mammabuus

Det anser jag att man är iaf, om man kör runt i sin bil på barnrika områden o försöker få med sig barn i bilen. Nu har det hänt vid ett flertal tillfällen här vid oss o jag fasar för den dagen jag ser en grön passat (sedan) utan volksvagen märke.... Jag vet inte vad jag gör om den 50-60 åriga man som kör denna bil hade stannat utanför mitt hus med nedrullad ruta o frågat om mina barn vill åka med... Jag tror nästan att hans sista stund är kommen. Vi har en hel del tillhyggen i carporten som kan bli potentiella vapen i en upprörd mammas hand.

Komma hem till syster o Patrik till ett färdigdukat bord, fylld fläskfile, ugnsbakad potatis o Patriks chilisås, mmmm. En bra början med trevligt sällskap som avslutades med systers supersmaskiga choklad mousse! En inte helt fel start på en härlig kväll. Lite hastigt o lustigt tog vi oss ner i Viton som tog oss, med tung högerfot, till Malmö o konserthuset.

Ja, det tycker jag faktiskt! Ha ha ha, idag var det jättekul! Jag, tjejerna o syster va på Förmedlingscentralen idag för o kolla lite o köpa presenter till lite födelsedagsbarn som ska ha kalas. När vi kom till barnavdelningen hittade barnen PRECIS det de alltid önskat sig, en fejkad hundbajs! Ärligt talat så höll jag nästan på att kräka när jag såg den, såååå verklig! Dallrig o rätt färg, bläää. Först vägrade jag men sen tänkte jag efter lite, man kan ju faktiskt ha ganska skoj med en såndär ;)

Hela vägen hem planerade vi kuppen mot pappan i huset! Och planen gick ganska bra.... jag o Malin uppehöll Peter medans tjejerna smög ut i hallen o placerade ut den dallriga lilla bajsen. Sen ropade Vira att ngn bajsat på golvet o vi sprang ut. Men eftersom hon såg så glad ut anade Peter ugglor i mossen men spelade med. Blääää va äckligt! Den måste vi plocka upp! Det fixar jag sa Vira o tog upp den, mot Peters protester, o kastade iväg den. Ha ha ha, jag måste erkänna att det va väldigt skoj o se tjejernas planer o förväntan.

Detta planerades en gång till då vi kom på att Patrik oxå skulle komma! Denna gången placerades den lilla skiten ut i andra hallen där vi visste att Patrik skulle komma in, he he he, roligt! När vi kom ut stod han o inspekterade spektaklet o insåg ju att den inte va riktig. Den är ärligt talat lite för liten för att komma från våra bjässar ;)

Så kan man oxå förhylla en torsdag som denna, med förmedlingscentralen, tacos och en fejkad hundbajs!!!



Visst ser den ändå ganska verklig ut? Usch va äcklig den e!!!!

Jag som känner mig som en medvetslös heffaklump vaknade idag relativt tidigt av min uberpigga dotter Ellie. Efter lite mys gick vi upp vid 7, käkade frukost o gjorde oss iordning för dagen. Vira sjusovare kom uppraglandes vid halv 8 o sen blev det som vanligt lite bråk ang kläder, lockigt hår o längd på skosnören!?

I fredes åkte jag o syster på galej! Det bar av till Babel, en gammal kyrka som blivit nattklubb i Malmö. Vi va på plats strax före 20.00 då det var dags för världens bästa wip wip att uppträda (ett uttal från en kär gammal vän) Efter en timme kom de indröslandes på scen, men den som väntar på ngt gott! Även om det kändes lite som att om de väntar lite till för o tagga oss så går vi!!!

Åh vad det va värt o stanna! 5 stiliga män i 60-tals kostym o sjysst stuk stod på en minimal scen o snart kunde vi avnjuta den ena härligheten efter den andra. Magnus Carlson har nog den mest fantastiska röst jag någonsin hört! Jag får fjärilar i magen, blir varm i hjärtat, ett ständigt leende o håret reser sig på armarna. Det var inget stort ställe o det kändes ungefär som om vi satt hemma i soffan med den bästaste av grupper på besök!

Jag gillar det där 60-tals stuket på låtarna o finns det ngt hottare än en lång man iklädd smala kostymbyxor, vit skjorta, smal svart slips o högt knäppt kavaj? Visst det låter kanske inte så snyggt men ni fattar, lite beatles stil. Fantastiskt passande! Tycker inte ni oxå att det är lite töntigt att spela på en sån där ring med bjällor i? helt plötsligt blev det bara så himla manligt! :)

Det var en så härlig stämning, de va så närvarande och det kändes verkligen som att de hade skoj o inte bara tänkte på cashen...

Då man lyssnar på texterna blir man bara helt förälskad i denna stackars, olyckliga man. Hoppas att inte allt är självupplevt. Tror ni att jag blev mkt upprörd då min mobil dog, vi hade glömt kameran hemma o Malins mobil tog riktiga skitbilder? Allt detta då vi va så nära!!! Men här är en bild på Mannen med stort M som jag snott från kvällen som gick.



Låtar som "Broken promise land", "Louise", "Touch me" "Blue and alone" osv osv. Jag får helt enkelt inte nog!!!!
Jag är definitivt inget tekniskt geni men jag hoppas innerligt att jag lyckas vidarebefodra er till youtube så ni kan njuta av Broken promis land, lyssna på texten, bryt ihop, gråt en skvätt o bara älska Weeping Willows!!!
http://www.youtube.com/watch?v=8W2oQuzNVT0&feature=player_detailpage

Efter jag bestämde mig för att inte göra en gastric bypass gick jag med i Vikt väktarna. Det gick jättebra de första två veckorna men nu känner jag att jag ballat ur. Äter allt jag kommer över o känner inte att jag har tid med motionen, eller ork. Jag vet ju att orken kommer då man motionerar men när man vaknar på morgonen o tvingar upp sig så barnen kommer iväg o sen bara längtar efter o krypa ner igen är inte en promenad eller gymmet det jag tänker på att ersätta sängen med. Detta har såklart resulterat i att jag känner mig tjockare än vanligt och då struntar jag i att äta. Detta resulterar i sin tur till att jag blir ännu tröttare o surare o mår illa mest hela tiden.

Men idag tar jag nya tag. Började dagen med en god frukost (inget bröd=inget magras) och har nu traskat en liten runda med hundarna. Bara en halvtimme idag eftersom jag inte vågade ge mig iväg för långt med tanke på min opålitliga kropp. Innan jag gav mig ut ringde jag pappa för o se var han jobbade så han kunde komma o hämta mig om hela promenaden skulle falera. Gick i ganska lugnt tempo för o va mig och stampade lite extra med vä foten när ingen såg mig. Jag tror att mitt ryggkrångel beror på mina olika långa ben, för när jag e hos kiropraktikern är det de han justerar först. Sliter lite i det ena o trycker upp det andra, drar ut det lite till o fixar o donar tills de är lika långa.

Hoppas verkligen att ryggen går över av sig själv, tänkte ju ringa kiropraktikern idag men jag vet inte om jag är så sugen på att lägga alla de hundralappar det kostar just nu. Är ju onödigt om det går över av sig självt, vilket jag aldrig vet...

Nu ligger hundarna här o flåsar, de fick springa lösa i skogen och de lyder riktigt bra! Jag visslar o knäpper med kopplet lite då o då o de kommer susandes över kullarna o stannar brevid mig. Då känns det bra. Även om Ester flåsar som om hon behöver respirator, kan bero på det halva 75% choklad hon tryckt i sig på morgonkvisten. Trodde jag lagt in det i kylen men det hoppas jag verkligen inte att jag har gjort, för en hund som kan öppna kylen vet jag inte om jag orkar med. Det räcker med alla hennes andra färdigheter...

Det är just det jag behöver ägna mig åt idag, dessa två sysselsättningar. Helst av allt vill jag ju gå o lägga mig o vila såklart, men jag behöver verkligen ta den tid då jag är hemma själv att få lite ordning på mina "fritidssysselsättningar"

Jag är ju säljare åt blingo, ett klädföretag med ekologiska, härliga kläder för barn och dam. Det är lite segt att få ihop visningar så är ni sugna är det bara att höra av Er!!! Det är väldigt sjyssta kläder som passar både flickor o pojkar och det bästa är att alla färger hör ihop, så man kan mixa o matcha hur mycket man vill!

Jag brukar ta med mig mina smycken från mammabuus också på visningarna och på torsdag ska jag hem till min syster där säkert hälften kommer endast för smyckenas skull, så idag gäller det o knåpa ihop lite köpbara varor tänkte jag. Har fått hem lite fler detaljer jag beställt hem så jag kan göra annat än det vanliga, men oftast är det stansbara halsband som är mest populärt. Blir lite glatt överraskad över de alster jag skapar :) eller mest överraskad att det är så många som gillar dem och vill köpa! Inte för att det är ngn supervinst, tror faktiskt inte att jag har ngn vinst överhuvudtaget än eftersom jag hela tiden behöver fylla på material men jag tycker att det är skoj och det är väl det viktigaste? Man kan gå in på www.mammabuus.se och titta på det jag gjort och även beställa via nätet. Har man egna önskemål av sammansättningar av olika material är det bara att maila på [email protected].

Men blingot slår jag ett slag för, då man bokar en visning får man som värdinna 100 kr rabatt samt 30 kr/ordersedel. Om man har bjudit in lite köpglada väninnor/vänner och kommer upp i en försäljningssumma på 5000 kr får man dubbel rabatt! Det hade jag tyckt varit trevligt som värdinna, att kunna köpa ngt plagg gratis liksom. Jag själv tycker det är väldigt mysigt med sånt där. Bjuda hem lite kompisar, fixa lite fika o få en gratis genomgång av bra kläder som kommer hem direkt i postlådan! Kan även erbjuda att ha visningen här om man inte vill ha den hemma... Att man kommer hem till mig med ngr väninnor, så bjuder jag på fika o så kan man titta i lugn o ro. Hoppas det väcks lite intresse bland Er läsare, jag tycker det är superkul att åka runt och förmedla dessa fantastiska kläder och väntar med spänning på Er intresseanmälan ;) Kolla kläderna på www.blingo.se men hör av Er direkt till mig om ni vill boka visning :)

Lite smakprov på mammabuus...

Ännu en säsong av Robinson är i full gång och jag bli lika förundrad varje gång. Vad är det som är så lockande att titta på när människor blir förnedrade, gnälliga och giriga. De ska bo under vidriga förhållanden, vara smutsiga, bli sjuka, skapa intriger, skada sig i tvälingar osv.

Det som förundrar mig mest är att människor fortfarande söker dit och klagar oavbrutet på missförhållanden osv. Varför söker man då dit? Det va väl bara första säsongen som det var lite exotisk semester över det hela. Alla som sett programmet tidigare vet väl att det är ont om mat, finns insekter stora som bofinkar, är varmt, kallt, fuktigt osv.

Jag brukar inte titta på eländet men denna vecka har jag ändå hamnat i närheten av tv:n då det sänds eftersom barnen i huset gillar programmet. Men som sagt, jag förstår ingenting!!!

Det har ballat ur tycker jag. Stenhårda Paolo ska tyka sig o vara så vansinnigt tuff och skoningslös, alltid är det ett lag som bor bra, äter ganska gott, blir solbrända och mår ganska gott. Varför är det så varje säsong? Varför tröttnar inte folk att titta på misären som gnälliga svenskar beklagar sig över när det finns så många människor som lever ett sådant liv alltid, helt ofrivilligt?

Nej, jag önskar att vi kunde bojkotta skiten så kanske de inte spelar in fler säsonger!!!

Hur kan man vara så trött o sleten? Jag sover hela nätterna, lägger mig i tid och behöver inte gå upp i alltför tidig otta. Ändå är jag sååå trött! Idag när jag lämnat barnen på dagis o skola åkte jag hem o gick o la mig, kl 9. Vaknade kl 12!!!??? O jag vet att jag kommer att somna som en stock vid 22 ikväll igen o jag är precis lika trött nu som när jag gick o vilade mig innan. Min man säger att jag är född trött och det är nog så illa...

Jag funderar på om det är så att jag har den förkylning som drabbat min familj, i kroppen men att den inte bryter ut så det är därför jag är trott. En annan anledning kan vara att jag gottar mig i goda smörgåsar, får galet ont i magen och magras för att sedan inte ha upptagit ngn som helst energi. Kan det vara det som gör mig så trött? Jag vet, jag borde hetl avstått från de där mackorna för längesen, men är man en sucker för mackor så är man dessvärre det. Även om jag äter knäckebröd oftast så slinker det ner en o annan när vi väl har mjukbröd hemma. Och jag har ju sett mönstret nu. Macka=magont och sedan räserfart in på toaletten...

Varje morgon jag vaknar längtar jag tills det blir kväll o jag får gå o lägga mig! På em kan jag lätt somna på soffan med mina töser när vi myser o varvar ner efter dagis/skola. Jag kan gå o lägga mig på fm för o vila nacken efter att ha gjort ngn dumt o efter 2 sekunder sover jag! Helt galet o lite fascinerande men mest av allt är det tråkigt. Det är tråkigt att alltid längta efter sängen, att in ha kännt sig riktigt pigg på... jag vet inte hur länge. Hjälper inte o va ute o hjälper inte o va nyttig. Suck...

Men nu ska jag iaf hoppa in  i duschen o se om jag kan skaka liv i ngn vaken cell i min kropp. Hoppas det för annars somnar jag väl på mötet oxå... kan ju va lite pinsamt...

O jag som va så glad att jag inte kunde gå, men nu har Peter ordnat barnvakt iaf... Ännu ngn timme där man ska få höra att man inte får servera kakor, godis o glass till A. Som om vi gör det då!!!??? A är nog det enda barn med SMA som har problem med sin vikt. Alla de andra barnen i vår grupp får käka chips till frukost och dyl eftersom de sondmatas och kan äta lite bara för att det är gott. Vilket det oftast inte är för dem eftersom de har så svaga svalg att maten hamnar på sniskan och de får lunginflamation. De är så små o taniga att man kan bära dem som små barn men inte A. Han är en väldigt stor 12 åring och väldigt glad för mat! Klart han är, det är ju gott och typ det enda han klarar utan hjälp från någon annan. Jag tror att det är en stor anledning till att han är lite besatt av mat. Då vi käkat fukost undrar han vad vi ska äta till lunch, det första han gör när han kommer hem från skolan är att fråga vad vi ska äta till mellanmål o då han lämnar bordet frågar han vad vi ska käka till kvällsmat... Inte så roligt när man vet att man ska knåpa ihop ett dags intag på ca 1200 kalorier, o då är det precis ökat från 900 kalorier...

Iaf så är ju såklart inte läkaren tillfreds med vikten, vilken gör A svagare med tanke på sin sjukdom och så är det ju aldrig bra att vara överviktig. Ibland undrar jag hur vi tjockisar kan överleva eftersom det är ett sådant nederlag att vara just överviktig.... Vi har fått predikningar om att kakor är inte bra, glass är inte bra osv osv. Bara sånt som man ska äta o inte ska äta. Men allvarligt talat, tror folk att bara för att man är överviktig häller man i sig kalorier. För här hemma serverar vi tjocka vita brödskivor, 2 cm smör och massor med feta pålägg. Till det ett glas med grädde o oboy! Suck...

Jag frågade faktiskt dietisten en gång om hon lagt ner så mkt tid på vad som skulle ätas o inte ätas om vi föräldrar (4 st) varit smala? För vi är inte supersmala ngn av oss... Hon blev lite paff men erkände att nej, kanske inte... Då blir jag så jäkla lessen! Här ringer vi och är helt uppgivna för dessa kamper med A vi har dagligen och så tror de att vi bara trycker i honom onyttigheter, massor med mat, hela tiden!

Dessutom blir jag lite irriterad på det här med läkartider och sjukvården. SOm idag är vi kallade 6 personer, kl 15.00. Då ska 4 personer ta ledigt från jobbet, en sleten småbarnsmamma ska fixa barnvakt, en person ska gå på möte isf jobba med A. Och vi SKA verkligen komma dit oxå, annars blir det liv i luckan. Vilken makt sjukvården har egentligen och att vi bara fogar oss efter det? Ungefär som att man blir debiterad en summa på ett par hundralappar om  man inte ringer o avanmäler sitt besök. Men hur många gånger har inte jag kommit tills jukhuset, suttit o väntat länge för o få reda på att nej, doktorn är sjuk idag. Vad får jag för det? Inget mer än ett jävla humör kan jag säga. Inte så spännande när man fixat med dagis eller barnvakt och assisstent, kanske fastat och mått jäkligt dåligt inför besöket.

Usch vad jag blev upprörd nu, nej nu får jag dessutom susa till dagis så de inte behåller henne eller ta ur en avgift för försenad avhämtning! :) Nej, det skulle de inte göra, vi har världens bästa dagis! O jag har världens bästa mamma, syster, svåger o faktiskt ibland pappa oxå som alltid ställer upp o tar hand om våra barn. Oavsett om det är tjejjerna eller alla fyra. Det är jag tacksam för! Det växer ju liksom inte folk på träd som har tid o lust o passa våra huliganer ;)

Idag har jag, syster o Emelie varit o blivit granna på The Studio i Malmö! Lite pepp o tack till Emelie som är en fantastisk storasyster o bonusdotter! Hon e så redig o tar så stort ansvar sjävmant så vi tyckte hon behövde lite vardagslyx!

Det var med blandade känslor jag åkte dit. Hade hört erfarenheter om LÅNGA väntetider o taskig sminkning o halvbra foton. Men vi kom in, blev sminkade nästan direkt o efter 10 minuter blev vi intagna i studion. Det va ganska skoj faktiskt. Jag o kameran är väl inte allra bästa vänner och jag är ju inte lite självkritisk. Men när det väl blev dags o välja foton var där faktiskt oväntat många som föll oss i smaken! 150 bilder hade han tagit o vi skulle välja ut 20 stycken, jag o Emelie... Inte billigt men det va det värt o se Emelie in action. Hon är så fin o ser riktigt proffsig ut! Va värt varenda krona o vetskapen om att vi går käka knäckebröd resten av månaden, för o se hennes lycka!

Rekomenderar Er som får samtalet att åka dit! Det va verkligen fantastiskt skoj o jag har lämnat ut ngr av Era nummer för jag tycker verkligen att ni ska unna Er detta!!!

Här kommer ngr smakprov på oss finfina töser! :)













Visst är vi FINA!!!!!

iaf i vårt hus och det innebär att det är jag som är tomten. Klockan är bara 22.20 men både man o barn har knytit sig och det ska jag oxå snart göra. Nattsuddare kan man inte anklaga oss att vara...

Sitter o filosoferar lite om hur mitt liv har blivit. Tänk att min lilla plutt ska börja skolan om två dagar! Min lilla Vira som blivit så stor! Som tappat två tänder, inte har haft varken napp eller blöja på ett ganska bra tag, som vill titta på Michael Jackson på you tube o som spelar Eric Saade på högsta volym på sitt rum. Och som ska börja skolan, där kom det igen men jag kan inte riktigt smälta det...

Imorgon börjar inskolning på nytt dagis med Ellie. Eller nytt o nytt, det är Viras gamla så hon känner sig ganska hemma där. Tror det är bra för mina huliganer att börja med sina rutiner igen, de har utvecklats till små bråkstakar under sommaren. Bara hoppas att det ändras när de kommer ut i civilisationen igen. Bara jag som vill ha dem hemma o suga ut all tid med dem, snart ska de ränna på stan o sova över hos kompisar o, hujjedamej, en dag ska de flytta hemifrån! Visst det är ett par år tills dess men ändå...

Veckan har varit bra för övrigt. Förkylnigngen är borta o jag är nöjd över mitt beslut med operationen. Känner mig mkt tryggare o friare på ngt sätt. I fredes tex åt jag en halv köpepizza och det var nog första gången jag åt det med gott samvete, för jag visste att jag hade points över! Eftersom hundarna kalasat upp det som var tänkt till vår middag så fick vi improvisera lite... Hur kan två hundar klämma två halvfrusna fläskfileer? Behöver jag säga att det luktar rått kött om deras fisar? Hög bevisnivå på det där...

Igår va jag i Malmö på kick off för blingo. Mkt trevligt förutom att min hjärna o nacke ballade ur i slutet så jag fick ta ett tidigare tåg hem. Klarar inte det där surret av viskande konversationer, burr av projektor o dessutom ska man koncentrera sig på det som sägs. Tur jag inte går i skolan nu, det hade nog aldrig gått vägen. Nu är jag iaf väldgit taggad till att förmedla dessa fantastika kläder till omvärlden. Lite nya promisser som jag tror hjälper försäljningen en del. Så om ni inte bokar ngn visning ni som läser så gör det. Annars kan ni alltid komma hit på söndag för lite bekantskap med kollektionen.

Nu ruskar det till ordentligt ute och jag myser här inne med hundarna sovandes vid fötterna. jag älskar hösten, så e det bara. Man får krypa in i sina tjocka kläder med muggiga färger o bara va... Tända lite ljus, en brasa o sitta inne o kura med en kopp kaffe eller ännu bättre, en kopp varm choklad. Det är mysigt tycker jag! Mörkt ute o små mysiga belysningar inne. Härligt! Va ute o gå i en röd, orange, brun skog är inte heller fel. Det är en fantastisk årstid helt enkelt! Fast alla årstider har väl sina fördelar o nackdelar.

Nu ska denna fördel utnyttjas iaf, genom att krypa ner i min goa säng brevid min varma man. Sov gott!
Vira höstmyser med hundarna...

O Ellie med gosigaste filten!

Oj oj oj, vilken vecka. Min skalle har vänt o vridit på alternativen så jag blir helt snurrig. I måndes blev operationen inställd eftersom jag inte gått ner tillräckligt i vikt för att få opereras. Då blev det alltså pulver i två veckor till o op i v 34. Som sagt, tankarna har nästan tagit över mitt normala liv o min familj har fått vara bollplank ganska länge nu.

Det jag är orolig för är att jag ska få mer smärta, må illa o se ut som en sladdrigt hängbukssvin. Listan ser ut ungefär så här:

JA!
klarar av o äta de portioner som gäller efter op, inga problem.
tappa mkt i vikt o inte behöva skämmas över min tjocka mage.
slippa oron över överhängande sjukdomar

NEJ!
tappa så mkt i vikt så fort så jag har en mage som hänger ner vid knäna
behöva plastikopereras för ca 100 000 kr ur egen ficka
bli ngn som strider mot alla mina ideal och tankar
vem blir jag om jag inte är tjock? En deprimerad surfis?
få mer ont i kroppen av annan smärta

Jag har vägt allt fram o tillbaka men i onsdes gick jag med i vikt väktarna. Jag ska ge det en chans! Här behöver jag inte försaka ngt och har ändå en lagom press på mig o äter "vanlig", varierad mat. har gått ner lite iaf o ligger nu på ett BMI på 35, jag vet, skithögt men det är på väg ner iaf.

Pratade idag med sköterska som koordinerar operationerna och hon hörde oxå att jag är alldeles för osäker för att genomgå operationen. Hon sa oxå att hon tyckte att det var klokt att hoppa över den och börja på vikt väktarna istället. Att prio 1 är att behålla vikten, prio 2 att tappa mer. Jag känner mig så lättad nu när jag bestämt mig!

Till alla er som anser att jag fegat ur och att jag är galen som missar en sån här chans att bli smal!!! Jag antar att ni antingen är trötta på att banta eller har varit smala i hela ert liv. Allt här i livet handlar inte om hur tjock man är och det är inte alla som mår bra av eller är duktiga av att gå ner i vikt. Vissa kan faktiskt må bra ändå. Visst, jag går tex inte gärna till en simhall med mina barn pga min tjocka mage, men jag kan inte tänka mig att gå dit med en mage som sladdrar nere vid knäna heller!

Nu ska jag ta en dag i taget, hålla mig motiverad att inte ta ngt extra och ta så mkt chanser till motion jag kan. Jag vet att jag har stöd av min familj o mina närmsta vänner, som faktistk blev lättade att jag bestämde mig för detta. Nu är det bara att fortsätta o kämpa, nu vet jag att jag inte har svårt för att tappa i vikt pga att jag fuskar eller är lat, jag har ju faktiskt en sjukdom som sabbar en del oxå. Men nu vet jag det och behöver inte känna mig så misslyckad.

Jag är hellre tjock o glad än smal o lessen, så länge jag får behålla hälsan någorlunda iaf :)

Då jag o Vira slutat tryna idag, vid 10 tiden, va det så grått o trist att vi bestämde oss för att gå på bio! Det va längesen och det var väl det enda som vi egentligen orkade med just idag. Det blev Bilar 2. Som vanligt när jag kom upp o skulle betala med kortet så blev jag bryskt påminnd om att de inte tar kort, bara o traska ner o plocka ut kontanter.

Inne i salongen blev vi alla lika snyggt utsmyckade med 3D glasögon... väldigt attraktivt... Vira o Peter blev såhär!



Filmen var som värsta actionrullen med många Bond inspirerade händelser. Finns många sjyssta detaljer på de där bilarna... Peter o Vira var väldigt nöjda medans Ellie ville åka hem då popcornen var slut och efter halva filmen somnade hon i min famn, bra reklam för de som kom efteråt... :)

Annars har dagen mest bestått av ett kaos i min hjärna. Operationen närmar sig med stormsteg och jag börjar nog få kalla fötter. Ska jag verkligen genomföra det här? Visst, jag bli smal och risken för diabetes och hjärt/kärlsjukdomar minsakas drastiskt men jag då? Vem blir jag om jag inte är tjock? Jag är rädd för att jag inte kommer att känna mig som mig själv och att jag kommer att bli förändrad... Imorgon avgörs det. Blir operationen uppskjuten till v. 34 så vet jag inte vad jag gör... Tveksamheten är enorm just nu. Jag vet att jag klarar det men som vanligt börjar jag skotta innan det snöat. Tänk OM operationen misslyckas o jag aldrig mer kan äta ngn fast föda? Tänk OM jag får tarmvred mitt i natten o dör? Tänk OM jag går ner så mkt att jag har en hängande mage ner till knäna?

Det där andra ligger lite vagt... Förmodligen blir det så att jag KAN äta i princip vad som helst, att jag KAN leva ett helt normalt liv, att jag KAN gå på badhuset med mina barn utan o gråta, att jag KAN köpa vilka kläder jag vill, att jag SLIPPER o tro att alla skrattar åt just mig eller hånar mig bara för att jag är tjock.

Läser man ovanstående bör ju inte valet vara så svårt eller hur? Men jag är som jag är och det är just såhär... Oförmögen att ta ett beslut, det är mitt nya jag... Ja, ja, den som lever får se!

6 dagar kvar till min operation o jag har fått en brakförkylning! Helt matt o orkeslös, näsan rinner o huvudet känns som om jag har 45 graders feber. Snacka om att jag bli förvånad när den stannade på 37... ja, ja, jag hoppas att det går över fort. Inget halsont o känner mig lite bättre i snoken nu men huvudet... Undrar om det är snoret som upptar de där 3 kg jag har kvar att gå ner i vikt inför op?

Dricka pulver, jag kräks snart... Dessutom pratade sköterskan på kliniken om att vi kanske skulle skjuta upp op till v 34 pga förkylning o seg viktnedgång... Då blev jag ganska uppgiven. Idag har jag nästan bestämt mig för o skita i alltihopa, åka upp till hemmakväll o kränga en påse gottor. MEN det är väl därför jag sitter här, delvis iaf. För att jag inte ser ngr resultat o då blir det felaktik tröst, även om det inte är så ofta. Men så hittade jag en blogg på nätet o när jag läst den kände jag mig peppad på ett helt annat sätt.

En tjej i min ålder, i mina trakter som gjort samma sak som jag gjort och ska göra. Klart att hon oxå mått dåligt men det vänder! Nu hade hon gått ner nästan 60 kg o mådde hur bra som helst. Jag ska klara detta, jag ska! Bara den där jäkla förkylningen försvinner så jag kan rasta fläsket lite o måtte det bli av på torsdag. Jag är laddad inför torsdagen men den där framflyttningen känns inte speciellt lockande...

Nu tror jag faktiskt att jag ska krypa till kojs o lämna mannen i soffan med sin whiskey o den där Mary. Töserna e hos mormor o vi har legat o slappat i soffan o för första gången "hyrt" en film via tv:n, jodå, tekniken smyger sig in hos oss oxå ;)

Kommer ni ihåg Dallas? Klart ni gör... O då kanske Bobby Ewing ringar i era öron oxå, denna svallande hårman på två ben. Det är just så jag ser ut då jag inte klippt mig på ett par veckor o just så såg jag ut imorse då jag tittade mig i speglen. Det är just sån jag är, oj, jag behöver klippa mig IDAG!!!! O som tur är har jag världens bästa salong, Rockee, på Lövgatan i Hässleholm o jag får nästan alltid tid samma dag eller ngn dag efter jag ringt. Kan bero på att jag har världens bästa mamma o kan klippa mig även på förmiddan när alla andra jobbar...

Idag kände jag att jag ville göra en förändring. Sagt o gjort. Det blev lugg o någon slags page istället för lång sidlugg o långnacke. Känns väldigt ovant men tyckte faktiskt att det blev rätt ok ändå...

Nu har jag plockat upp all packning med 4 ungar springandes runt benen, Vira har haft två kompisar här idag. Nu gick de hem till honom o Ellie e kvar, ensam o övergiven. Fick muta henne med glass o soffmys med mamma, det gick alldeles lysande! Så nu ska jag avsluta här o lägga mig på soffan med min lilla höna. Fast jag egentligen skulle rensat ogräs, satt igång tvätt o ev påbörjat den goda middagen som min familj ska äta medans jag ska sörpla i mig min modifast... :( Ja, ja, det är två veckor av mitt liv, även om det känns ganska trist redan... Hejja mig!!!! Det kommer att gå galant! Om jag inte tänker på den goda tobleronen i kylen, de smaskiga glassarna i frysen, den goda kycklinggrytan jag ska laga osv. Konstigt att allt verkar så gott när man inte får äta? Egentligen är jag inte så förtjust i ngt av det, jo choklad o mat är jag ganska glad för :)

Äntligen hemma efter en intensiv o ganska galen semesterresa! Turen gick som sagt till Paris och Disneyland. Två dagar i buss med mina barn kan ju bara sluta på ett sätt, men faktiskt gick det riktigt bra för det mesta. Detta kommer nog att bli ett ganska långt inlägg men jag tror nog att ni vill veta hur vi haft det!

Dag 1: Började 7.30 och slutade vid 19 i Hannover för övernattning på hotell. Än så länge inga incidenter utan flöt på ganska bra. Tjejerna sov lite, målade lite i målarbok o hittade lite nya kompisar på bussen... Tre rätters på hotellet o sedan bums i säng, upp tidigt nästa morgon...



Dag 2: Låååång dag i bussen genom Tyskland, Belgien o till slut Frankrike. Väl på hotellet kollade vi in det o omgivningen. Dock var det inte det hotell som jag visade utan ett annat, som låg väldigt nära Disney village. Vi intog en buffe på hotellets restaurang och det slutade i förskräckelse med en nota på 155 euro, alltså 1500 kr!!!! Jisses, såg hur kosingen bara skulle flyga iväg denna vecka, o det gjorde dem...



Hotell Sequria Lodge

Dag 3: Intog nu Disney parken! Alla hade jätteshöga förväntningar och anade inte att det skulle fullkomligt VIMLA av folk och att allt skulle ta så lång tid. Det va väntetid till karusellerna på 45-80 minuter! Inget för mina dampbarn alltså. Vi stod i 1 timme i kö för att fotas med Musse och när vi var på plats nr 3 kom en vakt o sa att om man hade rullstol fick man gå först i kö... hmmm... När vi kom till Mimmi fick faktistk Albin offra sig så vi slapp o vänta så länge. På kvällen gick vi på en spännande restaurang som hette Rainforrest Cafe. Skulle va en lite dyrare restaurang, snacka om att vi blev förvånade när det blev 500 kr billigare än på hotellet! O dessutom var det himmelskt god mat. Mitt under middagen blev det åskoväder med blinkande lampor o höga åskknallar, Ellie blev livrädd och förstod inte riktigt att det var på låtsas.... Hela stället var klätt i blad o träd o det stod djur som rörde sig lite överallt. Hängde oxå plastdjur lite här och där, riktigt häftigt!



Efter en dag mellan 10-18 hade vi avverkat 4 attraktioner!!! Det var det enda vi hann med pga alla köer o då fick vi ändå gå först med Albin de som han kunde åka... En stor besvikelse faktiskt...

Dag 4: Började bra med att gå till Disneyland studios, det andra landet. Där började vi med att se en show som hette Amagnefic tror jag. Där satt vi i en gigantisk arena och tittade på Kalle som gick in i ett filmotek o där dök Sjöjungfrun, Djugelboken osv upp med sina melodier. Det var riktigt skoj o det vimlade av kanonplatser till handikappade m familj. När vi kom ut därifrån hade Albin fått punktering på permo, vi fick laga no 1. Traskade vidare o skulle åka en typ av fritt fall, ca 40 m upp i luften. Nehe, då saknades ett stämpel på vårt åkpass så jag o Albin fick gå genom hela parken för att skaffa en sådan. Tillbaka åkte jag, Emelie o Albin denna karusell. Helt ok för mig som avskyr karuseller o dessutom är vansinnigt höjdrädd. Vi åkte den två ggr på rad så vi slapp byta. Emelie skrek som en stucken gris o mellan skriken bad hon om ursäkt o oroade sig för sitt hår, ha ha ha, e hon en äkta tonåring eller? Sedan åkte vi ett tåg där de visade lite filmtrix. Vi fick sitta framför en kulle med en lastbil på o plötsligt började det regna, explodera, lastbilen kasade, kom ett vattenfall rakt emot oss. Skithäftigt! Men tjejerna blev ganska rädda o allt gick så fort så man hann inte riktigt se allt. Efter detta var det dags för lagning no 2 av punkan.


Efter en bit funkade inte lagningen längre utan allt åkte ut o vi blev stucked in the park! Jag o Vira traskade de 2 km hem till hotellet efter den manuella rullstolen o tillbaka igen. Pratade med personal lite överallt o fick tillslut en Duty manager att fixa så permon forslades ut backstage o Peter oxå :) Sedan bar det av till en verkstad för att fixa permon o det gick superbra. Riktig service där! Jag, Albin o Vira gick hem för att upptäcka att hissen på hotellet var trasig så vi fick bära upp Albin o stolen, phu, tack till den snälla assisstenten som hjälpte mig!



Eftersom permon blev kaputt bestämde vi oss för att gå till hotellets pool, det var nog den enda gången som alla barnen var glada samtidigt under vår resa. Inte jag o Peter dock eftersom vi HATAR o bada. Men vad gör man inte för sina barn. Även denna dag slutade lite trist eftersom vuxna människor inte riktigt har förståelse för att alla inte kan röra sig som vanligt o vi fick bära upp en ledsen o öm Albin som blivit sparkad lite för många gånger...

Dag 4: Upp i ottan o skutta in i bussen, nu skulle vi göra Paris! Guidad tur förbi Louvren, Triumfbågen, massa fina hus o palats och såklart Eiffeltornet! Vi som trodde vi skulle få åka upp men tji fick vi! En halvtimme fick vi vid tornet o med de köerna skulle det tagit minst 4 timmar innan vi kom upp. Besvikelsen var större för vissa i familjen än andra. 3 timmar fri tid i Paris blev att gå längs den kända gatan som jag inte ens kan uttala, för att leta upp en restauran som serverade sniglar men ICKE!!! Besvikelse no 2 var ett faktum! Det blev iaf lite käk o shopping i form av en vansinnigt snygg lila bag till Ellie, hon bara älskade den. Tack adidas för den! :)



Vi körde oxå förbi kyrkan som är med i Änglar o Demoner men det var så mkt träd framför så jag fick bara en bild på fontänen med lejon, bilden i mitten är ingången till Louvren. På kvällen gick vi på Disneyparaden kl 22.25, det var fantastiskt fint! Mörkret hade lagt sig och det kom in den ena ljuskreationen efter den andra. Snövit o hennes prins, Askungen med prins, Odjuret o Bell, Jafar, Jasmin o Aladdin, Pluto, Tingeling ja alla var med o det var verkligen mäktigt. Det hela avslutades med fyrverkeri som varade i 8 minuter. Inga tjutare som på nyår utan tänk er bara de luxe fyrverkerier! Riktigt, riktigt fint! Nöjda o glada stupade vi i säng vid 00.30...



Dag 5: Då åkte vi till ett gigantiskt shoppingcenter där det fanns massor av outlets. Jag o Peter fyndade varsitt par skor o jag köpte en klänning till framtiden o ngr skärp. Men för de riktigta märkesråttorna kan jag rekomendera denna gata med Armani, Burberry, Max Mara osv osv. Men med tanke på att Frankrike är ett land för ganska små människor så var det inte riktigt ngt för mig o min man :) Kvällen avslutades med ännu ett besök på Rainforrest Cafe, denna gång vid elefanterna så tjejerna var riktigt glada!

Dag 6 o 7: Tillbringades på bussen... Övernattning i Hannover även denna gång o sen upp i ottan o vidare igen. Vi stannade till på bordershoppen på väg hem så Peter är nöjd med sina kassar med whiskey som han fick med sig hem för en relativt liten slant.

När vi kom hem hade mamma städat hela huset o Malin o Patrik fixat tacos! Kändes skönt o va hemma igen med sina nära o kära. Vira åkte såklart hem till mormor o Ellie sover gott i sin säng. Nu ska det bli skönt med en dusch i svenskt vatten o få krypa ner i sin egen säng. Faktiskt brevid min man inatt, som jag inte sovit i samma säng med på snart 3 veckor.... 

Summa sumarum så rekomederar vi Disneyland Paris till alla som älskar att köa och som har en riktigt fet plånbok :) Det är skoj att ha varit där men jag tror aldrig att vi kommer att återvända. Iaf inte förrän tjejerna blivit 10-12 år. Vira köpte en fantastisk snövitklänning som endast kostade 599 kr!? Men fin blev hon o lycklig är hon så det får det vara värt!

I mitt fall är det väl pass, pengar, snus o barn? Har packat ner det mesta, inte barnen då även om det hade varit det absolut smidigaste :)

Idag har jag suttit hela dagen och fixat och donat med barn underhållning i bussen. Igår laddade jag tjejernas små mp3:spelare med diverse musik för att idag upptäcka att båda har helt gett upp att fungera!!!! Hittade en till Ellie o laddade om och Peter köpte en till Vira när han va o handlade. En rosa walkman, jag är riktigt avis o funderar på att be kära syster o springa inom o köpa en till mig me på söndag. Har fyllt den med Lisa Ekdahl, Duffy, Miss Li, Johnny Cash "Ring of fire" o såklart Eric Saade! Alla hennes favoriter!!!! Så alldeles för många timmar har gått åt till o sitta vid datorn...

Lilla mamsen kom på middag idag o passade barnen medans jag sprang runt som en yr höna. Men nu är nog allt nedpackat och jag är stolt, i 5 väskor!!!! En till mig o Peter, en till Vira o Ellie, en liten till Albin, en GIGANTISK till Emelie o en till skor, permoladdare, badkläder osv. Dessutom tillkommer en manuell rullstol (ifa permon får haveri) och en vagn till Ellie. Tycker ändå att vi reser ganska lätt med tanke på vår familjs storlek.

Så imorgon börjar äventyret! Kl 7.30 skall vi infinna oss på ringcentralen och sedan bär det av kl:8.00. Beräknas vara i Hannover imorgon vid 18 där vi ska käka o sova på hotell. Tidigt nästa morgon bär det av igen och vi lär vara framme i Paris kl 17. Där blir det eurodisney, eiffeltornet, orangeriet och annat smått och gott som staden kan erbjuda.

Jag är kanske lite naiv men tror att bussresan kommer att gå hur bra som helst, vi är laddad med musik, målarböcker, böcker, morötter och mutar med ngt gott på båten ;) Denna semesterresan ska bli kanon, det har jag bestämt mig för!

Så nu lämnar vi Sweden för en vecka o lämnar mamsen, hundar, kaniner o stök hemma i huset. Hoppas att det blir en fin vecka för er här hemma också! Här har jag hittat bilder på hotellet, dock gick de inte att kopiera så det fick bli en hederlig kopiering i form av vår egen lilla kamera :) Håll till godo!





Ser ganska nice ut va? Jag ser fram emot en vecka i lyx med spa, childrenscorner o god mat. Ja, frukost o middag på kvällen tillåter jag mig denna vecka, det måste jag bara göra... Finns även gym på hotellet o det lär ju bli en o annan promenad så jag är inte så orolig...

Kom o tänka på den melodin, från Hannas hjälplinje på Bolibompa, nu. Behöver verkligen en sådan hjälplinje o ringa, räcker inte med mamma tror jag...

Jag är som en ilsken ko! Trött, hungrig, irriterad o kissnödig. Jag vet att det är så det blir efter ett par dagar med pulverdiet men detta är ett nödvändigt ont eftersom vi ska till Paris på söndag o sen när vi kommer hem har jag bara 9 dagar kvar till op. Kanske inte så smidigt o asa med sig pulver o grejjer dit, men jag ska försöka smussla ner ngr påsar iaf så att det blir så bra som möjligt inför den där händelsen. Alltså knappt tre veckor tills jag ska ligga på operationsbordet. Bye bye alla frosseri kvällar. Bye bye alla latpizzekvällsmat, bye bye goda frallor, bye bye ljuvliga cola... Men hallå, vad är det jag kommer att missa då? Tycker egentligen, om jag ska vara riktigt ärlig, inte om ngt av ovanstående så att det är värt att äventyra min hälsa.

Jag blev väldigt förvånad idag då jag vägde mig o vågen visade -5 kg! På kanppt en vecka? Men visst det blir ju en hel del kissande o jag skulle tro att om man äter ngt så smäller man väl upp de kg igen. Men inför nästa vecka känns det ändå bra, då har jag skrapat ihop lite extra till nästa vecka så jag kanske kan smaka ngn fransk, kulinarisk rätt...

Idag har jag gått runt som ett åskmoln. Jag är så vansinnigt sugen på att äta något! Vad som helst!!! En limpemacka, ett kex, en köttbulle, som sagt, vad som helst! Lagade mat till barnen idag, kotlett o pommes, det är nästan lite tortyr faktiskt... Men jag ska INTE gnälla, det är faktiskt mitt eget val o jag ska klara detta! Men det hjälper inte att jag städar o städar, fast det brukar hjälpa, men eftersom det går ngr små huliganer o stökar ner efter mig så är det liksom lite ogjort jobb. O humöret är väl inte på topp hos min argbigga Vira heller, barnen går varandra på nerverna vad jag än hittar på. Men nu kom deras pappa hem, o han e ju lugnet själv (?) så då får han ta över.

Jag har tagit ledigt från mitt liv ikväll o ska följa med mamma på ett möte, jag måste ju ta lite ansvar som vice ordförande... Innan dess ska vi gotta oss i lite blomster som kan lysa upp tillvaron lite! Herre gud, vad gjorde man innan man skaffade barn o hus? Måste hitta tillbaka till det där livsnjutar jaget som fanns förr. Ta en promenad, läsa en bok, åka på roadtripp... behövs inte så mkt faktiskt...

Lite gott o blandat som iaf jag blir glad av!!!!


Blomster hos moster Lilian

"Hamnen" på Landön

En fantastiskt söt kalv på skånes djurpark som tar mig tillbaks till trygghetens stall i Hylhult!