Dags för lite bläää!
Så kom det ändå, känslan av att allt är blääää o blaha! Har varit förskonad ett litet tag nu tycker jag och jag har INTE saknat den här uppgivna och trista känslan. Ikväll är de bidragande orsakerna:
Just haft en, inte så upplyftande, diskussion med min man men det ordnar väl sig. Det brukar det göra för vi har ganska samma syn på saker o ting o det är ju tur det!
Dessutom har jag blivit vansinnigt tjock de två senaste dagarna. Jag fattar inget! Inte för att jag någonsin varit en smalis men nu har magen bara helt plötsligt slagit sig lös från min kontroll! Jag kan inte hålla inne den o det känns allmänt otrevligt. Kan inte ha ngr byxor med knäppe som jag kunde ha i måndes, kan inte knäppa jackan o känner mig som en heffaklump, mer än vad jag förtjänar! Inga mackor, mkt lite mjölk o inget godis eller läsk så jag vet inte riktigt vad det kan vara som orsakar denna oerhörda expansion, tillfälliga expansion hoppas jag!
Går o oroar mig för min lilla tös som inte alls verkar ha det lätt i skolan. "mamma, vem ska jag leka med nu? Killarna vill inte leka med mig på skolan som på dagis o alla tjejerna är ju redan kompisar..." Hur bra känns det i hjärtat när man hör sånt? Oroade inte mig ett dugg i somras då vi fick reda på att hon va ensam tjej från sin avdelning tillsammans med killarna men nu fattar jag inte riktigt hur man tänker. Hur kan man sätta en tjej och fem killar i en klass och sex tjejer i en annan? Två av de tjejerna bor ju dessutom på vårat område...
Smillas existens övervägs nästan dagligen. Hon skäller ju som en galning, det vet ni sen innan, men nu har jag märkt att hon inte hör speciellt bra, kan det vara därför hon skäller så fort hon sticker ut nosen? Hon är väldigt passiv och ganska så oberäknelig mot Ester. Ena stunden leker de o nästa hänger hon henne i haserna så E skriker som ett litet barn. Och då slås jag av tanken, var går gränsen för Smilla? Är det E hon tycker att hon kan hoppa på och när är det barnen som råkar illa ut? Hon har levt ett väldigt gott liv min gamla best, ska hon få sluta innan det bär utför? Snacka om att tankar o känslor väller runt i min kropp...
Nu är jag vansinnigt sugen på ngt gott men icke, rummet är fullt av stora lunsar som anser sig stora nog att sitta uppe halva natten (22 är natt tycker jag) o inte kan man äta ngt då inte. Nehe, bara o stoppa in en dubbel snus o önska att det går över.
Så, nu är det på pränt, behövde bara få det ur mig! Nu önskar jag mig till min säng och att det snart är morgon. Eller nej, jag önskar att denna natten är ngr timmar längre eftersom jag är så trött på morgonen. Imorgon är jag pigg som en lärka, svävar runt i huset o får det skinande rent, min mage är mindre tjock (som innan) o barnen sover kl 20.00. ALLIHOP!!! Smilla ligger o sover skönt framför brasan, V springer runt på skolgården med alla sina kompisar o alla bekymmer är som bortblåsta! Vem vet, ibland händer det!?
