Städmani...
Mina egna lägenheter har alltid varit välstädade och allt på sin plats. Kläderna hängda i färgskala, i skåpen var glas och konserver uppradade på ett oklanderligt sätt. Min kära kollega blev lite rädd när hon va hos mig första gången, kändes som om hon va hemma hos "sova med fienden" sa hon. Cd skivorna stod i alfabetisk ordning och jag mådde både psykiskt och fysiskt dåligt då de kom i oordning. Jag strök ALLT. Örngott, diskhanddukar osv osv.
När jag hämtade hem Smilla, min första hund, blev jag lite mänskligare sa samma kollega. Ngr hundleksaker kunde möta henne i dörren och hon kände sig mer bekväm :)
Nu... Fyra barn och två hundar, två permobiler som drar till sig damm man inte trodde fanns och släpper det överallt, ved som bärs in och smulas lite överrallt, hundvalp som gnagar på det mesta och lämnar spår överallt. Leksaker, kläder, strumpor, skor, trosor, sparkcyklar, hundleksaker, kuddar... you name it! Allt ligger på mitt golv och hånar mig. Jag blir galen för jag mår psykiskt dåligt av allt som ligger framme och fysiskt dåligt när jag städar. Hur fasen ska man lösa detta? O när jag får besök ursäktar jag mig konstant för mitt slagfält till hem. Varför? Jag bryr ju inte mig om hur det ser ut hos andra, varför skulle de lägga märke till hur det ser ut hos mig?
När jag känner mig lite nere så hjälper det alltid att städa. Sätta på en skiva på hög volym och bara se hur rent och fint det blir. Golven som blänker och är helt tomma på saker, bänkar och byråer som inte är fullt av papper, räkningar, nappar, telefoner och tfnladdare. Det är lycka!
För att efter 10 minuter med barn i huset upptäcka att allt ser likadant ut som det gjorde för flera timmar sedan... Jag vill kunna sitta ner och läsa en bok, mysa med mina barn med gott samvete utan att ha pressen på mig att jag ska göra ngr. Rensa i ngn låda, plocka i ngn vrå osv. Idag har Vira varit hos farmor och jag o Ellie städade lite. Som vanligt städade jag under soffan, i ngt skåp osv så att det blev mer rörigt efter än innan, men rent iaf.
Nu sitter jag o myser med Ellie och tittar på Shrek och väntar på Vira som ska komma hem från farmor och farfar. Ellie tog av sig sina luddigaste strumpor och jag insåg att det är kanske där jag ska börja. Mellan min dotters tår.... Min kusin frågade sig en gång varför jag va dammig mellan tårna, när jag va liten, det ligger nog i generna...
Vilken natt!
Igår hade jag och min kära man alla möjligheter att få gå och lägga oss i vår säng tillsammans, samtidigt. Låter kanske konstigt när vi är gifta och har varit i 4 år men i detta huset är det inte alltid en självklarhet. Det blir många nätter då jag och töserna sover i vår säng och Peter ligger på soffan eller i någon av tösernas sängar. Varannan vecka ligger han på nedanvåningen för att kunna hjälpa Albin, de nätter han inte sitter i lastbilen och plogar/grusar. Oftast kommer Vira in till oss ganska tidigt och hon snarkar som en hel karl och snörvlar och håller på så då går han till en ledig säng och sover där för han kan inte somna med snörvelmajja brevid sig.
Men igår som sagt, skulle vi ha lite vardagslyx och lägga oss samtidigt. Inga baktankar utan bara få lägga sig brevid sin man och säga go natt, hur naturligt som helst. Men så gjorde vi missen att börja titta på CSI. Ganska så spännande och så visade det sig att det var fortsättning följer.... direkt efter! Så det blev två program med CSI, även det andra programet avslutades med fortsättning följer.... direkt efter! Då gav Peter upp o gick o lade sig medans jag tittade färdigt på ännu ett program. Så vid 23 tiden asade jag upp min trötta kropp och kröp ner i vår sköna säng. Drog ett djupt andetag för att göra mig redo att somna in. Och lyssnar på det underbara ljudet av tysssstnad och Peters tunga andetag som jag brukar somna gott till. Nejdå, han är förkyld och snarkade som en galning! Efter en halvtimme var jag så uppjagad att jag skulle kunna köra ner en bunke strumpor i halsen på honom och binda fast kudden över hans huvud. Så jag fick ta min kudde o mitt täcke och hitta en ledig säng. Det blev Emelies.... ;) Mörkt, tyst och jag somnade medesamma!
På morgonen skapades en viss oro hos Vira och Ellie som inte kunde hitta sin mamma men jisses vad vi sovit gott både jag o Peter. Usch, ska vi redan skaffa skilda sovrum för att få sova i lugn o ro? Känns ju lite trist... eller kanske inte, huvudsaken är ju att vi får sova gott. Fast jag tror nog att det inte kommer att inträffa.
Nätterna här hemma är väldigt spännande för mig som oftast lägger mig sist. Peter snarkar, Vira snarkar i rummet brevid men snarkar så högt att jag hör det som om hon ligger brevid mig, Ellie pratar i sömnen o under sängen ligger Smilla o snarkar för fulla muggar. Men man vänjer sig.... Förutom vid förkylningssnarkningar, tvi vale!
Jag hoppas nu på att kvällen blir lite lugnare och att jag får somna i min sköna säng med sällskap av min käraste! Och i sina rum ligger töserna och trynar heeeela natten i sina sängar... Kanske när de fyller 15 om jag har tur ;)
Julafton...
Vi fick faktiskt besök av tomten idag. Vira har ju sagt att ingen utklädd tomte är välkommen, kommer inte den riktiga kan vi lika bra skita i det. Jag förstår inte att hon som 3 och 4 åring sett att det varit någon utklädd!? Men hon har ett öga för detaljer den där damen. Lollo, jag såg att tomten hade dina glasögon... jag tror det va du som klädde ut dig... Så sa hon förra julen igen, alltså 3 år. I år sa hon, Lollo, när ska du klä ut dig till tomte.... sugen på paket alltså!
Imorgon kommer Emelie o Albin hem igen och då ska det firas med svärföräldrarna, syster o Patrik samt svägerskan med familj. Ännu mer julklappar och ännu mer julmat...
Men innan dess ska alla julklappar som sagt plockas upp samt så måste jag ställa undan gottebordet eftersom jag har väldigt gottesugna hundar. Ester är väldigt påhittig och utnyttjar sin längd för att få tag i både det ena och det andra. Ett bröd hit eller dit är ju onödigt men inte så farligt som chokladkartonger, wienernougat och romerska bågar. Nej, de får hamna på en hylla höööögt upp. Gärna så högt så inte heller jag når den!
Våra fina placeringskort!
Gottebordet som fylldes på efter att syster o mamma kom ;)
Smilla o Ester gillar paket...
Den fina julgranen och en förväntansfull Vira!
Sunes sommar!
Innan idag har det varit full rulle! Dagen började med att jag och Ellie åkte och köpte en julgran, de såg lite torftiga ut men den vi köpte blev superfin när den tinat och tufsat till sig lite. Med mina röda kulor, änglar och annat gammeldags pynt blev det perfekt! Innan den blev sådär perfekt gick väldigt många timmar åt till att leta upp vår julgransfot som jag alltid lägger på samma ställe, men iår var det väl gömt bakom några lådor, grrrr. Tjejerna var helt galna på fm så snälla mamma bad mig komma och lämna dem där, tack mamma!
Det blev lite städ och fix, lussebullsbak, knäckkok, skinkgriljering och julgranspyntning. Riktigt nöjd med min insats idag även om ryggen håller på att gå av o nacken skäller på mig. Hur mycket jag än städar verkar det inte som om det blir någon ordning på det här huset. Var kommer alla grejjer ifrån och hur hamnar de alltid på fel plats? Har iaf haft Emelie som springflicka idag och det underlättade. Hon har tömt diskmaskinen o sprungit o hämtat o grejjat, mest på sitt eget rum men assisterat mig en hel del.
Undrar hur skinkan kommer att smaka förresten... har aldrig griljerat skinka innan, matlagning är inte min grej direkt, men kakor o godis är det däremot ;) Knäcken blev väldigt goda men dock lite mjuka... jäkla skit... Albin åt dock sin med pappret på... då är man faktiskt lite lat, och hång.
Imorn ska viton rulla hem barnen till sin mamma o sen rulla vidare till min barndoms by Hästveda, byn som ngn glömde. Köpa hundmat efter ett hett tips ;) och kör då inom Wahlkvist, där finns nog världens godaste brunkål, inget som slår den hittills. Sen e vi nog klara för i år, redo för julafton!!!
Men som vanligt är man lite panikslagen för att folk inte ska bli nöjda med sina julklappar, att maten inte ska räcka eller blir helt misslyckad osv. Men allvarligt! Vad spelar det för roll? Blir ju jul ändå o huvudsaken är att man är med sin familj och myser!
Jullov!
Idag har vi haft huset fullt av barn, Vira hade två kompisar hemma. Det är så kul att lyssna på deras konversationer när de är 4-5 år. Så rediga och ändå så oskyldiga. Under tiden de lekte o Albin spelade tv-spel låg Ellie på Emelies säng medans jag o Em grejjade på hennes rum. Vi har satt upp två hyllor o en spegel, med mollyplugg (?) vilket sitter väldans bra men är lite trixigt. Fast nu har ju min man ett specialverktyg till dessa pluggar som gör att det går galant att sätta i dem. Våra tunna oisolerade (grrrr) innerväggar tål ju inte så mkt... Men nu har hyllorna kommit upp iaf och vi är såååå nöjda. Har även skruvat upp hennes barbord/skrivbord ordentligt så hon kan använda det utan att få det i knät. Och det bästa av allt, hon satte själv upp en vägglampa med pluggar och skruvdragaren i högsta hugg! Jag blir så stolt när jag ser resultatet av operation-klara-dig-själv som jag övat på henne under de senaste 6 åren. Och hennes lycka över att ha fixat det själv, det är obeskrivligt! I somras köpte jag en ny lampa åt henne o skulle sätta ihop den, när jag kom in på hennes rum va den redan färdigmonterad!? "Men Linda, du säger ju att man ska prova och att man kan bara man vågar prova så jag testade, och det gick ju bra!" Kan säga att en tår trillade på min kind. Jag har nått fram!!!!! :)
Det är en av de viktigaste lektionerna jag håller för tjejerna, inte lika naturligt för Albin som e kille, men jag drar det för honom också. Nästan dagligen håller jag lite gömd peptalk i mina samtal med barnen om saker jag vill att de ska tänka. Ja, kalla det hjärntvätt går också bra :)
Man är lika mycket värd som kille och tjej.
Tjejer kan laga saker, byta däck på bilen, tanka, snickra, tapetsera, klippa gräset osv osv, precis lika bra som killar.
Killar kan tvätta, städa, laga mat och byta blöjor lika bra som en tjej.
Man behöver inte ha en partner för att vara lycklig eller för att känna sig "lyckad".
Vet man att man har rätt behöver man inte envisas, det är ljuvligt när man får sitt erkännande!
Var mot andra som du vill att de ska vara mot dig.
Ja, litet utplock... Nuförtiden tankar jag sällan, klipper inte hela gräsmattan, får gärna veden inburen, byter helst inte däck osv. Min kära syster har pikat mig och skällt på mig att jag inte ska föralla i mitt handlande och låta Peter ta över allt så jag inte kan något själv. Det tål att tänkas på... Jag påminde henne om alla dessa pikar en gång när hon bad Peter byta däck till henne. Svaret blev
Huvudsaken är att man vet att man kan, att någon annan gör det är ju bara gött... ;)
Och det ligger väl lite sanning i det. Jag kan allt det där som jag gärna lämnar över till Peter men som idag var det väldigt roligt och kändes skönt att få skruvat och spikat lite när man ser ett så bra reslutat. Men nu är denna dagen slut och efter julhandling på Maxi med syster är jag ganska mör... och fattig... hur mycket mat ska man trycka i sig på julafton egentligen, ganska mycket med tanke på priset och kassarna... Men vi är ju många och det är ju så gott!
Natti natti
Denna snö...
Det enda som inte är så skoj med snön är när man kör fast. Det har inte hänt speciellt många gånger, närmare bestämt 2. Första gången bodde jag ute i skogen i älskade Gerastorp. Pappa hade varit och hälsat på och jag skröt om att jag inte kört fast en enda gång med min super volvo 740 som startade i alla väder och tog sig över stock och sten. Skulle in till byn och handla och då, efter bara en liten bit fastnade jag i en obefintlig snödriva och kom inte loss!!! Fick snällt ringa pappa som inte kommit så långt så han kunde dra loss mig.
Däremot körde min syster fast 2 ggr samma dag (tror jag) utanför mitt hus i skogen. Som vi slet! Hon parkerade på den absolut halaste platsen på gården och vi försökte med allt. Grus under hjulen, putta, gamla filtar under hjulen, Linda på motorhuven osv osv, vet inte hur vi lyckades men loss kom hon. Sen skulle hon iväg för att komma tillbaka igen o då sa jag "Ställ dig nu ngn annanstans" Hon kom gasandes tillbaka och parkerade.... ja, var tror ni? Bara för mig att hoppa upp på motorhuven igen som en annan playmate of the year.
Jag har dock klarat av att köra fast i sand en gång. Vid havet och letade parkering för min lilla Twingoo. Där kom vi körande, fullt överallt tills jag hittade den perfekta platsen! Hur kunde folk missat den? Jag gnuggade mina händer av lycka och skrattade rått, muhahahaha, vilken parkeringsplats vi fick! Hmm, kanske lite nära ändå så jag skulle backa ut lite.... jaha, därför ingen stod där, mjukaste sanden som fanns. Mjukare än nere på stranden tror jag! Bara att putta, gasa, gräva och putta igen. Jag och Malin garvade för vi e så vana vid våra äventyr men den andra passageraren skämdes och blev nästan förbannad på oss. He he he, tillslut löste vi det med att lägga ut bilmattorna under däcken o skutt så va vi upp igen. Parkerade låååångt därifrån men på asfalten, kändes tryggast...
Just det, snöfastkörning. Va hos en kompis idag och parkerade bilen fint utanför hennes hus. När jag skulle backa upp spann det bara i hjulen och jag kom ingenstans. Vände på den minimala och oskottade gården för att köra upp. Vad hände då? Jo jag körde fast. Skottade, gasade och provade med de berömda mattorna men jag fick se mig besegrad och ringa Peter. Han kom med lastbilen full av grus och fixade upp mig. Inte första gången för hon hade för bara ngr dagar sedan blivit uppbogserad av bärgaren från sin egen uppfart, ha ha ha, inte illa.
Räddningsarbete pågår, tack min skatt!
Måste bara tipsa om en väldigt fin julklapp som jag köpte idag till alla 4 barnen (sluta läsa här Emelie!!!!)
För endast 50 spänn blir den din att ge bort! Så i år ska alla barnen få ge ett ensamt litet barn någonstans i världen en varm och go godnatt kram! Köpte mina på Hemtex men finns säkert att köpa lite varstans, perfekt att ge som en liten extra present eller varför inte ett par stycken till en mormor/farmor morfar/farfar som redan har allt och lite till. Det blir nog en till gammel mormor också, tror att de uppskattar detta! Och jag vet att våra barn gör det, även om Vira började gråta när jag berättade vad det var för en julklapp, eftersom hon inte trodde att hon skulle få något annat alls... Tycker att det är viktigt att visa barnen att man ska tänka på andra också och inte ta för givet att alla har det så bra som vi.
Det är viktigt att stanna upp i vardagen och glädjas åt det man har, tak över huvudet, mat, kläder och någon att älska/älskas av istället för att bara ånga på i jakten efter mer.
Tänkvärda ord som min kloka mamma skrev till mig en dag och som jag försöker tänka på så ofta jag kan:
Var inte så upptagen med att jaga den stora lyckan, då kan du missa alla de små...
Fjärde advent...
Igår gjorde jag lite julgodis som smakar helt galet gott. Har tjyvat lite recept överallat, mumsfilibaba, bolibompa o Leila. Resultatet blev alldeles lysande tack vare min nya stektermometer och tidstålamod. Den allra godaste knäcken gör min mamma, vi kallar den för 4 timmars knäck för hon kokar den i en speciell gryta i minst 4 timmar. Så blir den oxå alldeles perfekt! Men jag har inte tålamod till det. Och knäcken igår blev helt perfekta! Och när jag stod där och väntade på att den skulle bli klar såg jag min mamma framför mig som svävade runt i huset, innnan hon hoppade i duschen, nyduschad i bara handduken, finklädd osv och med jämna mellanrum rörde i knäcken :) Lilla mamma, varje dag är jag så glad att hon är just min mamma och så tacksam över den styrka hon har och att hon alltid har en lösning på allt!
Tillbaka till godistillverkningen, så här blev resultatet!
Mumsiga recept!
Leilas knäck:
2 dl socker
2 dl grädde
2 dl sirap
2 msk smör (det glömde jag men de blev lika goda för det!)
2 msk kakao (bara om man vill ha lite chokladig smak)
Blanda socker, grädde, sirap och kakao, koka 15-20 minuter eller till ca 120 grader.
Under tiden det kokar, hacka mandel och lägg i knäckformar på en bricka eller dylikt.
Tillsätt smör och häll upp i formarna. Låt svalna, jag satte ut brickan i snön i 10 minuter, sen va den lagom kalla att sätta in i kylen över natten.
Ät och njut!
Lakritskola:
3/4 dl turkisk peppar
3 dl grädde
3 dl socker
1 dl sirap
1 msk kakao
2 tsk smör
200 g choklad
havssalt till garnering
Detta receptet hittade jag hos mumsfilibabba.se, tack så mkt!
Krossa karamellerna i en mortel, blanda grädde, socker, sirap, kakao och karamellkrossen i en gryta.
Koka upp under omrörning till 117-120 grader, rör om då coh då.
Rör ner smör, häll i en form med bakplåtspapper (ca 20x20 cm) och låt svalna (även här perfekt att sätta ut i snön på altanen, förutsatt att man inte har en hund ute då)
Smält chokladen i vattenbad och låt svalna.
Skär eller klipp upp kolan i lagom bitar, doppa i choklad och strö på saltet innan chokladen stelnat, är inte ett måste, kolan är jättegod utan choklad också!
Ät och njut igen!
Wienernougat a la Bolibompa:
250 g nougat
125 g mörk choklad
100 g flagad mandel
1. Rosta mandeln i en torr stekpanna tills den är gyllenbrun, akta er för att bränna den-det är lätt hänt...
2. Lägg nougat i vattenbad samt hackad choklad.
3. Blanda i mandeln i den flytande, smarriga blandningen och häll i en avlång form klädd med bakplåtspaper. Låt stelna och skär sen i bitar.
Ät och njut återigen!
Sådär, eftersom jag gjorde detta igår får jag se vad jag och töserna hittar på idag. Kanske åka till förmedlingscentralen, är på jakt efter en gammal gryta/kar till veden. Eller hem till mormor o överlämna hennes adventspresent, eller kanske till gamlemormor? Valen är många en dag som denna men just nu känns det helt ok o ligga på soffan med töserna o gosa! Ha en bra dag mina vänner!
Stora tjejen!
Iväg till Ikea alltså och sen hem och skruvade isär spjälsängen som får ligga på vinden i väntan på en ny bebis att bära. Ellie var så glad och hjälpte till att sätta ihop sängen och bädda. Min nya säng! Jag hade förberett mig för det värsta. att det skulle rännas upp o ner hela kvällen men vi lade oss o läste en saga o sen sa jag gonatt o har inte hört ett ljud efter det. Hoppas det fortsätter så!
Vira har sovit i egen säng sedan hon var 1 1/2 eftersom hon klättrade ur den allt som oftast. Lite bökigt i början eller ganska lång tid. Nu de senaste veckorna har jag fått sitta mittemellan tjejerna på kvällen, i soffan i allrummet, innan dess i 5 låååånga år har vi legat hos Vira i hennes säng tills hon somnat. Det ska jag aldrig börja med me Ellie. O nu fungerar det ganska bra faktiskt. Läser för båda o lägger dem i en varsin säng o sen sitter jag mittemellan tills de somnat. Ett steg på vägen för ett självständigare liv! Hejja hejja!!!
Lucian...
Glömde ju skriva om Ellies lucia! Det blev på tisdag em på Stralsund. Det va nästan mer imponerande men förmodligen var det för att det va hela dagiset, 40-45 barn tror jag att de är mellan 1-5 år. Alla dessa små pyttar hade lusselinne, stjärngosse strut, tomtedräkt och pepparkaksdräkt. De va sååå söta o stod helt stilla o sjöng sina visor. All personal var också lusseklädd och de drog de allra minsta i små pinnakärror med glitter på. Allt var mörkt, bara en liten gran på scen och det blev så effektfullt när de kom där med sina kronor och ljus. Helt galet fint.
Även dagen efter gick de lucia för mor/farföräldrar, mostrar, fastrar osv. Många stolta människor som tittade på sina barnbarn, syskonbarn. Jätteskoj att så många kom och tittade. Jag var ju också där för som förälder kunde man skriva upp sig för att hjälpa till med påklädning och fixa fika och var ska Linda va om inte mitt i smeten. Som vanligt. Blir så trött på mig själv, men det känns ändå bra när man får lite uppskattning efteråt och märkte hur tacksamma pedagogerna var för lite hjälp.
Ja, det blev många lussetåg i år. Först Albin i skolan, Vira på dagis och sedan två tåg med Ellie. Men det är så fint och mysigt så det åker jag gärna på!
Nu får det vara nog för idag, jag hör hur sängen ropar på mig högre och högre. Måste nog gå upp innan den väcker töserna ;)
Julångest?
I måndes var det ju som bekant luciadagen. Vi va på lucia på Viras dagis, de är så söta o duktiga när de står där inför alla föräldrar o sjunger. Vira ville inte att jag skulle följa med för då satt jag bara o log o då ville hon också le men det ville hon inte på dagis!? Jaha... Jag förklarade att jag log ju för att jag är stolt över henne o att jag är så glad att den söta lilla flickan är min dotter. Men det vet jag väl mamma, blev svaret. O vad fanns kvar o säga då? Jag blir helt vilse i det där med barnuppfostran, speciellt med den där 5-åringen som pratar och agerar mer som en 12-åring! Härom veckan började hon gråta för att inte den riktiga tomten kom på julen, det va ju bara ngn som klädde ut sig. Jag sa att tomten hinner ju inte till alla barn. Då blev svaret att om inte den riktiga tomten kunde komma kunde vi lika bra skita i o ha ngn tomte. Det va ju ändå bara Emelie, Albin, Lollo o ngn annan som hon inte riktigt visste vem det va men hon såg att det bara va på låtsas. Jag såg min chans att slippa jaga grannar och släktingar för tomte o gav på förslag att vi kunde ju skicka ett brev o be tomten sätta säcken utanför dörren bara. Det godtog hon. Men nu i veckan började hon gråta igen för att den riktiga tomten inte hade tid o komma till henne, bara alla andra barn. Jaha, då började det igen, vad svara nu? Jag sa att den riktiga tomten inte åkte ut alls utan att han skickade iväg andra att dela ut klapparna.
Det där med tomte tycker jag egentligen är ett riktigt lurendrejeri. När barnen e små ska man tvinga barnen att sitta i knät på tomten för en bild o ta i hand osv osv, när de är livrädda! Sen börjar de tveka o då tutar man i dem att det är klart att tomten finns! För att bara ngt år senare avslöja att allt är buffel o båg o det finns ingen tomte. Jag gör gärna en tradition av att få säcken lämnad utanför dörren. Då slipper man jaga en person som måste lämna sitt eget firande o ha dåligt samvete för det. O när ens 5 åring ändå avslöjar dem kan det ju kvitta. Men samtidigt gnager den där känslan att de är ju barn o barn ska få uppleva en "riktigt" jul med tomte. Vem har sagt att den bara är "riktigt" för att tomten kommer? När vi va små va alltid vår moster tomte och hon gjorde det så bra att vi trodde blint på det, tills hon blev gravid och då va de ju tvugna att avslöja det hela. Det pinsmma är att jag skulle alltså fylla 10 år!!!! 10 år o fortfarande tro på tomten!? Mamma va ganska så nervös för att vi skulle bli mobbade i skolan, ha ha ha. Men visst va det spännande men ändå lite pinsamt för man kände ju att man va lite för stor för att få paket o bli sådär glad som man skulle bli...
Jag kommer ihåg mina barndoms jular med stor kärlek och lycka. Mamma fick alltid till det så att den riktiga julkänslan infann sig och jag får sådan ångest för jag tycker inte att jag får den känslan här hemma o vill ju såklart att mina barn också ska känna samma som mig! Jag har flera kvällar på rad önskat att jag va 11 år igen o låg i mitt rum hemma i Hästveda med min oranga pappersstjärna i fönstret. Och mår fortfarande dåligt för att jag tvingade min mamma att köpa trista furustakar som alla andra hade för det såg så fattigt ut med pappstjärnor... Usch va hemskt! För att kompensera detta har jag själv i år köpt gigantiska pappstjärnor i orange! Förlåt mamma!!!
Idag försökte vi oss på att göra lite julgodis, jag wienernougat och tjejerna fick en rulle rosa marsipan att göra figurer med, slutade som vanligt med att jag gjorde dem o att tjejerna åt upp nästan allt... Ska bli spännande o smaka wienernougaten iaf, blir den god ska jag skriva ut receptet ;)
Imorn blir det IKEA me syster o töserna o sen på em hoppas jag att jag ska få ihop mina knäck o min lakritskola som jag tänkte göra lääääänge! Vet egentligen inte varför jag gör sånt för jag äter ju bara upp det innan det är dags att plocka fram... Ja ja, det blir nog jul ändå och jag hoppas att mina barn känner som jag gjorde som liten även om min julkänsla tyvärr vuxit bort lite med åren. Tråkigt men sant!
Här kommer en bild på sötaste Ellie som lucia, Vira vägrade vara med ensam på bild så henne får ni tyvärr inte se, även om hon såklart va sötaste Vira! Så lycklig jag är för att de där två huliganerna är mina huliganer!
Pepparkaksbak!
Det var nog också den lättaste bakningen någonsin. Jag rekomenderar att man använder en 13 åring och en 11 åring i baket med en 5 och en 3 åring. Jag gjorde inte så mycket. Flyttade över kakorna från bordet till plåten, in med dem i ugnen, tog ut kakorna o la dem på diskbänken, ut med plåten på altanen och så börja om från början... Blev nog en 150 st... Bland annat 25 stora pepparkakshjärtan som ska extraknäcka som placeringskort till julmiddagen. Imorgon ska vi garnera dem med lite glasyr. Till detta missbrukade vi Agneta och Lindas julskiva samt Carolas jul i Betlehem alldeles för högt. Men det är ju det som är halva nöjet, inte nynna utan körsjunga "once they told me, barampapapam"
Här kommer vårt superrecept!
250g smör
4 dl socker
2 dl sirap
2 dl vatten
2 msk kanel
1 msk kardemumma
1 msk kryddnejlika
1 msk bikarbonat
ca 1,5 l mjöl
1-2 st större barn (om du har hemma, inte nödvändigt men underlättar)
Koka hastigt upp smör, socker, sirap och vatten.
Häll över kryddorna
Rör i mjöl och bikarbonat, ej allt mjöl, spara lite till utbakningen
Låt stå över natten
Kavla ut och låt de stora barnen hjälpa de små att trycka ut kakorna o lägg på kalla plåtar.
I ugn 225 grader ca 5 minuter.
Blir ganska många pepparkakor så saknar ni den sista ingrediensen så gör bara halv sats, de små tröttnar ganska fort... iaf mina...
Pepparkaksbagarna Emelie, Ellie, Vira o Albin
Vira i finaste pepparkaksförklädet o spökformen i högsta hugg
Ellie tycker det är gott med pepparkaksdeg...
En god gärning!
Nu till något mycket roligare. Idag rensade jag ut lite gamla kläder som vi inte använder, jagade runt i tfn efter någonstans där man kan lämna till frusna männsikor med tanke på den bitande kylan utanför. Tillslut fick jag hjälp och kom till en mycket tacksam kvinna och jag var väldigt välkommen. Det bara for i mig och jag for runt i huset och förrådet i jakt på värmande plagg. En stoooor IKEA kasse och en pappakasse fylldes med 5 vinterjackor, stickade tröjor, mössor, jeans, fleeceplädar och oanvända kallingar. Sen drog jag iväg och gjorde förhoppningsvis några människor varma och glada. Själv blev jag väldigt varm och glad, känns så bra att rensa ut kläder vi inte använder och att de dessutom kommer till nytta!
Jag är inte en sådan människa som skänker pengar till männsikor i utsatta situationer, tex musikanterna på stan eller försäljarna av de hemlösas tidning. Däremot skänker jag gärna kläder och annat de kan behöva. Med en släkt som är nerlusad av alkoholister, de flesta avlidna men en och annan levande, vet jag att de där pengarna allt för ofta går till flytande varor som värmer för stunden. Jag vet att det inte är min sak att bestämma vad de gör med sina pengar men jag vill inte bidra till detta, jag vill att de ska va varma länge och när de vill!
Ett år när Peter körde taxi, hade han lämnat en man på stationen där han skulle tillbringa sin julaftonskväll. Jag blev helt tårögd och ville att Peter skulle åka och hämta honom. Men det är lite svårt, många människor i dessa situationer är tacksamma för lite hjälp medan många också blir förbannade på de som kommer med sina almoser. Men jag hoppas att de kläder jag lämnat idag blir glatt mottagna och väl använda. Tänk så många människor i vårt samhälle som har det så tufft. Usch, jag orkar knappt tänka på det. Jag skulle gärna öppna upp ett andningshål med varm mat och sköna sängar att värma och sova ut i men återigen blir det ideelt och var ska man få dessa pengar ifrån? Jag skäms ofta för invånarna i vårt land, hur man kan gotta sig i sin egen rikedom och bara vilja ha mer och mer utan att tänka på alla de som är utan? Varför är det oftast de som inte har det riktigt så gott ställt som engagerar sig i de utsatta? Jag önskar att jag var ekonomisk oberoende och kunde hjälpa så många fler än efem personer i Hässlehåla som får lite varma jackor. Men många bäckar små.... glöm inte det mina vänner!!!
Nu hoppas jag att alla får en riktigt häääärlig helg! Själv har jag hämtat en kompis till Vira o alla tre tjejerna leker på ovanvåningen och jag hade tänkt att sätta min man i arbete här hemma nu när han väl e hos oss. Men det ser lite mörkt ut tror jag, han lutade precis sig tillbaka i soffan o de som känner honom vet ju vad det innebär... Att en människa kan somna så fort på så konstiga platser? Då är man trött...
Tråkmåns...
Vet inte varför jag är så här idag, tycker bara allt e skit. Eller jo, det vet jag. Jag har flera göromål på en dag och då blir det mest skit i min hjärna. Vaknade imorse och planerade att gå till dagis med tjejerna o hundarna, så vi fick lite snabb motion innan jag skulle börja röjja här. I em ska nämligen Albin o hans assistent va hemma sjlälva och som vanligt har jag för höga krav på hur detta hus ska se ut. Men jag vill inte att ngn ska gå o sprätta i våra grejjer o kanske tänka tankar som jag själv lägger ihop.
Iaf så blev det inte så. Mamma messade imorse o frågade hur dags jag skulle lämna tjejerna, för oss som känner henne väl vet vi att då är det illa. Jag ringde o vi bestämde att jag skulle köra henne till vårdcentralen för provtagning. Tog hundarna med mig o skulle gå en skön runda i city istället. Hur skönt ät det att gå på små, oskottade trottoarer? Vi kom knappt fram! Efter en halvtimme gav jag upp o satte mig i bilen, mamma hade inte kommit in än. Ringde syster och uppehöll henne i sitt arbete en stund o fick då mess av mamma igen att de hade fika. Jag beslöt mig för att gå o kolla om det fanns ngn klipptid. Jodå, inte hos världens bäsa Eriká men hon Lisa som skötte sig alldeles utmärkt. Lite kort i nacken kanske men det är väl för att det långa jag va så glad för va väl sletet...
EFter två timmar kunde jag köra hem mamma o åkte hem o färgade håret o duschade. Jag va alltså på Rockee utan smink, oduschad och sunkig, iklädd mina skitigaste kläder eftersom jag bara skulle ut o gå samt mina älskade bonnastövlar. Herregud som jag såg ut...
Nu laddar jag med två gnälliga och trötta tjejer inför em. Först möte på arbetsförmedlingen kl 15.00, 16.45 bär det av till simskolan som slutar 17.30 och 18.00 ska vi försöka infinna oss i Tyringe där Albin ska lussa. Ja, ja, det ska nog gå... Vira får duscha snabbt o jag får ta på mig en tung högersko...
Nu sitter vi o tittar på Franklin, världens sötaste tecknade sköldpadda, o ser nu att Ellie somnat brevid mig. Hoppas att hon bara e lite trött o inte har fått magsjukebaselusker med sig hem, det är min största fasa. Jag HATAR magsjuka! Även om tjejerna e jätteduktiga o springer in på toa o har en liten hink med sig överallt men ändå. Blääää! E kanske störst fasa att bli sjuk när tjejerna är friska igen som i vintras när jag o Peter fick vinterkräksjukan o tjejerna va hur pigga som helst o skulle ha mat o uppmärksamhet när man själv bara ville försvinna. Med det är väl en mammas lott här i livet, att ta hand om sina sjuka barn (mannen inräknad där också)
Nu måste jag tagga mig lite så att jag inte bara går runt o surar. Måste förbereda fikan vi ska ha med oss, inget bjuds på skolan utan man får ta med sig själv. Tur att Vira har packat sin badväska så den e klar. Hmmm, något jag glömt... ja, just det, kvällsmat... nej, nu deppar jag lite till tror jag, kvällsmat e sååå tradigt. Kanske ska fundera lite mer på det där med matkasse ändå, fast vi e ju ganska grettna...
Men jag tackar för era fina kommentarer ang min blogg! Det livar upp mig väldans mycket att jag kan glädja er med mina öden och äventyr! :)
Vilken dag...
Ja, jisses. Nu är det skönt att få placera sin lilla välsvarvade rumpa i soffan ;)
Dagen började med att Peter väckte mig 6.30, oj igen, jag är så trött... Iaf fick jag fart o klä mig, sminka mig, klä barnen, ge dem frukost, halsa en herbalifeshake, köra till industri omr o hämta Peter, hem o hämta tjejerna o köra dem till dagis. Världens bästa dagis har jag som kunde justera tiderna så de kunde komma lite tidigare idag. O sen full gas till CSK i Kristianstad i syster o Patriks bil för läkarbesök 8.30. I god tid och infann mig på kirurgmottagningen 8.25. Fick lite konstiga vibbar och frågade en receptionist om jag va på rätt avdelning, jodå, jag va på rätt avdelning men PÅ FEL SJUKHUS!!!!!
Herre gud! Flått som en galning till Krstd o skulle va i Hlm... SUCK!!!! Men jag hade sån tur att jag fick prata med väldigt vänliga och hjälpsamma människor som ringde Hlm och ordnade att jag fick komma dit ändå, om än lite senare. Det var ju bra, även om de inte hittade något fel på just den kroppsdelen, och kommer att skickas på skiktröntgen o se om det visar ngt....
Lite matt av dagens början ringde jag Patrik och hämtade honom så han kunde ta hem bilen, vilken jäxla miss! Jag skulle ju hämta töserna!!!! Lite brådis eftersom de skulle hämtas precis innan maten och jag ville ju inte att mina flickor skulle sitta där och va ledsna för att de inte fick äta. Att gå var alltså uteslutet även om jag spatserar på bra så tar det ändå lite längre tid att gå de kilometrarna som är mellan dagisen. Hmmm, cykla ville jag ju helst inte med rädsla för att trilla med Ellie bak i cykelstolen. Det fick bli cykel med cykelkärra, kändes som det mest säkra och snabbaste alternativet.
Detta blev dagens tredje miss! Hur tungt kan det vara att cykla med en opumpad cykelkärra som i sig väger ung 20 kg, lägg till en flicka på 15 kg och en på 17 kg samt snömodd... Jag meddelar härmed att det va skittungt! Har nog inte flåsat så mkt i hela mitt liv, tur att jag var ensam på cykelbanan. Var dessutom extra snygg med min vita cykelhjälm ovanpå den ev tjockaste mössa jag äger. Såg ut som en conehead, inte ens min pappa ville hälsa på mig när jag mötte honom. Vill tro att det var för att han inte såg mig men inser att han nog skämdes, där kom jag som en fladdrande conehead med vidöppen mun och rök runt omkring mig som jag flåsade...
Men hem kom vi, o efter lite vila begav vi oss ut till pulkabacken. Det är så lagom att åka pulka med en 5 och 3 åring, vi åkte typ 10 ggr o sen bar det av hemåt :) Jag åkte oxå två ggr, sen ville inte Ellie åka med sin mamma, o kändes ju lite pinsamt att åka själv med två barn nedanför backen som ville hem...
Min kära vän Sofie med barn var oxå med, vi gick hem och käkade lussebullar o sen stannade de o käkade kvällsmat. Svärföräldrarna kom på besök o nu sitter jag här o skäms lite över bönderna på tv, varför utsätter man sig för ngt sådant? Det är nu jag undrar varför jag utsätter mig själv för sådana här dagar o varför tänker jag inte längre än näsan räcker? O den e inte så lång, mest knubbig ;)
en höööög pulkabacke med mina flickor högst upp! (kan inte vrida bilderna, förlåt...)
så här gäspig blir Ellie i backen :)
Vira efter att ha rullat ner för backen, röd o fin om kinderna :)
Vad är jag för mamma egentligen?
Jag får dagligen höra av mina töser att jag är världens bästa, finaste och sötaste mamma. Att de älskar mig och att de alltid vill vara med mig. Det känns helt underbart, speciellt eftersom det ofta gnager i mig att jag inte är en tillräckligt bra mamma och att jag skulle ägna mer tid åt mina barn och att jag ska anstränga mig mer. Men hur ska jag kunna göra det om jag tänker efter? Den tid de inte är på dagis ligger de på mig i soffan, sitter o pysslar med mig vid bordet, sitter i mitt knä och läser, står brevid mig och lagar mat osv... Nej, när jag tänker efter är jag nog en alldeles perfekt mamma :)
Nästan lika ofta som de säger att de älskar mig säger de även att jag är helt galen och himlar alldeles för ofta med ögonen och tycker att jag är pinsam när jag gör något. Men det är lika bra att de vänjer sig, för jag gör ofta pinsamma grejer...
I fredes var tjejerna lediga och Ellie hade sovit hos mormor. När jag o Vira skulle hämta henne bestämde vi oss för att vi skulle ta med oss lunch från McDonalds. Tjejerna älskar det o mamma oxå, jag äter det för att jag är glad att jag slipper laga mat... När vi satte oss vid bordet sa Vira -"Men mamma, vi åt ju hamburgare hos moster o Patrik igår, hur mycket hamburgare ska vi äta?" Eeee, ja, vad svarar man på det? -"Det är ju inte riktigt samma sak Vira, igår åt vi ju hemmaburgare" försvarade jag mig med.
Jag är ganska noga med vad jag stoppar i barnen. Vill inte köpa halvfabrikat utan göra riktig mat från riktiga råvaror. Men ibland fuskar vi som sagt med McD.
På kvällen när Peter äntligen skulle käka med sin familj blev det kött, grönsaker och... pommes. Peter va väldigt sugen på pommes eftersom det inte serveras så ofta hemma hos oss. När Vira kom till bordet tittade hon på sin tallrik, tittade på mig och sen på sin tallrik igen och sa -"Pommes nu igen? Vad är du för en mamma egentligen!!??"
Ja, vad är jag för mamma egentligen? :) En mamma som dessvärre läst den hemliga kocken och kämpar för att inte snöa in på endast ekologiskt och bara köpa varor som är absolut rena och utan bokstäver. Detta resulterade i timslånga turer i mataffären eftersom jag lusläste innehållsförteckningen och jagade E nr... Själv levde jag på cola light och general, lite missvisande.
Jag har släppt det lite för det är inte hållbart i längden. När Vira dessutom frågade en gång om vattnet var ekologiskt kände jag att jag gått för långt. Nu blir det ekologiskt när det är ekonomiskt försvarsbart och varor vi använder nästan dagligen. Lite chips, godis och flottig mat kan man unna sig lite då o då, eller varje helg (godis iaf) :)
Jag o min lilla höna på cruising i rondellen Grönängsplan 2010, he he, ska börjas i tid...
IQ-test
Emelie är som sagt jätteduktig i skolan och har riktigt bra provresultat utan att plugga speciellt mycket. Själv va jag ganska så skärpt innan olyckan och helt ok i skolan men nu tvivlar man på sin hjärna allt som oftast med tanke på hur jag komunicerar. Ett exempel på vad som kan komma ur min mun är detta, som hoppade ut när vi satt o käkade middag o töserna såg morfar köra utanför med jobbebilen.
-"Morfar! Morfar mamma! Morfar! Var ska han? Ska han hälsa på?" hojtade töserna. Jag svarade
-"Jag vet inte, kanske ska han klippa gräs eller kanske bara kolla lite..."
-"Men var skaaaa haaaaan mamma!? Jag springer ut, han kanske stannar!"
-"Nej, stanna här nu o ät!" mer o mer stressad och aningen irriterad för jag ville de skulle äta.
-"Vill du ha mer mat Ellie?"
-"Meeeen mamma! Vaaar e han nuuuu dååååå?"
-"Han ska kanske tömma hundbajset? Jag vet inte, ska du ha mer?"
-"Meeeen jag vill till moooorrrrfffaaaar!"
-"SKA DU HA MER BAJS ELLLIE!!!???" Vrålade jag.... Vira stannade upp mitt i en mening o tittade konstigt på mig, Ellie tittade förskräckt och förvånat på mig o sa
-"Nej, inte ha bajs mamma, äckligt...."
Stackars lilla tös som trodde jag skulle ge henne bajs, men det bara kom eftersom jag nyss pratat om hundbajs... Usch, o så är det hela tiden. Folk som inte känner mig tror ju att jag är helt väck. Häromdagen, inne på Scorett, provade jag ett par stövlar. Samma stövel provades av en lite finare mamma och av någon anledning får jag lite mindervärdeskomplex i en sådan affär där alla ska va så himla trendiga och fina och rika. Jag ville ju bara ha ett par sköna och snygga skor. Hon frågade mig om jag tyckte att de satt bra och då svarar jag
-"Ja, fast de sitter lite tajt om låren..." Men herregud! Hur långt ner sitter mina lår då när det inte ens va en stövel med helt skaft? Behöver väl inte säga att hon lyfte lite på sina välplockade ögonbryn...
Det bästa är ändå när Emelie o Albin säger att om de kommer med i Vem vill bli miljonär så kommer de att ringa mig för jag kan ju nästan alla svar! :) Då känner man sig inte så trög längre utan faktiskt ganska smart!
(skulle varit en bild på mina nya fantastiska Canada Snow stövlar, men eftersom jag är så smart som jag är kan jag inte få till det och föra över bilder från tfn... Kan upplysa att de också ger ett fantastiskt skoskav som alla mina nya skor...)
Hur tänker människor?
Vi har lagt ut vår fyrhjuling (Peters kanske är mer rättvist sagt) på blocket eftersom tiden inte räcker till. Har inte kört den sen i somras och mindre lär det bli (kan knappt bli mindre) eftersom jag inte kan köra för jag får så förbaskat ont i nacken och A kan snart inte åka vilket gör att den bara står och frestar oss. Vi har fått ganska många svar men ännu inte en riktig köpare eftersom det ena förslaget är knasigare än det andra.
Ett förslag var att vi skulle byta mot en mans HD. Hmmm, om man vill sälja sin fyrhjuling pga tidsbrist, har man då tid att köra HD??? Jag tror inte det... Vi kom överens om att detta var ett ganska dåligt förslag.
Ett förslag jag fick idag var att vi kunde byta mot en maskin som gör hängrännor!? Det fanns även verktyg, plåt och färdiga plåtar till ett eller flera hus. Bara att sätta igång! Då undrar jag återigen, om man vill sälja sin fyrhjuling pga tidsbrist, vill man då starta upp ett mindre plåtslageri? När ska vi ha tid att måtta arbeten, knäcka plåtar och montera upp hängrännor? Jag förstår inte hur man ens kommer på tanken att föreslå ett sådant byte. Men visst, det blev ett litet gott skratt...
Så om någon är sugen på att köpa en dundermaskin med massor av tillbehör för ett överkomligt pris är det bara att höra av sig! Kommer ev en köpare imorn men ändå... Lite sorgligt att sälja den ändå för den är våldsamt skojjig att köra och barnen tycker att det är superkul att åka. O så låter den väldigt trevligt oxå... ;)
Min dotter, en baddare!
Idag lämnade vi alltså lillasyster hos mormor och sedan bar det av till tandläkaren. Vi går till en privat tandläkare som verkligen är super! Han är lugn och trygg och väldigt empatisk. Som vanligt blev det lite pep till att släppa nappen, vilket inte är det lättaste... Vi får se hur det blir, han lovade att ringa efter nyår och se om hon lämnat dem till tomten.
Sen bar det av till stan o laga min klocka o köpte julklapp till deras söta pappa. Efter det susade vi till Qpoolen för simlektion. Idag var det visst dags att kontrollera vad de lärt sig, hjälp vad nervös jag blev! Jag vet ju hur gärna hon vill ta ett märke och jag vet hur läskigt hon tycker det är med vatten över huvudet och att inte ha riktig kontroll... Måtte hon klara det tänkte jag, men det såg inte så ljust ut. Alla de andra barnen flöt o hoppade runt som vildar men Vira gled i vattnet i typ 1/2 sekund o sen upp o torkade ansiktet. Phu, vilken pärs. Jag förberedde hela tiden hur jag skulle kunna förklara för henne att det blev inget märke denna gången heller. Hon kunde inte flyta själv förra terminen så det blev inget märke då...
Men visst klarade hon det!!!! Jippie, vilken tjej!!!! Stolt som en tupp ringde hon sin pappa och berättade att hon klarat baddaren! Nästa vecka, på avslutningen vet jag en som kommer att vifta med sina 27 riksdaler i högsta hugg och stolt fästa den på sin nya kudde som hon fått från Kråkes bokklubb. Där ska det hamna måååånga simmärken hoppas vi!
Märket firades med middag hos moster o Patrik. Blev goda hamburgare och mys i soffan för Vira o Patrik medans jag o världens bästa lillasyster satt o tragga skit o tittade kärleksfullt på våra skatter!
DykarVira i poolen i somras... Inte ngn baddare då, men nu!
Kriget är slut...
Har läst Morgan Allings bok med ovanstående titel och även om den avslutades i fredes så känner jag mig fortfarande så känslomässigt påverkad av den. Ingen ska behöva uppleva eller minnas en sådan barndom och jag såg hela tiden Vira och Ellie i rollerna som Morgan och hans bror och det är fruktansvärt jobbigt att de dyker upp som ansikte på barn i sådana situationer. Jag hoppas verkligen att de aldrig ska behöva uppleva något liknande och inga andra barn heller! Läs gärna boken, det är en liten tankeställare om sådant som man gärna vill blunda för och låtsas inte finns. Tyvärr finns det alldeles för många barn i liknanade situationer...
Att minnas sin villkorslösa kärlek till sin mamma och äventyren de delat måste vara underbart men att inse hur verkligheten var måste vara fruktansvärt. Att campa utomhus med sin mamma under en bro måste ju vara jättehäftigt som barn men att inse som vuxen att det var pga att de var hemlösa måste vara en helt annan upplevelse.
Älska och beundra sin mamma och alltid vilja vara med henne för att senare inse att hon är alkoholiserad och oförmögen att ta hand om sina barn kan inte vara lätt. Att se fram emot att få komma hem till sin mamma men istället köras till det ena fosterhemmet efter det andra, fy fasen, man får inte behandla barn på det sättet. Jag blir så arg när jag läser hur det gått till, att två små barn ha en barndom som motsvarar en enda stor fyllefest med inslag av fosterfamiljer som förnedrar, utnyttjar, misshandlar och förtrycker barn i en redan utsatt situation. Nej, sånt mår jag så illa av! Jag mår alltid illa av sådana betende, hur kan man utnyttja ett barns oskuldsfullhet för att stilla någon konstig och sjuk drift i sig som vuxen...
Jag drar lite paralleller mellan det jag upplevde i boken och det jag upplevt under min egen barndom. Kanske är det för att de levde i en symbios, precis som jag levt och fortfarande lever, i symbios med min mamma och syster. Jag vet hur det känns att vara sårbar i sin kärlek till en tight familj och att behöva tas ifrån sin mamma och syskon som han gjort orkar jag inte ens tänka på...
Hur blir man innerst inne som person när man haft en barndom som Morgan Alling? Inte konstigt att han bjuder på sig själv hela tiden för att få en kick, en uppmärksamhet som han alltid törstat efter och inte fått. Inte på riktigt, inte för den han är utan för det han gjorde. Han fick sin uppmärksamhet genom att driva med sig själv, nästan skada sig själv för att få fram ett skratt från omgivningen. Ingen ska behöva göra det för att få känna sig viktig och älskad.
Ändå kan jag känna igen mig, man lyssnar in den grupp man befinner sig i för att passa in, för att inte sticka ut på ett dåligt sätt, för att inte bli retad. Klart man driver lite med sig själv eller "brister" i sitt utseende eller handlande för att lätta upp stämningen så att ingen märker att det kan vara något man kan utnyttja för att sänka en.
Jag har, till skillnad från honom, haft en styrka i att alltid fått vara med min familj. En familj som jag älskar oerhört mycket och jag är så innerligt tacksam för att jag får ha dem så nära och för att vi alltid vet att vi finns till för varandra. Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att inte ta dem för givet utan visa min uppskattning och låta dem få veta hur mycket de betyder för mig!
Finns många i min närhet som stöttar o hjälper mig på olika sätt men jag hade aldrig klarat mig utan min mamma, lillasyster o mormor. Älskar Er för alltid!
