Trött, tröttare, jag...
Hur kan man vara så trött o sleten? Jag sover hela nätterna, lägger mig i tid och behöver inte gå upp i alltför tidig otta. Ändå är jag sååå trött! Idag när jag lämnat barnen på dagis o skola åkte jag hem o gick o la mig, kl 9. Vaknade kl 12!!!??? O jag vet att jag kommer att somna som en stock vid 22 ikväll igen o jag är precis lika trött nu som när jag gick o vilade mig innan. Min man säger att jag är född trött och det är nog så illa...
Jag funderar på om det är så att jag har den förkylning som drabbat min familj, i kroppen men att den inte bryter ut så det är därför jag är trott. En annan anledning kan vara att jag gottar mig i goda smörgåsar, får galet ont i magen och magras för att sedan inte ha upptagit ngn som helst energi. Kan det vara det som gör mig så trött? Jag vet, jag borde hetl avstått från de där mackorna för längesen, men är man en sucker för mackor så är man dessvärre det. Även om jag äter knäckebröd oftast så slinker det ner en o annan när vi väl har mjukbröd hemma. Och jag har ju sett mönstret nu. Macka=magont och sedan räserfart in på toaletten...
Varje morgon jag vaknar längtar jag tills det blir kväll o jag får gå o lägga mig! På em kan jag lätt somna på soffan med mina töser när vi myser o varvar ner efter dagis/skola. Jag kan gå o lägga mig på fm för o vila nacken efter att ha gjort ngn dumt o efter 2 sekunder sover jag! Helt galet o lite fascinerande men mest av allt är det tråkigt. Det är tråkigt att alltid längta efter sängen, att in ha kännt sig riktigt pigg på... jag vet inte hur länge. Hjälper inte o va ute o hjälper inte o va nyttig. Suck...
Men nu ska jag iaf hoppa in i duschen o se om jag kan skaka liv i ngn vaken cell i min kropp. Hoppas det för annars somnar jag väl på mötet oxå... kan ju va lite pinsamt...
Jag funderar på om det är så att jag har den förkylning som drabbat min familj, i kroppen men att den inte bryter ut så det är därför jag är trott. En annan anledning kan vara att jag gottar mig i goda smörgåsar, får galet ont i magen och magras för att sedan inte ha upptagit ngn som helst energi. Kan det vara det som gör mig så trött? Jag vet, jag borde hetl avstått från de där mackorna för längesen, men är man en sucker för mackor så är man dessvärre det. Även om jag äter knäckebröd oftast så slinker det ner en o annan när vi väl har mjukbröd hemma. Och jag har ju sett mönstret nu. Macka=magont och sedan räserfart in på toaletten...
Varje morgon jag vaknar längtar jag tills det blir kväll o jag får gå o lägga mig! På em kan jag lätt somna på soffan med mina töser när vi myser o varvar ner efter dagis/skola. Jag kan gå o lägga mig på fm för o vila nacken efter att ha gjort ngn dumt o efter 2 sekunder sover jag! Helt galet o lite fascinerande men mest av allt är det tråkigt. Det är tråkigt att alltid längta efter sängen, att in ha kännt sig riktigt pigg på... jag vet inte hur länge. Hjälper inte o va ute o hjälper inte o va nyttig. Suck...
Men nu ska jag iaf hoppa in i duschen o se om jag kan skaka liv i ngn vaken cell i min kropp. Hoppas det för annars somnar jag väl på mötet oxå... kan ju va lite pinsamt...
Möte på barnhabiliteringen i em
O jag som va så glad att jag inte kunde gå, men nu har Peter ordnat barnvakt iaf... Ännu ngn timme där man ska få höra att man inte får servera kakor, godis o glass till A. Som om vi gör det då!!!??? A är nog det enda barn med SMA som har problem med sin vikt. Alla de andra barnen i vår grupp får käka chips till frukost och dyl eftersom de sondmatas och kan äta lite bara för att det är gott. Vilket det oftast inte är för dem eftersom de har så svaga svalg att maten hamnar på sniskan och de får lunginflamation. De är så små o taniga att man kan bära dem som små barn men inte A. Han är en väldigt stor 12 åring och väldigt glad för mat! Klart han är, det är ju gott och typ det enda han klarar utan hjälp från någon annan. Jag tror att det är en stor anledning till att han är lite besatt av mat. Då vi käkat fukost undrar han vad vi ska äta till lunch, det första han gör när han kommer hem från skolan är att fråga vad vi ska äta till mellanmål o då han lämnar bordet frågar han vad vi ska käka till kvällsmat... Inte så roligt när man vet att man ska knåpa ihop ett dags intag på ca 1200 kalorier, o då är det precis ökat från 900 kalorier...
Iaf så är ju såklart inte läkaren tillfreds med vikten, vilken gör A svagare med tanke på sin sjukdom och så är det ju aldrig bra att vara överviktig. Ibland undrar jag hur vi tjockisar kan överleva eftersom det är ett sådant nederlag att vara just överviktig.... Vi har fått predikningar om att kakor är inte bra, glass är inte bra osv osv. Bara sånt som man ska äta o inte ska äta. Men allvarligt talat, tror folk att bara för att man är överviktig häller man i sig kalorier. För här hemma serverar vi tjocka vita brödskivor, 2 cm smör och massor med feta pålägg. Till det ett glas med grädde o oboy! Suck...
Jag frågade faktiskt dietisten en gång om hon lagt ner så mkt tid på vad som skulle ätas o inte ätas om vi föräldrar (4 st) varit smala? För vi är inte supersmala ngn av oss... Hon blev lite paff men erkände att nej, kanske inte... Då blir jag så jäkla lessen! Här ringer vi och är helt uppgivna för dessa kamper med A vi har dagligen och så tror de att vi bara trycker i honom onyttigheter, massor med mat, hela tiden!
Dessutom blir jag lite irriterad på det här med läkartider och sjukvården. SOm idag är vi kallade 6 personer, kl 15.00. Då ska 4 personer ta ledigt från jobbet, en sleten småbarnsmamma ska fixa barnvakt, en person ska gå på möte isf jobba med A. Och vi SKA verkligen komma dit oxå, annars blir det liv i luckan. Vilken makt sjukvården har egentligen och att vi bara fogar oss efter det? Ungefär som att man blir debiterad en summa på ett par hundralappar om man inte ringer o avanmäler sitt besök. Men hur många gånger har inte jag kommit tills jukhuset, suttit o väntat länge för o få reda på att nej, doktorn är sjuk idag. Vad får jag för det? Inget mer än ett jävla humör kan jag säga. Inte så spännande när man fixat med dagis eller barnvakt och assisstent, kanske fastat och mått jäkligt dåligt inför besöket.
Usch vad jag blev upprörd nu, nej nu får jag dessutom susa till dagis så de inte behåller henne eller ta ur en avgift för försenad avhämtning! :) Nej, det skulle de inte göra, vi har världens bästa dagis! O jag har världens bästa mamma, syster, svåger o faktiskt ibland pappa oxå som alltid ställer upp o tar hand om våra barn. Oavsett om det är tjejjerna eller alla fyra. Det är jag tacksam för! Det växer ju liksom inte folk på träd som har tid o lust o passa våra huliganer ;)
Iaf så är ju såklart inte läkaren tillfreds med vikten, vilken gör A svagare med tanke på sin sjukdom och så är det ju aldrig bra att vara överviktig. Ibland undrar jag hur vi tjockisar kan överleva eftersom det är ett sådant nederlag att vara just överviktig.... Vi har fått predikningar om att kakor är inte bra, glass är inte bra osv osv. Bara sånt som man ska äta o inte ska äta. Men allvarligt talat, tror folk att bara för att man är överviktig häller man i sig kalorier. För här hemma serverar vi tjocka vita brödskivor, 2 cm smör och massor med feta pålägg. Till det ett glas med grädde o oboy! Suck...
Jag frågade faktiskt dietisten en gång om hon lagt ner så mkt tid på vad som skulle ätas o inte ätas om vi föräldrar (4 st) varit smala? För vi är inte supersmala ngn av oss... Hon blev lite paff men erkände att nej, kanske inte... Då blir jag så jäkla lessen! Här ringer vi och är helt uppgivna för dessa kamper med A vi har dagligen och så tror de att vi bara trycker i honom onyttigheter, massor med mat, hela tiden!
Dessutom blir jag lite irriterad på det här med läkartider och sjukvården. SOm idag är vi kallade 6 personer, kl 15.00. Då ska 4 personer ta ledigt från jobbet, en sleten småbarnsmamma ska fixa barnvakt, en person ska gå på möte isf jobba med A. Och vi SKA verkligen komma dit oxå, annars blir det liv i luckan. Vilken makt sjukvården har egentligen och att vi bara fogar oss efter det? Ungefär som att man blir debiterad en summa på ett par hundralappar om man inte ringer o avanmäler sitt besök. Men hur många gånger har inte jag kommit tills jukhuset, suttit o väntat länge för o få reda på att nej, doktorn är sjuk idag. Vad får jag för det? Inget mer än ett jävla humör kan jag säga. Inte så spännande när man fixat med dagis eller barnvakt och assisstent, kanske fastat och mått jäkligt dåligt inför besöket.
Usch vad jag blev upprörd nu, nej nu får jag dessutom susa till dagis så de inte behåller henne eller ta ur en avgift för försenad avhämtning! :) Nej, det skulle de inte göra, vi har världens bästa dagis! O jag har världens bästa mamma, syster, svåger o faktiskt ibland pappa oxå som alltid ställer upp o tar hand om våra barn. Oavsett om det är tjejjerna eller alla fyra. Det är jag tacksam för! Det växer ju liksom inte folk på träd som har tid o lust o passa våra huliganer ;)
The Studio Malmö
Idag har jag, syster o Emelie varit o blivit granna på The Studio i Malmö! Lite pepp o tack till Emelie som är en fantastisk storasyster o bonusdotter! Hon e så redig o tar så stort ansvar sjävmant så vi tyckte hon behövde lite vardagslyx!
Det var med blandade känslor jag åkte dit. Hade hört erfarenheter om LÅNGA väntetider o taskig sminkning o halvbra foton. Men vi kom in, blev sminkade nästan direkt o efter 10 minuter blev vi intagna i studion. Det va ganska skoj faktiskt. Jag o kameran är väl inte allra bästa vänner och jag är ju inte lite självkritisk. Men när det väl blev dags o välja foton var där faktiskt oväntat många som föll oss i smaken! 150 bilder hade han tagit o vi skulle välja ut 20 stycken, jag o Emelie... Inte billigt men det va det värt o se Emelie in action. Hon är så fin o ser riktigt proffsig ut! Va värt varenda krona o vetskapen om att vi går käka knäckebröd resten av månaden, för o se hennes lycka!
Rekomenderar Er som får samtalet att åka dit! Det va verkligen fantastiskt skoj o jag har lämnat ut ngr av Era nummer för jag tycker verkligen att ni ska unna Er detta!!!
Här kommer ngr smakprov på oss finfina töser! :)
Visst är vi FINA!!!!!
Det var med blandade känslor jag åkte dit. Hade hört erfarenheter om LÅNGA väntetider o taskig sminkning o halvbra foton. Men vi kom in, blev sminkade nästan direkt o efter 10 minuter blev vi intagna i studion. Det va ganska skoj faktiskt. Jag o kameran är väl inte allra bästa vänner och jag är ju inte lite självkritisk. Men när det väl blev dags o välja foton var där faktiskt oväntat många som föll oss i smaken! 150 bilder hade han tagit o vi skulle välja ut 20 stycken, jag o Emelie... Inte billigt men det va det värt o se Emelie in action. Hon är så fin o ser riktigt proffsig ut! Va värt varenda krona o vetskapen om att vi går käka knäckebröd resten av månaden, för o se hennes lycka!
Rekomenderar Er som får samtalet att åka dit! Det va verkligen fantastiskt skoj o jag har lämnat ut ngr av Era nummer för jag tycker verkligen att ni ska unna Er detta!!!
Här kommer ngr smakprov på oss finfina töser! :)
Visst är vi FINA!!!!!
endast tomten e vaken...
iaf i vårt hus och det innebär att det är jag som är tomten. Klockan är bara 22.20 men både man o barn har knytit sig och det ska jag oxå snart göra. Nattsuddare kan man inte anklaga oss att vara...
Sitter o filosoferar lite om hur mitt liv har blivit. Tänk att min lilla plutt ska börja skolan om två dagar! Min lilla Vira som blivit så stor! Som tappat två tänder, inte har haft varken napp eller blöja på ett ganska bra tag, som vill titta på Michael Jackson på you tube o som spelar Eric Saade på högsta volym på sitt rum. Och som ska börja skolan, där kom det igen men jag kan inte riktigt smälta det...
Imorgon börjar inskolning på nytt dagis med Ellie. Eller nytt o nytt, det är Viras gamla så hon känner sig ganska hemma där. Tror det är bra för mina huliganer att börja med sina rutiner igen, de har utvecklats till små bråkstakar under sommaren. Bara hoppas att det ändras när de kommer ut i civilisationen igen. Bara jag som vill ha dem hemma o suga ut all tid med dem, snart ska de ränna på stan o sova över hos kompisar o, hujjedamej, en dag ska de flytta hemifrån! Visst det är ett par år tills dess men ändå...
Veckan har varit bra för övrigt. Förkylnigngen är borta o jag är nöjd över mitt beslut med operationen. Känner mig mkt tryggare o friare på ngt sätt. I fredes tex åt jag en halv köpepizza och det var nog första gången jag åt det med gott samvete, för jag visste att jag hade points över! Eftersom hundarna kalasat upp det som var tänkt till vår middag så fick vi improvisera lite... Hur kan två hundar klämma två halvfrusna fläskfileer? Behöver jag säga att det luktar rått kött om deras fisar? Hög bevisnivå på det där...
Igår va jag i Malmö på kick off för blingo. Mkt trevligt förutom att min hjärna o nacke ballade ur i slutet så jag fick ta ett tidigare tåg hem. Klarar inte det där surret av viskande konversationer, burr av projektor o dessutom ska man koncentrera sig på det som sägs. Tur jag inte går i skolan nu, det hade nog aldrig gått vägen. Nu är jag iaf väldgit taggad till att förmedla dessa fantastika kläder till omvärlden. Lite nya promisser som jag tror hjälper försäljningen en del. Så om ni inte bokar ngn visning ni som läser så gör det. Annars kan ni alltid komma hit på söndag för lite bekantskap med kollektionen.
Nu ruskar det till ordentligt ute och jag myser här inne med hundarna sovandes vid fötterna. jag älskar hösten, så e det bara. Man får krypa in i sina tjocka kläder med muggiga färger o bara va... Tända lite ljus, en brasa o sitta inne o kura med en kopp kaffe eller ännu bättre, en kopp varm choklad. Det är mysigt tycker jag! Mörkt ute o små mysiga belysningar inne. Härligt! Va ute o gå i en röd, orange, brun skog är inte heller fel. Det är en fantastisk årstid helt enkelt! Fast alla årstider har väl sina fördelar o nackdelar.
Nu ska denna fördel utnyttjas iaf, genom att krypa ner i min goa säng brevid min varma man. Sov gott!
Vira höstmyser med hundarna...
O Ellie med gosigaste filten!
Sitter o filosoferar lite om hur mitt liv har blivit. Tänk att min lilla plutt ska börja skolan om två dagar! Min lilla Vira som blivit så stor! Som tappat två tänder, inte har haft varken napp eller blöja på ett ganska bra tag, som vill titta på Michael Jackson på you tube o som spelar Eric Saade på högsta volym på sitt rum. Och som ska börja skolan, där kom det igen men jag kan inte riktigt smälta det...
Imorgon börjar inskolning på nytt dagis med Ellie. Eller nytt o nytt, det är Viras gamla så hon känner sig ganska hemma där. Tror det är bra för mina huliganer att börja med sina rutiner igen, de har utvecklats till små bråkstakar under sommaren. Bara hoppas att det ändras när de kommer ut i civilisationen igen. Bara jag som vill ha dem hemma o suga ut all tid med dem, snart ska de ränna på stan o sova över hos kompisar o, hujjedamej, en dag ska de flytta hemifrån! Visst det är ett par år tills dess men ändå...
Veckan har varit bra för övrigt. Förkylnigngen är borta o jag är nöjd över mitt beslut med operationen. Känner mig mkt tryggare o friare på ngt sätt. I fredes tex åt jag en halv köpepizza och det var nog första gången jag åt det med gott samvete, för jag visste att jag hade points över! Eftersom hundarna kalasat upp det som var tänkt till vår middag så fick vi improvisera lite... Hur kan två hundar klämma två halvfrusna fläskfileer? Behöver jag säga att det luktar rått kött om deras fisar? Hög bevisnivå på det där...
Igår va jag i Malmö på kick off för blingo. Mkt trevligt förutom att min hjärna o nacke ballade ur i slutet så jag fick ta ett tidigare tåg hem. Klarar inte det där surret av viskande konversationer, burr av projektor o dessutom ska man koncentrera sig på det som sägs. Tur jag inte går i skolan nu, det hade nog aldrig gått vägen. Nu är jag iaf väldgit taggad till att förmedla dessa fantastika kläder till omvärlden. Lite nya promisser som jag tror hjälper försäljningen en del. Så om ni inte bokar ngn visning ni som läser så gör det. Annars kan ni alltid komma hit på söndag för lite bekantskap med kollektionen.
Nu ruskar det till ordentligt ute och jag myser här inne med hundarna sovandes vid fötterna. jag älskar hösten, så e det bara. Man får krypa in i sina tjocka kläder med muggiga färger o bara va... Tända lite ljus, en brasa o sitta inne o kura med en kopp kaffe eller ännu bättre, en kopp varm choklad. Det är mysigt tycker jag! Mörkt ute o små mysiga belysningar inne. Härligt! Va ute o gå i en röd, orange, brun skog är inte heller fel. Det är en fantastisk årstid helt enkelt! Fast alla årstider har väl sina fördelar o nackdelar.
Nu ska denna fördel utnyttjas iaf, genom att krypa ner i min goa säng brevid min varma man. Sov gott!
Vira höstmyser med hundarna...
O Ellie med gosigaste filten!
Vånda...
Oj oj oj, vilken vecka. Min skalle har vänt o vridit på alternativen så jag blir helt snurrig. I måndes blev operationen inställd eftersom jag inte gått ner tillräckligt i vikt för att få opereras. Då blev det alltså pulver i två veckor till o op i v 34. Som sagt, tankarna har nästan tagit över mitt normala liv o min familj har fått vara bollplank ganska länge nu.
Det jag är orolig för är att jag ska få mer smärta, må illa o se ut som en sladdrigt hängbukssvin. Listan ser ut ungefär så här:
JA!
klarar av o äta de portioner som gäller efter op, inga problem.
tappa mkt i vikt o inte behöva skämmas över min tjocka mage.
slippa oron över överhängande sjukdomar
NEJ!
tappa så mkt i vikt så fort så jag har en mage som hänger ner vid knäna
behöva plastikopereras för ca 100 000 kr ur egen ficka
bli ngn som strider mot alla mina ideal och tankar
vem blir jag om jag inte är tjock? En deprimerad surfis?
få mer ont i kroppen av annan smärta
Jag har vägt allt fram o tillbaka men i onsdes gick jag med i vikt väktarna. Jag ska ge det en chans! Här behöver jag inte försaka ngt och har ändå en lagom press på mig o äter "vanlig", varierad mat. har gått ner lite iaf o ligger nu på ett BMI på 35, jag vet, skithögt men det är på väg ner iaf.
Pratade idag med sköterska som koordinerar operationerna och hon hörde oxå att jag är alldeles för osäker för att genomgå operationen. Hon sa oxå att hon tyckte att det var klokt att hoppa över den och börja på vikt väktarna istället. Att prio 1 är att behålla vikten, prio 2 att tappa mer. Jag känner mig så lättad nu när jag bestämt mig!
Till alla er som anser att jag fegat ur och att jag är galen som missar en sån här chans att bli smal!!! Jag antar att ni antingen är trötta på att banta eller har varit smala i hela ert liv. Allt här i livet handlar inte om hur tjock man är och det är inte alla som mår bra av eller är duktiga av att gå ner i vikt. Vissa kan faktiskt må bra ändå. Visst, jag går tex inte gärna till en simhall med mina barn pga min tjocka mage, men jag kan inte tänka mig att gå dit med en mage som sladdrar nere vid knäna heller!
Nu ska jag ta en dag i taget, hålla mig motiverad att inte ta ngt extra och ta så mkt chanser till motion jag kan. Jag vet att jag har stöd av min familj o mina närmsta vänner, som faktistk blev lättade att jag bestämde mig för detta. Nu är det bara att fortsätta o kämpa, nu vet jag att jag inte har svårt för att tappa i vikt pga att jag fuskar eller är lat, jag har ju faktiskt en sjukdom som sabbar en del oxå. Men nu vet jag det och behöver inte känna mig så misslyckad.
Jag är hellre tjock o glad än smal o lessen, så länge jag får behålla hälsan någorlunda iaf :)
Det jag är orolig för är att jag ska få mer smärta, må illa o se ut som en sladdrigt hängbukssvin. Listan ser ut ungefär så här:
JA!
klarar av o äta de portioner som gäller efter op, inga problem.
tappa mkt i vikt o inte behöva skämmas över min tjocka mage.
slippa oron över överhängande sjukdomar
NEJ!
tappa så mkt i vikt så fort så jag har en mage som hänger ner vid knäna
behöva plastikopereras för ca 100 000 kr ur egen ficka
bli ngn som strider mot alla mina ideal och tankar
vem blir jag om jag inte är tjock? En deprimerad surfis?
få mer ont i kroppen av annan smärta
Jag har vägt allt fram o tillbaka men i onsdes gick jag med i vikt väktarna. Jag ska ge det en chans! Här behöver jag inte försaka ngt och har ändå en lagom press på mig o äter "vanlig", varierad mat. har gått ner lite iaf o ligger nu på ett BMI på 35, jag vet, skithögt men det är på väg ner iaf.
Pratade idag med sköterska som koordinerar operationerna och hon hörde oxå att jag är alldeles för osäker för att genomgå operationen. Hon sa oxå att hon tyckte att det var klokt att hoppa över den och börja på vikt väktarna istället. Att prio 1 är att behålla vikten, prio 2 att tappa mer. Jag känner mig så lättad nu när jag bestämt mig!
Till alla er som anser att jag fegat ur och att jag är galen som missar en sån här chans att bli smal!!! Jag antar att ni antingen är trötta på att banta eller har varit smala i hela ert liv. Allt här i livet handlar inte om hur tjock man är och det är inte alla som mår bra av eller är duktiga av att gå ner i vikt. Vissa kan faktiskt må bra ändå. Visst, jag går tex inte gärna till en simhall med mina barn pga min tjocka mage, men jag kan inte tänka mig att gå dit med en mage som sladdrar nere vid knäna heller!
Nu ska jag ta en dag i taget, hålla mig motiverad att inte ta ngt extra och ta så mkt chanser till motion jag kan. Jag vet att jag har stöd av min familj o mina närmsta vänner, som faktistk blev lättade att jag bestämde mig för detta. Nu är det bara att fortsätta o kämpa, nu vet jag att jag inte har svårt för att tappa i vikt pga att jag fuskar eller är lat, jag har ju faktiskt en sjukdom som sabbar en del oxå. Men nu vet jag det och behöver inte känna mig så misslyckad.
Jag är hellre tjock o glad än smal o lessen, så länge jag får behålla hälsan någorlunda iaf :)
Bio!
Då jag o Vira slutat tryna idag, vid 10 tiden, va det så grått o trist att vi bestämde oss för att gå på bio! Det va längesen och det var väl det enda som vi egentligen orkade med just idag. Det blev Bilar 2. Som vanligt när jag kom upp o skulle betala med kortet så blev jag bryskt påminnd om att de inte tar kort, bara o traska ner o plocka ut kontanter.
Inne i salongen blev vi alla lika snyggt utsmyckade med 3D glasögon... väldigt attraktivt... Vira o Peter blev såhär!
Filmen var som värsta actionrullen med många Bond inspirerade händelser. Finns många sjyssta detaljer på de där bilarna... Peter o Vira var väldigt nöjda medans Ellie ville åka hem då popcornen var slut och efter halva filmen somnade hon i min famn, bra reklam för de som kom efteråt... :)
Annars har dagen mest bestått av ett kaos i min hjärna. Operationen närmar sig med stormsteg och jag börjar nog få kalla fötter. Ska jag verkligen genomföra det här? Visst, jag bli smal och risken för diabetes och hjärt/kärlsjukdomar minsakas drastiskt men jag då? Vem blir jag om jag inte är tjock? Jag är rädd för att jag inte kommer att känna mig som mig själv och att jag kommer att bli förändrad... Imorgon avgörs det. Blir operationen uppskjuten till v. 34 så vet jag inte vad jag gör... Tveksamheten är enorm just nu. Jag vet att jag klarar det men som vanligt börjar jag skotta innan det snöat. Tänk OM operationen misslyckas o jag aldrig mer kan äta ngn fast föda? Tänk OM jag får tarmvred mitt i natten o dör? Tänk OM jag går ner så mkt att jag har en hängande mage ner till knäna?
Det där andra ligger lite vagt... Förmodligen blir det så att jag KAN äta i princip vad som helst, att jag KAN leva ett helt normalt liv, att jag KAN gå på badhuset med mina barn utan o gråta, att jag KAN köpa vilka kläder jag vill, att jag SLIPPER o tro att alla skrattar åt just mig eller hånar mig bara för att jag är tjock.
Läser man ovanstående bör ju inte valet vara så svårt eller hur? Men jag är som jag är och det är just såhär... Oförmögen att ta ett beslut, det är mitt nya jag... Ja, ja, den som lever får se!
Inne i salongen blev vi alla lika snyggt utsmyckade med 3D glasögon... väldigt attraktivt... Vira o Peter blev såhär!
Filmen var som värsta actionrullen med många Bond inspirerade händelser. Finns många sjyssta detaljer på de där bilarna... Peter o Vira var väldigt nöjda medans Ellie ville åka hem då popcornen var slut och efter halva filmen somnade hon i min famn, bra reklam för de som kom efteråt... :)
Annars har dagen mest bestått av ett kaos i min hjärna. Operationen närmar sig med stormsteg och jag börjar nog få kalla fötter. Ska jag verkligen genomföra det här? Visst, jag bli smal och risken för diabetes och hjärt/kärlsjukdomar minsakas drastiskt men jag då? Vem blir jag om jag inte är tjock? Jag är rädd för att jag inte kommer att känna mig som mig själv och att jag kommer att bli förändrad... Imorgon avgörs det. Blir operationen uppskjuten till v. 34 så vet jag inte vad jag gör... Tveksamheten är enorm just nu. Jag vet att jag klarar det men som vanligt börjar jag skotta innan det snöat. Tänk OM operationen misslyckas o jag aldrig mer kan äta ngn fast föda? Tänk OM jag får tarmvred mitt i natten o dör? Tänk OM jag går ner så mkt att jag har en hängande mage ner till knäna?
Det där andra ligger lite vagt... Förmodligen blir det så att jag KAN äta i princip vad som helst, att jag KAN leva ett helt normalt liv, att jag KAN gå på badhuset med mina barn utan o gråta, att jag KAN köpa vilka kläder jag vill, att jag SLIPPER o tro att alla skrattar åt just mig eller hånar mig bara för att jag är tjock.
Läser man ovanstående bör ju inte valet vara så svårt eller hur? Men jag är som jag är och det är just såhär... Oförmögen att ta ett beslut, det är mitt nya jag... Ja, ja, den som lever får se!
Varför förkylning just nu???
6 dagar kvar till min operation o jag har fått en brakförkylning! Helt matt o orkeslös, näsan rinner o huvudet känns som om jag har 45 graders feber. Snacka om att jag bli förvånad när den stannade på 37... ja, ja, jag hoppas att det går över fort. Inget halsont o känner mig lite bättre i snoken nu men huvudet... Undrar om det är snoret som upptar de där 3 kg jag har kvar att gå ner i vikt inför op?
Dricka pulver, jag kräks snart... Dessutom pratade sköterskan på kliniken om att vi kanske skulle skjuta upp op till v 34 pga förkylning o seg viktnedgång... Då blev jag ganska uppgiven. Idag har jag nästan bestämt mig för o skita i alltihopa, åka upp till hemmakväll o kränga en påse gottor. MEN det är väl därför jag sitter här, delvis iaf. För att jag inte ser ngr resultat o då blir det felaktik tröst, även om det inte är så ofta. Men så hittade jag en blogg på nätet o när jag läst den kände jag mig peppad på ett helt annat sätt.
En tjej i min ålder, i mina trakter som gjort samma sak som jag gjort och ska göra. Klart att hon oxå mått dåligt men det vänder! Nu hade hon gått ner nästan 60 kg o mådde hur bra som helst. Jag ska klara detta, jag ska! Bara den där jäkla förkylningen försvinner så jag kan rasta fläsket lite o måtte det bli av på torsdag. Jag är laddad inför torsdagen men den där framflyttningen känns inte speciellt lockande...
Nu tror jag faktiskt att jag ska krypa till kojs o lämna mannen i soffan med sin whiskey o den där Mary. Töserna e hos mormor o vi har legat o slappat i soffan o för första gången "hyrt" en film via tv:n, jodå, tekniken smyger sig in hos oss oxå ;)
Dricka pulver, jag kräks snart... Dessutom pratade sköterskan på kliniken om att vi kanske skulle skjuta upp op till v 34 pga förkylning o seg viktnedgång... Då blev jag ganska uppgiven. Idag har jag nästan bestämt mig för o skita i alltihopa, åka upp till hemmakväll o kränga en påse gottor. MEN det är väl därför jag sitter här, delvis iaf. För att jag inte ser ngr resultat o då blir det felaktik tröst, även om det inte är så ofta. Men så hittade jag en blogg på nätet o när jag läst den kände jag mig peppad på ett helt annat sätt.
En tjej i min ålder, i mina trakter som gjort samma sak som jag gjort och ska göra. Klart att hon oxå mått dåligt men det vänder! Nu hade hon gått ner nästan 60 kg o mådde hur bra som helst. Jag ska klara detta, jag ska! Bara den där jäkla förkylningen försvinner så jag kan rasta fläsket lite o måtte det bli av på torsdag. Jag är laddad inför torsdagen men den där framflyttningen känns inte speciellt lockande...
Nu tror jag faktiskt att jag ska krypa till kojs o lämna mannen i soffan med sin whiskey o den där Mary. Töserna e hos mormor o vi har legat o slappat i soffan o för första gången "hyrt" en film via tv:n, jodå, tekniken smyger sig in hos oss oxå ;)
Bobby Ewing!
Kommer ni ihåg Dallas? Klart ni gör... O då kanske Bobby Ewing ringar i era öron oxå, denna svallande hårman på två ben. Det är just så jag ser ut då jag inte klippt mig på ett par veckor o just så såg jag ut imorse då jag tittade mig i speglen. Det är just sån jag är, oj, jag behöver klippa mig IDAG!!!! O som tur är har jag världens bästa salong, Rockee, på Lövgatan i Hässleholm o jag får nästan alltid tid samma dag eller ngn dag efter jag ringt. Kan bero på att jag har världens bästa mamma o kan klippa mig även på förmiddan när alla andra jobbar...
Idag kände jag att jag ville göra en förändring. Sagt o gjort. Det blev lugg o någon slags page istället för lång sidlugg o långnacke. Känns väldigt ovant men tyckte faktiskt att det blev rätt ok ändå...
Nu har jag plockat upp all packning med 4 ungar springandes runt benen, Vira har haft två kompisar här idag. Nu gick de hem till honom o Ellie e kvar, ensam o övergiven. Fick muta henne med glass o soffmys med mamma, det gick alldeles lysande! Så nu ska jag avsluta här o lägga mig på soffan med min lilla höna. Fast jag egentligen skulle rensat ogräs, satt igång tvätt o ev påbörjat den goda middagen som min familj ska äta medans jag ska sörpla i mig min modifast... :( Ja, ja, det är två veckor av mitt liv, även om det känns ganska trist redan... Hejja mig!!!! Det kommer att gå galant! Om jag inte tänker på den goda tobleronen i kylen, de smaskiga glassarna i frysen, den goda kycklinggrytan jag ska laga osv. Konstigt att allt verkar så gott när man inte får äta? Egentligen är jag inte så förtjust i ngt av det, jo choklad o mat är jag ganska glad för :)
Idag kände jag att jag ville göra en förändring. Sagt o gjort. Det blev lugg o någon slags page istället för lång sidlugg o långnacke. Känns väldigt ovant men tyckte faktiskt att det blev rätt ok ändå...
Nu har jag plockat upp all packning med 4 ungar springandes runt benen, Vira har haft två kompisar här idag. Nu gick de hem till honom o Ellie e kvar, ensam o övergiven. Fick muta henne med glass o soffmys med mamma, det gick alldeles lysande! Så nu ska jag avsluta här o lägga mig på soffan med min lilla höna. Fast jag egentligen skulle rensat ogräs, satt igång tvätt o ev påbörjat den goda middagen som min familj ska äta medans jag ska sörpla i mig min modifast... :( Ja, ja, det är två veckor av mitt liv, även om det känns ganska trist redan... Hejja mig!!!! Det kommer att gå galant! Om jag inte tänker på den goda tobleronen i kylen, de smaskiga glassarna i frysen, den goda kycklinggrytan jag ska laga osv. Konstigt att allt verkar så gott när man inte får äta? Egentligen är jag inte så förtjust i ngt av det, jo choklad o mat är jag ganska glad för :)
