Julångest?
Oj, redan fredag! Var har denna veckan tagit vägen? Tiden går så vansinnigt fort att man nästan blir lite rädd.
I måndes var det ju som bekant luciadagen. Vi va på lucia på Viras dagis, de är så söta o duktiga när de står där inför alla föräldrar o sjunger. Vira ville inte att jag skulle följa med för då satt jag bara o log o då ville hon också le men det ville hon inte på dagis!? Jaha... Jag förklarade att jag log ju för att jag är stolt över henne o att jag är så glad att den söta lilla flickan är min dotter. Men det vet jag väl mamma, blev svaret. O vad fanns kvar o säga då? Jag blir helt vilse i det där med barnuppfostran, speciellt med den där 5-åringen som pratar och agerar mer som en 12-åring! Härom veckan började hon gråta för att inte den riktiga tomten kom på julen, det va ju bara ngn som klädde ut sig. Jag sa att tomten hinner ju inte till alla barn. Då blev svaret att om inte den riktiga tomten kunde komma kunde vi lika bra skita i o ha ngn tomte. Det va ju ändå bara Emelie, Albin, Lollo o ngn annan som hon inte riktigt visste vem det va men hon såg att det bara va på låtsas. Jag såg min chans att slippa jaga grannar och släktingar för tomte o gav på förslag att vi kunde ju skicka ett brev o be tomten sätta säcken utanför dörren bara. Det godtog hon. Men nu i veckan började hon gråta igen för att den riktiga tomten inte hade tid o komma till henne, bara alla andra barn. Jaha, då började det igen, vad svara nu? Jag sa att den riktiga tomten inte åkte ut alls utan att han skickade iväg andra att dela ut klapparna.
Det där med tomte tycker jag egentligen är ett riktigt lurendrejeri. När barnen e små ska man tvinga barnen att sitta i knät på tomten för en bild o ta i hand osv osv, när de är livrädda! Sen börjar de tveka o då tutar man i dem att det är klart att tomten finns! För att bara ngt år senare avslöja att allt är buffel o båg o det finns ingen tomte. Jag gör gärna en tradition av att få säcken lämnad utanför dörren. Då slipper man jaga en person som måste lämna sitt eget firande o ha dåligt samvete för det. O när ens 5 åring ändå avslöjar dem kan det ju kvitta. Men samtidigt gnager den där känslan att de är ju barn o barn ska få uppleva en "riktigt" jul med tomte. Vem har sagt att den bara är "riktigt" för att tomten kommer? När vi va små va alltid vår moster tomte och hon gjorde det så bra att vi trodde blint på det, tills hon blev gravid och då va de ju tvugna att avslöja det hela. Det pinsmma är att jag skulle alltså fylla 10 år!!!! 10 år o fortfarande tro på tomten!? Mamma va ganska så nervös för att vi skulle bli mobbade i skolan, ha ha ha. Men visst va det spännande men ändå lite pinsamt för man kände ju att man va lite för stor för att få paket o bli sådär glad som man skulle bli...
Jag kommer ihåg mina barndoms jular med stor kärlek och lycka. Mamma fick alltid till det så att den riktiga julkänslan infann sig och jag får sådan ångest för jag tycker inte att jag får den känslan här hemma o vill ju såklart att mina barn också ska känna samma som mig! Jag har flera kvällar på rad önskat att jag va 11 år igen o låg i mitt rum hemma i Hästveda med min oranga pappersstjärna i fönstret. Och mår fortfarande dåligt för att jag tvingade min mamma att köpa trista furustakar som alla andra hade för det såg så fattigt ut med pappstjärnor... Usch va hemskt! För att kompensera detta har jag själv i år köpt gigantiska pappstjärnor i orange! Förlåt mamma!!!
Idag försökte vi oss på att göra lite julgodis, jag wienernougat och tjejerna fick en rulle rosa marsipan att göra figurer med, slutade som vanligt med att jag gjorde dem o att tjejerna åt upp nästan allt... Ska bli spännande o smaka wienernougaten iaf, blir den god ska jag skriva ut receptet ;)
Imorn blir det IKEA me syster o töserna o sen på em hoppas jag att jag ska få ihop mina knäck o min lakritskola som jag tänkte göra lääääänge! Vet egentligen inte varför jag gör sånt för jag äter ju bara upp det innan det är dags att plocka fram... Ja ja, det blir nog jul ändå och jag hoppas att mina barn känner som jag gjorde som liten även om min julkänsla tyvärr vuxit bort lite med åren. Tråkigt men sant!
Här kommer en bild på sötaste Ellie som lucia, Vira vägrade vara med ensam på bild så henne får ni tyvärr inte se, även om hon såklart va sötaste Vira! Så lycklig jag är för att de där två huliganerna är mina huliganer!
I måndes var det ju som bekant luciadagen. Vi va på lucia på Viras dagis, de är så söta o duktiga när de står där inför alla föräldrar o sjunger. Vira ville inte att jag skulle följa med för då satt jag bara o log o då ville hon också le men det ville hon inte på dagis!? Jaha... Jag förklarade att jag log ju för att jag är stolt över henne o att jag är så glad att den söta lilla flickan är min dotter. Men det vet jag väl mamma, blev svaret. O vad fanns kvar o säga då? Jag blir helt vilse i det där med barnuppfostran, speciellt med den där 5-åringen som pratar och agerar mer som en 12-åring! Härom veckan började hon gråta för att inte den riktiga tomten kom på julen, det va ju bara ngn som klädde ut sig. Jag sa att tomten hinner ju inte till alla barn. Då blev svaret att om inte den riktiga tomten kunde komma kunde vi lika bra skita i o ha ngn tomte. Det va ju ändå bara Emelie, Albin, Lollo o ngn annan som hon inte riktigt visste vem det va men hon såg att det bara va på låtsas. Jag såg min chans att slippa jaga grannar och släktingar för tomte o gav på förslag att vi kunde ju skicka ett brev o be tomten sätta säcken utanför dörren bara. Det godtog hon. Men nu i veckan började hon gråta igen för att den riktiga tomten inte hade tid o komma till henne, bara alla andra barn. Jaha, då började det igen, vad svara nu? Jag sa att den riktiga tomten inte åkte ut alls utan att han skickade iväg andra att dela ut klapparna.
Det där med tomte tycker jag egentligen är ett riktigt lurendrejeri. När barnen e små ska man tvinga barnen att sitta i knät på tomten för en bild o ta i hand osv osv, när de är livrädda! Sen börjar de tveka o då tutar man i dem att det är klart att tomten finns! För att bara ngt år senare avslöja att allt är buffel o båg o det finns ingen tomte. Jag gör gärna en tradition av att få säcken lämnad utanför dörren. Då slipper man jaga en person som måste lämna sitt eget firande o ha dåligt samvete för det. O när ens 5 åring ändå avslöjar dem kan det ju kvitta. Men samtidigt gnager den där känslan att de är ju barn o barn ska få uppleva en "riktigt" jul med tomte. Vem har sagt att den bara är "riktigt" för att tomten kommer? När vi va små va alltid vår moster tomte och hon gjorde det så bra att vi trodde blint på det, tills hon blev gravid och då va de ju tvugna att avslöja det hela. Det pinsmma är att jag skulle alltså fylla 10 år!!!! 10 år o fortfarande tro på tomten!? Mamma va ganska så nervös för att vi skulle bli mobbade i skolan, ha ha ha. Men visst va det spännande men ändå lite pinsamt för man kände ju att man va lite för stor för att få paket o bli sådär glad som man skulle bli...
Jag kommer ihåg mina barndoms jular med stor kärlek och lycka. Mamma fick alltid till det så att den riktiga julkänslan infann sig och jag får sådan ångest för jag tycker inte att jag får den känslan här hemma o vill ju såklart att mina barn också ska känna samma som mig! Jag har flera kvällar på rad önskat att jag va 11 år igen o låg i mitt rum hemma i Hästveda med min oranga pappersstjärna i fönstret. Och mår fortfarande dåligt för att jag tvingade min mamma att köpa trista furustakar som alla andra hade för det såg så fattigt ut med pappstjärnor... Usch va hemskt! För att kompensera detta har jag själv i år köpt gigantiska pappstjärnor i orange! Förlåt mamma!!!
Idag försökte vi oss på att göra lite julgodis, jag wienernougat och tjejerna fick en rulle rosa marsipan att göra figurer med, slutade som vanligt med att jag gjorde dem o att tjejerna åt upp nästan allt... Ska bli spännande o smaka wienernougaten iaf, blir den god ska jag skriva ut receptet ;)
Imorn blir det IKEA me syster o töserna o sen på em hoppas jag att jag ska få ihop mina knäck o min lakritskola som jag tänkte göra lääääänge! Vet egentligen inte varför jag gör sånt för jag äter ju bara upp det innan det är dags att plocka fram... Ja ja, det blir nog jul ändå och jag hoppas att mina barn känner som jag gjorde som liten även om min julkänsla tyvärr vuxit bort lite med åren. Tråkigt men sant!
Här kommer en bild på sötaste Ellie som lucia, Vira vägrade vara med ensam på bild så henne får ni tyvärr inte se, även om hon såklart va sötaste Vira! Så lycklig jag är för att de där två huliganerna är mina huliganer!
Kommentarer
Postat av: lollo
Är alldeles helt säker på att ni har finaste julstämmningen hemma hos er o att barnen känner det. Som du säger så växer det ju tyvärr bort med åldern. Hade ju fördelen att få vara tomte hos er när ni var små o det förlänger spänningen även om man börjar bli vuxen. Kan tänka mig att jag fick stå över när jag väntade Ted, det var ju nästan dax o sååå stor mage har väl inte tomten :)
Postat av: Mammabuus
Beror ju på vem tomten är... hos grannen har tomten ganska stor mage även om det bara är julmust o choklad i den ;) Fast i år får den tomten nog stanna hemma, deras barn börjar bli misstänksamma. Kanske kommer våran tomte i år med? Fast Vira blir väl förbannad när hon ser dina glasögon ;)
Postat av: lollo
Tja, det går bra för min del, men som du säger så blir väl Vira sur för att inte riktiga tomten kommer.
Trackback
