mammabuus

Andas.... andas.... Det va längesen men nu kommer det smygandes igen. Känslan av att vara vara totalt otillräcklig och ha alldeles för mycket att ta tag i. Jag är helt sönderstressad inombords av flera anledningar som egentligen inte borde finnas där. Jag klarar inte av att ha aktiviteter inbokade! Just nu nojjar jag för att jag verkligen inte vill fortsätta med KBT:n och då kanske "ledaren" blir besviken för tänk om de andra inte heller vill fortsätta och då blir det ingen grupp och då har han inget jobb. Jaha, och när blev det mitt problem? Ska jag tvinga iväg mig med andan i halsen 6 onsdagar kl 17.45, vara beroede av barnvakt eftersom Peter har jour, ställa in minst två visningar för att de krockar med "kursen", göra hemuppgifter som jag lagt åt sidan sekunden då jag kommer utanför dörren där osv osv. Jag är nog inte riktigt redo för detta just nu. Jag orkar inte gräva i något som jag jobbat så länge för att gömma. Jag orkar inte ta tag i mitt beteende som jag vet är så fel men som hela tiden upprepas. Jag vill koncentrera mig på mitt nya "jobb" där jag ändå behöver ha barnvakt. Jag vill komma vidare, få ny energi och orka vara den jag egentligen är...

En annan stor nojja är Viras hälsa. Jag har i flera år sagt att hon inte mår bra och känner mig som en mamma som bara hittar på en massa sjukdomar för att få uppmärksamhet. Men jag känner det i hela min mammakropp. Det visade ju sig att hon var allergisk mot både det ena och det andra när vi fick tid på allergimottagningen. Bla hund, det är där problemet ligger. Min dotter är allergisk mot hund och vad gör jag? Köper en hund till!!! Jag fasar för nästa besök hos doktorn där min inlindade hemlighet kommer att avslöjas. Vira blir inte påverkad när hon är med hundarna men så fort hon lägger sig eller har sovit en stund får hon snuva och snarkar som en tok. Dessutom får hon små andningsuppehåll, tillräckligt långa för att jag ska tänka andas nu! Men det är säkert inte så lång tid, men det känns som det. Pratade med allerigläkaren förra veckan och det kommer att bli ett besök hos öron/näsa/hals för en koll av polyper eller förstorade halsmandlar. Men ändå, hur tänker man när man skaffar en hund till när ett barn är allergiskt? Sådär, nu kommer det igen, andas.... andas.... Konstigt att jag stimmar över det nu, Ester ha ju bott här sen september! Och Vira har inte blivit sämre under den tiden. Men som vanligt när något är på tok så lägger jag ansvaret på mig själv. Ganska själviskt egentligen, att jag bara orkar tro att alla promblem snurrar runt mig.

Nu har jag och Peter gottat oss åt andras kaos i Familjen Annorlunda. Hur orkar man med så många barn? Emelie tycker gott att vi kan skaffa några barn till så vi kan vara med i programmet ;)

Min dröm är att ha det lite som en av familjerna där. Massor av barn i ett stort hus med en liten butik med galet fina gammeldags grejjer. Ett litet fik med hembakade kakor som barnen kan hjälpa till med. Åh vad jag önskar att vi kunde driva en sådan verksamhet. Att det funnits ett intresse för ett sådant ställe så att hela iden hade gått i lås. Fast ibland driver jag ju den verksamheten hemma oxå ;) Massor av barn, mina smycken, min klädförsäljning och lite hembakat till det!

Som imorgon, då fyller finaste Smilla 8 år! För 8 år sedan kom vi, ett helt gäng galna tjejer o hämtade det lilla knytet i min guldiga Twingo. Vilket händelserikt liv vi har haft tillsammans jag och Smilla. Hon har funnits hos mig i vått o torrt, i glädje och sorg. Hon har köpt alla förändringar vi gjort bara vi har varit tillsammans. Flytt och barn och hundvalp o hon är fortfarande världens goaste, förutom att hon skäller vid staketet så fort ngn kommer. Det blir ett stort kalajs hoppas vi med grisöron och marängtårta! Jag är ju så lyckligt lottad med en underbar familj, ett fint hus och faktiskt hälsan i behåll, med en hel del undantag. Förstår inte varför jag låter de här känslorna försöka ta överhand. Nej, en dubbel general, en dusch och ett god natts sömn kanske gör susen...