5/6 2004
Helt ovetandes satt jag, Malin o Sofie i mitt älskade hem i Gerastorp, ännu en lördagskväll i väntan på att intaga Kingan! Som så många andra lördagar. Helt ovetandes om vad som skulle hända den natten. Helt ovetandes om hur den taxiresan hem från Kingan skulle påverka hela mitt liv...
Hemresan skedde alltså med taxi, mycket ovanligt för en snåljåp med kommunlön som jag. Mannen som körde taxin kände jag sedan innan. Vi satt och pratade lääääänge den natten och det slutade med en övernattning. Dagen efter undrade jag vad jag skulle med den frånskilda tvåbarnspappan men det vet jag nu...
Nu vet jag att den där frånskilda tvåbarnspappan skulle bli pappa till mitt första barn. Han var den som friade till mig med popcorn på köksbordet. Han var den jag lovade att älska i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Han var den som skulle bli pappa till mitt andra barn och den man jag delar vardag och helg med, glädje och sorg, skratt och gråt.
Idag, sju år senare, är jag så otroligt lycklig att jag drack den där spriten, att han vågade sms:a den där gången och att jag erbjöd honom sovplats den där tidiga morgonen. Jag är så lycklig för att jag får dela varje dag med denna man och att jag får känna en samhörighet med honom som jag aldrig kännt för någon tidigare (förutom mamma o syster såklart) Jag är så lycklig för att jag fått bära hans barn och att de delar våra gener, även om det kanske inte alltid är så bra med tanke på hur våra vildar är :)
Jag hoppas på många, många år tillsammans med honom. Vi har upplevt så mycket under dessa åren, känns som igår han hämtade mig i mina vita linnebyxor o knallrosa skjorta ;) ändå har vi gjort så mycket så det känns som om vi levt tillsammans i minst de dubbla åren. Tack för att jag träffade den där frånskilda tvåbarnspappan, tänk om jag vetat då vad mycket gott jag skulle ha honom till!
Hemresan skedde alltså med taxi, mycket ovanligt för en snåljåp med kommunlön som jag. Mannen som körde taxin kände jag sedan innan. Vi satt och pratade lääääänge den natten och det slutade med en övernattning. Dagen efter undrade jag vad jag skulle med den frånskilda tvåbarnspappan men det vet jag nu...
Nu vet jag att den där frånskilda tvåbarnspappan skulle bli pappa till mitt första barn. Han var den som friade till mig med popcorn på köksbordet. Han var den jag lovade att älska i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Han var den som skulle bli pappa till mitt andra barn och den man jag delar vardag och helg med, glädje och sorg, skratt och gråt.
Idag, sju år senare, är jag så otroligt lycklig att jag drack den där spriten, att han vågade sms:a den där gången och att jag erbjöd honom sovplats den där tidiga morgonen. Jag är så lycklig för att jag får dela varje dag med denna man och att jag får känna en samhörighet med honom som jag aldrig kännt för någon tidigare (förutom mamma o syster såklart) Jag är så lycklig för att jag fått bära hans barn och att de delar våra gener, även om det kanske inte alltid är så bra med tanke på hur våra vildar är :)
Jag hoppas på många, många år tillsammans med honom. Vi har upplevt så mycket under dessa åren, känns som igår han hämtade mig i mina vita linnebyxor o knallrosa skjorta ;) ändå har vi gjort så mycket så det känns som om vi levt tillsammans i minst de dubbla åren. Tack för att jag träffade den där frånskilda tvåbarnspappan, tänk om jag vetat då vad mycket gott jag skulle ha honom till!
Kommentarer
Trackback
