Finaste Smilla
Så kom då dagen tillslut. Dagen då min lilla Smilla fick vandra vidare till de sälla jaktmarkerna. I nästan 9 år har det varit hon o jag mot världen och nu är det bara jag kvar...
Det hela började med att jag var sugen på att skaffa mig en hund, sällskap och någon som gjorde den dagliga promenaden till ett absolut måste. Hittade en vuxen blandras hund på blocket men tänkte kolla lite rasblandning med mer hundvana människor än jag. Visade sig att städerskan på jobbet hade en valp över för leverans och vi åkte o tittade på henne, jag, syster, Mia o Carola. Men hur skulle mankunna åka iväg utan det lilla knytet? Det gick ju bara inte. Så fick det bli, Smilla följde med mig hem samma fredag kväll och jag hade för första gången brutit mot min mammas åsikt. Inte en hund Linda! Va hennes kommentar. Jag ansåg att det var bättre med en hund än om jag blivit gravid men där höll hon inte med mig, hon menade att med ett barn kunde hon hjälpa mig men inte en hund.
Det bar iaf av till mamma mesamma, hon smälte direkt, som alla andra som sett henne. Hon har alltid varit så snäll o inte som en hund, mer som ett barn. Så klok, lugn o snäll. Den allra finaste! Så många hundrädda människor i min omgivning som blivit lite botade. De e rädda för hundar men inte Smilla, inte henne inte...
Efter hennes sinnesstämning de senaset veckorna, månaderna, kände jag att något var fel. Hon var inte den gamla goa Smilla alltid och kunde göra utfall mot Ester, tillsynes utan anledning. Jag började mer o mer fundera på var hennes gräns gick. Tänk om det va töserna nästa gång? Igår kände jag att nu var det dags. Hon har levt ett så härligt liv och jag kände att det var bäst att avsluta det nu, innan vi behövde göra det av en otäckare anledning...
Som djurägare måste man ju ändå tänka på djuret först. Visst, jag är ledsen o saknar henne väldigt mycket. Det var tufft att ta ett sådant beslut men jag vill inte att hon ska må dåligt...
Det blev ett fint avslut iaf. Hon somnade fort på sin filt hos veterinären och sedan bar vi ut henne i bilen. La hennes älsklings leksak som hon haft i många år och vippade in henne i filten. Min snälla pappa hade grävt en grop ute i skogen hos honom, där hon alltid älskat att vara. Han hade valt ut ett perfekt ställe brevid vår gamla katt och precis där, mitt i skogen, är det som en liten lund. Pappas plan är att hålla platsen fin o trimmad så vi kan ha det som en liten minneslund. Vi ska leta upp två fina stenar som vi kan skriva deras namn på och köpa en liten fin lykta som vi kan tända. Det blir helt perfekt! Finare kan man inte få det!
Sov så gott finaste Smilla! Vi kommer aldrig att glömma dig...
Dags för lite bläää!
Så kom det ändå, känslan av att allt är blääää o blaha! Har varit förskonad ett litet tag nu tycker jag och jag har INTE saknat den här uppgivna och trista känslan. Ikväll är de bidragande orsakerna:
Just haft en, inte så upplyftande, diskussion med min man men det ordnar väl sig. Det brukar det göra för vi har ganska samma syn på saker o ting o det är ju tur det!
Dessutom har jag blivit vansinnigt tjock de två senaste dagarna. Jag fattar inget! Inte för att jag någonsin varit en smalis men nu har magen bara helt plötsligt slagit sig lös från min kontroll! Jag kan inte hålla inne den o det känns allmänt otrevligt. Kan inte ha ngr byxor med knäppe som jag kunde ha i måndes, kan inte knäppa jackan o känner mig som en heffaklump, mer än vad jag förtjänar! Inga mackor, mkt lite mjölk o inget godis eller läsk så jag vet inte riktigt vad det kan vara som orsakar denna oerhörda expansion, tillfälliga expansion hoppas jag!
Går o oroar mig för min lilla tös som inte alls verkar ha det lätt i skolan. "mamma, vem ska jag leka med nu? Killarna vill inte leka med mig på skolan som på dagis o alla tjejerna är ju redan kompisar..." Hur bra känns det i hjärtat när man hör sånt? Oroade inte mig ett dugg i somras då vi fick reda på att hon va ensam tjej från sin avdelning tillsammans med killarna men nu fattar jag inte riktigt hur man tänker. Hur kan man sätta en tjej och fem killar i en klass och sex tjejer i en annan? Två av de tjejerna bor ju dessutom på vårat område...
Smillas existens övervägs nästan dagligen. Hon skäller ju som en galning, det vet ni sen innan, men nu har jag märkt att hon inte hör speciellt bra, kan det vara därför hon skäller så fort hon sticker ut nosen? Hon är väldigt passiv och ganska så oberäknelig mot Ester. Ena stunden leker de o nästa hänger hon henne i haserna så E skriker som ett litet barn. Och då slås jag av tanken, var går gränsen för Smilla? Är det E hon tycker att hon kan hoppa på och när är det barnen som råkar illa ut? Hon har levt ett väldigt gott liv min gamla best, ska hon få sluta innan det bär utför? Snacka om att tankar o känslor väller runt i min kropp...
Nu är jag vansinnigt sugen på ngt gott men icke, rummet är fullt av stora lunsar som anser sig stora nog att sitta uppe halva natten (22 är natt tycker jag) o inte kan man äta ngt då inte. Nehe, bara o stoppa in en dubbel snus o önska att det går över.
Så, nu är det på pränt, behövde bara få det ur mig! Nu önskar jag mig till min säng och att det snart är morgon. Eller nej, jag önskar att denna natten är ngr timmar längre eftersom jag är så trött på morgonen. Imorgon är jag pigg som en lärka, svävar runt i huset o får det skinande rent, min mage är mindre tjock (som innan) o barnen sover kl 20.00. ALLIHOP!!! Smilla ligger o sover skönt framför brasan, V springer runt på skolgården med alla sina kompisar o alla bekymmer är som bortblåsta! Vem vet, ibland händer det!?
Utflykt till Kivik
Fredagar är ju min o tjejernas lediga dag, som vi försöker förgylla med ngn liten utflykt då o då. Det brukar vara mamma, Vira, Ellie mys men nu har vi upptäckt att min mormor faktiskt också är ledig på fredagar. För utom lite fika med granntanterna då o då. Annars är hon så busy med bingo, boule, cafébak osv osv. Hon är helt fantastisk min söta lilla mormor. 77 bast o yngst i gänget så hon drar runt med gammeltanterna till fotvården, affären, kyrkogårdar osv osv.
I onsdes kväll ringde jag henne mitt i bonde söker fru, det fick bli ett hastigt samtal för det va spännande intriger på gårdarna. Iaf bestämde vi att vi skulle dra en repa ner till Kivik o kolla äppeltavlan. Den där omskrivna tavlan jag aldrig själv sett, eftersom jag är så sen o kommer på det då äpplena redan plockats ner o blivit till både mos o must.
Viras kommentar va " VA!? Ofta man åker iväg långt för o titta på en tavla med ngr äpplen!? Jag stannar i bilen!"
Men vi åkte o hämtade mormor o åkte iväg, utan o ha ngn aning som vart vi skulle. Jo till Kivik såklart o dit hittar jag ju men var i Kivik fanns den förbaskade tavlan? Men efter en liten omväg, som jag är övertygad om var mkt trevligare än den ordinarie vägen, hittade vi dit. Kivik är ju liksom inte den största orten och det var lite självskrivet att det var till hamnen vi skulle.
Vilken tavla! Det är helt fantastiskt vad man kan göra med ca 35 000 äpplen, lite spik o en skiva. Tom Vira blev lite imponerad... Brevid tavlan står ett utställningstält med lite byggnationer, tavlor och bilder på de andra årens tavlor. Dessutom var det uppställt huuur många äppelsorter som helst! Jag blev väldigt imponerad, hur många svenska äpplen finns det egentligen? Det största äpplet av dem alla såg jag direkt och vad hette det om inte Linda! Det är alltså ödet. När jag föddes hade min pappa tryckt i mamma så mkt lustgas att hon inte alls va intresserad av sin bebis, mig, utan ville ha ett grönt äpple!? I skolan hade jag alltid äpple med mig, jag älskar denna frukt! O jodå, matchande nog fanns det en stooor äppelsort just vid namn Linda.
Efter äppelsafarit gick vi in i en butik o tjejerna lurade till sig en varsin mini spettekaga av sin gammelmormor. Vi fotade oss med Fritiof Piraten Nilsson, va inne o kollade i fiskbutiken och fikade på köttbulle och äggamackor vid hamnen.
På vägen hem körde vi förbi en chokladfabrik o gick in. Det va den minsta fabrik jag någonsin sett! Ett litet rum bara... med många fina små praliner i. Jag o mormor köpte några var, jag med chili o passionsfrukt i, men det blev inte så många. Choklad är ganska dyrt i dessa former, 12 kr styck! För en liiiiten pralin. Och ärligt talat gillar jag after eight bättre :)
På väg hem fick vi stanna på stora vägen för Ellie va tvungen o göra 2:an... Herregud, bland alla bilar o motorcyklar som for förbi stod vi ute i en buske o gjorde vad naturen krävde. Men hon va väldigt glad o stolt efteråt.
Alla nöjda o glada for vi hem till mormor där det vankades middag. Alltid lika mysigt o jag var nöjd som mamma o barnbarn att jag kultiverat mina barn lite o drog iväg med mormor på det hon gillar bäst, utflykter med familjen!
2011 års äppeltavla
Äppelsafari :)
STÖRSTA äpplet!!!!
Kultiverade barn med spettekaga i högsta hugg!
Sötaste mormor med nya fästmannen ;)
Sinnessjuk?
Det anser jag att man är iaf, om man kör runt i sin bil på barnrika områden o försöker få med sig barn i bilen. Nu har det hänt vid ett flertal tillfällen här vid oss o jag fasar för den dagen jag ser en grön passat (sedan) utan volksvagen märke.... Jag vet inte vad jag gör om den 50-60 åriga man som kör denna bil hade stannat utanför mitt hus med nedrullad ruta o frågat om mina barn vill åka med... Jag tror nästan att hans sista stund är kommen. Vi har en hel del tillhyggen i carporten som kan bli potentiella vapen i en upprörd mammas hand.
Jag förstår inte hur det kan bli sådär. Hur kan en vuxen människa attraheras av ett litet barn? Hur kommer man på idén att sätta sig i sin bil och ragga runt i kvarteren för att försöka få in ett barn i bilen och sedan göra, gud vet vad, med dem.
Kommer ihåg när Helen blev mördad för över 20 år sedan. Vi var i samma ålder och jag kan säga att min cykel låstes in av min mamma o jag fick knappt gå till min bästa kompis som bodde ngr hus därifrån. Detta har satt sina spår o bara tanken på att mina barn ska försvinna med ett äckel gör mig fullkomligt galen! Vi har haft stora diskussioner jag o mina barn och det är det sista jag säger när jag lämnar dem, åk inte med ngn du inte känner o prata inte med dem även om de ropar o lockar! Hur lätt är det för små barn o förstå? De förstår det just i den sekunden du säger det men hur blir det sen?
Det är helt galet att man inte ska kunna släppa ut sina barn i trädgården eller på cykelbanan utan att oroa ihjäl sig. Det är också helt sjukt att barn inte ska kunna gå till sina kompisar eller vara utanför sitt hus utan att riskera att bli bortrövad! Det är ju, som tur e, inte så vanligt här som utomlands där folk kan ta en vagn med ett barn i o bara gå, men ändå.
Jag är dock tacksam över att min lilla varning på fb har spridits och förhoppningsvis är alla föräldrar i den här stan väl medvetna om vad som lurar i den gröna bilen. Imorse körde polisen här utanför och då känns det ändå lite tryggare, att de tar vår oro på allvar och att de visar sig och förhoppningsvis ser denna man det och vågar inte komma tillbaka. Men man vet inte hur de där sjuka hjärnorna fungerar... Förhoppningsvis finns det lite skräck för att bli tagen?
Nej, lås in dem och kastrera dem för gott. Varför ska en sådan människa få gå runt på gatorna? Det är min personliga uppfattning och den står jag för. Hundar som bits anses opålitliga och måste avlivas, men typer som misshandlar, rånar, utnyttjar, våldtar och tom mördar, de får strosa fritt efter alldeles för liten tid. Bläää för busar och dess, ibland helt oförståeliga, rättigheter!
