Hovdala...
Idag skulle jag vara en ansvarig hundägare och gå hundslingan på Hovdala. Detta underbara strövområde som jag för första gången besökte idag, lite pinsamt efter att ha bott ca 5 km ifrån i snart 4 år. Men men, bättre sent än aldrig. Började med att jag gick in på skåneleden istället för hundslingan men ringde min lilla pappa som korrigerade mig. En härlig slinga med skön natur och bulleribock stigar. Ganska geggigt men med mina nya varmfodrade gummistövlar klarade biffen, de är helt underbara o jag använder dem dagligen! Kom fram till en stor grillplats vid en liten vik och fortsatte följa den oranga markeringen. Plötsligt stod där skyltat skyrup eller björkviken, vad hände med hundslingan? Ja ja, jag fortsatte framåt tills jag såg flera hus, anade oråd och ringde pappa igen, det är ju ändå han som varit med och anlagt den där slingan... Nej, jag hade gått fel sa han men jag chansade på att gå uppför en backe, måste ju komma till en väg ngn gång. Snacka om att jag blev förvånad när jag kom uppflåsandes för backen och upptäckte en camping!
Jo, jag befann mig på Tostarpsgården meddelade min pappa som jag återigen ringde. Tur han har ett flexibelt jobb och kan guida en virrpanna till dotter... Tostarps gård, alltså var jag typ mellan Hässleholm och Tyringe, jisses. Med en liten Ester som e 4 månader, inte så lyckat. Ringde min man för att meddela vilken virrpanna till fru han har och han rådde mig att ringa min alltiallo så han kunde komma o hämta oss. Jodå, Patrik svarade men hade ingen bil hemma... Då passerade jag stora Oberöd... Träffade ett gäng människor i skogen som förklarade vägen. Bara o traska på... Ringde även min faster som jag innerligt hoppades hade en ledig dag men ack nej.
Vi gick o vi gick o vi gick, till slut såg jag backarna i all dimma och drog mig till minnes att jag kört där och sett en skylt med hundslingan på tidigare. Jodå, en liten skylt in på en väg som vi vek av på, ingen väg jag kände igen och insåg ganska fort att jag gått in på fel väg. Men alla vägar bär till parkeringen tänkte jag o vi traskade vidare. Där, långt långt bort såg jag vår älskade bil! Efter 2 timmar och jag vet inte hur många kilometer, var vi äntligen i bilen!!! Väldigt uppskattat kan jag säga. Nu är vi hemma och mina svarta bestar är ganska möra kan jag meddela. Inte konstigt efter ett sådant äventyr. Jag får vara så snäll och hoppa in i en varm dusch och ta en tablett eller två för min ´kropp var inte alls upplagd för en sådan här promenad idag. Men det känns ändå väldigt härligt nu efteråt, om man bortser från nacken...
En trött Ester
En trött Smilla
Tog fler kort på slingan men hittar såklart inte sladden till mobilen... Typiskt mig, som vanligt...
haha måste vara ett släktdrag det där med att vara vilse på hovdala?! Jag har oxå försökt att gu både hundslinga och finjasjön runt men inte lyckts någon gång! =)
Linda...jag ska ta med dig...den är jättehärlig att gå...men när du kommer till grillplasten då har du traskat lite lite för långt bara..du ska då backa ut i skogen igen... så ska du ta vänster rakt upp i skogen...där är ett kalhygge till höger när du väl är på gång upp i skogen igen.....Sedan är de vänster du ska hålla så kommer du ut på en liten smal skogsväg..sedan går du och går och går ..tillslut är du ute ovanför den backe där du gick in på hundslingan...:)
Tjingeling Linda!
Hoppas att allt är bra med dej , det verkar vara fullt ös. hhhihihihi,Kul med jobbet för dej!
Härligt att kunna blogga Jag kan gå hundslingan med dej nån dag!
Vi brukar köra ner till Guldkusten den börjar där vid hund hängnet.
Denna vecka och nästa är fullt med utvsamtal. Men gärna sen.
Vi skall med ha utökning i familjen efter Nyår.
Ha det gott.
Kram Towe & Ricco
