mammabuus

Problemet är att efter den där förbannade olyckan har jag rört mig mindre o mindre i snart 7 år. Detta resulterar ju i mindre klädsam isolering och oväntad flåsighet. Just vintertid är det inte jättelyckat att ge sig ut när man är som mig. Kylan o rörelsen gör att jag blir stel som en pinne i lederna o det känns när jag kommer hem. Det känns som att jag varit ute o gått utan en gnutta ledvätska i knäna o nacken är inte alls samarbetsvillig efter en härlig, kall vinterpromenad. Min kära man har nästan samma problem fast sommartid. Han är så manlig att han fick frisedel från lumpen pga sin pollen/gräs allergi. Detta gör såklart att han knappt kan vistas utomhus sommartid för då svullnar han igen i hela nyllet o kan inte andas. Dessutom blir han vansinnigt trött o grinig o det vill man inte utsätta sig för :)

Så nu kom vi fram till att detta är ju det optimala! Ett motionsband hemma så man kan gå precis närsom lusten faller på. Visionerna är stora o vi får väl se hur det slutar. Om det ska bli en traditionell klädhängare som står o hånar oss eller om det kommer att bli flitigt använt. Jag hoppas verkligen att det blir det sista! Just nu sitter jag o väntar på att min stora höna ska vaggas in i John Blunds underbara värld så jag kan gå ner o ta ett kvällspass!

Så bor ni på området och elektrisiteten börjar blinka, ser vårt hus ut att glöda? Ja, då är det ingen fara, bara jag o Peter som rastar fläsket väldigt intensivt :)

Liiiiten bild men hoppas på stoooor skillnad!