Tur det bara finns en som jag!
Jisses, vilken människa jag är! Körde töserna till dagis, handlade och fixade några ärende på stan. Så långt allt väl... Inköp av barnens belöning efter nappdumpningen blev ett gäng med barbapappafigurer för nästan 700 spänn! Tur de inte eldar upp sina nappar i kaminen varje dag... Fast deras mormor ville köpa en varsin till dem och jag sparar ngr till Ellies födelsedag så blir det inte så mycket på en gång. Jag är så otroligt stolt och glad för att mina flickor numera är napplösa. Och detta utan så mycket liv! Jag trodde det skulle vara mycket värre, de har lite svårt för att komma till ro men det tar jag gärna för att slippa det där andra.
Har även köpt helt fantastiskt fina smyckeshållare till mina smycken! De va så fina så jag köpte alla 14 som var kvar i butiken :) Så nu vet ni var de finns om ni är intresserade...
Hem och fixade upp efter Esters slakt av svärd, trådkorg, plasthammare och ett bultbräde, den hunden gillar inte att vara hemma själv, så enkelt är det. Jobbade vid datorn och skrev ut lite papper, la mig en stund på sängen och ringde mamma för o vila nacken lite. Då började mobilen surra, hmmmm, jag skulle väl inte göra något idag?
Jo, det skulle jag, besikiga släpen! Klockan var då 12.04 och jag skulle vara på bilprovningen 12.10!!!!! Panik!!!! Sprang ner för trappan, högg tag i min väska, jackan och skuttade i skorna. Ut o startade vrålåket, backade till släpen och kopplade den. Full gas! Jag var på bilprovningen innan 12.10! Hur det gick till? Jag har ingen aning för det verkar nästan omöjligt.... Där kom jag på breställ in på parkeringen och då kom ett bekant nummer upp på displayen och den höga porten öppnades. Jag körde in, helt ovetandes om vårt reg nr men jag hoppades att det var rätt. Jodå, där stod hela besättningen och väntade, de hade nog hoppats att jag skulle vara tidig eftersom det vankades midda. Två "gubbar" och en praktikant fixade släpen och en fixade betalningen. 12.19 körde jag därifrån med ett stort streck i protokollet. Det är den enda gången man vill ha ett streck!
Phu, vilken pärs! Men jag hann och allt gick bra. Sen skulle jag backa in släpen på uppfarten. Det började bra men så kom min kära vän Sofie och skulle hämta lite grejjer innan hon hämtade barnen på dagis, brådis och jag blev så stressad att min back kunskap låste sig helt. Jag tänkte att jag kunde ju köra bort o vända i vändzonen! Det va nog en av de dummaste ideér jag någonsin kläckt. Hur lätt är det att vända i skånes minsta vändzon, till hälften täckt av en gigantiskt snöhög, med en vito modell x-tra lång och ett släp? Det är jättesvårt! Dessutom va grannen hemma så jag kunde inte köra upp på deras uppfart ordentligt för att få mer plats. Men med lite trix gick det bra, även om det tog lite längre tid än jag räknat med...
Jag svalde min stolthet och backade bara upp en bit, kopplade av och puttade in släpen. Inte bra för självförtroendet men grejjerna kom på plats iaf. Jag ska bara bli grym på att backa med släp så jag ska öva, öva och öva.
Vet inte om jag bräschat (finns det ett ord som heter så egentligen, på riktigt alltså) innan med bilden på min underbara släpparkering men den tål att tittas på igen! ;) Jag är så stolt över den! Högerbacka in med det gigantiska ekipaget är inte det lättaste men allt går om man bara vågar försöka. Så här har vi sopekipaget på Kungsgatan i väntan på en runda till tippen!
Nu ska jag fortsätta varva ner med Ellie i soffan o titta på Pippi Långstrump! Albin simmar, Emelie i skolan, Vira hos kompis o Peter e på möte. Bara jag o lillhönan hemma!
Har även köpt helt fantastiskt fina smyckeshållare till mina smycken! De va så fina så jag köpte alla 14 som var kvar i butiken :) Så nu vet ni var de finns om ni är intresserade...
Hem och fixade upp efter Esters slakt av svärd, trådkorg, plasthammare och ett bultbräde, den hunden gillar inte att vara hemma själv, så enkelt är det. Jobbade vid datorn och skrev ut lite papper, la mig en stund på sängen och ringde mamma för o vila nacken lite. Då började mobilen surra, hmmmm, jag skulle väl inte göra något idag?
Jo, det skulle jag, besikiga släpen! Klockan var då 12.04 och jag skulle vara på bilprovningen 12.10!!!!! Panik!!!! Sprang ner för trappan, högg tag i min väska, jackan och skuttade i skorna. Ut o startade vrålåket, backade till släpen och kopplade den. Full gas! Jag var på bilprovningen innan 12.10! Hur det gick till? Jag har ingen aning för det verkar nästan omöjligt.... Där kom jag på breställ in på parkeringen och då kom ett bekant nummer upp på displayen och den höga porten öppnades. Jag körde in, helt ovetandes om vårt reg nr men jag hoppades att det var rätt. Jodå, där stod hela besättningen och väntade, de hade nog hoppats att jag skulle vara tidig eftersom det vankades midda. Två "gubbar" och en praktikant fixade släpen och en fixade betalningen. 12.19 körde jag därifrån med ett stort streck i protokollet. Det är den enda gången man vill ha ett streck!
Phu, vilken pärs! Men jag hann och allt gick bra. Sen skulle jag backa in släpen på uppfarten. Det började bra men så kom min kära vän Sofie och skulle hämta lite grejjer innan hon hämtade barnen på dagis, brådis och jag blev så stressad att min back kunskap låste sig helt. Jag tänkte att jag kunde ju köra bort o vända i vändzonen! Det va nog en av de dummaste ideér jag någonsin kläckt. Hur lätt är det att vända i skånes minsta vändzon, till hälften täckt av en gigantiskt snöhög, med en vito modell x-tra lång och ett släp? Det är jättesvårt! Dessutom va grannen hemma så jag kunde inte köra upp på deras uppfart ordentligt för att få mer plats. Men med lite trix gick det bra, även om det tog lite längre tid än jag räknat med...
Jag svalde min stolthet och backade bara upp en bit, kopplade av och puttade in släpen. Inte bra för självförtroendet men grejjerna kom på plats iaf. Jag ska bara bli grym på att backa med släp så jag ska öva, öva och öva.
Vet inte om jag bräschat (finns det ett ord som heter så egentligen, på riktigt alltså) innan med bilden på min underbara släpparkering men den tål att tittas på igen! ;) Jag är så stolt över den! Högerbacka in med det gigantiska ekipaget är inte det lättaste men allt går om man bara vågar försöka. Så här har vi sopekipaget på Kungsgatan i väntan på en runda till tippen!
Nu ska jag fortsätta varva ner med Ellie i soffan o titta på Pippi Långstrump! Albin simmar, Emelie i skolan, Vira hos kompis o Peter e på möte. Bara jag o lillhönan hemma!
Måste sova nu!
Sleten idag... Sov så väldigt dåligt inatt, jag som brukar kunna sova varsom, närsom, hursom. Men efter en trevlig kväll med syster o Patrik och en del snack om magsjuka så kunde jag bara inte somna. Nu ligger ju Peter på soffan denna veckan så det kan vara det med, men jag har verkligen magsjukefobi. Blir ju inte bättre av att det kom fram att Albin varit dålig i veckan, trodde bara han varit hemma o varit lite kass o illamående, kan han ju bli när han e trött, men vad jag förstod hade han även kräkt. Hjälp! Det hela späddes på av fakta som att det bara var typ 7 av 27 barn på ett dagis för de andra hade magsjuka o att det är hur många som helst som e sjuka. Jag är inte hypokondrisk i vanliga fall men efter sådana samtal mår jag illa o det kör i magen o jag känner hur det börjar strama i käken o vattnas i munnen. Huga!
Förstår inte varför jag har sån nojja! Tom barnen har kommit på hur roligt det är när mamma nojjar. De ulkar gärna lite när jag inte är i samma rum o så kommer jag farandes o undrar vad som händer, ha ha ha lurad mamma! Inte bra alls... Däremot har jag ingen fobi mot åska eller spindlar eller getingar eller dyl o försöker lära barnen att det inte är farligt. Så är de också insektsjägare på vår och sommar men också medberoende av handsprit. Kanske är det mitt tjat om baciller som gör att vi inte är sjuka så ofta? Peppar peppar var det exakt ett år sedan vi hade magsjuka förra gången. Jag önskar och ber om att vi ska vara imuna mot denna vidriga sjukdom.
Ikväll har det varit känslomässigt tufft eftersom Vira vägrade somna. Härom kvällen hittade jag inte Ellies napp och hon köpte att sova utan. Idag hittade Vira en och gav den direkt till Ellie. Grrrr!!!! Men jag övertalade henne o kasta in den i kaminen vilket hon gjorde och var mäkta stolt efteråt. Försökte övertala Vira oxå men icke. Hon är totalt beroende av sin napp. Men jag kände att idag var dagen då jag inte skulle ge mig! Efter ett smärre, hysteriskt utbrott lugnade hon sig och vi läste saga o hon lade sig. Sen kom hon upp o sa att hon oxå vill kasta sin napp i kaminen, sagt och gjort. Men naturligtvis ångrade hon sig efter en lång stund men då var det tack o lov försent. I 2 1/2 timme låg jag hos henne och lugnade, peppade och berömde henne. Jag är verkligen superstolt över att hon gjorde det! Och jag är verkligen redo att stötta henne på ett övertygande sätt, och hoppas hon är redo att komma över den där sura äckliga bacillnappen. Men hon är ju så känslig och en riktigt tänkare. Så fort hon började gå ner i varv kom hon på världsproblem som hon började fundera på och det resulterade såklart i panik, hysteri och gråt. Som att hon vill ha rakt hår, saknade sin pappa, saknar sin morbror, hade fått loppor osv osv Nämnde inte nappen speciellt många gånger men jag förstod ju att det var den största anledningen. Men nu har hon sovit en stund och jag känner mig väldigt taggad och lättad. Nu, nu ska min 5 åring förbli napplös!
Är även väldigt taggad inför morgondagen! Min första Blingovisning ska hållas. Lite nervös för att jag ska framstå som en förvirrad, okompetent idiot men jag tror inte det. Har lärt mig alla namnen och nästan alla priser, känns bra och tryggt och förbannat skoj!
Nej, nu känner jag illamåendet komma smygande så jag får väl plocka fram kräkskålen och förbereda mig inför natten. Ah, det kan ju faktistk vara så att jag är väldans trött samt att jag druckit läsk och käkat choklad idag, lördagen till ära. Ska skita i det, mår bara dåligt av det och inte är det något livsnödvändigt heller!
Ha en trevlig söndag, det ska jag ha hoppas jag!
Natti
Those nappdays is over!!!!! :)
Förstår inte varför jag har sån nojja! Tom barnen har kommit på hur roligt det är när mamma nojjar. De ulkar gärna lite när jag inte är i samma rum o så kommer jag farandes o undrar vad som händer, ha ha ha lurad mamma! Inte bra alls... Däremot har jag ingen fobi mot åska eller spindlar eller getingar eller dyl o försöker lära barnen att det inte är farligt. Så är de också insektsjägare på vår och sommar men också medberoende av handsprit. Kanske är det mitt tjat om baciller som gör att vi inte är sjuka så ofta? Peppar peppar var det exakt ett år sedan vi hade magsjuka förra gången. Jag önskar och ber om att vi ska vara imuna mot denna vidriga sjukdom.
Ikväll har det varit känslomässigt tufft eftersom Vira vägrade somna. Härom kvällen hittade jag inte Ellies napp och hon köpte att sova utan. Idag hittade Vira en och gav den direkt till Ellie. Grrrr!!!! Men jag övertalade henne o kasta in den i kaminen vilket hon gjorde och var mäkta stolt efteråt. Försökte övertala Vira oxå men icke. Hon är totalt beroende av sin napp. Men jag kände att idag var dagen då jag inte skulle ge mig! Efter ett smärre, hysteriskt utbrott lugnade hon sig och vi läste saga o hon lade sig. Sen kom hon upp o sa att hon oxå vill kasta sin napp i kaminen, sagt och gjort. Men naturligtvis ångrade hon sig efter en lång stund men då var det tack o lov försent. I 2 1/2 timme låg jag hos henne och lugnade, peppade och berömde henne. Jag är verkligen superstolt över att hon gjorde det! Och jag är verkligen redo att stötta henne på ett övertygande sätt, och hoppas hon är redo att komma över den där sura äckliga bacillnappen. Men hon är ju så känslig och en riktigt tänkare. Så fort hon började gå ner i varv kom hon på världsproblem som hon började fundera på och det resulterade såklart i panik, hysteri och gråt. Som att hon vill ha rakt hår, saknade sin pappa, saknar sin morbror, hade fått loppor osv osv Nämnde inte nappen speciellt många gånger men jag förstod ju att det var den största anledningen. Men nu har hon sovit en stund och jag känner mig väldigt taggad och lättad. Nu, nu ska min 5 åring förbli napplös!
Är även väldigt taggad inför morgondagen! Min första Blingovisning ska hållas. Lite nervös för att jag ska framstå som en förvirrad, okompetent idiot men jag tror inte det. Har lärt mig alla namnen och nästan alla priser, känns bra och tryggt och förbannat skoj!
Nej, nu känner jag illamåendet komma smygande så jag får väl plocka fram kräkskålen och förbereda mig inför natten. Ah, det kan ju faktistk vara så att jag är väldans trött samt att jag druckit läsk och käkat choklad idag, lördagen till ära. Ska skita i det, mår bara dåligt av det och inte är det något livsnödvändigt heller!
Ha en trevlig söndag, det ska jag ha hoppas jag!
Natti
Those nappdays is over!!!!! :)
Nappavvänjning?
Ikväll hittar vi inte Ellies napp! Åh vad jag längtar tills napptiden är förbi, varje kväll samma visa, letar som tokar på alla öppna ytor, under soffan, i krukor eller andra burkar, i kylen, vid tvättmaskinen osv osv. Hittar den alltid efter en stund men ikväll är den puts väck! O de har bara en varsin kvar, de andra har blivit utnötta av allt suttande och jag vägrar köpa nya. Töserna är ändå 3 och 5 år och de skulle slutat med napp för längesen! Nu är det ju så att de har en lite för bekväm mamma. Har försökt med Vira åtskilliga gånger men det slutar alltid med att jag ger vika. Jag klarar helt enkelt inte av att lyssna och se på henne, hur hon i flera timmer skriker hysteriskt, gråter, slår sig själv, hoppar av o an i sängen och är otröstlig. I julas lämnade hon en napp till tomten för hon hittade inte de andra, men när han gick blev hon helt förstörd och det slutade med att moster gick med henne o letade upp de andra. Hon är verkligen inte redo. När hon är utan napp suger hon på tummen, ngn svans på ett kramdjur, tuggar på tröjan osv. Men nu, sedan tandläkaren ringt till henne o kollat om hon slutat, har hon faktistk inte den på hela dagen. Lägger den i säcken på morgonen o tar den när hon går o lägger sig.
Ellie däremot har nog aldrig varit så besatt av sin napp som sin syster. Som ikväll, hittade inte nappen och sa att du får sova utan inatt. Ok, så hon då. Sen när det va dags o krypa ner blev hon lite sugen o ville verkligen ha sin napp men det gick utan ngr tårar. Sedan skulle hon sova hos sin storasyster. Mmmm, visst... De sjöng, busade, läste insektsboken, skrattade tills jag hämtade henne o la henne i sin egen säng. Där har vi legat en stund nu men jag gick upp, hon somnar helt enkelt inte när jag ligger hos henne. Nu ligger hon i sin säng, jättetrött o full av myror i brallan. Vira ligger i sin säng o snörvlar och nu hoppas jag verkligen att de somnar. Klockan är 20.15 och de brukar sova 19.00...
Så typiskt att de är så sega just ikväll! Peter e ute o kör o jag hade sett fram emot att prata med mamma i tfn o röjja i tvättstugan. Ja, jag vet, är lite udda men vill verkligen få ordning och mår som allra bäst när jag har fått städa tror jag, psykiskt iaf.
Håll nu tummarna för att de slocknar som de slagna hjältar de är och att de bestämmer sig för att sluta med sina nappar, för att jag bestämmer mig fungerar inte så bra. Nu får det bli en dubbel general för det behöver jag verkligen nu! Nikotin löser allt i min värld ;)
Ellie däremot har nog aldrig varit så besatt av sin napp som sin syster. Som ikväll, hittade inte nappen och sa att du får sova utan inatt. Ok, så hon då. Sen när det va dags o krypa ner blev hon lite sugen o ville verkligen ha sin napp men det gick utan ngr tårar. Sedan skulle hon sova hos sin storasyster. Mmmm, visst... De sjöng, busade, läste insektsboken, skrattade tills jag hämtade henne o la henne i sin egen säng. Där har vi legat en stund nu men jag gick upp, hon somnar helt enkelt inte när jag ligger hos henne. Nu ligger hon i sin säng, jättetrött o full av myror i brallan. Vira ligger i sin säng o snörvlar och nu hoppas jag verkligen att de somnar. Klockan är 20.15 och de brukar sova 19.00...
Så typiskt att de är så sega just ikväll! Peter e ute o kör o jag hade sett fram emot att prata med mamma i tfn o röjja i tvättstugan. Ja, jag vet, är lite udda men vill verkligen få ordning och mår som allra bäst när jag har fått städa tror jag, psykiskt iaf.
Håll nu tummarna för att de slocknar som de slagna hjältar de är och att de bestämmer sig för att sluta med sina nappar, för att jag bestämmer mig fungerar inte så bra. Nu får det bli en dubbel general för det behöver jag verkligen nu! Nikotin löser allt i min värld ;)
Det snurrar i min skalle...
Andas.... andas.... Det va längesen men nu kommer det smygandes igen. Känslan av att vara vara totalt otillräcklig och ha alldeles för mycket att ta tag i. Jag är helt sönderstressad inombords av flera anledningar som egentligen inte borde finnas där. Jag klarar inte av att ha aktiviteter inbokade! Just nu nojjar jag för att jag verkligen inte vill fortsätta med KBT:n och då kanske "ledaren" blir besviken för tänk om de andra inte heller vill fortsätta och då blir det ingen grupp och då har han inget jobb. Jaha, och när blev det mitt problem? Ska jag tvinga iväg mig med andan i halsen 6 onsdagar kl 17.45, vara beroede av barnvakt eftersom Peter har jour, ställa in minst två visningar för att de krockar med "kursen", göra hemuppgifter som jag lagt åt sidan sekunden då jag kommer utanför dörren där osv osv. Jag är nog inte riktigt redo för detta just nu. Jag orkar inte gräva i något som jag jobbat så länge för att gömma. Jag orkar inte ta tag i mitt beteende som jag vet är så fel men som hela tiden upprepas. Jag vill koncentrera mig på mitt nya "jobb" där jag ändå behöver ha barnvakt. Jag vill komma vidare, få ny energi och orka vara den jag egentligen är...
En annan stor nojja är Viras hälsa. Jag har i flera år sagt att hon inte mår bra och känner mig som en mamma som bara hittar på en massa sjukdomar för att få uppmärksamhet. Men jag känner det i hela min mammakropp. Det visade ju sig att hon var allergisk mot både det ena och det andra när vi fick tid på allergimottagningen. Bla hund, det är där problemet ligger. Min dotter är allergisk mot hund och vad gör jag? Köper en hund till!!! Jag fasar för nästa besök hos doktorn där min inlindade hemlighet kommer att avslöjas. Vira blir inte påverkad när hon är med hundarna men så fort hon lägger sig eller har sovit en stund får hon snuva och snarkar som en tok. Dessutom får hon små andningsuppehåll, tillräckligt långa för att jag ska tänka andas nu! Men det är säkert inte så lång tid, men det känns som det. Pratade med allerigläkaren förra veckan och det kommer att bli ett besök hos öron/näsa/hals för en koll av polyper eller förstorade halsmandlar. Men ändå, hur tänker man när man skaffar en hund till när ett barn är allergiskt? Sådär, nu kommer det igen, andas.... andas.... Konstigt att jag stimmar över det nu, Ester ha ju bott här sen september! Och Vira har inte blivit sämre under den tiden. Men som vanligt när något är på tok så lägger jag ansvaret på mig själv. Ganska själviskt egentligen, att jag bara orkar tro att alla promblem snurrar runt mig.
Nu har jag och Peter gottat oss åt andras kaos i Familjen Annorlunda. Hur orkar man med så många barn? Emelie tycker gott att vi kan skaffa några barn till så vi kan vara med i programmet ;)
Min dröm är att ha det lite som en av familjerna där. Massor av barn i ett stort hus med en liten butik med galet fina gammeldags grejjer. Ett litet fik med hembakade kakor som barnen kan hjälpa till med. Åh vad jag önskar att vi kunde driva en sådan verksamhet. Att det funnits ett intresse för ett sådant ställe så att hela iden hade gått i lås. Fast ibland driver jag ju den verksamheten hemma oxå ;) Massor av barn, mina smycken, min klädförsäljning och lite hembakat till det!
Som imorgon, då fyller finaste Smilla 8 år! För 8 år sedan kom vi, ett helt gäng galna tjejer o hämtade det lilla knytet i min guldiga Twingo. Vilket händelserikt liv vi har haft tillsammans jag och Smilla. Hon har funnits hos mig i vått o torrt, i glädje och sorg. Hon har köpt alla förändringar vi gjort bara vi har varit tillsammans. Flytt och barn och hundvalp o hon är fortfarande världens goaste, förutom att hon skäller vid staketet så fort ngn kommer. Det blir ett stort kalajs hoppas vi med grisöron och marängtårta! Jag är ju så lyckligt lottad med en underbar familj, ett fint hus och faktiskt hälsan i behåll, med en hel del undantag. Förstår inte varför jag låter de här känslorna försöka ta överhand. Nej, en dubbel general, en dusch och ett god natts sömn kanske gör susen...
En annan stor nojja är Viras hälsa. Jag har i flera år sagt att hon inte mår bra och känner mig som en mamma som bara hittar på en massa sjukdomar för att få uppmärksamhet. Men jag känner det i hela min mammakropp. Det visade ju sig att hon var allergisk mot både det ena och det andra när vi fick tid på allergimottagningen. Bla hund, det är där problemet ligger. Min dotter är allergisk mot hund och vad gör jag? Köper en hund till!!! Jag fasar för nästa besök hos doktorn där min inlindade hemlighet kommer att avslöjas. Vira blir inte påverkad när hon är med hundarna men så fort hon lägger sig eller har sovit en stund får hon snuva och snarkar som en tok. Dessutom får hon små andningsuppehåll, tillräckligt långa för att jag ska tänka andas nu! Men det är säkert inte så lång tid, men det känns som det. Pratade med allerigläkaren förra veckan och det kommer att bli ett besök hos öron/näsa/hals för en koll av polyper eller förstorade halsmandlar. Men ändå, hur tänker man när man skaffar en hund till när ett barn är allergiskt? Sådär, nu kommer det igen, andas.... andas.... Konstigt att jag stimmar över det nu, Ester ha ju bott här sen september! Och Vira har inte blivit sämre under den tiden. Men som vanligt när något är på tok så lägger jag ansvaret på mig själv. Ganska själviskt egentligen, att jag bara orkar tro att alla promblem snurrar runt mig.
Nu har jag och Peter gottat oss åt andras kaos i Familjen Annorlunda. Hur orkar man med så många barn? Emelie tycker gott att vi kan skaffa några barn till så vi kan vara med i programmet ;)
Min dröm är att ha det lite som en av familjerna där. Massor av barn i ett stort hus med en liten butik med galet fina gammeldags grejjer. Ett litet fik med hembakade kakor som barnen kan hjälpa till med. Åh vad jag önskar att vi kunde driva en sådan verksamhet. Att det funnits ett intresse för ett sådant ställe så att hela iden hade gått i lås. Fast ibland driver jag ju den verksamheten hemma oxå ;) Massor av barn, mina smycken, min klädförsäljning och lite hembakat till det!
Som imorgon, då fyller finaste Smilla 8 år! För 8 år sedan kom vi, ett helt gäng galna tjejer o hämtade det lilla knytet i min guldiga Twingo. Vilket händelserikt liv vi har haft tillsammans jag och Smilla. Hon har funnits hos mig i vått o torrt, i glädje och sorg. Hon har köpt alla förändringar vi gjort bara vi har varit tillsammans. Flytt och barn och hundvalp o hon är fortfarande världens goaste, förutom att hon skäller vid staketet så fort ngn kommer. Det blir ett stort kalajs hoppas vi med grisöron och marängtårta! Jag är ju så lyckligt lottad med en underbar familj, ett fint hus och faktiskt hälsan i behåll, med en hel del undantag. Förstår inte varför jag låter de här känslorna försöka ta överhand. Nej, en dubbel general, en dusch och ett god natts sömn kanske gör susen...
Lördagsmys på tu man hand!
Lördagen tillbringades men min älskade man! Iofs var vi ett sällskap på 16 personer men vi hade inga barn med oss och det är faktiskt ganska skönt ibland även om de är det finaste vi har! Peter är styrelsemedlem i det kooperativ vi är med i och istället för att ta ut något arvode anordnas en styrelseaktivitet varje år, men respektive. Förra året var vi på Lögenäs gård, mysigt litet ställe med spa, käk och övernattning. I år blev det Malmö med Spam a lot och trerätters middag.
På fm kom kära syster med sambo för att passa alla 4 huliganer. Hade inhandlat råvaror till deras trerätters middag och lämnade dem åt sitt öde. Visste inte riktigt var vi skulle men eftersom jag är gift med en levande gps så oroade jag mig inte nämnvärt. Middagen serverades på Översten, en restaurang på 26 våningen på Regementsvägen. Det blev toast skagen, ngt kött med potatis och rödvinssås samt en kaka som bestod av sockerkaka, aprikossylt, smörkräm och allt inlindat i choklad. Låter väl smaskigt men jag vet inte... måste erkänna att jag tyckte min kycklingsallad och chokladmousse var godare... :) Jag är så gretten och otacksam, jag vet....
Efter middagen bar det av till föreställningen, förväntningarna var extremt höga. Det var en bra föreställning men faktiskt inte så roligt som jag trott. Utan Johan Glans hade den nog varit ganska tillintetsägande. Kan ju bero på att Monthy python inte är min favorithumor direkt, för hysteriskt för min del. Otacksam var det ja...
Något som jag tycker är roligt är filmen World tour Skåne, jag skrattar galet mycket varje gång jag ser den! Så vi blev väldans glada när vi fick biljetter till hans besök på Kulturhuset i februari, man tackar syster o Patrik! Verkar som om det blir käk innan oxå o det är ju aldrig fel...
Men det var ändå en sååå mysig dag, bara att få åka i bilen (förlåt, bussen) själv bara jag o Peter är trevligt. Inga barn att jaga, ingen mat att dela, inga toalettbesök för att komma tillbaka till bordet o sen behöver nästa gå på toa, Nora Jones på stereon isf Doris o Knäckebröderna, inget skrik i bilen om att det går för fort eller för sakta osv osv.
Som sagt, jag älskar våra barn mest av allt men att få vara vuxen i ett par timmar någon gång då och då är inte fel alls. Den 15 februari kommer jag att ha en ganska vuxen dag. Ska tatuera mig, käka på Cats med Peter, Malin o Patrik samt avnjuta Johan Glans. Det är en dag jag ser fram emot en dag som denna, när alla 4 barn vill slita håret av varandra och inte ens kan se varandra utan att helvetet bryter lös. De stora är kaxiga och nosiga och sitter med sina mobil tfn, datorer, Disney channel o tänder på minsta lilla. O de små skriker o bölar så fort de blir tilltalade eller om ngt storasyskon tittar på dem. Det märks att det är söndag och att de stora barnen varit här i en vecka, tur för alla att det är imorgon de får pausa från varandra...
På fm kom kära syster med sambo för att passa alla 4 huliganer. Hade inhandlat råvaror till deras trerätters middag och lämnade dem åt sitt öde. Visste inte riktigt var vi skulle men eftersom jag är gift med en levande gps så oroade jag mig inte nämnvärt. Middagen serverades på Översten, en restaurang på 26 våningen på Regementsvägen. Det blev toast skagen, ngt kött med potatis och rödvinssås samt en kaka som bestod av sockerkaka, aprikossylt, smörkräm och allt inlindat i choklad. Låter väl smaskigt men jag vet inte... måste erkänna att jag tyckte min kycklingsallad och chokladmousse var godare... :) Jag är så gretten och otacksam, jag vet....
Efter middagen bar det av till föreställningen, förväntningarna var extremt höga. Det var en bra föreställning men faktiskt inte så roligt som jag trott. Utan Johan Glans hade den nog varit ganska tillintetsägande. Kan ju bero på att Monthy python inte är min favorithumor direkt, för hysteriskt för min del. Otacksam var det ja...
Något som jag tycker är roligt är filmen World tour Skåne, jag skrattar galet mycket varje gång jag ser den! Så vi blev väldans glada när vi fick biljetter till hans besök på Kulturhuset i februari, man tackar syster o Patrik! Verkar som om det blir käk innan oxå o det är ju aldrig fel...
Men det var ändå en sååå mysig dag, bara att få åka i bilen (förlåt, bussen) själv bara jag o Peter är trevligt. Inga barn att jaga, ingen mat att dela, inga toalettbesök för att komma tillbaka till bordet o sen behöver nästa gå på toa, Nora Jones på stereon isf Doris o Knäckebröderna, inget skrik i bilen om att det går för fort eller för sakta osv osv.
Som sagt, jag älskar våra barn mest av allt men att få vara vuxen i ett par timmar någon gång då och då är inte fel alls. Den 15 februari kommer jag att ha en ganska vuxen dag. Ska tatuera mig, käka på Cats med Peter, Malin o Patrik samt avnjuta Johan Glans. Det är en dag jag ser fram emot en dag som denna, när alla 4 barn vill slita håret av varandra och inte ens kan se varandra utan att helvetet bryter lös. De stora är kaxiga och nosiga och sitter med sina mobil tfn, datorer, Disney channel o tänder på minsta lilla. O de små skriker o bölar så fort de blir tilltalade eller om ngt storasyskon tittar på dem. Det märks att det är söndag och att de stora barnen varit här i en vecka, tur för alla att det är imorgon de får pausa från varandra...
Så sitter man här...
... o glor fast jag har 1000 saker att göra. Detta var dagen så jag skulle städa, gå en lång runda med hundarna, färga håret, ta hand om tvätten osv osv Började sådär bra med att vi skulle gå till dagis idag, så långt var det ju en bra tanke. Jag behöver motion liksom hundarna o Vira ville kicka till dagis. Lagom runda. Men innan dess dammsög jag hela nedanvåningen eftersom jag ska på möte i em o vi hade missat att Albin kommer hem tidigt idag så ev skulle Peter ringa sina föräldrar och jag vet, men jag kan inte släppa in dem när det är så skitigt! Det brukar var uppställt här hemma men inte så skitigt som det va idag. Grus som kommer från den välgrusade gången och fastnar i permobilen eller vagnen o Smilla fäller ngt vansinnigt och dessa små tussar samlas fint ihop under Albins innepermo och släpps av lite här o var. Jisses, håriga spår in på toan när Albin varit där...
Efter rundan med dammsugaren hade jag så ont i nacken att jag inte ens visste hur jag skulle kunna borsta tänderna på tjejerna! Jäkla skit. Med gråten i halsen ringde jag Peter, ville ju ut o gå o va tvungen o prata med ngn! Han tog beslutet att jag skulle köra tjejerna till dagis för o spara mig till min krävande em. Väl hemma färgade jag håret istället för o gå, gäller o prioritera ;)
Men kastade boll med hundarna på gräsmattan samtidigt som jag plockade upp 2!!!! kassar med hundskit! Blä, Estet måste lära sig o bajsa när vi e ute o går... vill kunna slänga ut ungarna på tomten i sommar utan o trampa i en lädda.
Har iaf plockat iordning tvätt o sorterat ut ännu mer kläder ur tösernas byråer, jisses vad de växer! Intog en smaskig herbalifebar till lunch... suck... samt en liter vatten, nu ska jag väl stå mig en stund.
Ska snart ge mig av till habiliteringen där vi ska på möte med dietiesten. Frågade Albin idag om det var ngt speciellt han ville vi skulle prata om, bara att dietister e skit, blev svaret. Förstår honom. Inget får han äta o inget får han dricka o vi går med piskan över oss hela tiden för att servera lagom mängd, lagom energiintag, lagom nyttigt, lagom allt! Hur lätt är det egentligen? 11 år o inte få käka vad man vill, trist som tusan, men den bistra sanningen. Får försöka peppa så mkt vi kan men det är inte så lätt alltid. Dessvärre är även jag lite negativt inställd till den där dietisten så det är inget möte jag ser fram emot...
Ikväll däremot ska jag ta mitt andra steg in i den psykiska rehabiliteringen. Känns konstigt att ha jobbat inom psykiatrin och sett det ena fallet efter det andra och nu står jag på startlinjen själv... Inte trodde jag att jag var deprimerad och inte trodde jag att jag skulle medicineras för det och inte att jag skulle börja i terapi. Men så är livet. Första KBT:n ikväll. Hade helst suttit som psykoterapeut själv, vill inte vara den på "andra sidan" men är det det jag behöver så får jag väl ta det. Fast jag tror att det gör susen för mig faktistk. Behöver ngt som påminner mig om min situation när jag skenar iväg och ska rädda hela världen och vara alla till lags utom mig själv.
Visst är det konstigt att vissa av oss tar på oss denna mantel av självdestruktivitet. Jag ska alltid ordna och fixa för alla och hjälpa till. Hemlösa, härbärge, fosterbarn, herrelösa djur, barn i i-länder, Green peace, fadderbarn, världsförälder, Bris, Röda korset, kvinnojouren - bring it on, jag tror mig kunna göra en skillnad! Suck så patetiskt egentligen... Vill lära mina barn att leva efter den gyllene regeln för att bli bra människor med en sund inställning och ett sunt synsätt. Men det känns som om jag lär dem det min mamma lärt mig o min syster, o som hennes mamma lärt henne. Välkommen till kvinnorna Karlsson/Andersson, bara att utnyttja och trampa på, även bra om ni inte har ngn dörrmatta hemma, bara att skita ner och låta ngn annan torka upp när problemen e lösta.
Nej men du kan komma om 8 timmar och hämta ditt barn när du städat o handlat o vilat, det är helt ok...
Nej, men låna du mina sista pengar, du behöver dem säkert mer än jag...
Nehe, ingen som vill vara med i föräldrargruppen? Då tar jag det ansvaret, går jäääätttebra!
Ingen som kan baka 800 lussebullar och koka kaffe och servera och diska o duka o städa, lugnt, vi finns ju!
Bli inte rädda nu, jag ställer gärna upp för mina vänner och känner mig inte utnyttjad av Er men blir bara så förbannad på mig själv! Som kloka personer i min omgivning påminner mig om ofta så är det ju jag själv som sätter mig i dessa situationer. Jag kan öppna munnen för en gäspning och plötsligt har jag lovat bort mig till både det ena och det andra... Men nu lovar jag att jag ska försöka att tänka mer på mig och min familj. Ignorera dammtussarna och de skitiga fönsterna, bajset i trädgården och gruset under strumporna, tösernas trosor i bokhyllan och bananskalet i vasken. Stör det ngn får de plocka undan det själv! Ska bara ner och diska upp, skrubba vasken, tömma soporna och se över toaletterna för ikväll kommer ev syster o Patrik o passar barnen.... :)
Efter rundan med dammsugaren hade jag så ont i nacken att jag inte ens visste hur jag skulle kunna borsta tänderna på tjejerna! Jäkla skit. Med gråten i halsen ringde jag Peter, ville ju ut o gå o va tvungen o prata med ngn! Han tog beslutet att jag skulle köra tjejerna till dagis för o spara mig till min krävande em. Väl hemma färgade jag håret istället för o gå, gäller o prioritera ;)
Men kastade boll med hundarna på gräsmattan samtidigt som jag plockade upp 2!!!! kassar med hundskit! Blä, Estet måste lära sig o bajsa när vi e ute o går... vill kunna slänga ut ungarna på tomten i sommar utan o trampa i en lädda.
Har iaf plockat iordning tvätt o sorterat ut ännu mer kläder ur tösernas byråer, jisses vad de växer! Intog en smaskig herbalifebar till lunch... suck... samt en liter vatten, nu ska jag väl stå mig en stund.
Ska snart ge mig av till habiliteringen där vi ska på möte med dietiesten. Frågade Albin idag om det var ngt speciellt han ville vi skulle prata om, bara att dietister e skit, blev svaret. Förstår honom. Inget får han äta o inget får han dricka o vi går med piskan över oss hela tiden för att servera lagom mängd, lagom energiintag, lagom nyttigt, lagom allt! Hur lätt är det egentligen? 11 år o inte få käka vad man vill, trist som tusan, men den bistra sanningen. Får försöka peppa så mkt vi kan men det är inte så lätt alltid. Dessvärre är även jag lite negativt inställd till den där dietisten så det är inget möte jag ser fram emot...
Ikväll däremot ska jag ta mitt andra steg in i den psykiska rehabiliteringen. Känns konstigt att ha jobbat inom psykiatrin och sett det ena fallet efter det andra och nu står jag på startlinjen själv... Inte trodde jag att jag var deprimerad och inte trodde jag att jag skulle medicineras för det och inte att jag skulle börja i terapi. Men så är livet. Första KBT:n ikväll. Hade helst suttit som psykoterapeut själv, vill inte vara den på "andra sidan" men är det det jag behöver så får jag väl ta det. Fast jag tror att det gör susen för mig faktistk. Behöver ngt som påminner mig om min situation när jag skenar iväg och ska rädda hela världen och vara alla till lags utom mig själv.
Visst är det konstigt att vissa av oss tar på oss denna mantel av självdestruktivitet. Jag ska alltid ordna och fixa för alla och hjälpa till. Hemlösa, härbärge, fosterbarn, herrelösa djur, barn i i-länder, Green peace, fadderbarn, världsförälder, Bris, Röda korset, kvinnojouren - bring it on, jag tror mig kunna göra en skillnad! Suck så patetiskt egentligen... Vill lära mina barn att leva efter den gyllene regeln för att bli bra människor med en sund inställning och ett sunt synsätt. Men det känns som om jag lär dem det min mamma lärt mig o min syster, o som hennes mamma lärt henne. Välkommen till kvinnorna Karlsson/Andersson, bara att utnyttja och trampa på, även bra om ni inte har ngn dörrmatta hemma, bara att skita ner och låta ngn annan torka upp när problemen e lösta.
Nej men du kan komma om 8 timmar och hämta ditt barn när du städat o handlat o vilat, det är helt ok...
Nej, men låna du mina sista pengar, du behöver dem säkert mer än jag...
Nehe, ingen som vill vara med i föräldrargruppen? Då tar jag det ansvaret, går jäääätttebra!
Ingen som kan baka 800 lussebullar och koka kaffe och servera och diska o duka o städa, lugnt, vi finns ju!
Bli inte rädda nu, jag ställer gärna upp för mina vänner och känner mig inte utnyttjad av Er men blir bara så förbannad på mig själv! Som kloka personer i min omgivning påminner mig om ofta så är det ju jag själv som sätter mig i dessa situationer. Jag kan öppna munnen för en gäspning och plötsligt har jag lovat bort mig till både det ena och det andra... Men nu lovar jag att jag ska försöka att tänka mer på mig och min familj. Ignorera dammtussarna och de skitiga fönsterna, bajset i trädgården och gruset under strumporna, tösernas trosor i bokhyllan och bananskalet i vasken. Stör det ngn får de plocka undan det själv! Ska bara ner och diska upp, skrubba vasken, tömma soporna och se över toaletterna för ikväll kommer ev syster o Patrik o passar barnen.... :)
Oanade talanger?
Sitter här hemma, Ellie sover, Vira e hos mormor o Peter halvsover i soffan. Regnet smattrar utanför och brasan brinner för fullt. Inget på tv som är värt min tid och då gick tankarna till min låda full av godsaker som jag klickat hem i veckan. Har fått för mig att jag ska göra lite smycken som jag tänkte ha till försäljning. Enkla och billiga smycken både till vuxna och barn. Upptäckte dock att jag saknar en del tillbehör som jag behöver för att göra det jag vill men ganska snabbt och med lyckat resultat, tycker jag själv, fick jag ihop lite prytlar ikväll. Och det var verkligen jätteskoj! Det gick fort och ideérna sprudlade men dessvärre gick som sagt inte alla i lås, saknar just lås och lite "pinnar" och elastisk smyckestråd för att kunna fullfölja planerna om barnarmband/halsband.
Kanske är det detta som är mitt "flow". Vi har pratat mycket om det där på smärtrehabiliteringen att man ska hitta något att göra där man glömmer smärtan. Jo visst, lättare sagt än gjort, behöver nog ngt väldigt starkt för att kunna glömma den men detta fördröjde ändå den där sabla nackens impulser som varit lite väl intensiva de senaste veckorna. Kan bero på att jag varit hemma en hel del med alla barnen och all skottning som måste genomföras. Tur att svärfar förbarmar sig över den iaf. En snöslunga står nästan högst på min önskelista. Före den står obegränsat med pengar samt en tatuering på foten. Det första kan jag nog glömma men jag hoppas att Peter lyssnar på mina önskningar och fixar det i present kanske? Tycker att det är lite väl mycket pengar från vardagskassan som går åt till en tatuering, bättre att ta det ur kalaskassan! :)
Är nöjd med dagen, jag o världens bästa Sofie fick ett par timmar i Kristianstad. Det blev fynd av barnkläder samt en sminkning på Make up store för Sofie och lite shopping där med för mig. Kostar o ligga på topp ;)
Här kommer iaf bilder tagna i ett halv dunkelt tv rum med två nyfikna hundar, hoppas de inte kom med... Får nog passa på att tacka min moster för den pyssliga ådran, kan det vara den du startade när vi fick sy de alldeles underbara dockorna? Kommer aldrig att komma upp i hennes klass o virka o sticka, för det är jag inte kapabel till, men sy på maskin och göra smycken, det är nog något för mig. Jisses vilket självförtroende, men oavsett vad ni tycker är jag mycket nöjd med kvällens resultat. Hejja mig! :)
Vuxen armband...
barnarmband samt ett par öronhänge, andra finns i skallen men väntar på rätt tillbehör!
Samt ngr halsband...
Nå, vad tycks? Tror ni inte jag har en fallenhet för det här? ;) Nu är hantverkaren trött o kryper till kojs, natti natti allihopa!
Kanske är det detta som är mitt "flow". Vi har pratat mycket om det där på smärtrehabiliteringen att man ska hitta något att göra där man glömmer smärtan. Jo visst, lättare sagt än gjort, behöver nog ngt väldigt starkt för att kunna glömma den men detta fördröjde ändå den där sabla nackens impulser som varit lite väl intensiva de senaste veckorna. Kan bero på att jag varit hemma en hel del med alla barnen och all skottning som måste genomföras. Tur att svärfar förbarmar sig över den iaf. En snöslunga står nästan högst på min önskelista. Före den står obegränsat med pengar samt en tatuering på foten. Det första kan jag nog glömma men jag hoppas att Peter lyssnar på mina önskningar och fixar det i present kanske? Tycker att det är lite väl mycket pengar från vardagskassan som går åt till en tatuering, bättre att ta det ur kalaskassan! :)
Är nöjd med dagen, jag o världens bästa Sofie fick ett par timmar i Kristianstad. Det blev fynd av barnkläder samt en sminkning på Make up store för Sofie och lite shopping där med för mig. Kostar o ligga på topp ;)
Här kommer iaf bilder tagna i ett halv dunkelt tv rum med två nyfikna hundar, hoppas de inte kom med... Får nog passa på att tacka min moster för den pyssliga ådran, kan det vara den du startade när vi fick sy de alldeles underbara dockorna? Kommer aldrig att komma upp i hennes klass o virka o sticka, för det är jag inte kapabel till, men sy på maskin och göra smycken, det är nog något för mig. Jisses vilket självförtroende, men oavsett vad ni tycker är jag mycket nöjd med kvällens resultat. Hejja mig! :)
Vuxen armband...
barnarmband samt ett par öronhänge, andra finns i skallen men väntar på rätt tillbehör!
Samt ngr halsband...
Nå, vad tycks? Tror ni inte jag har en fallenhet för det här? ;) Nu är hantverkaren trött o kryper till kojs, natti natti allihopa!
Den där Ester...
Jag har sagt det förr och säger det igen, den där lilla Ester har vi fått för våra synder... Eller e vi väldigt bortskämda med Smilla som sköter sig exemplariskt, förutom hennes överdrivna vaktinstinkt längs staketet.
Det stora knytet har nu blivit 6 månder och väger drygt 23 kg och är numera högre än Smilla. Denna gammeltacka som börjar få lite svårt att sätta henne på plats. Ester är väldigt lugn och snäll när vi är hemma och vääääldigt kelig! Varje morgon väcks jag av en blöt puss av en hungrig krabat som är så lång så hon lätt sätter upp sina gigantiska tassar i vår höga säng. Vår säng som Smilla för längesen gett upp att överhuvudtaget komma upp i eftersom den är så hög. Ibland får hon lite hjälp upp när matte är kelsugen men det går väldgit trögt. Ester däremot som har ben som en fotomodell skuttar lätt upp.
De gånger vi åker hemifrån är hundarna instängda på ov så vi kan larma men ibland när jag ska åka till dagis och på nätterna har de ganska fri tillgång till husets 227 kvm, till deras stora förtjusning. En morgon kom jag ner och skulle rosta mackor till mina sjuka barn och upptäckte en tom påse på golvet, alltså hade dessa två hundar kalasat upp ett helt rostebröd! De samarbetar väldigt bra, långa Ester hämtar käket o sen kalasar de båda två. Natten efter var det en paket mjuka pepparkakor som rök...
Hon har en väldigt bra finmotorik. Kan liksom pilla ut väldigt små och onödiga saker, som min mössa, där hade hon lyckats få upp en dubbelknut och dra ut det 0,5 cm breda sidenband som satt i. Dessutom lyckades hon att fullkomligt slakta ett paket med polkagriskäppar och pilla ut käpparna ur det vacuumförpackade plastet som inte ens jag kan få upp!
Det är lika spännande att ta sig en titt på mattan i hallen, för det är där hennes trofeér brukar hamna... Kanske en toalettrulle som dragits ut från hållaren på toaletten, ut i hallen och lite överallt. En docka som mist sin fot på ett "coolt" sätt som Ellie säger. Ett barnmatslock som ser ut att blivit skjutet med luftpistol. Ett lapptäcke som rensats på vadd. Osv osv...
Men hon är ändå världens sötaste Ester som kommer att bli helt galet stor och ibland undrar jag vad jag gett mig in på, hade nog inte tänkt att hon skulle bli sååååå stor ;) men det kommer att bli hur bra som helst!
Några av Esters nattliga trofeér. En laddare skickligt avbiten på mitten, min gamla barbiedocka miste sina händer, en besökandes barnmatslock blev massakerat och en trägaffel fick en helt annan innebörd.
Här är det "lilla" knytet som blivit en riktigt stor kicka väldigt fort!
Det stora knytet har nu blivit 6 månder och väger drygt 23 kg och är numera högre än Smilla. Denna gammeltacka som börjar få lite svårt att sätta henne på plats. Ester är väldigt lugn och snäll när vi är hemma och vääääldigt kelig! Varje morgon väcks jag av en blöt puss av en hungrig krabat som är så lång så hon lätt sätter upp sina gigantiska tassar i vår höga säng. Vår säng som Smilla för längesen gett upp att överhuvudtaget komma upp i eftersom den är så hög. Ibland får hon lite hjälp upp när matte är kelsugen men det går väldgit trögt. Ester däremot som har ben som en fotomodell skuttar lätt upp.
De gånger vi åker hemifrån är hundarna instängda på ov så vi kan larma men ibland när jag ska åka till dagis och på nätterna har de ganska fri tillgång till husets 227 kvm, till deras stora förtjusning. En morgon kom jag ner och skulle rosta mackor till mina sjuka barn och upptäckte en tom påse på golvet, alltså hade dessa två hundar kalasat upp ett helt rostebröd! De samarbetar väldigt bra, långa Ester hämtar käket o sen kalasar de båda två. Natten efter var det en paket mjuka pepparkakor som rök...
Hon har en väldigt bra finmotorik. Kan liksom pilla ut väldigt små och onödiga saker, som min mössa, där hade hon lyckats få upp en dubbelknut och dra ut det 0,5 cm breda sidenband som satt i. Dessutom lyckades hon att fullkomligt slakta ett paket med polkagriskäppar och pilla ut käpparna ur det vacuumförpackade plastet som inte ens jag kan få upp!
Det är lika spännande att ta sig en titt på mattan i hallen, för det är där hennes trofeér brukar hamna... Kanske en toalettrulle som dragits ut från hållaren på toaletten, ut i hallen och lite överallt. En docka som mist sin fot på ett "coolt" sätt som Ellie säger. Ett barnmatslock som ser ut att blivit skjutet med luftpistol. Ett lapptäcke som rensats på vadd. Osv osv...
Men hon är ändå världens sötaste Ester som kommer att bli helt galet stor och ibland undrar jag vad jag gett mig in på, hade nog inte tänkt att hon skulle bli sååååå stor ;) men det kommer att bli hur bra som helst!
Några av Esters nattliga trofeér. En laddare skickligt avbiten på mitten, min gamla barbiedocka miste sina händer, en besökandes barnmatslock blev massakerat och en trägaffel fick en helt annan innebörd.
Här är det "lilla" knytet som blivit en riktigt stor kicka väldigt fort!
Denna viktnojja!
Åh vad jag är trött på allt vad dieter o "gå ner 30 kg på 2 timmar" trix. Jag önskar att jag bara kunde strunta i det men det går inte! Jag har alltid varit tjock, mer eller mindre under åren. Nu när jag tittar på bilder från förr, då jag hatade min kropp och ansåg alltid att jag var för tjock och var livrädd för folkmassor som skulle slänga ngn kommentar efter mig, så ser jag att jag va faktiskt inte så tjock då. Nu har det gått upp och ned av olika anledningar och idag sitter jag här med min bulldeg efter töserna som är så vansinnigt svår att bli av med pga min nackskada som begränsar mig i motionen. Har ikväll varit ute på en timmes promenad med Peter o hundarna och jag njuter av varje steg! Det är så underbart att gå en lååång runda i rask takt och man känner sig så nöjd när man kommer hem och får värma sig i en varm dusch. Men imorgon... usch, jag vill inte ens tänka på det. Kommer att ha ont så jag vill gråta och kommer att halta fram som en annan gammeltacka. Peters mormor som fyller 90 år och har problem med sina ben svävar nästan fram jämfört med mig dagen efter en långpromenad, men oftast är det ändå värt det för den tillfredsställelse jag får efter promenaden.
Tillbaka till det där med dieter så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Herbalife? Viktväktarna? Cambridge? Gi? Gastric by pass? Vad i hela fridens namn ska jag göra? Förra året blev jag rekomenderad att göra en sån där tjockisoperation som jag kallar det. Eftersom det kom fram att jag har PCO, en hormonrubbning som gör att jag har extremt svårt för att gå ner i vikt samtidigt som jag har extremt lätt för att få diabetes samt hjärt/kärl sjukdomar. Då blir man lite skraj... Jag har övervägt det och gör det fortfarande. Klart jag ska göra op! Jag vill ju inte bli sjuk och försvinna från mina barn... Men idag har jag hört så mycket negativt om den där op att jag inte vet om jag vågar. Jag vill inte bli ngn annan än den jag är och jag är en tjockis! Så är det bara. Inget negativt för jag tycker inte att det ska behöva vara negativt att vara tjock. Varför ska det vara så fult? Varför ska man, även som vuxen, vara så rädd för de där kommentarerna? Varför ska vuxna som barn kommentera om man är tjock och gärna lite syrligt eller elakt?
Så mycket man ändå har testat. Viktväktarna i olika perioder, alltid lika deprimerande. Gi, hur klarar någon att äta så mycket kött? Inte jag iaf... Pulver, det är så vidrigt så jag klöks nästan vad jag än dricker. Klart att jag alltid försvarar mig för att jag är tjock, jag har alltid dåligt samvete om jag äter ngt gott eller inte har varit ute o gått. Jag avskyr att visa mig på en strand eller i ett badhus, jag klär inte gärna av mig varken framför mina barn eller min man eller ngn doktor, huga. Men jag har en jäkligt sjysst kondition och många fina kläder! :)
Mina barn, Peter och min familj älskar mig för den jag är och det är faktiskt en hel del som påpekar att jag alltid ser så fräsch ut och har snygga kläder. Faktiskt oftare än någon är taskig. Kanske börjar jag vekna för mig själv. Kanske är jag inte så vidrig och träsktrollsaktig som jag själv tycker? Kanske kan jag fortsätta vara en tjockis fast lite mindre tjock bara?
Ja, ja, imorn ska jag hämta ut mina nya herbalifepulver och ringa badhuset för att aktivera mitt gymkort o så får vi se hur länge det håller. För hur som helst fortsätter jakten på en friskare kropp, även om min nog är ett hopplöst fall. Som en lokalt känd läkare sa till mig för några år sedan, Linda, din kropp-den är bara skräp! Inte så upplyftande men dock
Tillbaka till det där med dieter så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Herbalife? Viktväktarna? Cambridge? Gi? Gastric by pass? Vad i hela fridens namn ska jag göra? Förra året blev jag rekomenderad att göra en sån där tjockisoperation som jag kallar det. Eftersom det kom fram att jag har PCO, en hormonrubbning som gör att jag har extremt svårt för att gå ner i vikt samtidigt som jag har extremt lätt för att få diabetes samt hjärt/kärl sjukdomar. Då blir man lite skraj... Jag har övervägt det och gör det fortfarande. Klart jag ska göra op! Jag vill ju inte bli sjuk och försvinna från mina barn... Men idag har jag hört så mycket negativt om den där op att jag inte vet om jag vågar. Jag vill inte bli ngn annan än den jag är och jag är en tjockis! Så är det bara. Inget negativt för jag tycker inte att det ska behöva vara negativt att vara tjock. Varför ska det vara så fult? Varför ska man, även som vuxen, vara så rädd för de där kommentarerna? Varför ska vuxna som barn kommentera om man är tjock och gärna lite syrligt eller elakt?
Så mycket man ändå har testat. Viktväktarna i olika perioder, alltid lika deprimerande. Gi, hur klarar någon att äta så mycket kött? Inte jag iaf... Pulver, det är så vidrigt så jag klöks nästan vad jag än dricker. Klart att jag alltid försvarar mig för att jag är tjock, jag har alltid dåligt samvete om jag äter ngt gott eller inte har varit ute o gått. Jag avskyr att visa mig på en strand eller i ett badhus, jag klär inte gärna av mig varken framför mina barn eller min man eller ngn doktor, huga. Men jag har en jäkligt sjysst kondition och många fina kläder! :)
Mina barn, Peter och min familj älskar mig för den jag är och det är faktiskt en hel del som påpekar att jag alltid ser så fräsch ut och har snygga kläder. Faktiskt oftare än någon är taskig. Kanske börjar jag vekna för mig själv. Kanske är jag inte så vidrig och träsktrollsaktig som jag själv tycker? Kanske kan jag fortsätta vara en tjockis fast lite mindre tjock bara?
Ja, ja, imorn ska jag hämta ut mina nya herbalifepulver och ringa badhuset för att aktivera mitt gymkort o så får vi se hur länge det håller. För hur som helst fortsätter jakten på en friskare kropp, även om min nog är ett hopplöst fall. Som en lokalt känd läkare sa till mig för några år sedan, Linda, din kropp-den är bara skräp! Inte så upplyftande men dock
Blingo!
Nu är det snart dags, den 27 januari smäller det! Då kommer den nya vår/sommarkollektionen. Det ska bli väldigt spännande eftersom jag kommer att vara återförsäljare from denna säsong! Jag har ju, som en del av er fått erfara, varit klädåterförsäljare tidigare. Ett väldgit kort tag, endast två säsonger, eftersom intresset inte var på topp för vuxen kläder iaf. Nu har en annan återförsäljare tjatat så länge att ett intresse och en god vilja har väckts i mig. Jag tycker att det är himla skoj att åka runt och presentera varor som jag kan stå för och själv vill köpa. Jag har köpt en hel del av Blingos kläder till tjejerna tidigare och är mycket nöjd. Kläderna är i fina färger/mönster och lätta att kombinera mellan de olika stilarna. Favoriten hos mina tjejer har varit rosa/cerise randiga tights, grå kjol och ljusgrå tröja med cirkusfigurer på tröjan. Helt galen kombinatino men mycket fin. Höstens favorti var ljusrosa tights med mörkrosa stjärnor och en klänning i blinogmönster i rosa/brun. Dessa kläder har tvättats flitigt och ser ändå jättefina ut.
Ett plus är att kläderna är ekologiska och gjorda i giftfria material som är bra för både användare och tillverkare. Inte jätte billigt men inte jättedyrt, alltså ganska normala priser.
Har bokat in ganska många visningar nu i februari och det känns helt ok, även om en kollega bokat in 30!!!! visningar innan jul... Inte illa. Hoppas att intresset är lika stort hos kunderna som hos mig så att fler vill boka visningar även längre fram.
Så är det någon som läser och känner att det vore trevligt med en visning hemma för sina vänner/väninnor med lite kaffe och en titt på helsköna kläder så hör av Er så fixar vi det! Finns även möjlighet att boka in en visning hemma hos mig, om man inte är så många eller om man inte känner för att ha en visning hemma.
Gå in på www.blingo.se för att fynda på förra säsongens rea och bekanta er lite med märket. Just nu är kläderna begränsade i storlekar eftersom det är sluttammpen på rean, så vill man vara säker på att få den storlek man vill ha är det bra att vara ute i god tid.
Önska mig lycka till och önska mig många intresserade, positiva kunder som gillar det jag har att erbjuda och vill ha visningar lite här o var i krokarna!
Ett plus är att kläderna är ekologiska och gjorda i giftfria material som är bra för både användare och tillverkare. Inte jätte billigt men inte jättedyrt, alltså ganska normala priser.
Har bokat in ganska många visningar nu i februari och det känns helt ok, även om en kollega bokat in 30!!!! visningar innan jul... Inte illa. Hoppas att intresset är lika stort hos kunderna som hos mig så att fler vill boka visningar även längre fram.
Så är det någon som läser och känner att det vore trevligt med en visning hemma för sina vänner/väninnor med lite kaffe och en titt på helsköna kläder så hör av Er så fixar vi det! Finns även möjlighet att boka in en visning hemma hos mig, om man inte är så många eller om man inte känner för att ha en visning hemma.
Gå in på www.blingo.se för att fynda på förra säsongens rea och bekanta er lite med märket. Just nu är kläderna begränsade i storlekar eftersom det är sluttammpen på rean, så vill man vara säker på att få den storlek man vill ha är det bra att vara ute i god tid.
Önska mig lycka till och önska mig många intresserade, positiva kunder som gillar det jag har att erbjuda och vill ha visningar lite här o var i krokarna!
Trettonafton, redan!?
Hjälp vad dagarna går! Nyss var det första advent och nu är det trettonafton, man blir allt lite mörkrädd... Men så är det och det är inget vi kan göra något åt, bara o hänga med.
Ikväll känns det väldigt konstigt, bara jag, Peter o de stora barnen hemma. Min älskade mamma har varit väldigt skruttig läääänge nu och har knappt varit upp ur bingen sedan julafton. Mina barn, som avgudar sin mormor, längtar nästan ihjäl sig. Idag va hon lite piggare och tyckte att barnen kunde komma o hälsa på. Hälsa på är detsamma som att sova över i tösernas värld och snäll som mormor är så va det klart att de skulle göra det. Så i em begav vi oss o handlade lite o sen lämpade jag av barnen hos min stapplande, tappra mor!
Nu ikväll skulle vi lyxa till det lite extra och jag smällde ihop den smaskiga chokladpuddingen som jag såg Per Morberg göra häromkvällen. Rörde ihopa och hällde upp i de gamla goda glassglasen. Ställde in i kylen för att stelna och där står de fortfarande... Jag misstänker starkt att om den inte stelna på de här fem timmarns så gör den nog aldrig det. Bara att inse att jag misslyckats totalt! Ja, ja, middagen blev desto godare, hasselbackspotatis med en köttbit och vitlökssmör, det är riktigt gott och enkelt.
Till efterrätt gjorde Emelie hederlig Ekströms chokladpudding till henne och Albin medans jag o Peter åt lite glass. Nu tittar vi på Göta kanal 2, därav min stund här... Jag tycker inte om filmer som det finns mer än en av, endast sagan om ringen triologin blir bara bättre och bättre medans andra filmer blir mer och mer pinsamma...
Jag sitter iaf och njuter av att jag varit ute på två härliga promenader utan att bli helt fördärvad. Igår var jag o grannen ute i en timme och idag lurade jag ut de stora barnen på en 40 minuters promenad. Det är såååå härligt att gå när det är så kall och skön luft. Riktigt, riktigt välbehövligt. Nu hoppas jag på ännu en natts sömn och att inte Peter ska behöva ge sig ut och ploga miss i nasssen. Och om han ska göra det hoppas jag att Albin sover heeeela natten!
Önskar er alla en lugn och skön trettonhelg, alltid skönt med röda dagar så man får lite ledigt!
En liten försmak av sommaren, mina galna töser i sommarmundering!
Ikväll känns det väldigt konstigt, bara jag, Peter o de stora barnen hemma. Min älskade mamma har varit väldigt skruttig läääänge nu och har knappt varit upp ur bingen sedan julafton. Mina barn, som avgudar sin mormor, längtar nästan ihjäl sig. Idag va hon lite piggare och tyckte att barnen kunde komma o hälsa på. Hälsa på är detsamma som att sova över i tösernas värld och snäll som mormor är så va det klart att de skulle göra det. Så i em begav vi oss o handlade lite o sen lämpade jag av barnen hos min stapplande, tappra mor!
Nu ikväll skulle vi lyxa till det lite extra och jag smällde ihop den smaskiga chokladpuddingen som jag såg Per Morberg göra häromkvällen. Rörde ihopa och hällde upp i de gamla goda glassglasen. Ställde in i kylen för att stelna och där står de fortfarande... Jag misstänker starkt att om den inte stelna på de här fem timmarns så gör den nog aldrig det. Bara att inse att jag misslyckats totalt! Ja, ja, middagen blev desto godare, hasselbackspotatis med en köttbit och vitlökssmör, det är riktigt gott och enkelt.
Till efterrätt gjorde Emelie hederlig Ekströms chokladpudding till henne och Albin medans jag o Peter åt lite glass. Nu tittar vi på Göta kanal 2, därav min stund här... Jag tycker inte om filmer som det finns mer än en av, endast sagan om ringen triologin blir bara bättre och bättre medans andra filmer blir mer och mer pinsamma...
Jag sitter iaf och njuter av att jag varit ute på två härliga promenader utan att bli helt fördärvad. Igår var jag o grannen ute i en timme och idag lurade jag ut de stora barnen på en 40 minuters promenad. Det är såååå härligt att gå när det är så kall och skön luft. Riktigt, riktigt välbehövligt. Nu hoppas jag på ännu en natts sömn och att inte Peter ska behöva ge sig ut och ploga miss i nasssen. Och om han ska göra det hoppas jag att Albin sover heeeela natten!
Önskar er alla en lugn och skön trettonhelg, alltid skönt med röda dagar så man får lite ledigt!
En liten försmak av sommaren, mina galna töser i sommarmundering!
Gott nytt år!
Igår va det då den omtalade nyårsafton. Enligt min mening en dag där man dukar lite fint, fixar lite gott käk o spelar lite spel. Hela familjen tillsammans och gärna med goda vänner. Andra ser det som en dag då man får/ska supa sig så full som möjligt, slösa hutlöst mycket pengar på sprit och raketer och börja sitt nya år i en dimma som man inte ens själv kan hitta ut ur.
Tidigare om åren har jag tagit alla chanser att jobba för att slippa gå på någon fest. Jag har aldrig gillat att dricka alkohol och är inte så förtjust i den där dimman. Gick jag på fest ifrågasattes det varför jag inte drack och stannade jag hemma var jag en tönt för det. Konstigt det där.... Om jag va hemma o firade med min mamma och syster, som jag egentligen gillade allra bäst, då var jag en tönt men om jag hade firat hemma med min pojkvän hade det varit såååå mysigt. Suck, att alla alltid ska anse att det är mysigast med sin partner och inte med sin familj?
I år firade vi iaf hemma hos oss, det bästa när vi har alla fyra barnen hemma. Det var hela familjen, Malin, Patrik, Kenny, Sofie och hennes barn. Vi började vid 17 med en fräsch och smaskig räkcoktail a la Patrik/Kenny. Till huvudrätt blev det helstekt fläskfile med bakad potatis och tzatsiki/bearniesås och till efterrätt blev det frukt att doppa i M o P chokladfontän och vaniljglass. En meny komponerad av vår egen Patrik "Morberg". E så skönt att det är fler än jag som lagar mat och ännu skönare att han tycker att det är roligt och har lite fantasi, vilket inte jag har...
Mellan sittningarna spelades det wii och ps 2. Jag och Sofie sjöng singstar med barnen. Eller med barnen, snarare för barnen, ha ha ha. Det är så roligt. Vira kan bara två låtar, "mama Mia" och "Ring of Fire" med Johnny Cash. Jag o Sofie gillar mer Billy Ray Cyrus, Aqua, Roxette och andra gamla godingar. Tillslut hade alla barn gått ner, Sofie fixade med sina barn och jag satt där själv och sjöng. I båda microfonerna eftersom jag inte riktigt kunde ändra inställningarna, teknikens under är inte riktigt vän med mig... Men jag fick sjyssta poäng där jag satt men lite trixigt att hålla reda på när jag skulle sjunga i den röda och när jag skulle sjunga i den blå och vilken jag hade i vilken hand... Ja jisses, till slut kom Kenny och räddade mig från total förvirring.
När det väl skulle smällas raketer blev det lite kaosartat. Smilla tog på sig ett stort ansvar och skulle vakta oss alla och Esters första nyår blev bara för mycket. Hon sprang genom hela huset fram och tillbaka, upp och ned och var helt darrig. Inte roligt när en hund blir så rädd så man får leta hundbajs i hela huset... Hur kan man lägga ner så mycket pengar på något helt meningslöst som bara skrämmer, skadar och smutsar ner miljön. Än en gång är det pensionärsvarning på mig men jag avskyr det verkligen!
Men vi hade väldigt mysigt med alla barn och hundar ändå. Vi skålade i den klassiska pommacen och barnen var så nöjda med sina fina champangeglas o skål! Trodde aldrig att Vira och Ellie skulle orka vara uppe hela tiden men de höll ur. 00.15 blev det tandborstning och bingen, somnade medetsamma. Sen blev det lugn och skönt på Hassellunden, inga eftersmällar, skönt!
Alla barn sov gott till kl 9.50! Rekoooooord!!!! Och jag vaknade pigg för första gången på mycket länge. Idag har det varit en lugn dag med lite rester, klädskåpsbygge och nu äntligen läggdags för de små och snart för oss också hoppas jag!
Hoppas ni alla hade en härlig nyår, hur ni än valde att fira den, och att ni har fingrar, ansikte och hjärta i gott bevar! God fortsättning på er alla!
Tidigare om åren har jag tagit alla chanser att jobba för att slippa gå på någon fest. Jag har aldrig gillat att dricka alkohol och är inte så förtjust i den där dimman. Gick jag på fest ifrågasattes det varför jag inte drack och stannade jag hemma var jag en tönt för det. Konstigt det där.... Om jag va hemma o firade med min mamma och syster, som jag egentligen gillade allra bäst, då var jag en tönt men om jag hade firat hemma med min pojkvän hade det varit såååå mysigt. Suck, att alla alltid ska anse att det är mysigast med sin partner och inte med sin familj?
I år firade vi iaf hemma hos oss, det bästa när vi har alla fyra barnen hemma. Det var hela familjen, Malin, Patrik, Kenny, Sofie och hennes barn. Vi började vid 17 med en fräsch och smaskig räkcoktail a la Patrik/Kenny. Till huvudrätt blev det helstekt fläskfile med bakad potatis och tzatsiki/bearniesås och till efterrätt blev det frukt att doppa i M o P chokladfontän och vaniljglass. En meny komponerad av vår egen Patrik "Morberg". E så skönt att det är fler än jag som lagar mat och ännu skönare att han tycker att det är roligt och har lite fantasi, vilket inte jag har...
Mellan sittningarna spelades det wii och ps 2. Jag och Sofie sjöng singstar med barnen. Eller med barnen, snarare för barnen, ha ha ha. Det är så roligt. Vira kan bara två låtar, "mama Mia" och "Ring of Fire" med Johnny Cash. Jag o Sofie gillar mer Billy Ray Cyrus, Aqua, Roxette och andra gamla godingar. Tillslut hade alla barn gått ner, Sofie fixade med sina barn och jag satt där själv och sjöng. I båda microfonerna eftersom jag inte riktigt kunde ändra inställningarna, teknikens under är inte riktigt vän med mig... Men jag fick sjyssta poäng där jag satt men lite trixigt att hålla reda på när jag skulle sjunga i den röda och när jag skulle sjunga i den blå och vilken jag hade i vilken hand... Ja jisses, till slut kom Kenny och räddade mig från total förvirring.
När det väl skulle smällas raketer blev det lite kaosartat. Smilla tog på sig ett stort ansvar och skulle vakta oss alla och Esters första nyår blev bara för mycket. Hon sprang genom hela huset fram och tillbaka, upp och ned och var helt darrig. Inte roligt när en hund blir så rädd så man får leta hundbajs i hela huset... Hur kan man lägga ner så mycket pengar på något helt meningslöst som bara skrämmer, skadar och smutsar ner miljön. Än en gång är det pensionärsvarning på mig men jag avskyr det verkligen!
Men vi hade väldigt mysigt med alla barn och hundar ändå. Vi skålade i den klassiska pommacen och barnen var så nöjda med sina fina champangeglas o skål! Trodde aldrig att Vira och Ellie skulle orka vara uppe hela tiden men de höll ur. 00.15 blev det tandborstning och bingen, somnade medetsamma. Sen blev det lugn och skönt på Hassellunden, inga eftersmällar, skönt!
Alla barn sov gott till kl 9.50! Rekoooooord!!!! Och jag vaknade pigg för första gången på mycket länge. Idag har det varit en lugn dag med lite rester, klädskåpsbygge och nu äntligen läggdags för de små och snart för oss också hoppas jag!
Hoppas ni alla hade en härlig nyår, hur ni än valde att fira den, och att ni har fingrar, ansikte och hjärta i gott bevar! God fortsättning på er alla!
