Vilken dag...
Ja, jisses. Nu är det skönt att få placera sin lilla välsvarvade rumpa i soffan ;)
Dagen började med att Peter väckte mig 6.30, oj igen, jag är så trött... Iaf fick jag fart o klä mig, sminka mig, klä barnen, ge dem frukost, halsa en herbalifeshake, köra till industri omr o hämta Peter, hem o hämta tjejerna o köra dem till dagis. Världens bästa dagis har jag som kunde justera tiderna så de kunde komma lite tidigare idag. O sen full gas till CSK i Kristianstad i syster o Patriks bil för läkarbesök 8.30. I god tid och infann mig på kirurgmottagningen 8.25. Fick lite konstiga vibbar och frågade en receptionist om jag va på rätt avdelning, jodå, jag va på rätt avdelning men PÅ FEL SJUKHUS!!!!!
Herre gud! Flått som en galning till Krstd o skulle va i Hlm... SUCK!!!! Men jag hade sån tur att jag fick prata med väldigt vänliga och hjälpsamma människor som ringde Hlm och ordnade att jag fick komma dit ändå, om än lite senare. Det var ju bra, även om de inte hittade något fel på just den kroppsdelen, och kommer att skickas på skiktröntgen o se om det visar ngt....
Lite matt av dagens början ringde jag Patrik och hämtade honom så han kunde ta hem bilen, vilken jäxla miss! Jag skulle ju hämta töserna!!!! Lite brådis eftersom de skulle hämtas precis innan maten och jag ville ju inte att mina flickor skulle sitta där och va ledsna för att de inte fick äta. Att gå var alltså uteslutet även om jag spatserar på bra så tar det ändå lite längre tid att gå de kilometrarna som är mellan dagisen. Hmmm, cykla ville jag ju helst inte med rädsla för att trilla med Ellie bak i cykelstolen. Det fick bli cykel med cykelkärra, kändes som det mest säkra och snabbaste alternativet.
Detta blev dagens tredje miss! Hur tungt kan det vara att cykla med en opumpad cykelkärra som i sig väger ung 20 kg, lägg till en flicka på 15 kg och en på 17 kg samt snömodd... Jag meddelar härmed att det va skittungt! Har nog inte flåsat så mkt i hela mitt liv, tur att jag var ensam på cykelbanan. Var dessutom extra snygg med min vita cykelhjälm ovanpå den ev tjockaste mössa jag äger. Såg ut som en conehead, inte ens min pappa ville hälsa på mig när jag mötte honom. Vill tro att det var för att han inte såg mig men inser att han nog skämdes, där kom jag som en fladdrande conehead med vidöppen mun och rök runt omkring mig som jag flåsade...
Men hem kom vi, o efter lite vila begav vi oss ut till pulkabacken. Det är så lagom att åka pulka med en 5 och 3 åring, vi åkte typ 10 ggr o sen bar det av hemåt :) Jag åkte oxå två ggr, sen ville inte Ellie åka med sin mamma, o kändes ju lite pinsamt att åka själv med två barn nedanför backen som ville hem...
Min kära vän Sofie med barn var oxå med, vi gick hem och käkade lussebullar o sen stannade de o käkade kvällsmat. Svärföräldrarna kom på besök o nu sitter jag här o skäms lite över bönderna på tv, varför utsätter man sig för ngt sådant? Det är nu jag undrar varför jag utsätter mig själv för sådana här dagar o varför tänker jag inte längre än näsan räcker? O den e inte så lång, mest knubbig ;)
en höööög pulkabacke med mina flickor högst upp! (kan inte vrida bilderna, förlåt...)
så här gäspig blir Ellie i backen :)
Vira efter att ha rullat ner för backen, röd o fin om kinderna :)
