Denna snö...
Jag gillar snö, tycker det känns fräscht och vintrigt. Man blir så pigg på något sätt när man kommer ut och allt är vitt. Inte såååå skoj o behöva skotta flera gånger om dagen iofs men bättre lite flera gånger än mycket en gång. Har ju dessvärre inte så mycket val utan måste skotta själv eftersom mannen min är ute och plogar vägar. Men idag har han suttit och letat snöslunga till sin skruttiga fru, hade inte varit helt fel.
Det enda som inte är så skoj med snön är när man kör fast. Det har inte hänt speciellt många gånger, närmare bestämt 2. Första gången bodde jag ute i skogen i älskade Gerastorp. Pappa hade varit och hälsat på och jag skröt om att jag inte kört fast en enda gång med min super volvo 740 som startade i alla väder och tog sig över stock och sten. Skulle in till byn och handla och då, efter bara en liten bit fastnade jag i en obefintlig snödriva och kom inte loss!!! Fick snällt ringa pappa som inte kommit så långt så han kunde dra loss mig.
Däremot körde min syster fast 2 ggr samma dag (tror jag) utanför mitt hus i skogen. Som vi slet! Hon parkerade på den absolut halaste platsen på gården och vi försökte med allt. Grus under hjulen, putta, gamla filtar under hjulen, Linda på motorhuven osv osv, vet inte hur vi lyckades men loss kom hon. Sen skulle hon iväg för att komma tillbaka igen o då sa jag "Ställ dig nu ngn annanstans" Hon kom gasandes tillbaka och parkerade.... ja, var tror ni? Bara för mig att hoppa upp på motorhuven igen som en annan playmate of the year.
Jag har dock klarat av att köra fast i sand en gång. Vid havet och letade parkering för min lilla Twingoo. Där kom vi körande, fullt överallt tills jag hittade den perfekta platsen! Hur kunde folk missat den? Jag gnuggade mina händer av lycka och skrattade rått, muhahahaha, vilken parkeringsplats vi fick! Hmm, kanske lite nära ändå så jag skulle backa ut lite.... jaha, därför ingen stod där, mjukaste sanden som fanns. Mjukare än nere på stranden tror jag! Bara att putta, gasa, gräva och putta igen. Jag och Malin garvade för vi e så vana vid våra äventyr men den andra passageraren skämdes och blev nästan förbannad på oss. He he he, tillslut löste vi det med att lägga ut bilmattorna under däcken o skutt så va vi upp igen. Parkerade låååångt därifrån men på asfalten, kändes tryggast...
Just det, snöfastkörning. Va hos en kompis idag och parkerade bilen fint utanför hennes hus. När jag skulle backa upp spann det bara i hjulen och jag kom ingenstans. Vände på den minimala och oskottade gården för att köra upp. Vad hände då? Jo jag körde fast. Skottade, gasade och provade med de berömda mattorna men jag fick se mig besegrad och ringa Peter. Han kom med lastbilen full av grus och fixade upp mig. Inte första gången för hon hade för bara ngr dagar sedan blivit uppbogserad av bärgaren från sin egen uppfart, ha ha ha, inte illa.
Räddningsarbete pågår, tack min skatt!
Måste bara tipsa om en väldigt fin julklapp som jag köpte idag till alla 4 barnen (sluta läsa här Emelie!!!!)
För endast 50 spänn blir den din att ge bort! Så i år ska alla barnen få ge ett ensamt litet barn någonstans i världen en varm och go godnatt kram! Köpte mina på Hemtex men finns säkert att köpa lite varstans, perfekt att ge som en liten extra present eller varför inte ett par stycken till en mormor/farmor morfar/farfar som redan har allt och lite till. Det blir nog en till gammel mormor också, tror att de uppskattar detta! Och jag vet att våra barn gör det, även om Vira började gråta när jag berättade vad det var för en julklapp, eftersom hon inte trodde att hon skulle få något annat alls... Tycker att det är viktigt att visa barnen att man ska tänka på andra också och inte ta för givet att alla har det så bra som vi.
Det är viktigt att stanna upp i vardagen och glädjas åt det man har, tak över huvudet, mat, kläder och någon att älska/älskas av istället för att bara ånga på i jakten efter mer.
Tänkvärda ord som min kloka mamma skrev till mig en dag och som jag försöker tänka på så ofta jag kan:
Var inte så upptagen med att jaga den stora lyckan, då kan du missa alla de små...
Det enda som inte är så skoj med snön är när man kör fast. Det har inte hänt speciellt många gånger, närmare bestämt 2. Första gången bodde jag ute i skogen i älskade Gerastorp. Pappa hade varit och hälsat på och jag skröt om att jag inte kört fast en enda gång med min super volvo 740 som startade i alla väder och tog sig över stock och sten. Skulle in till byn och handla och då, efter bara en liten bit fastnade jag i en obefintlig snödriva och kom inte loss!!! Fick snällt ringa pappa som inte kommit så långt så han kunde dra loss mig.
Däremot körde min syster fast 2 ggr samma dag (tror jag) utanför mitt hus i skogen. Som vi slet! Hon parkerade på den absolut halaste platsen på gården och vi försökte med allt. Grus under hjulen, putta, gamla filtar under hjulen, Linda på motorhuven osv osv, vet inte hur vi lyckades men loss kom hon. Sen skulle hon iväg för att komma tillbaka igen o då sa jag "Ställ dig nu ngn annanstans" Hon kom gasandes tillbaka och parkerade.... ja, var tror ni? Bara för mig att hoppa upp på motorhuven igen som en annan playmate of the year.
Jag har dock klarat av att köra fast i sand en gång. Vid havet och letade parkering för min lilla Twingoo. Där kom vi körande, fullt överallt tills jag hittade den perfekta platsen! Hur kunde folk missat den? Jag gnuggade mina händer av lycka och skrattade rått, muhahahaha, vilken parkeringsplats vi fick! Hmm, kanske lite nära ändå så jag skulle backa ut lite.... jaha, därför ingen stod där, mjukaste sanden som fanns. Mjukare än nere på stranden tror jag! Bara att putta, gasa, gräva och putta igen. Jag och Malin garvade för vi e så vana vid våra äventyr men den andra passageraren skämdes och blev nästan förbannad på oss. He he he, tillslut löste vi det med att lägga ut bilmattorna under däcken o skutt så va vi upp igen. Parkerade låååångt därifrån men på asfalten, kändes tryggast...
Just det, snöfastkörning. Va hos en kompis idag och parkerade bilen fint utanför hennes hus. När jag skulle backa upp spann det bara i hjulen och jag kom ingenstans. Vände på den minimala och oskottade gården för att köra upp. Vad hände då? Jo jag körde fast. Skottade, gasade och provade med de berömda mattorna men jag fick se mig besegrad och ringa Peter. Han kom med lastbilen full av grus och fixade upp mig. Inte första gången för hon hade för bara ngr dagar sedan blivit uppbogserad av bärgaren från sin egen uppfart, ha ha ha, inte illa.
Räddningsarbete pågår, tack min skatt!
Måste bara tipsa om en väldigt fin julklapp som jag köpte idag till alla 4 barnen (sluta läsa här Emelie!!!!)
För endast 50 spänn blir den din att ge bort! Så i år ska alla barnen få ge ett ensamt litet barn någonstans i världen en varm och go godnatt kram! Köpte mina på Hemtex men finns säkert att köpa lite varstans, perfekt att ge som en liten extra present eller varför inte ett par stycken till en mormor/farmor morfar/farfar som redan har allt och lite till. Det blir nog en till gammel mormor också, tror att de uppskattar detta! Och jag vet att våra barn gör det, även om Vira började gråta när jag berättade vad det var för en julklapp, eftersom hon inte trodde att hon skulle få något annat alls... Tycker att det är viktigt att visa barnen att man ska tänka på andra också och inte ta för givet att alla har det så bra som vi.
Det är viktigt att stanna upp i vardagen och glädjas åt det man har, tak över huvudet, mat, kläder och någon att älska/älskas av istället för att bara ånga på i jakten efter mer.
Tänkvärda ord som min kloka mamma skrev till mig en dag och som jag försöker tänka på så ofta jag kan:
Var inte så upptagen med att jaga den stora lyckan, då kan du missa alla de små...
Kommentarer
Postat av: Maggan
Äskrattar* Ja skrattar högt varje gång jag läser din blogg. De är så underbart att läsa om er...å att man känner igen sig i mycket :) De där med mattor under däcken, är de ett hästvedatrix :) Tur vi har så händiga föräldrar och tur att vi fått klara oss själva, MEN framför allt FÅTT lära oss att vi kan själva. Tror vi kommer väldigt långt på de. Vi klara stå på egna ben.
De där med att ge bort en kram tycker jag var en väldgit bra idé, TACK!!! Tror minsannnnnn jag ska ge bort några kramar faktiskt!!! kram på dig
Postat av: Mammabuus
Ja du Maggan, tur jag kan glädja er med mina äventyr, ha ha, men vad ska man göra mer än o skratta? Bara o bjuda på det! Ja, det är skönt att veta att man kan själv, även om denna sista fastkörning krävde professionell hjälp... Kramarna uppskattades av barnen, speciellt Emelie, hon är ju den som inser den bistra verkligeheten mest... Kram själv!
Trackback
