Hur går det egentligen?
Ja, det kan man fråga sig... Hmmm 8 kg till v 32... Går bra som tusan, eller? Lite såhär ser mina matvanor ut
Frukost: fil m frukt eller en pulvershake
Mellanmål: smaskigt äpple
Lunch: Pulvershake
Mellanmål: ngr kexchoklad, kolor, kex eller kanske en glass? :(
Middag: sallad eller faktiskt något annat nyttigt
Men va fasen!!!! Mellanmålet på em kan man ju bara gråta över! Vad är det för fel på mig??? Jo, jag är en tjockis! Alla tjockisar är ju faktiskt tjocka av en anledning, vi har en ätstörning av något slag. Ett sug som är så sabla svårt att handskas med. Jag i mitt fall, kan helt plötsligt komma på mig själv att ha ätit fem choklad, ettn paket kakor, massa kex osv o bli helt förvånad över vad som skett. Precis som att jag vaknar upp ur något konstigt frossarkoma, utan att veta om vad jag gjort. Tur att det är mat jag missbrukar och inte sprit. Kanske därför jag inte vågar dricka, för jag är så sabla rädd för att hamna i samma mönster. Att jag helt plötsligt har dragit i mig ett par flaskor vin, en 75:a o en låda öl utan att veta om det...
Så hur ska jag nu klara av detta? Jag ska ju faktistk opereras av en anledning... Även om jag inte käkar gottor o skit varje dag, så har jag ju väldigt svårt att tappa. Och nu har mönstret utvecklats lite, jag måste äta det nu för efter op kan jag inte. Herregud, vad är en bit choklad mot ett sundare o friskare liv? Jag vet ju detta och ändå står alla gottor o hånar mig o lockar mig! Jag tycker ju inte ens att det är gott egentligen, det är min hjärna som spelar mig ett spratt, jag VET det! Jag ska stå emot dessa gottdemoner, jag måste! Detta är min chans till att bli av med min sumodräkt och jag vet att jag aldrig skulle vilja ta på mig den igen. Långt därinne, väl inlindat, finns världens grymmaste 6-pack och den ska snart, snart få träda fram. Om bara gottorna tar slut o skoskavet vill ge med sig. Och så hade det hjälpt till om min skrotkropp hade samarbetat lite och kanske blivit bättre och mindre smärtsam av träning som jag verkligen njuter av att få utöva. Men nejdå, till skillnad från andra med samma typ av nackskada så protesterar min kropp det högsta och straffar mig med extra mkt smärta flera dagar efter, gärna veckor...
För att lätta upp mitt sinne lite läser jag nu Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst", jag är inte ensam! Det finns fler pinsamma, galna, prestationsfyllda, manodeprissiva light människor än mig! Det känns inte så fel det och jag är ju i riktigt gott sällskap!
Fina, kloka Mia Skäringer!
Frukost: fil m frukt eller en pulvershake
Mellanmål: smaskigt äpple
Lunch: Pulvershake
Mellanmål: ngr kexchoklad, kolor, kex eller kanske en glass? :(
Middag: sallad eller faktiskt något annat nyttigt
Men va fasen!!!! Mellanmålet på em kan man ju bara gråta över! Vad är det för fel på mig??? Jo, jag är en tjockis! Alla tjockisar är ju faktiskt tjocka av en anledning, vi har en ätstörning av något slag. Ett sug som är så sabla svårt att handskas med. Jag i mitt fall, kan helt plötsligt komma på mig själv att ha ätit fem choklad, ettn paket kakor, massa kex osv o bli helt förvånad över vad som skett. Precis som att jag vaknar upp ur något konstigt frossarkoma, utan att veta om vad jag gjort. Tur att det är mat jag missbrukar och inte sprit. Kanske därför jag inte vågar dricka, för jag är så sabla rädd för att hamna i samma mönster. Att jag helt plötsligt har dragit i mig ett par flaskor vin, en 75:a o en låda öl utan att veta om det...
Så hur ska jag nu klara av detta? Jag ska ju faktistk opereras av en anledning... Även om jag inte käkar gottor o skit varje dag, så har jag ju väldigt svårt att tappa. Och nu har mönstret utvecklats lite, jag måste äta det nu för efter op kan jag inte. Herregud, vad är en bit choklad mot ett sundare o friskare liv? Jag vet ju detta och ändå står alla gottor o hånar mig o lockar mig! Jag tycker ju inte ens att det är gott egentligen, det är min hjärna som spelar mig ett spratt, jag VET det! Jag ska stå emot dessa gottdemoner, jag måste! Detta är min chans till att bli av med min sumodräkt och jag vet att jag aldrig skulle vilja ta på mig den igen. Långt därinne, väl inlindat, finns världens grymmaste 6-pack och den ska snart, snart få träda fram. Om bara gottorna tar slut o skoskavet vill ge med sig. Och så hade det hjälpt till om min skrotkropp hade samarbetat lite och kanske blivit bättre och mindre smärtsam av träning som jag verkligen njuter av att få utöva. Men nejdå, till skillnad från andra med samma typ av nackskada så protesterar min kropp det högsta och straffar mig med extra mkt smärta flera dagar efter, gärna veckor...
För att lätta upp mitt sinne lite läser jag nu Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst", jag är inte ensam! Det finns fler pinsamma, galna, prestationsfyllda, manodeprissiva light människor än mig! Det känns inte så fel det och jag är ju i riktigt gott sällskap!
Fina, kloka Mia Skäringer!
Kommentarer
Trackback
