Kanin på vift!
Imorse när vi käkade frukost gav Ester plötsligt till ett skall, vilket är oerhört ovanligt. När jag tittade ut på verandan satt där en kanin, vår kanin, Tage! Mitt på golvet satt han o verkade oerhört nöjd med sin bedrift och stolt över sitt mod att våga hoppa ner från buren. Vår fina bur som pappa o Peter byggde i somras har "jäst" lite i takt med vädret och den senaste tiden har det inte gått att stänga dörrarna ordentligt, men kaninerna har varit lugna o fina och inte gjort någon som helst antydan att försöka ge sig av. Snarare är de väldigt rädda för att gå nära kanten. Men idag hade visst Tage tagit sig vatten över huvudet o gett sig ut på äventyr.
Jag gick ut och då sprang han såklart iväg som en skållad råtta! Jag hittade inte honom någonstans o jag spanade i skräck ovanför huvudet eftersom vi har en enorm glada som brukar kretsa över området. Jaha, då får barnen se Tage bli frukost till en glada tänkte jag... Messade grannarna att om de såg en gul kanin ute på tomten som spatserade fick de gärna ringa. Har ju precis kastrerat honom o kände att de där pengarna kunde man ju haft roligare för än o lägga på en uppäten kanin...
Gick in o fixade iväg Albin till taxin och fick sedan ge mig ut på jakt igen. Ropade på honom o försökte locka, jovisst, hur många kaniner finns det som kommer på befallning då? Snacka om förvånad när jag såg honom komma skuttandes rakt emot mig då jag ropade. Jag kom så nära så han nosade på skorna men såklart stack den sluge besten iväg då jag skulle lyfta upp honom. Efter tre försök fick jag tag i lite överskottsskinn (egentligen hans tjocka mage) och då kunde jag lyfta upp honom. Verkade som att han ångrade sitt drag för han sprattlade friskt då han bars in i buren igen. Han måste insett vilket nöt han var, att han inte bara sprang så långt benen bar honom till ett liv i frihet. Fast han har det väldigt bra i sin bur med trevligt damsällskap, sjysst mat, gratis dricka, regelbunden manikyr och storstädning en gång i veckan. O inte en spänn betalar han heller!
Det var bara o plocka fram fogsvansen o såga till dörrarna så de gikc o låsa, nu sitter han i säkerhet igen. Friheten har sitt pris, i hans fall hade han förmodligen fått betala med sitt liv...
Tage på promenad med matte förra sommaren. Nu är han typ dubbelt så stor... En riktigt fin kanin enligt veterinären ;)
Jag gick ut och då sprang han såklart iväg som en skållad råtta! Jag hittade inte honom någonstans o jag spanade i skräck ovanför huvudet eftersom vi har en enorm glada som brukar kretsa över området. Jaha, då får barnen se Tage bli frukost till en glada tänkte jag... Messade grannarna att om de såg en gul kanin ute på tomten som spatserade fick de gärna ringa. Har ju precis kastrerat honom o kände att de där pengarna kunde man ju haft roligare för än o lägga på en uppäten kanin...
Gick in o fixade iväg Albin till taxin och fick sedan ge mig ut på jakt igen. Ropade på honom o försökte locka, jovisst, hur många kaniner finns det som kommer på befallning då? Snacka om förvånad när jag såg honom komma skuttandes rakt emot mig då jag ropade. Jag kom så nära så han nosade på skorna men såklart stack den sluge besten iväg då jag skulle lyfta upp honom. Efter tre försök fick jag tag i lite överskottsskinn (egentligen hans tjocka mage) och då kunde jag lyfta upp honom. Verkade som att han ångrade sitt drag för han sprattlade friskt då han bars in i buren igen. Han måste insett vilket nöt han var, att han inte bara sprang så långt benen bar honom till ett liv i frihet. Fast han har det väldigt bra i sin bur med trevligt damsällskap, sjysst mat, gratis dricka, regelbunden manikyr och storstädning en gång i veckan. O inte en spänn betalar han heller!
Det var bara o plocka fram fogsvansen o såga till dörrarna så de gikc o låsa, nu sitter han i säkerhet igen. Friheten har sitt pris, i hans fall hade han förmodligen fått betala med sitt liv...
Tage på promenad med matte förra sommaren. Nu är han typ dubbelt så stor... En riktigt fin kanin enligt veterinären ;)
Gastric by pass
Eller tjockisoperation som jag säger ;) Nu börjar det närma sig... Fick tid igår för konsultation, efter att ha väntat i över ett år!!! Kan säga att jag hunnit ångra mig många gånger men nu orkar jag inte med detta längre så nu är jag 99,9% säker!
Har ju som sagt alltid varit ganska tjock, enda sedan jag var liten, o hela min tonår o vuxnaliv har massor av tid, blod, svett och tårar gått åt att försöka minska min stora kropp. Påtryckningar från samhället som största anledning. Själv har jag mått ganska bra fysiskt trots min övervikt, men det psykiska och omgivningens blickar, kommentarer o problem vid klädshopping har varit desto värre. Fy vad barn och även vuxna kan vara elaka alltså. Har alldeles för många minnen av hånskratt och hårda ord angående min kroppsbyggnad... O då har jag ju inte varit smällfet direkt men alltid varit stor. Att jag dessutom var 181 cm lång när jag gick i 6:e klass gjorde ju inte saken bättre. Men jag har klarat mig ändå, man lär ju sig att bemöta omgivningen med ett skydd på något sätt. Alltid beredd på en kommentar och då måste man ju vara förberedd med ett snabbt försvar...
Nu, vid 32 års ålder, har de kommit fram till att jag har PCO, någon hormonrubbning som gör det väldigt svårt för mig att tappa i vikt. Samtidigt som det ökar risk för diabetes/häjrtkärlsjukdomar. Då blir man lite skraj. Alltså, jag trodde ju inte att jag var sjukligt tjock! Och det hade jag kanske inte varit heller om jag inte haft PCO. Då man läser om symtomen på denna "sjukdom" så är det ju inte så konstigt att jag levt som jag gjort. Allt detta dåliga samvete, ångest och skuldkänslor kunde jag skippat om jag vetat detta tidigare! Men nu är jag iaf remitterad till denna omdiskuterad operation, av två läkare dessutom!
Oj, vad många negativa reaktioner jag mött. SJälv tycker jag att det är fusk om man är fullt frisk. Man kan lägga om kost och motionera bort mycket därför strider det lite mot mina principer. Dessutom går jag här hemma och predikar för barnen att man är fin som man är och ska inte ändra sig för att andra tycker ngt annat, och så gör jag det själv! Men det är ju för att jag ska få fortsätta vara frisk... Eller frisk o frisk men någorlunda iaf...
Vi får se vad de säger om det här, jag orkar inte tänka just nu... Orkar inte redogöra för op, mina tankar eller mina känslor. Just nu är jag mest likgiltig!
Jag hoppas iaf att något drastiskt kommer att hända och att jag kommer att må bättre! Nu ska jag förlusta mig lite i mitt arbete så jag kan tänka på annat en stund...
Ha en bra dag! Det ska jag försöka ha, ska fira den mest underbara människa jag känner, min stora, starka mamma som jag älskar ofantligt mycket. Känner mig så previligerad att ha en sån mamma som jag har. En stor trygghet och hjälp här i livet!
Har ju som sagt alltid varit ganska tjock, enda sedan jag var liten, o hela min tonår o vuxnaliv har massor av tid, blod, svett och tårar gått åt att försöka minska min stora kropp. Påtryckningar från samhället som största anledning. Själv har jag mått ganska bra fysiskt trots min övervikt, men det psykiska och omgivningens blickar, kommentarer o problem vid klädshopping har varit desto värre. Fy vad barn och även vuxna kan vara elaka alltså. Har alldeles för många minnen av hånskratt och hårda ord angående min kroppsbyggnad... O då har jag ju inte varit smällfet direkt men alltid varit stor. Att jag dessutom var 181 cm lång när jag gick i 6:e klass gjorde ju inte saken bättre. Men jag har klarat mig ändå, man lär ju sig att bemöta omgivningen med ett skydd på något sätt. Alltid beredd på en kommentar och då måste man ju vara förberedd med ett snabbt försvar...
Nu, vid 32 års ålder, har de kommit fram till att jag har PCO, någon hormonrubbning som gör det väldigt svårt för mig att tappa i vikt. Samtidigt som det ökar risk för diabetes/häjrtkärlsjukdomar. Då blir man lite skraj. Alltså, jag trodde ju inte att jag var sjukligt tjock! Och det hade jag kanske inte varit heller om jag inte haft PCO. Då man läser om symtomen på denna "sjukdom" så är det ju inte så konstigt att jag levt som jag gjort. Allt detta dåliga samvete, ångest och skuldkänslor kunde jag skippat om jag vetat detta tidigare! Men nu är jag iaf remitterad till denna omdiskuterad operation, av två läkare dessutom!
Oj, vad många negativa reaktioner jag mött. SJälv tycker jag att det är fusk om man är fullt frisk. Man kan lägga om kost och motionera bort mycket därför strider det lite mot mina principer. Dessutom går jag här hemma och predikar för barnen att man är fin som man är och ska inte ändra sig för att andra tycker ngt annat, och så gör jag det själv! Men det är ju för att jag ska få fortsätta vara frisk... Eller frisk o frisk men någorlunda iaf...
Vi får se vad de säger om det här, jag orkar inte tänka just nu... Orkar inte redogöra för op, mina tankar eller mina känslor. Just nu är jag mest likgiltig!
Jag hoppas iaf att något drastiskt kommer att hända och att jag kommer att må bättre! Nu ska jag förlusta mig lite i mitt arbete så jag kan tänka på annat en stund...
Ha en bra dag! Det ska jag försöka ha, ska fira den mest underbara människa jag känner, min stora, starka mamma som jag älskar ofantligt mycket. Känner mig så previligerad att ha en sån mamma som jag har. En stor trygghet och hjälp här i livet!
Det blir inte alltid som man tänkt sig!
Idag är en sådan dag... Gick upp tidigt för en färd till simskolan med Vira. Efter det hade vi en orörd dag, trodde jag. Bara jag, Peter, Vira o Ellie skulle hitta på ngt skoj idag. Men tji fick jag! Först skulle vi köra iväg med mitt älskade skrivbord som jag sålt på blocket. Lite vemodigt men vi har helt enkelt inte plats för det längre... Jag lovade köparen att vi skulle köra hem det i släpen, typiskt mig, men det visade sig att Peter även fick hjälpa till o bära upp det på deras ovanvåing! Lite konstigt tycker jag men visst, man gör ju så som man vill att andra ska göra mot en själv. Behöver jag säga att min man va lite irriterad på mig? Att jag alltid ska var översnäll på min o min familjs bekostnad...
Ja, ja, de blev nöjda iaf o Peters irritation steg markant när han fick ett sms ang ett träd som han ska såga upp o ta hem, det har varit lite stilltje i det eftersom vägen till det där trädet varit väldgit ostabil och den kommer förmodligen att haverera när han kör där med tung bil o tungt släp. Jag tänkte att jag skulle följa med honom o hjälpa till men min nacke e helt havererad o den avgörande faktorn var att vi inte har ngn barnvakt idag. Mamma ville ta tjejerna men hennes tillstånd var inte riktigt barnpassningsvart idag. Så nu sitter jag här med tjejerna, vilket jag iofs är väldigt glad för, men jag hade gärna hjälpt Peter så det gått lite fortare.
Planen var oxå att vi skulle åka till Jysk o köpa mörkläggningsgardiner, fick avstyras eftersom vi inte har ngn bil hemma nu. Dessurom planerade jag att sätta in en stol till i bilen så vi kunde ta med mamma, mormor o Lollo till graven i Glimåkra, va så längesen jag "hälsade på" hos min gamle mormor o gamle morfar. Men även där havererade det ju eftersom Peter behövde stora bilen till brännet. Suck.
Nej, jag tror att jag knallar upp o fixar till i sovrummet nu när skrivbordet e borta, brukar liva upp mig med o städa lite :) Har tagit fram en kaka ifa min familj kommer på fika i em, hoppas det, tycker om att träffa min söta lilla mormor, min fantastiska mamma o min kära moster. Vi får väl se om deras krafter håller till en liten runda hit oxå. Har även en fläskfile på tining, ikväll ska jag trösta mig med en god grillad middag!
Hoppas ni andra har en underbar söndag o laddar ordentligt inför den nya veckan!
Ja, ja, de blev nöjda iaf o Peters irritation steg markant när han fick ett sms ang ett träd som han ska såga upp o ta hem, det har varit lite stilltje i det eftersom vägen till det där trädet varit väldgit ostabil och den kommer förmodligen att haverera när han kör där med tung bil o tungt släp. Jag tänkte att jag skulle följa med honom o hjälpa till men min nacke e helt havererad o den avgörande faktorn var att vi inte har ngn barnvakt idag. Mamma ville ta tjejerna men hennes tillstånd var inte riktigt barnpassningsvart idag. Så nu sitter jag här med tjejerna, vilket jag iofs är väldigt glad för, men jag hade gärna hjälpt Peter så det gått lite fortare.
Planen var oxå att vi skulle åka till Jysk o köpa mörkläggningsgardiner, fick avstyras eftersom vi inte har ngn bil hemma nu. Dessurom planerade jag att sätta in en stol till i bilen så vi kunde ta med mamma, mormor o Lollo till graven i Glimåkra, va så längesen jag "hälsade på" hos min gamle mormor o gamle morfar. Men även där havererade det ju eftersom Peter behövde stora bilen till brännet. Suck.
Nej, jag tror att jag knallar upp o fixar till i sovrummet nu när skrivbordet e borta, brukar liva upp mig med o städa lite :) Har tagit fram en kaka ifa min familj kommer på fika i em, hoppas det, tycker om att träffa min söta lilla mormor, min fantastiska mamma o min kära moster. Vi får väl se om deras krafter håller till en liten runda hit oxå. Har även en fläskfile på tining, ikväll ska jag trösta mig med en god grillad middag!
Hoppas ni andra har en underbar söndag o laddar ordentligt inför den nya veckan!
Byte av objekt på önskelistan!
Högst på min önskelista har hela vintern varit en snöslunga! Åh vad skönt det hade varit att slippa o skotta med min sletna kropp, för skotta måste man ju! Speciellt om man är som jag... När man har en familjemedlem som tar sig fram med permobil måste man ju faktiskt skotta ut denne till tex taxi på morgonen. Och har man då starka autistiska drag, som jag har, måste man helt enkelt skotta hela uppfarten. Gången in till dörren, dubbeluppfarten o natruligtvis till de med ständig bärsäsong, tidningsbärarna. Jag är en slav under skyffeln på vintern, allt måste bort för att jag ska må bra. Som tur är har jag haft hjälp av svärfar som har en sån där underbar snöslunga, det blir sååååå fint! Passar min läggning alldeles utmärkt.
Mitt nya objekt är en lådcykel! Vira är jätteduktig på att cykla men hon är ju bara 5 1/2 och då är det lite långt att cykla upp till stan till mormor. Och Ellie som e 3 orkar knappt cykla upp till vägen på sin lilla trehjuling. Vi har en cykelkärra men alla restriktioner och säkerhetsföreskrifter säger att mina barn är för stora för att åka i den. O jag känner att Ellie börjar bli lite lång/tung för barnsadeln jag har på svarta faran.
På Ellies dagis har de köpt in lådcyklar och de verkar helt fantastiska! Jag kan lasta in både Vira, Ellie, Smilla o Ester om jag vill :) Den håller för 100 kg last+föraren (tur för mig....) De är iofs ganska dyra. Den jag kollat på är en deluxe variant med valbar elhjälp för motvind, långa backar o tung last. Den kostar endast 14 495 riksdaler tror jag det va... Men tänk så mkt bensinpengar man sparar! O jag som behöver rasta fläsket o tycker om att tänka på miljön blir helt till mig av tanken av vart man kunde cykla o hitta på med ett sådant fordon....
Mannen är inte lika intresserad. Han inser väl kanske en överhängande risk, att vi inte kommer att använda den och var ska vi förvara den? Men jag är lika positiv som vanligt. Åh, vi kan cykla in till stan o hem till mamma o göra utflykter osv osv. Kan låsa fast den i carporten o då måste vi ju sälja kärran som tar en massa plats :) Tänkte sälja både kärran och barnsadeln ändå, eftersom vi inte använder kärran o Ellie börjar bli för stor för barnsadeln. Men jag måste ju ha ett alternativ, var ska jag göra av min lilla höna när barnsadeln försvinner?
Nej, det här måste undersökas ordentligt. På måndag tror jag att jag piper in till Krstd o provcyklar mitt nya favoritobjekt!
Mitt nya objekt är en lådcykel! Vira är jätteduktig på att cykla men hon är ju bara 5 1/2 och då är det lite långt att cykla upp till stan till mormor. Och Ellie som e 3 orkar knappt cykla upp till vägen på sin lilla trehjuling. Vi har en cykelkärra men alla restriktioner och säkerhetsföreskrifter säger att mina barn är för stora för att åka i den. O jag känner att Ellie börjar bli lite lång/tung för barnsadeln jag har på svarta faran.
På Ellies dagis har de köpt in lådcyklar och de verkar helt fantastiska! Jag kan lasta in både Vira, Ellie, Smilla o Ester om jag vill :) Den håller för 100 kg last+föraren (tur för mig....) De är iofs ganska dyra. Den jag kollat på är en deluxe variant med valbar elhjälp för motvind, långa backar o tung last. Den kostar endast 14 495 riksdaler tror jag det va... Men tänk så mkt bensinpengar man sparar! O jag som behöver rasta fläsket o tycker om att tänka på miljön blir helt till mig av tanken av vart man kunde cykla o hitta på med ett sådant fordon....
Mannen är inte lika intresserad. Han inser väl kanske en överhängande risk, att vi inte kommer att använda den och var ska vi förvara den? Men jag är lika positiv som vanligt. Åh, vi kan cykla in till stan o hem till mamma o göra utflykter osv osv. Kan låsa fast den i carporten o då måste vi ju sälja kärran som tar en massa plats :) Tänkte sälja både kärran och barnsadeln ändå, eftersom vi inte använder kärran o Ellie börjar bli för stor för barnsadeln. Men jag måste ju ha ett alternativ, var ska jag göra av min lilla höna när barnsadeln försvinner?
Nej, det här måste undersökas ordentligt. På måndag tror jag att jag piper in till Krstd o provcyklar mitt nya favoritobjekt!
När det e sol o vår...
... o man e nitton år, e det så lite man förstår.... lalala la la lalalala la la. Det är väl en härligt slagdänga som man plockar upp ur sitt helt meningslösa arkiv med pinsamma låtar som typ bara mormor gillar... Men det känns så idag! Jag känner livet i mig, som Abbes pappa säger i Madicken. Vet inte om det beror på solen, alla tabletter jag tagit eller träningen som faktiskt går fantastiskt bra! Har hållt mitt löfte om mån, ons, fre än så länge, hela 2 veckor, ha ha ha!
Efter träningen tog jag hundarna o gick bort på ängen bakom vårt område. Där fick de springa som galningar o vi tränade inkallning, sitt, ligg o leta upp matte. De är så mycket duktigare än vad jag inbillar mig och det är så skönt att se det! Dock kom Ester ut från en springmarsch utan sitt halsband så smilla fick gå lös hem men det klarade hon galant! Hon är ju lite gammal o sleten jämfört med dampEster. Ester har börjat med nya trick, hon springer o hoppar över saker, oftast Smilla, o det ser helt galet skoj ut. Hon har blivit så stor nu! Växt om Smilla med säkert 10 cm o väger 27,1 kg... De tippar att hon ska väga 50 pannor när hon e vuxen, jisses! Igår hos mamma låg jag på soffan o slappade, då kom hon med värsta språnget o la sig på mig magen. 27 kg uppifrån luften känns kan jag säga...
Nu ligger de små liven i solen på golvet o njuter av livet. Önskar jag kunde göra samma sak men jag måste packa upp tvätt, fixa med blingo o fixa med smyckena, jobba alltså! Kanske skulle ge mig på de där köttfärspaketen i kylen i em, piroger o köttbullar går ju alltid åt... Vi får se vad som händer!
Ha en bra dag o njut av solen även om det blåser friska vindar. Håll i hatten!
Nyfiken Ester som e helt dammig på revbenen... :) Kolla benen, hon e gigantisk!
Efter träningen tog jag hundarna o gick bort på ängen bakom vårt område. Där fick de springa som galningar o vi tränade inkallning, sitt, ligg o leta upp matte. De är så mycket duktigare än vad jag inbillar mig och det är så skönt att se det! Dock kom Ester ut från en springmarsch utan sitt halsband så smilla fick gå lös hem men det klarade hon galant! Hon är ju lite gammal o sleten jämfört med dampEster. Ester har börjat med nya trick, hon springer o hoppar över saker, oftast Smilla, o det ser helt galet skoj ut. Hon har blivit så stor nu! Växt om Smilla med säkert 10 cm o väger 27,1 kg... De tippar att hon ska väga 50 pannor när hon e vuxen, jisses! Igår hos mamma låg jag på soffan o slappade, då kom hon med värsta språnget o la sig på mig magen. 27 kg uppifrån luften känns kan jag säga...
Nu ligger de små liven i solen på golvet o njuter av livet. Önskar jag kunde göra samma sak men jag måste packa upp tvätt, fixa med blingo o fixa med smyckena, jobba alltså! Kanske skulle ge mig på de där köttfärspaketen i kylen i em, piroger o köttbullar går ju alltid åt... Vi får se vad som händer!
Ha en bra dag o njut av solen även om det blåser friska vindar. Håll i hatten!
Nyfiken Ester som e helt dammig på revbenen... :) Kolla benen, hon e gigantisk!
Vardag igen!
Pust, nu är det vardag igen o alla kalas och allt vad det innebär är överstökat. I onsdes fyllde allra käraste syster 30 år!!!! 30!!!??? Helt galet att min störiga lillasyster nått denna ålder. Vi som alltid hängt ihop, även om vi bråkade en hel del när vi va mindre så lekte vi också väldigt mycket tillsammans. Min passion var att leka med dockor och det gjorde vi ofta. Vi hade minst 7 barn var och möblerade om i hallen o byggde bilar som vi skulle åka o titta på fotboll i. Behöver jag säga att våra män spelade i Mala? Nej, tänkte väl det. Så där satte vi upp stolar o grejjer o packade in alla våra "barn" och åkte på fotboll där vi skulle titta på våra män. Ha ha ha, konstigt att vi faktiskt inte lever ihop med en varsin Malaspelare, det trodde vi nog o alla andra också för den delen. Eller Malin gör ju nästan det, han har ju spelat i Mala även om det var ett på år sedan...
Malins passion var barbiedockor. Hon hade massor! O lekte lääänge med sina barbie, den sista tiden hade hon byggt upp en barbiestad på vinden o satt där o lekte så mamma fick stänga om det kom ngn, hon insåg liksom att det hon var lite för stor för att leka men kunde inte låta bli. Vi lekte också kontor, matlagnings program osv. Men dockor o barbie var det som åkte fram oftast.
Vi har hittat på väldigt mycket skoj jag o min syster genom åren. Varit ute i guldklimpen på äventyr, brottningsturneér på höstana, fotbollsturneér på vår o sommar. Vi har nog gjort det mesta tillsammans. Hon följde alltid med mig o våra kompisar på galej, Björket, Troppan, Helsingör, Ullared osv. Vi gör fortfarande mycket tillsammans och pratar med varandra minst en gång varje dag. Tur att våra män tycker om att umgås för annars hade varit jobbigt...
Det är så skönt med en syster och jag är så glad att Malin är min! Hon ställer alltid upp som barnvakt och har gjort ända sedan jag o Peter träffades. Då passade hon Emelie o Albin var o varannan kväll när vi jobbade. Hon har ryckt in som extramamma när jag varit på bb, kommit o hämtat Emelie när det hänt ngn olycka med Albin, fixar o donar med bankaffärer till oss, fixar datorn o mobilerna, hjälper mig med bokföringen, gör reklam för mina smycken o kläder och framförallt kan man diskutera en massa saker med henne. Oftast tycker vi kanske inte likadant i allt men vi kan ändå alltid komma fram till en lösning!
Det var 30 års galej i lördes, och då hade vi först varit på 90 års kalas hos Peters mormor. En sjysst dag. Först trerätters hos mormorn o sen smörgåstårta hos syster. I onsdes gjorde jag tårtor till henne men hon hade bakat massor av goda kakor själv. Hon e så duktig min lillasyster även om hon glider runt på en räkmacka i hemmet, o då är det hennes sambo som gjort den ;)
Hoppas att vi alltid kommer att fortsätta hänga ihop. Vi är en stor trygghet för varandra och gillar att umgås, då kan vi vara som vi vill... Älskar dig massor allra käraste syster!
Malin, Patrik o jag på Lars Winnerbäck konsert i somras!
Här är bilder på tårtorna jag slängde ihop :)
Malins passion var barbiedockor. Hon hade massor! O lekte lääänge med sina barbie, den sista tiden hade hon byggt upp en barbiestad på vinden o satt där o lekte så mamma fick stänga om det kom ngn, hon insåg liksom att det hon var lite för stor för att leka men kunde inte låta bli. Vi lekte också kontor, matlagnings program osv. Men dockor o barbie var det som åkte fram oftast.
Vi har hittat på väldigt mycket skoj jag o min syster genom åren. Varit ute i guldklimpen på äventyr, brottningsturneér på höstana, fotbollsturneér på vår o sommar. Vi har nog gjort det mesta tillsammans. Hon följde alltid med mig o våra kompisar på galej, Björket, Troppan, Helsingör, Ullared osv. Vi gör fortfarande mycket tillsammans och pratar med varandra minst en gång varje dag. Tur att våra män tycker om att umgås för annars hade varit jobbigt...
Det är så skönt med en syster och jag är så glad att Malin är min! Hon ställer alltid upp som barnvakt och har gjort ända sedan jag o Peter träffades. Då passade hon Emelie o Albin var o varannan kväll när vi jobbade. Hon har ryckt in som extramamma när jag varit på bb, kommit o hämtat Emelie när det hänt ngn olycka med Albin, fixar o donar med bankaffärer till oss, fixar datorn o mobilerna, hjälper mig med bokföringen, gör reklam för mina smycken o kläder och framförallt kan man diskutera en massa saker med henne. Oftast tycker vi kanske inte likadant i allt men vi kan ändå alltid komma fram till en lösning!
Det var 30 års galej i lördes, och då hade vi först varit på 90 års kalas hos Peters mormor. En sjysst dag. Först trerätters hos mormorn o sen smörgåstårta hos syster. I onsdes gjorde jag tårtor till henne men hon hade bakat massor av goda kakor själv. Hon e så duktig min lillasyster även om hon glider runt på en räkmacka i hemmet, o då är det hennes sambo som gjort den ;)
Hoppas att vi alltid kommer att fortsätta hänga ihop. Vi är en stor trygghet för varandra och gillar att umgås, då kan vi vara som vi vill... Älskar dig massor allra käraste syster!
Malin, Patrik o jag på Lars Winnerbäck konsert i somras!
Här är bilder på tårtorna jag slängde ihop :)
En dag i taget!
O denna dagen började fantastiskt bra! Försov mig iofs men eftersom Peter va hemma så gjorde det inte så mkt. Vira på gott humör o Ellie är äntligen tillbaka på dagis efter två lååånga veckor med feber o hosta. Nu är det magsjuka på Viras dagis så vi får väl se hur länge de håller sig friska...
Efter lämningen tog jag plötsligt tag i mitt liv och åkte till Qpoolen för att teckna ett träningsavtal. Har inte tränat sen olyckan för 7 år sedan pga feghet. Har varit så rädd att jag ska få mer ont när jag tränar men nu orkar jag inte vara rädd mer! Jag måste få fart på den här överknubbiga kropp! Ska jag då genomgå en gastric bypass som jag fått remiss till så måste jag verkligen shapea upp den här bulldegen... Kanske blir det bättre om jag tränar o får ont ett tag, det måste ju vända tycker man! Eftersom försäkringsbolaget anser att mina begränsningar inte beror på min olycka och försäkringskassan anser att jag är fullt arbetsför om man bortser från mina barn och livssituation så ska det väl inte vara några problem eller?
Vi får se, jag tar en dag i taget, det har jag lärt mig på Adaptus, även om jag inte håller det hela tiden så ska jag försöka iaf! Så nu är planen att jag ska träna mån, ons, fre och gå en längre runda resten av dagarna, till att börja med. Kanske blir jag så mycket starkare att jag klarar o gå varje dag? Åh vad jag önskar det! Att kunna utnyttja sin kropp till fysisk aktivitet utan att bli begränsad i flera dagar pga smärtan! Jag älskar verkligen att vara ute o gå minst en mil o fort så svetten lackar. Det är en såååå härlig känsla och jag saknar det supermycket.
Men nu är jag igång iallefall och så får vi se hur länge den här skruttkroppen står ut... Nu ska jag skutta in i duschen och sedan sätta mig o jobba lite, har ju inte kunnat jobba på två veckor nu med en liten apunge i famnen. Kanske lite inspiration till nya smycken? Lite kunder till mina blingovisningar? Bokföring? Valmöjligheterna är oändliga :)
I em blir det en cykeltur till garnisonen o sen hämta Vira o en kompis till henne. Kanske man skulle smälla ihop lite goda mackebullar till mellanmål? Det gör susen med lite endorfiner till hjärnan!
Här är mina andra endorfinframkallare :) Mina små töser o Finfina Patricia i favoritskogen!
Efter lämningen tog jag plötsligt tag i mitt liv och åkte till Qpoolen för att teckna ett träningsavtal. Har inte tränat sen olyckan för 7 år sedan pga feghet. Har varit så rädd att jag ska få mer ont när jag tränar men nu orkar jag inte vara rädd mer! Jag måste få fart på den här överknubbiga kropp! Ska jag då genomgå en gastric bypass som jag fått remiss till så måste jag verkligen shapea upp den här bulldegen... Kanske blir det bättre om jag tränar o får ont ett tag, det måste ju vända tycker man! Eftersom försäkringsbolaget anser att mina begränsningar inte beror på min olycka och försäkringskassan anser att jag är fullt arbetsför om man bortser från mina barn och livssituation så ska det väl inte vara några problem eller?
Vi får se, jag tar en dag i taget, det har jag lärt mig på Adaptus, även om jag inte håller det hela tiden så ska jag försöka iaf! Så nu är planen att jag ska träna mån, ons, fre och gå en längre runda resten av dagarna, till att börja med. Kanske blir jag så mycket starkare att jag klarar o gå varje dag? Åh vad jag önskar det! Att kunna utnyttja sin kropp till fysisk aktivitet utan att bli begränsad i flera dagar pga smärtan! Jag älskar verkligen att vara ute o gå minst en mil o fort så svetten lackar. Det är en såååå härlig känsla och jag saknar det supermycket.
Men nu är jag igång iallefall och så får vi se hur länge den här skruttkroppen står ut... Nu ska jag skutta in i duschen och sedan sätta mig o jobba lite, har ju inte kunnat jobba på två veckor nu med en liten apunge i famnen. Kanske lite inspiration till nya smycken? Lite kunder till mina blingovisningar? Bokföring? Valmöjligheterna är oändliga :)
I em blir det en cykeltur till garnisonen o sen hämta Vira o en kompis till henne. Kanske man skulle smälla ihop lite goda mackebullar till mellanmål? Det gör susen med lite endorfiner till hjärnan!
Här är mina andra endorfinframkallare :) Mina små töser o Finfina Patricia i favoritskogen!
Viasat fotboll...
Det är en kanal som jag verkligen skulle kunna ta bort nu, bums, medetsamma! Tisdag kväll, tjejerna sover o jag kunde verkligen tänka mig o ligga på soffan o glo lite på dumburken. Men tji fick jag...
Vad förvånad jag blev när jag kom ner och det visade sig vara fotbollskväll på Hassellunden! Jodå... Peter o Albin har lagt beslag på tv:n o tittar på Chelsea-Manchester United... TRÅKIGT!! Tycker jag o Emelie...
Jag tycker verkligen att det är urtråkigt med fotboll på tv och ångrar bittert idag att jag tvingat Albin att hänga med på både fotboll o brottning o titta på lilla sportspegeln. Inte visste jag då att han skulle bli en sån sportfåne! Men det är imponerande att höra honom när han sitter vid sina matcher, både på tv o playstation. Spelare, tränare, divisioner, matchhistorik osv osv han kan hur mycket som helst! Det är jag iofs ganska stolt över, att han lärt sig regler och uttryck på ett korrekt sätt. Han vet tom hur långa de är!!!! Jisses... vad har jag gjort. Tänk om jag inte uppmuntrat honom då för 6 år sedan, då hade han kanske fortfarande suttit o suckat såfort det var ngt svettigt på tv:n, precis som sin syster...
Så här sitter jag o Emelie, uttråkade, och mumsar på salta pinnar och bombaderar Albin med sms eftersom han har namnsdag idag. Moget... jag vet, men vad gör man inte för att retas lite grann :)
Däremot gillar jag att kolla på fotboll live. Gärna ett riktigt ängagäng i div 7 där de mest är inriktade på benpipor istället för fotbollen. Svett som stänker, benskydd som klappar ihopa, svordomar och bråk med domaren, det gillar jag! Innan jag fick barnen var jag väldigt aggressiv och vrålade ofta och mycket på domaren. Stackars min syster som satt brevid, spelare jag kände och pappa som stod i båset som lagledare. Jaha, Linda va med idag ja... Usch, nu skäms nästan jag oxå lite faktiskt.
En gång vrålade jag så mkt på domaren att han blåste av matchen, jag ville bara försvinna! Nu e det kört tänkte jag, pinsamt att bli utkörd från en div 7 match i Strömsborg liksom... Jag har det iofs i generna för min lilla, ofarliga mamma har blivit utvisad från publikbänken en gång pga agg mot domslut :) Iaf så när han blåst av matchen, tittade han på mig o skrek, ja ja, jag ska ge honom kortet... Phu, varför gör man så?
På en match var jag så arg så Vira började gråta, då insåg jag att jag inte betedde mig på ett korrekt sätt och bestämde mig för att sluta med det där. men det har varit ngr gånger som Malin sagt, jag tar Vira för nu måste du skrika lite... Ha ha ha, då e hon oxå förbannad.
Nu blir det inte så mkt fotboll för min del, alldeles för jobbigt o springa o jaga små knattar som vill in o spela. Och jag klarar mig ganska bra ändå!
Albins passioner i livet, gottor o fotboll!!! :)
Vad förvånad jag blev när jag kom ner och det visade sig vara fotbollskväll på Hassellunden! Jodå... Peter o Albin har lagt beslag på tv:n o tittar på Chelsea-Manchester United... TRÅKIGT!! Tycker jag o Emelie...
Jag tycker verkligen att det är urtråkigt med fotboll på tv och ångrar bittert idag att jag tvingat Albin att hänga med på både fotboll o brottning o titta på lilla sportspegeln. Inte visste jag då att han skulle bli en sån sportfåne! Men det är imponerande att höra honom när han sitter vid sina matcher, både på tv o playstation. Spelare, tränare, divisioner, matchhistorik osv osv han kan hur mycket som helst! Det är jag iofs ganska stolt över, att han lärt sig regler och uttryck på ett korrekt sätt. Han vet tom hur långa de är!!!! Jisses... vad har jag gjort. Tänk om jag inte uppmuntrat honom då för 6 år sedan, då hade han kanske fortfarande suttit o suckat såfort det var ngt svettigt på tv:n, precis som sin syster...
Så här sitter jag o Emelie, uttråkade, och mumsar på salta pinnar och bombaderar Albin med sms eftersom han har namnsdag idag. Moget... jag vet, men vad gör man inte för att retas lite grann :)
Däremot gillar jag att kolla på fotboll live. Gärna ett riktigt ängagäng i div 7 där de mest är inriktade på benpipor istället för fotbollen. Svett som stänker, benskydd som klappar ihopa, svordomar och bråk med domaren, det gillar jag! Innan jag fick barnen var jag väldigt aggressiv och vrålade ofta och mycket på domaren. Stackars min syster som satt brevid, spelare jag kände och pappa som stod i båset som lagledare. Jaha, Linda va med idag ja... Usch, nu skäms nästan jag oxå lite faktiskt.
En gång vrålade jag så mkt på domaren att han blåste av matchen, jag ville bara försvinna! Nu e det kört tänkte jag, pinsamt att bli utkörd från en div 7 match i Strömsborg liksom... Jag har det iofs i generna för min lilla, ofarliga mamma har blivit utvisad från publikbänken en gång pga agg mot domslut :) Iaf så när han blåst av matchen, tittade han på mig o skrek, ja ja, jag ska ge honom kortet... Phu, varför gör man så?
På en match var jag så arg så Vira började gråta, då insåg jag att jag inte betedde mig på ett korrekt sätt och bestämde mig för att sluta med det där. men det har varit ngr gånger som Malin sagt, jag tar Vira för nu måste du skrika lite... Ha ha ha, då e hon oxå förbannad.
Nu blir det inte så mkt fotboll för min del, alldeles för jobbigt o springa o jaga små knattar som vill in o spela. Och jag klarar mig ganska bra ändå!
Albins passioner i livet, gottor o fotboll!!! :)
