Håll i hatten!
Idag blåser det friska vindar kan jag säga. Tycker nog att det är det värsta vädret faktiskt... Visst inte så skoj när det regnar heller men då skyddar iaf regnkläder. Men blåsten... Jag bara väntar på att det ska komma saker flygandes o den största skräcken är att något från vår tomt ska blåsa iväg! Har hämtat tösenas lilla iglootält på området vid ett antal tillfällen... Försöker ha det ganska så undanplockat på tomten så det största hotet är väl egentligen studsmattan.
Jag kan inte minnas att det blåste så här mycket när jag va liten... Det känns som att det bara eskalerat efter Gudrun stormen. Det var en kväll att minnas. Vi hade varit hos mamma i huset, jag o de stora barnen. Vi åkte hem vid 17-tiden o hann bara hem, packa in oss o sätta upp barbiehuset vi hade med oss från mammas vind, sen gick strömmen. Allt blev kolsvart! Jag skulle ut o svira på kvällen men blev totalförbjuden av min man att lämna uppfarten.
Detta förbud skulle också ha gällt min syster... Hon skulle såklart också ut o svira och satte sig i mormors lilla opel corsa och drog iväg. Efter en väldigt kort bit låg det något på vägen, det var en gran som hon lyckades snudda vid, något hårdare än tänkt... Då inser min lillasyster att det nog inte är så säkert att köra mormors bil, så hon kör istället genom skogen ut till vår pappa o hämtar hans volvo istället!!! Var detta så genomtänkt egentligen? Ja, ja, inte till stan kom hon iaf o ute o svirade va hon. Hon fick dock övernatta hos en kompis i stan, överallt var det strömavbrott men inte på Kingan inte! Nästa dag körde hon hem igen o såg förödelsen... Dessutom upptäckte hon att ngt saknades på mormors bil... extraljusena! Än idag vet vi inte riktigt vad som hände men vi utgår från att de där små ljusena fastnat i granen. Stackars den flismaskinen som fick tugga i sig dem...
Själv vågade jag inte gå ner i skogen med Smilla utan försökte verkligen o locka o pocka så hon kunde kissa på tomten, hon vägrade ju det o ville bara göra sina behov i skog o högt gräs, men jag tror hon insåg faran o kissade i rena förskräckelsen. Hela natten låg jag vaken o hörde hur det tjöt utanför fönstret, väntade på att det skulle komma ngt inflygandes genom rutan eller att taket skulle åka av. Jisses vad det blåste!!!!
Det va nog ingen som ens kunde ana hur mycket som skulle bli förstört i den stormen. Stackars alla skogsägare som fick se pensionen ligga som en utvält tändsticksask på sina ägor. O så har det fortsatt, varje år en ny storm som gör livet surt för många. Tur man bor i stan där strömmen håller o inga investeringar i ngr träd här inte. Här finns ju knappt ngr träd ändå på detta nya, kala, tradiga område.
Jodå, det är sådana här dagar som även Kungen liknar oss med blåsrufsiga frisyrer! Jag säger det igen för säkerhetsskull, håll i hatten!!!!!
Jag kan inte minnas att det blåste så här mycket när jag va liten... Det känns som att det bara eskalerat efter Gudrun stormen. Det var en kväll att minnas. Vi hade varit hos mamma i huset, jag o de stora barnen. Vi åkte hem vid 17-tiden o hann bara hem, packa in oss o sätta upp barbiehuset vi hade med oss från mammas vind, sen gick strömmen. Allt blev kolsvart! Jag skulle ut o svira på kvällen men blev totalförbjuden av min man att lämna uppfarten.
Detta förbud skulle också ha gällt min syster... Hon skulle såklart också ut o svira och satte sig i mormors lilla opel corsa och drog iväg. Efter en väldigt kort bit låg det något på vägen, det var en gran som hon lyckades snudda vid, något hårdare än tänkt... Då inser min lillasyster att det nog inte är så säkert att köra mormors bil, så hon kör istället genom skogen ut till vår pappa o hämtar hans volvo istället!!! Var detta så genomtänkt egentligen? Ja, ja, inte till stan kom hon iaf o ute o svirade va hon. Hon fick dock övernatta hos en kompis i stan, överallt var det strömavbrott men inte på Kingan inte! Nästa dag körde hon hem igen o såg förödelsen... Dessutom upptäckte hon att ngt saknades på mormors bil... extraljusena! Än idag vet vi inte riktigt vad som hände men vi utgår från att de där små ljusena fastnat i granen. Stackars den flismaskinen som fick tugga i sig dem...
Själv vågade jag inte gå ner i skogen med Smilla utan försökte verkligen o locka o pocka så hon kunde kissa på tomten, hon vägrade ju det o ville bara göra sina behov i skog o högt gräs, men jag tror hon insåg faran o kissade i rena förskräckelsen. Hela natten låg jag vaken o hörde hur det tjöt utanför fönstret, väntade på att det skulle komma ngt inflygandes genom rutan eller att taket skulle åka av. Jisses vad det blåste!!!!
Det va nog ingen som ens kunde ana hur mycket som skulle bli förstört i den stormen. Stackars alla skogsägare som fick se pensionen ligga som en utvält tändsticksask på sina ägor. O så har det fortsatt, varje år en ny storm som gör livet surt för många. Tur man bor i stan där strömmen håller o inga investeringar i ngr träd här inte. Här finns ju knappt ngr träd ändå på detta nya, kala, tradiga område.
Jodå, det är sådana här dagar som även Kungen liknar oss med blåsrufsiga frisyrer! Jag säger det igen för säkerhetsskull, håll i hatten!!!!!
Kommentarer
Trackback
