En god gärning!

Idag känns det bättre även om jag var med på ett väldigt omtumlande möte med arbetsförmedlingen igår. De tyckte, i samrådan med försäkringskassan, att om jag bortser från mina 4 barn och arbetet som personlig assisten kan jag mycket väl arbeta heltid. Och detta är ett val jag själv ska göra, att bli uppsagd från min nuvarande tjänst och bara arbetssökande. Hur kan det va mitt val? Eller jo, det är det ju men med tanke på situationen är det väl knappast ett val det handlar om, snarare ett måste. Min inkomst är idag ca 10 000 kr och om jag är arbetslös kanske jag kan få alfakassa på 2 000 i månaden, men bara kanske... Valet är alltså, i klartext, arbeta och vara skruttig och ro runt det hela eller vara arbetslös, må bättre fysiskt och bli bankrutt. Hmmm, kanske kan söka ett arbete på fk/af som min faster föreslog, jag har iaf empati och förståelse efter denna sjukskrivningsresan...

Nu till något mycket roligare. Idag rensade jag ut lite gamla kläder som vi inte använder, jagade runt i tfn efter någonstans där man kan lämna till frusna männsikor med tanke på den bitande kylan utanför. Tillslut fick jag hjälp och kom till en mycket tacksam kvinna och jag var väldigt välkommen. Det bara for i mig och jag for runt i huset och förrådet i jakt på värmande plagg. En stoooor IKEA kasse och en pappakasse fylldes med 5 vinterjackor, stickade tröjor, mössor, jeans, fleeceplädar och oanvända kallingar. Sen drog jag iväg och gjorde förhoppningsvis några människor varma och glada. Själv blev jag väldigt varm och glad, känns så bra att rensa ut kläder vi inte använder och att de dessutom kommer till nytta!

Jag är inte en sådan människa som skänker pengar till männsikor i utsatta situationer, tex musikanterna på stan eller försäljarna av de hemlösas tidning. Däremot skänker jag gärna kläder och annat de kan behöva. Med en släkt som är nerlusad av alkoholister, de flesta avlidna men en och annan levande, vet jag att de där pengarna allt för ofta går till flytande varor som värmer för stunden. Jag vet att det inte är min sak att bestämma vad de gör med sina pengar men jag vill inte bidra till detta, jag vill att de ska va varma länge och när de vill!

Ett år när Peter körde taxi, hade han lämnat en man på stationen där han skulle tillbringa sin julaftonskväll. Jag blev helt tårögd och ville att Peter skulle åka och hämta honom. Men det är lite svårt, många människor i dessa situationer är tacksamma för lite hjälp medan många också blir förbannade på de som kommer med sina almoser. Men jag hoppas att de kläder jag lämnat idag blir glatt mottagna och väl använda. Tänk så många människor i vårt samhälle som har det så tufft. Usch, jag orkar knappt tänka på det. Jag skulle gärna öppna upp ett andningshål med varm mat och sköna sängar att värma och sova ut i men återigen blir det ideelt och var ska man få dessa pengar ifrån? Jag skäms ofta för invånarna i vårt land, hur man kan gotta sig i sin egen rikedom och bara vilja ha mer och mer utan att tänka på alla de som är utan? Varför är det oftast de som inte har det riktigt så gott ställt som engagerar sig i de utsatta? Jag önskar att jag var ekonomisk oberoende och kunde hjälpa så många fler än efem personer i Hässlehåla som får lite varma jackor. Men många bäckar små.... glöm inte det mina vänner!!!

Nu hoppas jag att alla får en riktigt häääärlig helg! Själv har jag hämtat en kompis till Vira o alla tre tjejerna leker på ovanvåningen och jag hade tänkt att sätta min man i arbete här hemma nu när han väl e hos oss. Men det ser lite mörkt ut tror jag, han lutade precis sig tillbaka i soffan o de som känner honom vet ju vad det innebär... Att en människa kan somna så fort på så konstiga platser? Då är man trött...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0