Girls night only!
Ikväll är det grabbkväll, vilket innebär att min kära man, min kära svåger och deras två kompisar roar sig på egen hand. Idag inleddes det med Emelies dansshow, minigolf och sedan middag och jag antar en o annan stänkare. Nu fick jag ett sms att det bär utomsockens ikväll, grabbarna ska inta Kristianstad! Skoj, även om jag undrar hur det ska gå för min kära man som INTE gillar utelivet.
Dessa kvällar innebär att jag o syster ägnar oss åt det vi gillar bäst, lagar enchiladas, dricker cola, käkar gottor, snusar o tittar på Johan Glans. Så även idag. Fast idag va planerna att det skulle bli en promenad med hundarna oxå eftersom vi ikväll va barnlösa. Det slutade dock med att jag fick åka till mamma med mediciner för Vira fick ett allergianfall o kunde knappt andas genom sin näsa, hon får panik av det där. Men inte ville hon stanna hos mormor, nej, hon åkte med mig hem. Hysterin var ett faktum och det blev en ganska tuff kväll med mycket hårda ord och mycket tårar från min lilla tös. Hur tacklar man när en 5 1/2 åring säger att hon vill dö så hon slipper sin täppta näsa, att hon vill riva hela huset för o slippa sin täppta näsa, att hon vill dra sönder sina kläder för att slippa sin täppta näsa... Dessutom kom hon ju på att jag kommer att dö en dag o då bröt hon ihop för det. Då skulle hon göra så att hon oxå dog. Usch, jag blir helt bölfärdig när hon bryter ihop sådär o pratar om något som jag absolut inte vill ens tänka på!
Vad ska jag göra? Har precis kollat på Johan Glans som sagt och han säger att han är säker på att det finns två olika sorters människor. Människor som stöter på problem o tänker, aha, ett problem, det ska jag ta tag i. Eller de som tänker, aha ett problem, jag tror jag lägger mig i fosterställning en stund så går det över... Jag tillhör oxå den sista kategorin. Ett problem, jag tror jag låtsas som om det inte finns så löser säkert någon annan det... Eller så finns det inte om jag ignorerar det tillräckligt.
Som imorgon, då är det simskola för Vira... Och jag känner i hela min kropp att jag verkligen inte vill dit! Då överför jag det på något sätt på Vira så att hon inte vill gå dit, praktiskt? Nej, fruktansvärt beräknande och oansvarigt, men sån e jag ibland...
Nu har älskade syster åkt hem, mamma har gått o lagt sig, Peter är nog inte riktigt pratbar i dessa tankar och min stora skatt ligger o trynar i sin säng. Det är nu alla dessa tankar kommer krypandes, just när jag inte har ngn att ventilera dem med! Hade inte min lilla höna sovit hos mormor så hade jag nog ringt... Men jag tror att jag ska gå o borsta tänderna o lägga mig i fosterställning o vänta på att alla funderingar och beslut ska ordna sig självt!
Lite vitsippor att lätta upp sinnet med, jag vet, pensionärsvarning, men vitsippor är vår och glädje på något sätt...
Dessa kvällar innebär att jag o syster ägnar oss åt det vi gillar bäst, lagar enchiladas, dricker cola, käkar gottor, snusar o tittar på Johan Glans. Så även idag. Fast idag va planerna att det skulle bli en promenad med hundarna oxå eftersom vi ikväll va barnlösa. Det slutade dock med att jag fick åka till mamma med mediciner för Vira fick ett allergianfall o kunde knappt andas genom sin näsa, hon får panik av det där. Men inte ville hon stanna hos mormor, nej, hon åkte med mig hem. Hysterin var ett faktum och det blev en ganska tuff kväll med mycket hårda ord och mycket tårar från min lilla tös. Hur tacklar man när en 5 1/2 åring säger att hon vill dö så hon slipper sin täppta näsa, att hon vill riva hela huset för o slippa sin täppta näsa, att hon vill dra sönder sina kläder för att slippa sin täppta näsa... Dessutom kom hon ju på att jag kommer att dö en dag o då bröt hon ihop för det. Då skulle hon göra så att hon oxå dog. Usch, jag blir helt bölfärdig när hon bryter ihop sådär o pratar om något som jag absolut inte vill ens tänka på!
Vad ska jag göra? Har precis kollat på Johan Glans som sagt och han säger att han är säker på att det finns två olika sorters människor. Människor som stöter på problem o tänker, aha, ett problem, det ska jag ta tag i. Eller de som tänker, aha ett problem, jag tror jag lägger mig i fosterställning en stund så går det över... Jag tillhör oxå den sista kategorin. Ett problem, jag tror jag låtsas som om det inte finns så löser säkert någon annan det... Eller så finns det inte om jag ignorerar det tillräckligt.
Som imorgon, då är det simskola för Vira... Och jag känner i hela min kropp att jag verkligen inte vill dit! Då överför jag det på något sätt på Vira så att hon inte vill gå dit, praktiskt? Nej, fruktansvärt beräknande och oansvarigt, men sån e jag ibland...
Nu har älskade syster åkt hem, mamma har gått o lagt sig, Peter är nog inte riktigt pratbar i dessa tankar och min stora skatt ligger o trynar i sin säng. Det är nu alla dessa tankar kommer krypandes, just när jag inte har ngn att ventilera dem med! Hade inte min lilla höna sovit hos mormor så hade jag nog ringt... Men jag tror att jag ska gå o borsta tänderna o lägga mig i fosterställning o vänta på att alla funderingar och beslut ska ordna sig självt!
Lite vitsippor att lätta upp sinnet med, jag vet, pensionärsvarning, men vitsippor är vår och glädje på något sätt...
Kommentarer
Trackback
