Arbetsförmedlingen, here I come!
Har nu varit sjukskriven sedan den 10 maj och anses nu vara arbertsför på den reguljära arbetsmarknaden. Tja, det hoppas jag med men just nu känns det lite hopplöst... Vem ska anställa en 4 barnsmamma med en whiplashskada? O vad ska jag klara av för jobb? Jag klarar ju knappt av att vara hemma o ligga på soffan på fm... Men jag hoppas så innerligt att det ska finnas ett jobb jag klarar av. Man blir helt psykiskt knäckt av att inte klara av ett arbete vid 32 års ålder, jag känner mig helt meningslös!
Har ju jobbat som pers ass åt Albin i 5 år nu men hans tillväxt och utvecklingen av nackskadan går inte alls hand i hand... Fattar inte att det blir värre och värre när mitt försäkringsbolags läkare säger att jag är frisk och att bilolyckans skada inte alls ska påverka min arbetsförmåga. Det hade varit så spännande att få veta vad som göra att jag inte kan jobba, träna, umgås, vara social, städa, gå på bio, ta in många intryck, vistas i stökiga miljöer osv osv om det inte är olyckan. Eftersom allt började då, midsommardagen 2003 så kan man ju lätt anta att det är pga olyckan eller? EFtersom jag aldrig varit sjukskriven eller haft problem med nacken tidigare? Ja ja, jag lovade ju mig själv att se skadan som en avbruten gren i mitt liv som förmultnar vid min stam och ger mig ny kraft och energi... Men ibland är det inte så lätt att se det så.
Men nu ska jag iaf göra mig iordning o bege mig till arbetsförmedlingen och skriva in mig där. O så måste jag till apoteket o skaffa nya medikamenter, det har tagit hårt i burken de senaste månaderna...
Gnäll, gnäll, men det är skönt att få det ur sig ibland. Hoppet om att vakna imorgon utan krämpor o studsa upp ur sängen och vara som innan finns varje dag o varje kväll. EFter 7 år känns det lite naivt men hur ska man annars hålla humöret uppe?
Har ju jobbat som pers ass åt Albin i 5 år nu men hans tillväxt och utvecklingen av nackskadan går inte alls hand i hand... Fattar inte att det blir värre och värre när mitt försäkringsbolags läkare säger att jag är frisk och att bilolyckans skada inte alls ska påverka min arbetsförmåga. Det hade varit så spännande att få veta vad som göra att jag inte kan jobba, träna, umgås, vara social, städa, gå på bio, ta in många intryck, vistas i stökiga miljöer osv osv om det inte är olyckan. Eftersom allt började då, midsommardagen 2003 så kan man ju lätt anta att det är pga olyckan eller? EFtersom jag aldrig varit sjukskriven eller haft problem med nacken tidigare? Ja ja, jag lovade ju mig själv att se skadan som en avbruten gren i mitt liv som förmultnar vid min stam och ger mig ny kraft och energi... Men ibland är det inte så lätt att se det så.
Men nu ska jag iaf göra mig iordning o bege mig till arbetsförmedlingen och skriva in mig där. O så måste jag till apoteket o skaffa nya medikamenter, det har tagit hårt i burken de senaste månaderna...
Gnäll, gnäll, men det är skönt att få det ur sig ibland. Hoppet om att vakna imorgon utan krämpor o studsa upp ur sängen och vara som innan finns varje dag o varje kväll. EFter 7 år känns det lite naivt men hur ska man annars hålla humöret uppe?
Kommentarer
Postat av: Linen
Håller tummarna för att du ska hitta något som fungerar med nacken din!!!
Trackback
