liv, jag vill vara som Annika!!! Denna lilla tjej med världens simultanförmåga! Jag är så avundsjuk! Vill oxå kunna stampa olika takter på trumman  (vad den nu heter) samtidigt som jag slår takten på två dova trummor samtidigt som jag sjunger helt fantastiskt! Dessutom vill jag kunna spela trumpet samtidigt som jag fortfarande stampar takten med de där olika trummorna!!! Jag bara undrar varför jag bara kan spela "Nu tändas tusen juleljus" på blockflöjt och "Edelweis" på gittar (om något sakta o hackigt) Varför kan jag inte spela massor av olika instrument? Cecilia var en ung tjej som spelade cello och bas och det lät helt fantastiskt! johan ska vi inte prata om men hans konster har jag fått uppleva flera ggr tidigare.

I två timmar upplevde mitt hjärta glädje, sorg, uppgivenhet, saknad, kärlek men ändå kände jag mig hela tiden alldeles varm i hjärtat. Detta var min åttonde konsert med denna man och jag är så glad att jag traskade in på Hässleholms biblioteket den där dagen, bläddrade och hittade en skiva med den konstigaste killen med det där namnet. Då nyfiken, nu fast för alltid tror jag. Jag tröttnar nog aldrig på den där ljuva sorgsenheten.

Winnerbäck en solig, varm sommarkväll med picknick på en utekonsert är toppen men Winnerbäck i ett konserthus en mörk och regning höstkväll är oslagbar!