Möte på barnhabiliteringen i em
O jag som va så glad att jag inte kunde gå, men nu har Peter ordnat barnvakt iaf... Ännu ngn timme där man ska få höra att man inte får servera kakor, godis o glass till A. Som om vi gör det då!!!??? A är nog det enda barn med SMA som har problem med sin vikt. Alla de andra barnen i vår grupp får käka chips till frukost och dyl eftersom de sondmatas och kan äta lite bara för att det är gott. Vilket det oftast inte är för dem eftersom de har så svaga svalg att maten hamnar på sniskan och de får lunginflamation. De är så små o taniga att man kan bära dem som små barn men inte A. Han är en väldigt stor 12 åring och väldigt glad för mat! Klart han är, det är ju gott och typ det enda han klarar utan hjälp från någon annan. Jag tror att det är en stor anledning till att han är lite besatt av mat. Då vi käkat fukost undrar han vad vi ska äta till lunch, det första han gör när han kommer hem från skolan är att fråga vad vi ska äta till mellanmål o då han lämnar bordet frågar han vad vi ska käka till kvällsmat... Inte så roligt när man vet att man ska knåpa ihop ett dags intag på ca 1200 kalorier, o då är det precis ökat från 900 kalorier...
Iaf så är ju såklart inte läkaren tillfreds med vikten, vilken gör A svagare med tanke på sin sjukdom och så är det ju aldrig bra att vara överviktig. Ibland undrar jag hur vi tjockisar kan överleva eftersom det är ett sådant nederlag att vara just överviktig.... Vi har fått predikningar om att kakor är inte bra, glass är inte bra osv osv. Bara sånt som man ska äta o inte ska äta. Men allvarligt talat, tror folk att bara för att man är överviktig häller man i sig kalorier. För här hemma serverar vi tjocka vita brödskivor, 2 cm smör och massor med feta pålägg. Till det ett glas med grädde o oboy! Suck...
Jag frågade faktiskt dietisten en gång om hon lagt ner så mkt tid på vad som skulle ätas o inte ätas om vi föräldrar (4 st) varit smala? För vi är inte supersmala ngn av oss... Hon blev lite paff men erkände att nej, kanske inte... Då blir jag så jäkla lessen! Här ringer vi och är helt uppgivna för dessa kamper med A vi har dagligen och så tror de att vi bara trycker i honom onyttigheter, massor med mat, hela tiden!
Dessutom blir jag lite irriterad på det här med läkartider och sjukvården. SOm idag är vi kallade 6 personer, kl 15.00. Då ska 4 personer ta ledigt från jobbet, en sleten småbarnsmamma ska fixa barnvakt, en person ska gå på möte isf jobba med A. Och vi SKA verkligen komma dit oxå, annars blir det liv i luckan. Vilken makt sjukvården har egentligen och att vi bara fogar oss efter det? Ungefär som att man blir debiterad en summa på ett par hundralappar om man inte ringer o avanmäler sitt besök. Men hur många gånger har inte jag kommit tills jukhuset, suttit o väntat länge för o få reda på att nej, doktorn är sjuk idag. Vad får jag för det? Inget mer än ett jävla humör kan jag säga. Inte så spännande när man fixat med dagis eller barnvakt och assisstent, kanske fastat och mått jäkligt dåligt inför besöket.
Usch vad jag blev upprörd nu, nej nu får jag dessutom susa till dagis så de inte behåller henne eller ta ur en avgift för försenad avhämtning! :) Nej, det skulle de inte göra, vi har världens bästa dagis! O jag har världens bästa mamma, syster, svåger o faktiskt ibland pappa oxå som alltid ställer upp o tar hand om våra barn. Oavsett om det är tjejjerna eller alla fyra. Det är jag tacksam för! Det växer ju liksom inte folk på träd som har tid o lust o passa våra huliganer ;)
Iaf så är ju såklart inte läkaren tillfreds med vikten, vilken gör A svagare med tanke på sin sjukdom och så är det ju aldrig bra att vara överviktig. Ibland undrar jag hur vi tjockisar kan överleva eftersom det är ett sådant nederlag att vara just överviktig.... Vi har fått predikningar om att kakor är inte bra, glass är inte bra osv osv. Bara sånt som man ska äta o inte ska äta. Men allvarligt talat, tror folk att bara för att man är överviktig häller man i sig kalorier. För här hemma serverar vi tjocka vita brödskivor, 2 cm smör och massor med feta pålägg. Till det ett glas med grädde o oboy! Suck...
Jag frågade faktiskt dietisten en gång om hon lagt ner så mkt tid på vad som skulle ätas o inte ätas om vi föräldrar (4 st) varit smala? För vi är inte supersmala ngn av oss... Hon blev lite paff men erkände att nej, kanske inte... Då blir jag så jäkla lessen! Här ringer vi och är helt uppgivna för dessa kamper med A vi har dagligen och så tror de att vi bara trycker i honom onyttigheter, massor med mat, hela tiden!
Dessutom blir jag lite irriterad på det här med läkartider och sjukvården. SOm idag är vi kallade 6 personer, kl 15.00. Då ska 4 personer ta ledigt från jobbet, en sleten småbarnsmamma ska fixa barnvakt, en person ska gå på möte isf jobba med A. Och vi SKA verkligen komma dit oxå, annars blir det liv i luckan. Vilken makt sjukvården har egentligen och att vi bara fogar oss efter det? Ungefär som att man blir debiterad en summa på ett par hundralappar om man inte ringer o avanmäler sitt besök. Men hur många gånger har inte jag kommit tills jukhuset, suttit o väntat länge för o få reda på att nej, doktorn är sjuk idag. Vad får jag för det? Inget mer än ett jävla humör kan jag säga. Inte så spännande när man fixat med dagis eller barnvakt och assisstent, kanske fastat och mått jäkligt dåligt inför besöket.
Usch vad jag blev upprörd nu, nej nu får jag dessutom susa till dagis så de inte behåller henne eller ta ur en avgift för försenad avhämtning! :) Nej, det skulle de inte göra, vi har världens bästa dagis! O jag har världens bästa mamma, syster, svåger o faktiskt ibland pappa oxå som alltid ställer upp o tar hand om våra barn. Oavsett om det är tjejjerna eller alla fyra. Det är jag tacksam för! Det växer ju liksom inte folk på träd som har tid o lust o passa våra huliganer ;)
Kommentarer
Trackback
