mammabuus

Det bästa med att vara sjuk är att man kan ligga o läsa en bok utan dåligt samvete, för det är det enda man orkar... Idag har jag gjort det, eftersom tjejerna varit på dagis/skola. När jag väntade på att Vira skulle opereras och på uppvaket började jag på en ny bok, "Högre än alla himlar" av Louise Boije af Gennäs. Jag har aldrig läst någon bok av henne så det var med spänning och förväntan jag la ner boken i kassen vid bokrean på Maxi. Nu har jag läst de 424 sidorna och känner mig, som vanligt, lite tom utan karaktärerna i boken. Oftast när jag läser lever jag mig in i boken och kan se personerna framför mig, hör hur de låter, känner deras tankar och känslor, längtar efter att få se vad som ska hända mer med dem. Men när boken avslutas känns det lite tomt...

Just denna boken handlar om sex individer:
Victor, en börsmäklare som lever ihop med Sanna, en författare. De bor i en lägenhet i Norra Mälarstaden (?) och har ett sommarhus i Falsterbo. Pella är Victors kusin, en terapeut som är gift med Stefan, jobbar på miljöverket, och deras två barn bor på Lidingö. Liv är Stefans syster, en skådespelare utan roller som lever ett ganska snålt liv i sin etta på söder och Jalle, Victors barndomsvän, jobbar på UD och bor på Östermalm med en älskare på Manhattan.

Man får följa deras diskussioner, åsikter och händelser i livet. En riktigt bra bok tycker jag och ska snarast ge mig ut på jakt efter fler böcker i eftersom det är en triologi. Ska bli spännande o se vad som händer!

Väcktes en hel del avundsjuka av deras välmående, ett sådant där liv man själv vill leva men som jag tvivlar på är möjligt i det verkliga livet. Eller är det bara för att jag är en sån bitter och negativ människa? Men som jag törstar efter de där känslorna som speglas i boken. Att ta vara på dagen, utnyttja varje tillfälle för att få ut ngt gott. Hantera jobb, barn, karriär, socialt liv med bravur samtidigt som de tankat energi och är så väldigt utvilade och energiska. Jag vill också köpa en gård någonstans och restauera till ett äkta Carl Larsson motiv, jag vill också cykla ner till den härliga stranden, ta ett morgondopp, cykla och köpa färskt bröd för att avnjuta på en solig veranda. Komma tillbaka efter semestern solbränd och full av energi.

Nej, nu ska jag tanka energi av att titta på mina ljuvliga små troll som spelar mario cart, helt harmoniska med endast snälla och uppmuntrande ord att säga varandra. Njuta av att se dem titta på varandra fyllda med kärlek, hur  de tröstar varandra och peppar varandra i spelets gång... I mitt verkliga liv innebär detta att jag försöker medla mellan mina vildar som skriker, svär, spottar och fräser åt varandra och ska plocka upp en grillborste som Ester gjort ett tappert försök att käka upp, aningen hårdsmält skulle jag tro...