mammabuus

Extreme makeover

Så sitter man här igen.... Fast i viktfällan! Alla vet ju att jag alltid varit en "tjockis", ibland lite mer o sällan lite mindre. Jag är som jag är, en stor kvinna, både lång och kraftig. Kraftig benstomme kan man ju skylla på men det håller inte i det långa loppet är jag rädd.

När jag gick i förskolan, alltså 6 år gammal, blev jag nog kallad "fläskberget" första gången. Så ledsen jag blev! Först förstår man inte riktigt vad som menas men när det når hjärnan når det även hjärtat och dessvärre stannar det på båda ställen väldigt, väldigt länge. Jag kan inte påstå att jag blivit direkt mobbad men visst har det kommit gliringar både som barn, tonåring och vuxen. Att man inte ska få vara som man är utan att någon ska påpeka det? Allt från barn, fyllon, tonåringar, barnmorskor, alla anser de sig ha rätten att "upplysa" mig om det jag så innerligt vill dölja, även för mig själv.

För 8 år sedan mådde jag väldigt dåligt känslomässigt och psykiskt, vilket resulterade i ett kraftigt behov av träning och det blev -35 kg på vågen. Jag va aldrig smal men mindre tjock och omgivningen slutade aldrig att berömma mig och berätta hur roligt det var för mig att ha tappat så många kilon. Men ingen tänkte på varför jag gått ner i vikt, va det så jävla roligt egentligen? Jag mådde skit och ville helst inte leva... Men jag hade ju gått ner jättemycket i vikt, o det va väl huvudsaken????

Efter en nackskada, två barn och diverse krämpor sitter jag här, tjockare än någonsin känns det som. Träning fungerar sådär, kan inte röra mig på ett tag efter ett pass men jag mår ju så mkt bättre när jag rört på mig. I höstas var jag så väldigt nära att göra en gastic bypass, som ni kan läsa i tidigare inlägg, men ångrade mig. Nu ångrar jag nästan mig igen!

Överallt blir jag påmind om hur man "ska" se ut. Är det inte i tidningar så är det på tv och just nu, av mina barn! De är 6 och 4 år och tycker att det är så urfult att vara tjock. Alltså tycker de att deras mamma, jag, är urful!? Det skär i hjärtat för jag vill ju vara den som de tycker e finast i världen!

Just nu suger jag i mig diverse program, Biggest loser, Extreme makeover weightloss, Du är vad du äter, GI recept, LCHF recept, Viktväktarna, Herbalife - you name it. Vad händer? Inte mycket, jag blir väldigt taggad men också väldigt sugen på allt jag inte ska/får äta. Just nu är det mycket knäckebröd, frukt och bantningspiller stora som fiskpinnar. Jag behöver verkligen ut o motionera men kroppen stretar emot och det finns alltid något annat jag prioriterar mer än mig själv.

Jag vill inte göra någon "tjockis"operation men vet inte riktigt hur jag ska klara det själv, eftersom jag uppenbarligen inte mår lika dåligt som tidigare. Jag vill vara stolt över mig själv. Tycka att jag duger och att mina barn, min man o min familj är stolta över mig och hur jag ser ut. Ändå ser jag bara en heffaklump i spegeln och får fruktansvärd prestationsångest över alla inslag hur folk gått ner extremt mkt i vikt, tränar regelbundet och är så fantastiskt lyckliga o pigga.

Jag behöver känna att jag gör det för min skull och inte för andras, så nu är det bara att bryta den här onda cirkeln, sluta spela martyr o ge sig ut i terrängen!!!! Innan det är försent...

För mig e du alltid världens finaste! <3

Man får va som man e när man inte blev som man skulle, eller vad är det mormor brukar säga? ;) För oss är du Linda, snygg, fräsch o alltid häftigt klädd, vår Linda liksom :) Att du sen på senare år skaffat dig två härliga töser, som älskar dig över allt annat, gör ju inte saken sämre!

Visst vill man kunna träna, känna sig duktig o va allmänt vacker men ibland fungerar det bara inte o kroppen säger ifrån, då är den bästa medicinen att lyssna på det o försöka putta undan alla måsten.

Du är våran fina Linda precis som du är o kommer alltid att vara det. Kram <3