Vånda...
Oj oj oj, vilken vecka. Min skalle har vänt o vridit på alternativen så jag blir helt snurrig. I måndes blev operationen inställd eftersom jag inte gått ner tillräckligt i vikt för att få opereras. Då blev det alltså pulver i två veckor till o op i v 34. Som sagt, tankarna har nästan tagit över mitt normala liv o min familj har fått vara bollplank ganska länge nu.
Det jag är orolig för är att jag ska få mer smärta, må illa o se ut som en sladdrigt hängbukssvin. Listan ser ut ungefär så här:
JA!
klarar av o äta de portioner som gäller efter op, inga problem.
tappa mkt i vikt o inte behöva skämmas över min tjocka mage.
slippa oron över överhängande sjukdomar
NEJ!
tappa så mkt i vikt så fort så jag har en mage som hänger ner vid knäna
behöva plastikopereras för ca 100 000 kr ur egen ficka
bli ngn som strider mot alla mina ideal och tankar
vem blir jag om jag inte är tjock? En deprimerad surfis?
få mer ont i kroppen av annan smärta
Jag har vägt allt fram o tillbaka men i onsdes gick jag med i vikt väktarna. Jag ska ge det en chans! Här behöver jag inte försaka ngt och har ändå en lagom press på mig o äter "vanlig", varierad mat. har gått ner lite iaf o ligger nu på ett BMI på 35, jag vet, skithögt men det är på väg ner iaf.
Pratade idag med sköterska som koordinerar operationerna och hon hörde oxå att jag är alldeles för osäker för att genomgå operationen. Hon sa oxå att hon tyckte att det var klokt att hoppa över den och börja på vikt väktarna istället. Att prio 1 är att behålla vikten, prio 2 att tappa mer. Jag känner mig så lättad nu när jag bestämt mig!
Till alla er som anser att jag fegat ur och att jag är galen som missar en sån här chans att bli smal!!! Jag antar att ni antingen är trötta på att banta eller har varit smala i hela ert liv. Allt här i livet handlar inte om hur tjock man är och det är inte alla som mår bra av eller är duktiga av att gå ner i vikt. Vissa kan faktiskt må bra ändå. Visst, jag går tex inte gärna till en simhall med mina barn pga min tjocka mage, men jag kan inte tänka mig att gå dit med en mage som sladdrar nere vid knäna heller!
Nu ska jag ta en dag i taget, hålla mig motiverad att inte ta ngt extra och ta så mkt chanser till motion jag kan. Jag vet att jag har stöd av min familj o mina närmsta vänner, som faktistk blev lättade att jag bestämde mig för detta. Nu är det bara att fortsätta o kämpa, nu vet jag att jag inte har svårt för att tappa i vikt pga att jag fuskar eller är lat, jag har ju faktiskt en sjukdom som sabbar en del oxå. Men nu vet jag det och behöver inte känna mig så misslyckad.
Jag är hellre tjock o glad än smal o lessen, så länge jag får behålla hälsan någorlunda iaf :)
Det jag är orolig för är att jag ska få mer smärta, må illa o se ut som en sladdrigt hängbukssvin. Listan ser ut ungefär så här:
JA!
klarar av o äta de portioner som gäller efter op, inga problem.
tappa mkt i vikt o inte behöva skämmas över min tjocka mage.
slippa oron över överhängande sjukdomar
NEJ!
tappa så mkt i vikt så fort så jag har en mage som hänger ner vid knäna
behöva plastikopereras för ca 100 000 kr ur egen ficka
bli ngn som strider mot alla mina ideal och tankar
vem blir jag om jag inte är tjock? En deprimerad surfis?
få mer ont i kroppen av annan smärta
Jag har vägt allt fram o tillbaka men i onsdes gick jag med i vikt väktarna. Jag ska ge det en chans! Här behöver jag inte försaka ngt och har ändå en lagom press på mig o äter "vanlig", varierad mat. har gått ner lite iaf o ligger nu på ett BMI på 35, jag vet, skithögt men det är på väg ner iaf.
Pratade idag med sköterska som koordinerar operationerna och hon hörde oxå att jag är alldeles för osäker för att genomgå operationen. Hon sa oxå att hon tyckte att det var klokt att hoppa över den och börja på vikt väktarna istället. Att prio 1 är att behålla vikten, prio 2 att tappa mer. Jag känner mig så lättad nu när jag bestämt mig!
Till alla er som anser att jag fegat ur och att jag är galen som missar en sån här chans att bli smal!!! Jag antar att ni antingen är trötta på att banta eller har varit smala i hela ert liv. Allt här i livet handlar inte om hur tjock man är och det är inte alla som mår bra av eller är duktiga av att gå ner i vikt. Vissa kan faktiskt må bra ändå. Visst, jag går tex inte gärna till en simhall med mina barn pga min tjocka mage, men jag kan inte tänka mig att gå dit med en mage som sladdrar nere vid knäna heller!
Nu ska jag ta en dag i taget, hålla mig motiverad att inte ta ngt extra och ta så mkt chanser till motion jag kan. Jag vet att jag har stöd av min familj o mina närmsta vänner, som faktistk blev lättade att jag bestämde mig för detta. Nu är det bara att fortsätta o kämpa, nu vet jag att jag inte har svårt för att tappa i vikt pga att jag fuskar eller är lat, jag har ju faktiskt en sjukdom som sabbar en del oxå. Men nu vet jag det och behöver inte känna mig så misslyckad.
Jag är hellre tjock o glad än smal o lessen, så länge jag får behålla hälsan någorlunda iaf :)
Kommentarer
Trackback
