Min kropp o jag...
vi har ett konstigt förhållande verkar det som. Jag belönar den med motion o endorfiner, jag får enbart smärta tillbaka. Och ändå fortsätter jag! Har i alla år haft väldigt lätt att få blåsor på fötterna. Ändå skämmer jag bort dem ngt vansinnigt... Aldrig för trånga skor eller för små trots att jag har strl 40-41. Jag lägger ganska mkt pengar på mina skor. Vill ha bra men snygga! Detta resulterar ändå alltid i 5 mm tjocka blåsor på hälar o tår. De bultar o vätskar o jag tror att Compeed skulle kunna klara sitt företag med enbart mig som kund... Senast köpte ju jag mina fina easy tone, de har jag typ varannan eller var tredje dag eftersom de måste vila från trycket.
Nu har jag äntligen fått hyfsad fason på dem och idag när jag skulle gå ut o gå tog jag mina basket känger för att säkert gå blåsfri. Trodde jag! Med ett labilt knä som viker sig bakåt om jag går för fort, en höft som hoppar över lite då o då och en hand i bandage pga domningar gav jag o grannen oss ut på de härliga våtmarkerna. På väg hem började det svida lite i mina tår och när jag kom hem var de tre yttersta tårna på ena foten helt köttiga och vätskande. Varför??? Jag som älskar att vara ute o röra på mig, varför ska jag hela tiden hindras av oignorerbar smärta? Jag är ganska duktig på att förtränga smärta men viss går bara inte. Jag blir så trött!
Men idag blev jag väldigt fascinerad av min kropp oxå. Jag skulle klyva ved i vedklyven och klämde mitt finger! Medetsamma blev det klämda fingret helt varmt medans de andra blev kalla. Dessutom försvann min huvudvärk i säkert 20 minuter! Konstigt hur kroppen kan leda runt smärtimpulser och blodtillförsel dit de behövs mest! Det tycker jag, mitt i smärtan, är jäkligt häftigt!
Nu ska jag snart skutta in i duschen o i bingen. Imorgon väntar en utflykt till Skånes djurpark med Pernilla o Isak. Ska bli skoj! Töserna kan behöva en dag för bara dem, idag har vi bara gjort tråkiga saker som klippa gräs o hugga ved... De har iofs hjälpt till o borsta gången o klippa gräset, men det är roligare i djurparken! Hoppas på lagom väder så många djur är ute och att mina fötter lugnar sig lite så jag kan gå ordentligt.
Varning för känsliga människor som inte gillar tår... ;) Denna lilla blåsa införskaffade jag mig i Odense för ngr somrar sedan då jag o syster va på en Tracy Chapman konsert. Vi snåla lantisar tyckte det var ett hutlöst pris för taxin så vi gick den mil som va in till hotellet. En härlig promenad som, som vanligt, resulterade i en gigantisk blåsa!
Nu har jag äntligen fått hyfsad fason på dem och idag när jag skulle gå ut o gå tog jag mina basket känger för att säkert gå blåsfri. Trodde jag! Med ett labilt knä som viker sig bakåt om jag går för fort, en höft som hoppar över lite då o då och en hand i bandage pga domningar gav jag o grannen oss ut på de härliga våtmarkerna. På väg hem började det svida lite i mina tår och när jag kom hem var de tre yttersta tårna på ena foten helt köttiga och vätskande. Varför??? Jag som älskar att vara ute o röra på mig, varför ska jag hela tiden hindras av oignorerbar smärta? Jag är ganska duktig på att förtränga smärta men viss går bara inte. Jag blir så trött!
Men idag blev jag väldigt fascinerad av min kropp oxå. Jag skulle klyva ved i vedklyven och klämde mitt finger! Medetsamma blev det klämda fingret helt varmt medans de andra blev kalla. Dessutom försvann min huvudvärk i säkert 20 minuter! Konstigt hur kroppen kan leda runt smärtimpulser och blodtillförsel dit de behövs mest! Det tycker jag, mitt i smärtan, är jäkligt häftigt!
Nu ska jag snart skutta in i duschen o i bingen. Imorgon väntar en utflykt till Skånes djurpark med Pernilla o Isak. Ska bli skoj! Töserna kan behöva en dag för bara dem, idag har vi bara gjort tråkiga saker som klippa gräs o hugga ved... De har iofs hjälpt till o borsta gången o klippa gräset, men det är roligare i djurparken! Hoppas på lagom väder så många djur är ute och att mina fötter lugnar sig lite så jag kan gå ordentligt.
Varning för känsliga människor som inte gillar tår... ;) Denna lilla blåsa införskaffade jag mig i Odense för ngr somrar sedan då jag o syster va på en Tracy Chapman konsert. Vi snåla lantisar tyckte det var ett hutlöst pris för taxin så vi gick den mil som va in till hotellet. En härlig promenad som, som vanligt, resulterade i en gigantisk blåsa!
Kommentarer
Trackback
