Måste sova nu!

Sleten idag... Sov så väldigt dåligt inatt, jag som brukar kunna sova varsom, närsom, hursom. Men efter en trevlig kväll med syster o Patrik och en del snack om magsjuka så kunde jag bara inte somna. Nu ligger ju Peter på soffan denna veckan så det kan vara det med, men jag har verkligen magsjukefobi. Blir ju inte bättre av att det kom fram att Albin varit dålig i veckan, trodde bara han varit hemma o varit lite kass o illamående, kan han ju bli när han e trött, men vad jag förstod hade han även kräkt. Hjälp! Det hela späddes på av fakta som att det bara var typ 7 av 27 barn på ett dagis för de andra hade magsjuka o att det är hur många som helst som e sjuka. Jag är inte hypokondrisk i vanliga fall men efter sådana samtal mår jag illa o det kör i magen o jag känner hur det börjar strama i käken o vattnas i munnen. Huga!

Förstår inte varför jag har sån nojja! Tom barnen har kommit på hur roligt det är när mamma nojjar. De ulkar gärna lite när jag inte är i samma rum o så kommer jag farandes o undrar vad som händer, ha ha ha lurad mamma! Inte bra alls... Däremot har jag ingen fobi mot åska eller spindlar eller getingar eller dyl o försöker lära barnen att det inte är farligt. Så är de också insektsjägare på vår och sommar men också medberoende av handsprit. Kanske är det mitt tjat om baciller som gör att vi inte är sjuka så ofta? Peppar peppar var det exakt ett år sedan vi hade magsjuka förra gången. Jag önskar och ber om att vi ska vara imuna mot denna vidriga sjukdom.

Ikväll har det varit känslomässigt tufft eftersom Vira vägrade somna. Härom kvällen hittade jag inte Ellies napp och hon köpte att sova utan. Idag hittade Vira en och gav den direkt till Ellie. Grrrr!!!! Men jag övertalade henne o kasta in den i kaminen vilket hon gjorde och var mäkta stolt efteråt. Försökte övertala Vira oxå men icke. Hon är totalt beroende av sin napp. Men jag kände att idag var dagen då jag inte skulle ge mig! Efter ett smärre, hysteriskt utbrott lugnade hon sig och vi läste saga o hon lade sig. Sen kom hon upp o sa att hon oxå vill kasta sin napp i kaminen, sagt och gjort. Men naturligtvis ångrade hon sig efter en lång stund men då var det tack o lov försent. I 2 1/2 timme låg jag hos henne och lugnade, peppade och berömde henne. Jag är verkligen superstolt över att hon gjorde det! Och jag är verkligen redo att stötta henne på ett övertygande sätt, och hoppas hon är redo att komma över den där sura äckliga bacillnappen. Men hon är ju så känslig och en riktigt tänkare. Så fort hon började gå ner i varv kom hon på världsproblem som hon började fundera på och det resulterade såklart i panik, hysteri och gråt. Som att hon vill ha rakt hår, saknade sin pappa, saknar sin morbror, hade fått loppor osv osv Nämnde inte nappen speciellt många gånger men jag förstod ju att det var den största anledningen. Men nu har hon sovit en stund och jag känner mig väldigt taggad och lättad. Nu, nu ska min 5 åring förbli napplös!

Är även väldigt taggad inför morgondagen! Min första Blingovisning ska hållas. Lite nervös för att jag ska framstå som en förvirrad, okompetent idiot men jag tror inte det. Har lärt mig alla namnen och nästan alla priser, känns bra och tryggt och förbannat skoj!

Nej, nu känner jag illamåendet komma smygande så jag får väl plocka fram kräkskålen och förbereda mig inför natten. Ah, det kan ju faktistk vara så att jag är väldans trött samt att jag druckit läsk och käkat choklad idag, lördagen till ära. Ska skita i det, mår bara dåligt av det och inte är det något livsnödvändigt heller!

Ha en trevlig söndag, det ska jag ha hoppas jag!

Natti






Those nappdays is over!!!!! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0