mammabuus

Igår hade jag och min kära man alla möjligheter att få gå och lägga oss i vår säng tillsammans, samtidigt. Låter kanske konstigt när vi är gifta och har varit i 4 år men i detta huset är det inte alltid en självklarhet. Det blir många nätter då jag och töserna sover i vår säng och Peter ligger på soffan eller i någon av tösernas sängar. Varannan vecka ligger han på nedanvåningen för att kunna hjälpa Albin, de nätter han inte sitter i lastbilen och plogar/grusar. Oftast kommer Vira in till oss ganska tidigt och hon snarkar som en hel karl och snörvlar och håller på så då går han till en ledig säng och sover där för han kan inte somna med snörvelmajja brevid sig. 
 
Men igår som sagt, skulle vi ha lite vardagslyx och lägga oss samtidigt. Inga baktankar utan bara få lägga sig brevid sin man och säga go natt, hur naturligt som helst. Men så gjorde vi missen att börja titta på CSI. Ganska så spännande och så visade det sig att det var fortsättning följer.... direkt efter! Så det blev två program med CSI, även det andra programet avslutades med fortsättning följer.... direkt efter! Då gav Peter upp o gick o lade sig medans jag tittade färdigt på ännu ett program. Så vid 23 tiden asade jag upp min trötta kropp och kröp ner i vår sköna säng. Drog ett djupt andetag för att göra mig redo att somna in. Och lyssnar på det underbara ljudet av tysssstnad och Peters tunga andetag som jag brukar somna gott till. Nejdå, han är förkyld och snarkade som en galning! Efter en halvtimme var jag så uppjagad att jag skulle kunna köra ner en bunke strumpor i halsen på honom och binda fast kudden över hans huvud. Så jag fick ta min kudde o mitt täcke och hitta en ledig säng. Det blev Emelies.... ;) Mörkt, tyst och jag somnade medesamma!

På morgonen skapades en viss oro hos Vira och Ellie som inte kunde hitta sin mamma men jisses vad vi sovit gott både jag o Peter. Usch, ska vi redan skaffa skilda sovrum för att få sova i lugn o ro? Känns ju lite trist... eller kanske inte, huvudsaken är ju att vi får sova gott. Fast jag tror nog att det inte kommer att inträffa.

Nätterna här hemma är väldigt spännande för mig som oftast lägger mig sist. Peter snarkar, Vira snarkar i rummet brevid men snarkar så högt att jag hör det som om hon ligger brevid mig, Ellie pratar i sömnen o under sängen ligger Smilla o snarkar för fulla muggar. Men man vänjer sig.... Förutom vid förkylningssnarkningar, tvi vale!

Jag hoppas nu på att kvällen blir lite lugnare och att jag får somna i min sköna säng med sällskap av min käraste! Och i sina rum ligger töserna och trynar heeeela natten i sina sängar... Kanske när de fyller 15 om jag har tur ;)