Körkort?
Sitter o sorterar papper med ett getöga på Sveriges sämsta bilförare... Man blir mörkrädd alltså! Hur har dessa människor fått körkort? Och hur känner sig den person som godkänt dem på uppkörningen när de ser detta? Helt galet!!!!
Själv är jag en vansinnigt bra förare ;) Jag tog körkort på en intensivkurs i Ängelholm och det gick undan. Det tog mig 9 dagar att fixa lappen och då kan jag heller inga trafikregler! Störst kör först eller? Nej, så illa är det faktiskt inte, även om jag vet att min kära syster kommer att kommentera här att det är det! Jag övningskörde med mammas guldklimp, denna äventyrsbil som varit med om helt galna äventyr. Det var en automatare och det var helt ljuvligt att lära sig att hålla bilen på vägen. Första gången jag satt bakom ratten körde jag så sakta att Malin sa i baksätet "sssssnart lyfter viiiii" a la Ha ett underbart liv. Slutade ju med ett skrattanfall som jag fick styra upp för att kunna kontrollera bilen.
Jag övningskörde inte många gånger med manuell bil. Eftersom pappa nästan fick hjärtsnörp när han åkte med mig tog mormor på sig det ansvaret. En gång när vi åkte hem från Krstd stannade hon vid vägkanten o sa att jag skulle köra. När jag inte ville gick hon ur bilen och vägrade hoppa in på ngn annan sida än passagerarsidan. När jag körde där på en liten pluttväg vrålade hon, "AKta katten", jag tvärbromsade o tittade mig förskräckt omkring, var? var? Då fnissade hon lite o sa "Ah, de va ingen katt, men du behöver öva på att starta.... " Älskade lilla mormor, vilken tur vi har henne!
Övningskörningen på bilskolan var katastrofal i början... herregud va dålig jag va! Ville inte låta som en gammal tant med full gas o frikoppling så det resulterade i MASSVIS med motorstopp. Halkkörningen var också en historia för sig. Det slutade med att bilskolläraren sa i alla högtalarna, "Linda, kan du inte försöka gasa lite, så du kan få en liten, liten sladd?" Ha ha, jag såg ut som Hooks i polisskolan. Efter min första bilolycka med mamma o Malin på halt underlag var och är jag lite varsam när det är halt. Och just då var jag typ livrädd och vägrade gasa. Jag körde hela halkbanan utan en enda sladd... ha ha ha, att jag bara blev godkänd!
Uppskrivningen klarade jag på morgonen dagen D och det var då en förutsättning för att få göra uppkörningen samma dag. Min uppkörning bestod av att köra ut ur Ängelholm, flera mil landsväg och sedan parkera på en gigantisk parkering utanför en kyrkogård. Jaha, tänkte jag... det sket sig det här. Och så tänkte jag hela vägen hem när killen jag körde med fick köra på motorväg, i stan, fickparkera, starta i backe osv osv. När bilen stannade frågade killen, hur gick det? Klarade jag mig? Ja, så läraren, ni klarade er båda två! Vilken lycka!!!! Killen tittade på honom, sen på mig, sen på honom igen o sa... "Hon med?" Ha ha ha, ja, jag säger inte mer...
Ringde hem o började gråta när jag hörde mammas röst, som vanligt, så hon trodde ju inte att jag klarat mig. Det var glada men tårögda de kom o hämtade mig i mormors Saab 99:a, mamma, mormor o Malin. Vi firade på McDonalds och naturligtvis var det jag som körde hem!
Veckan efter kom ngr killar från min parallellklass o frågade om jag va på en speciell väg den dagen, ja, varför då undrade jag.... Vad höll du på med i kurvan? Frågade de, ha ha ha, mormors bil hade inte ngn servo så det var ungefär lika jobbigt att svänga som att styra upp. Det var det jag höll på med :)
Nu kör jag väldigt bra tycker jag, även om jag kör som en tant oftast. Håller hastigheten efter 4 fortköningsböter och en ganska allvarlig olycka. Är lugn och snäll mot mina medtrafikanter och släpper alltid fram små gamla söta tanter med rullator över övergångsställena osv. För att mötas med hänsynslösa gangstar som kör som idioter och räcker finger för att jag inte kör över de gamla tanterna. Det är då jag kör efter o spöar dem ;)
Vira 2 år, räserförare! :)
Själv är jag en vansinnigt bra förare ;) Jag tog körkort på en intensivkurs i Ängelholm och det gick undan. Det tog mig 9 dagar att fixa lappen och då kan jag heller inga trafikregler! Störst kör först eller? Nej, så illa är det faktiskt inte, även om jag vet att min kära syster kommer att kommentera här att det är det! Jag övningskörde med mammas guldklimp, denna äventyrsbil som varit med om helt galna äventyr. Det var en automatare och det var helt ljuvligt att lära sig att hålla bilen på vägen. Första gången jag satt bakom ratten körde jag så sakta att Malin sa i baksätet "sssssnart lyfter viiiii" a la Ha ett underbart liv. Slutade ju med ett skrattanfall som jag fick styra upp för att kunna kontrollera bilen.
Jag övningskörde inte många gånger med manuell bil. Eftersom pappa nästan fick hjärtsnörp när han åkte med mig tog mormor på sig det ansvaret. En gång när vi åkte hem från Krstd stannade hon vid vägkanten o sa att jag skulle köra. När jag inte ville gick hon ur bilen och vägrade hoppa in på ngn annan sida än passagerarsidan. När jag körde där på en liten pluttväg vrålade hon, "AKta katten", jag tvärbromsade o tittade mig förskräckt omkring, var? var? Då fnissade hon lite o sa "Ah, de va ingen katt, men du behöver öva på att starta.... " Älskade lilla mormor, vilken tur vi har henne!
Övningskörningen på bilskolan var katastrofal i början... herregud va dålig jag va! Ville inte låta som en gammal tant med full gas o frikoppling så det resulterade i MASSVIS med motorstopp. Halkkörningen var också en historia för sig. Det slutade med att bilskolläraren sa i alla högtalarna, "Linda, kan du inte försöka gasa lite, så du kan få en liten, liten sladd?" Ha ha, jag såg ut som Hooks i polisskolan. Efter min första bilolycka med mamma o Malin på halt underlag var och är jag lite varsam när det är halt. Och just då var jag typ livrädd och vägrade gasa. Jag körde hela halkbanan utan en enda sladd... ha ha ha, att jag bara blev godkänd!
Uppskrivningen klarade jag på morgonen dagen D och det var då en förutsättning för att få göra uppkörningen samma dag. Min uppkörning bestod av att köra ut ur Ängelholm, flera mil landsväg och sedan parkera på en gigantisk parkering utanför en kyrkogård. Jaha, tänkte jag... det sket sig det här. Och så tänkte jag hela vägen hem när killen jag körde med fick köra på motorväg, i stan, fickparkera, starta i backe osv osv. När bilen stannade frågade killen, hur gick det? Klarade jag mig? Ja, så läraren, ni klarade er båda två! Vilken lycka!!!! Killen tittade på honom, sen på mig, sen på honom igen o sa... "Hon med?" Ha ha ha, ja, jag säger inte mer...
Ringde hem o började gråta när jag hörde mammas röst, som vanligt, så hon trodde ju inte att jag klarat mig. Det var glada men tårögda de kom o hämtade mig i mormors Saab 99:a, mamma, mormor o Malin. Vi firade på McDonalds och naturligtvis var det jag som körde hem!
Veckan efter kom ngr killar från min parallellklass o frågade om jag va på en speciell väg den dagen, ja, varför då undrade jag.... Vad höll du på med i kurvan? Frågade de, ha ha ha, mormors bil hade inte ngn servo så det var ungefär lika jobbigt att svänga som att styra upp. Det var det jag höll på med :)
Nu kör jag väldigt bra tycker jag, även om jag kör som en tant oftast. Håller hastigheten efter 4 fortköningsböter och en ganska allvarlig olycka. Är lugn och snäll mot mina medtrafikanter och släpper alltid fram små gamla söta tanter med rullator över övergångsställena osv. För att mötas med hänsynslösa gangstar som kör som idioter och räcker finger för att jag inte kör över de gamla tanterna. Det är då jag kör efter o spöar dem ;)
Vira 2 år, räserförare! :)
Kommentarer
Postat av: LillStrumpa
Du kör bra kära syster yster!!! :-) Bara jag som tyckte att du körde lite sakta där ett tag... :-) Men nu e allt precis lagom!!! :-)
Trackback
