Uppdatering genast!
Alltså jag o teknik är ju som bekant inte speciellt överens alltid. Har tillbringat ett antal dagar i husvagnen på Landön med dator och mobilt bredband som envisats med att inte samarbeta. Och i mitt liv är det verkligen fullt ös medvetslös så jag är ledsen att jag inte uppdaterar så ofta...
Men nu sitter Albin o tittar på fotbolls VM, damer (suck) och jag har äntligen tid att sitta o knappra lite. Damfotboll alltså, lessen Maggan men jag tycker att det är mest catfight!!! Lite för mesigt för mig, som alla fotboll på tv. Jag gillar riktiga ängagäng i div 7 som svär o spottar, ljudet av benskydd som klapprar ihop, doft av svett och ljudet av benpipor som knäcks. Det är fotboll i min värld!
Just nu är jag lite halvstressad inombords, som alltid. Om en vecka ska vi åka till Frankrike o EuroDisney. Jisses, jag som på min höjd åker på en dagsutfärd till Helsingör... Jag stimmar lite för hur mkt som behöver packas, hur ska töserna klara av två dagars bussresa, tänk om de försvinner i folkvimlet, tänk om vi krockar, tänk om vi blir magsjuka, tänk om, tänk om , tänk om.... Ja, jag vet, lev i nuet o oroa dig inte!!! Men jag kan verkligen inte styra över det här! Klart det ska bli kul, en riktigt häftig upplevelse men jag är och förblir en stuesittare! Iaf va vi o fixad panikpass i veckan som gick. Har frågat min kära man flera ggr om vi behöver pass, är ju som sagt inte så utevan, men nej då, det behöver vi inte. Men jodå, det behövde vi ju visst!!!! Iväg me tjejerna o mig själv till polishuset. Ganska så nervöst eftersom mina barn aldrig ser normala ut på kort utan ska alltid ändra ansiktet i avtryckarmomentet till en förvrängd min eller en tjusig grimas. Men denna gången gick det vägen! De blev så fina mina små älskade flickor! Hon som tog fotona visade alla sina kollegor, åååhhh titta så bra det blev! Klart, e ju mina töser ;)
Iväg till Landön för lite harmoniskt campingliv. Visst... tjejerna har levt rövare o jag har varit helt uppgiven varje kväll. Varför kan inte mina flickor lyda, lyssna på vad man säger, vara lugna o goa mot varandra o somna gott i sina sänger. Nej, det ska rännas runt på campingen så jag framstår som en komplett idiot för att jag inte har ngn aning om var mina barn är, och detta sker ju på 0,0001 sekund. De skiter fullständigt i vad jag säger o de retas, slåss o skriker o gapar. Bråkar, skuttar o skriker i sina sängar så det låter som om jag prylar dem. Slutar med att jag sitter helt bölfärdig i förtältet med munnen full av snus o försöker tänka "in med det goda, ut med det onda" detta moment slutar med att jag tänker "in med det onda, ut med det goda" Inte konstigt det blir helt kaos...
Regn o blåst som värsta höstovädret de första dagarna men i lördes, på barnens dag, var det strålande sol! För 20 kr/barn fick de en godispåse, hoppa fritt i hoppborg, åka motorbåt, åka på en uppblåst "korv" efter en motorbåt, bada i tunna, bollekar, åka raggarbil. Helt galet! Så himla skoj att de camping föreningen anordnade detta. Tjejerna fick såklart inte åka på den där korven men jag åkte med dem i båten, trots gigantisk åksjuka, och tog en tur i raggarbilen med dem. Fantastisk känsla, jag är helt övertygad om att jag varit värsta rockabillie bruden i ett annat liv!
På fredagen var det barndisco. Vi traskade ner med en överväldigad Vira. Det dansades o de hade jätteskoj, jag blev plötsligt korvförsäljare o Peter lullade hem till Campingföreståndaren med en flarra whiskey. Jag o tjejerna lommade inte hem förrän kl 22!! Men de var väldigt glada o trötta så den nattningen gick ganska smärtfritt.
Jag o tjejerna, äkta raggare!!!
Finaste flickorna!!!
Men nu sitter Albin o tittar på fotbolls VM, damer (suck) och jag har äntligen tid att sitta o knappra lite. Damfotboll alltså, lessen Maggan men jag tycker att det är mest catfight!!! Lite för mesigt för mig, som alla fotboll på tv. Jag gillar riktiga ängagäng i div 7 som svär o spottar, ljudet av benskydd som klapprar ihop, doft av svett och ljudet av benpipor som knäcks. Det är fotboll i min värld!
Just nu är jag lite halvstressad inombords, som alltid. Om en vecka ska vi åka till Frankrike o EuroDisney. Jisses, jag som på min höjd åker på en dagsutfärd till Helsingör... Jag stimmar lite för hur mkt som behöver packas, hur ska töserna klara av två dagars bussresa, tänk om de försvinner i folkvimlet, tänk om vi krockar, tänk om vi blir magsjuka, tänk om, tänk om , tänk om.... Ja, jag vet, lev i nuet o oroa dig inte!!! Men jag kan verkligen inte styra över det här! Klart det ska bli kul, en riktigt häftig upplevelse men jag är och förblir en stuesittare! Iaf va vi o fixad panikpass i veckan som gick. Har frågat min kära man flera ggr om vi behöver pass, är ju som sagt inte så utevan, men nej då, det behöver vi inte. Men jodå, det behövde vi ju visst!!!! Iväg me tjejerna o mig själv till polishuset. Ganska så nervöst eftersom mina barn aldrig ser normala ut på kort utan ska alltid ändra ansiktet i avtryckarmomentet till en förvrängd min eller en tjusig grimas. Men denna gången gick det vägen! De blev så fina mina små älskade flickor! Hon som tog fotona visade alla sina kollegor, åååhhh titta så bra det blev! Klart, e ju mina töser ;)
Iväg till Landön för lite harmoniskt campingliv. Visst... tjejerna har levt rövare o jag har varit helt uppgiven varje kväll. Varför kan inte mina flickor lyda, lyssna på vad man säger, vara lugna o goa mot varandra o somna gott i sina sänger. Nej, det ska rännas runt på campingen så jag framstår som en komplett idiot för att jag inte har ngn aning om var mina barn är, och detta sker ju på 0,0001 sekund. De skiter fullständigt i vad jag säger o de retas, slåss o skriker o gapar. Bråkar, skuttar o skriker i sina sängar så det låter som om jag prylar dem. Slutar med att jag sitter helt bölfärdig i förtältet med munnen full av snus o försöker tänka "in med det goda, ut med det onda" detta moment slutar med att jag tänker "in med det onda, ut med det goda" Inte konstigt det blir helt kaos...
Regn o blåst som värsta höstovädret de första dagarna men i lördes, på barnens dag, var det strålande sol! För 20 kr/barn fick de en godispåse, hoppa fritt i hoppborg, åka motorbåt, åka på en uppblåst "korv" efter en motorbåt, bada i tunna, bollekar, åka raggarbil. Helt galet! Så himla skoj att de camping föreningen anordnade detta. Tjejerna fick såklart inte åka på den där korven men jag åkte med dem i båten, trots gigantisk åksjuka, och tog en tur i raggarbilen med dem. Fantastisk känsla, jag är helt övertygad om att jag varit värsta rockabillie bruden i ett annat liv!
På fredagen var det barndisco. Vi traskade ner med en överväldigad Vira. Det dansades o de hade jätteskoj, jag blev plötsligt korvförsäljare o Peter lullade hem till Campingföreståndaren med en flarra whiskey. Jag o tjejerna lommade inte hem förrän kl 22!! Men de var väldigt glada o trötta så den nattningen gick ganska smärtfritt.
Jag o tjejerna, äkta raggare!!!
Finaste flickorna!!!
Släkt turné...
Jodå, ikväll avnjöts det gott grillat, sallad o ugnsbakade grönsaker hos kära släkten på Espet. Alltid lika gott o trevligt, görs bara för sällan. Det är något jag bör ändra med mitt liv, att ta vara på vardagen och inte spara allt till en annan dag. Att unna sig lite socialt umgänge o inte bara halvsova hemma på kvällarna. Töserna va hur lyckliga som helst för de får ju all uppmärksamhet av Patiiisssiiiiaaa. Såklart! Idag inspekterade de som vanligt lekstugan och lyckades dessutom krossa en glasruta... alltid händer det något! De övertalade oxå min snälla kusin och faster o fasters man att plocka ut deras häftiga Beach Buggi som kördes flitigt i den ENORMA trädgården. Tom jag tog en liten tur :) Det är en liten men mycket rolig bil att köra i, med mina långa skånkar var det lite svårt att växla men det gick det med! Ellie tycker att hon har världens coooolaste morsa ;)
Nu sover töserna gott i sina sängar o jag har öppnat alla fönster på vid gavel för o få in lite svalka i huset. Snart blir det bingen även för oss för imorgon bär det av på ännu fler äventyr. På fm kommer söta mormor o lilla moster. Vi ska ha lite klippstuga innan vi hämtar smörgåstårta o allra finaste mamma. Det ska bli besök av mormors syster o man som bor i ödemarken, typ, i de göingska skogarna. Undrar om det finns en ordbok för gammellönsbodiska?
Igår va vi på ännu ett släktbesök. I skogen hos min fasters man som hade en bunke barn o barnbarn på besök. Töserna älskar att få träffa sina stora nästkusiner som gör allt för/med dem. De kollade kossorna i hagen, hoppade studsmatta o sprang i vattenspridare. Levde livet alltså :) Vi gjorde dock en stor miss. Innan vi åkte körde vi inom McDonalds, ville ju inte komma dig vrålhungriga o jag avskyr o komma mitt i maten. Men det gjorde vi såklart. Ett stort lass med potatis, två rådjursstekar, sås, stekta nyplockade kantareller o annat gott. Va ju tvungen o smaka lite o jag ångrar bittert att jag inte kunde äta mer för det var verkligen jättegott! Inte visste jag att min störiga o småelaka kusin va en sån hejjare på i kocka!!!
Ibland får man ta sig en liten släkt turné, jag behöver dock MASSOR av tid för att ta mig igenom min... Bara på pappas sida finns det 9 syskon, över 20 barnbarn o över 30 barnbarnsbarn... Blir inte att vi träffar alla, bara 2 som vi håller kontakten med ordentligt. Mammas sida är lite lättare med 3 syskon, 7 barnbarn o 4 barnbarnsbarn. O då är vi inräknade så det drar ner det hela lite... Så det kan vara lite vanskligt när tjejerna ska ut o ragga, finns många släktingar bakom buskarna i den här stan... O en hel del som är väldigt söta oxå, har ett brödrarpar på området som jag försöker fresta Emelie med, det är ju mina nästkusiner o Emelie har ju inga gener av mig så det blir inte släktingar direkt... ;)
En bild på en söt liten tös för sådär 32 år sedan... Någon som känner igen henne? :)
Nu sover töserna gott i sina sängar o jag har öppnat alla fönster på vid gavel för o få in lite svalka i huset. Snart blir det bingen även för oss för imorgon bär det av på ännu fler äventyr. På fm kommer söta mormor o lilla moster. Vi ska ha lite klippstuga innan vi hämtar smörgåstårta o allra finaste mamma. Det ska bli besök av mormors syster o man som bor i ödemarken, typ, i de göingska skogarna. Undrar om det finns en ordbok för gammellönsbodiska?
Igår va vi på ännu ett släktbesök. I skogen hos min fasters man som hade en bunke barn o barnbarn på besök. Töserna älskar att få träffa sina stora nästkusiner som gör allt för/med dem. De kollade kossorna i hagen, hoppade studsmatta o sprang i vattenspridare. Levde livet alltså :) Vi gjorde dock en stor miss. Innan vi åkte körde vi inom McDonalds, ville ju inte komma dig vrålhungriga o jag avskyr o komma mitt i maten. Men det gjorde vi såklart. Ett stort lass med potatis, två rådjursstekar, sås, stekta nyplockade kantareller o annat gott. Va ju tvungen o smaka lite o jag ångrar bittert att jag inte kunde äta mer för det var verkligen jättegott! Inte visste jag att min störiga o småelaka kusin va en sån hejjare på i kocka!!!
Ibland får man ta sig en liten släkt turné, jag behöver dock MASSOR av tid för att ta mig igenom min... Bara på pappas sida finns det 9 syskon, över 20 barnbarn o över 30 barnbarnsbarn... Blir inte att vi träffar alla, bara 2 som vi håller kontakten med ordentligt. Mammas sida är lite lättare med 3 syskon, 7 barnbarn o 4 barnbarnsbarn. O då är vi inräknade så det drar ner det hela lite... Så det kan vara lite vanskligt när tjejerna ska ut o ragga, finns många släktingar bakom buskarna i den här stan... O en hel del som är väldigt söta oxå, har ett brödrarpar på området som jag försöker fresta Emelie med, det är ju mina nästkusiner o Emelie har ju inga gener av mig så det blir inte släktingar direkt... ;)
En bild på en söt liten tös för sådär 32 år sedan... Någon som känner igen henne? :)
Tandläkarbesök o Ester 1 år... tiden går fort!
Alltså dagarna bara flyger iväg! Tyckte nyss det var midsommar men det är ju en hel vecka sedan!
I veckan har vi flyttat husvagnen från Ivö till Landön. Ivö är en riktig favorit men med nya ägare känns det inte riktigt lika skoj... En massa konstiga regler och avgifter... Nej, vi följer världens bästa campingvärd Jonny till Landön istället :) Nu får vi se vad vi tycker om att ligga vid havet. Vi har fått en jättebra plats bara några meter från havet och verkar vara trevliga grannar. Längtar efter att få inviga vagnen men det går inte denna vecka eftersom Albin har svårt för att förflyttas o sova ngn annanstans än i sin säng o där vi har liftar. Men nästa vecka kanske vi flyttar ut ngr dagar jag o tjejerna...
Idag va jag hos tandläkaren. Lite nervöst o gå dit eftersom jag fortfarande inte slutat snusa o har slarvat en del med tandtråden. Men visst, jag har slutat o ta EN snus, jag tar TVÅ istället, inte alls poppis. Iaf hade jag början till ett hål i en visdomstand i överkäken. Förslaget blev att dra ut den... Ja ja tänkte jag, det kan väl inte va så farligt, jag har iofs aldrig dragit ut ngn tand men har ju lagat många utan bedövning. Jodå, ut åkte den o det va väl inte så farligt men shit vad jag varit trött o haft ont i huvet idag! har halvslumrat på soffan halva dagen tycker jag. Jag som tänkte helslumra eftersom Peter skulle va ledig men som vanligt skaffade han sig ngt att göra så det blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Nu sitter jag här o har lite ont i käken, blir en näve piller innan sänggående... Är livrädd för att ngt ska fastna o växa in i tandköttet... Men det går nog bra, tuggar bara på ena sidan. Dyrt va det me! 1500 spänn för undersökning, utdragning av tand o polering... huga. Inte konstigt svenskar har så dålig tandstatus. Men jag har världens bästa tandläkare iaf o tandsköterskorna är oxå super! Härligt att få välja själv o inte få ngn traggig gammal tant som diskuterar vänskapskrets med sköterskan med borren i högsta hugg ovanför ögonen. Trauma från barndomens skoltandvård... jisses...
Igår fyllde Ester Best 1 år! Tänk att hon bott hos oss i 9 månader nu. Den lilla vingliga valpen har blivit en ståtlig ung dam. Fortfarande lika glad för att bita i saker, oftast blir det en tom mjölkpaket eller ett tomt smörpaket som väntar på sopsortering men ändå. Funderar på bur men fick reda på i djuraffären att det är förbjudet enligt lag. Och jag vill ju faktistk att hon ska kunna va hemma själv, lös, utan att skada sig eller bita sönder allt vi har. Det ska nog gå, hon är ju inte så gammal... Märks att hon inte bitit sönder ngt på ett par dagar, annars hade det varit annat ljud i skällan på mig. Det har skett en drastisk förvandling på det här året... Här har vi henne 3 månader, liten o söt o alldeles ljuvlig där hon kom tultandes på sina vingliga ben.
Här har vi en ung, ståtlig tjej som hunnit fylla 1 år! Hon är så ljuvlig när hon kommer med sina tunga, klumpiga tassar o lägger dem om axlarna och ger en bamsekram. Så kelen o go även om hon gärna nafsar o slickar på oss. Hon är duktig o stannar på tomten, helst innanför grinden fast den är öppen. Får ofta komplimanger för vår fina labrador... ja, ja, labrador eller inte så är hon fortfarande världens sötaste o gosigaste. 32 kg blandras som lär bli tyngre o tyngre...
I veckan har vi flyttat husvagnen från Ivö till Landön. Ivö är en riktig favorit men med nya ägare känns det inte riktigt lika skoj... En massa konstiga regler och avgifter... Nej, vi följer världens bästa campingvärd Jonny till Landön istället :) Nu får vi se vad vi tycker om att ligga vid havet. Vi har fått en jättebra plats bara några meter från havet och verkar vara trevliga grannar. Längtar efter att få inviga vagnen men det går inte denna vecka eftersom Albin har svårt för att förflyttas o sova ngn annanstans än i sin säng o där vi har liftar. Men nästa vecka kanske vi flyttar ut ngr dagar jag o tjejerna...
Idag va jag hos tandläkaren. Lite nervöst o gå dit eftersom jag fortfarande inte slutat snusa o har slarvat en del med tandtråden. Men visst, jag har slutat o ta EN snus, jag tar TVÅ istället, inte alls poppis. Iaf hade jag början till ett hål i en visdomstand i överkäken. Förslaget blev att dra ut den... Ja ja tänkte jag, det kan väl inte va så farligt, jag har iofs aldrig dragit ut ngn tand men har ju lagat många utan bedövning. Jodå, ut åkte den o det va väl inte så farligt men shit vad jag varit trött o haft ont i huvet idag! har halvslumrat på soffan halva dagen tycker jag. Jag som tänkte helslumra eftersom Peter skulle va ledig men som vanligt skaffade han sig ngt att göra så det blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Nu sitter jag här o har lite ont i käken, blir en näve piller innan sänggående... Är livrädd för att ngt ska fastna o växa in i tandköttet... Men det går nog bra, tuggar bara på ena sidan. Dyrt va det me! 1500 spänn för undersökning, utdragning av tand o polering... huga. Inte konstigt svenskar har så dålig tandstatus. Men jag har världens bästa tandläkare iaf o tandsköterskorna är oxå super! Härligt att få välja själv o inte få ngn traggig gammal tant som diskuterar vänskapskrets med sköterskan med borren i högsta hugg ovanför ögonen. Trauma från barndomens skoltandvård... jisses...
Igår fyllde Ester Best 1 år! Tänk att hon bott hos oss i 9 månader nu. Den lilla vingliga valpen har blivit en ståtlig ung dam. Fortfarande lika glad för att bita i saker, oftast blir det en tom mjölkpaket eller ett tomt smörpaket som väntar på sopsortering men ändå. Funderar på bur men fick reda på i djuraffären att det är förbjudet enligt lag. Och jag vill ju faktistk att hon ska kunna va hemma själv, lös, utan att skada sig eller bita sönder allt vi har. Det ska nog gå, hon är ju inte så gammal... Märks att hon inte bitit sönder ngt på ett par dagar, annars hade det varit annat ljud i skällan på mig. Det har skett en drastisk förvandling på det här året... Här har vi henne 3 månader, liten o söt o alldeles ljuvlig där hon kom tultandes på sina vingliga ben.
Här har vi en ung, ståtlig tjej som hunnit fylla 1 år! Hon är så ljuvlig när hon kommer med sina tunga, klumpiga tassar o lägger dem om axlarna och ger en bamsekram. Så kelen o go även om hon gärna nafsar o slickar på oss. Hon är duktig o stannar på tomten, helst innanför grinden fast den är öppen. Får ofta komplimanger för vår fina labrador... ja, ja, labrador eller inte så är hon fortfarande världens sötaste o gosigaste. 32 kg blandras som lär bli tyngre o tyngre...
Midsommar 2011
Detta firades på Ivö! Jag o tjejerna åkte ut redan på onsdagkvällen o grillade o mös med syster o Patrik. På torsdagen började folk trilla in... Kompisar, föräldrar och norrmän! Patriks bror är tillsammans med en norska och en del av hennes släktingar var sugna på en äkta svensk midsommar. Så blev det! Sunkiga stugor, massor av sprit, dans kring midsommarstång till trubadur, femkamp o sill. Det hela flöt på väldigt bra, bättre än jag trott.
Patrik är en driftig fd scout och han hade gjort upp schema för dukning, matlagning, disk, avdukning. Det följdes förvånansvärt bra och det va skönt o slippa o ha allt på sina axlar. Jag o Patrik handlade mat till typ 20 pers o det tyckte jag räckte ;)
Det blev mkt god mat och väldigt mkt dricka till många av besökarna. Alltid lika skoj o va nykter o se hur alla beter sig. Det hade dock underlättat lite under kvällens samtal med en väldigt överförfriskad norrman som pratade, även i nyktert tillstånd, nästan obegriplig norska... Varför hamnar jag alltid med dessa människor?
På midsommarafton tog vi en promenad till Ivö idrottsplats där vi klädde stången, spelade på chokladdjur, tittade på kobingo, åkte häst o vagn samt såklart dansade runt stången. Allt ackompanierat av en man med sin synth. Tror han e sångare i Mats Bladhs eller ngt annat dansband. Höjdpunkten va ändå att hans dotter, med down syndrom, fick sjunga ngr visor. Sånt värmer i mitt hjärta!!!!
Jag måste bara tillägga att i femkamp, tipspromenad och orienteringsrundan korades en vinnare. Inte helt otippat blev det.... JAG!!!!! Tjohoooo! Jag vann med en poäng över den väntade vinnaren. Hade jag inte ingått i ett så bra lag på femkampen hade det nog gått sådär, men nu gick det hur bra som helst. O det var en ganska trevlig titel jag kom åt tycker jag :)
Det var en intensiv men trevlig helg vi hade ute på ön men det var ganska skönt o få komma hem till sin egen säng i lugn o ro. Utan att grannarna knivhögg varandra, misshandlades och fick flaskor i huvudet. Med ambulans o polis utanför sov vi ändå gott i vagnen :)
En stackars, stressad kossa som skulle bajsa på beställning... Gick inte så bra. Blev utlottning av vinnaren och då vinnaren mottagit sitt pris släppte all prestationsångest o hon bajsade äntligen!!! På ett annat nummer, ganska så trist för den "riktiga" vinnaren...
Mina fina flickor, fullt upptagna med att käka klubba... :)
Patrik är en driftig fd scout och han hade gjort upp schema för dukning, matlagning, disk, avdukning. Det följdes förvånansvärt bra och det va skönt o slippa o ha allt på sina axlar. Jag o Patrik handlade mat till typ 20 pers o det tyckte jag räckte ;)
Det blev mkt god mat och väldigt mkt dricka till många av besökarna. Alltid lika skoj o va nykter o se hur alla beter sig. Det hade dock underlättat lite under kvällens samtal med en väldigt överförfriskad norrman som pratade, även i nyktert tillstånd, nästan obegriplig norska... Varför hamnar jag alltid med dessa människor?
På midsommarafton tog vi en promenad till Ivö idrottsplats där vi klädde stången, spelade på chokladdjur, tittade på kobingo, åkte häst o vagn samt såklart dansade runt stången. Allt ackompanierat av en man med sin synth. Tror han e sångare i Mats Bladhs eller ngt annat dansband. Höjdpunkten va ändå att hans dotter, med down syndrom, fick sjunga ngr visor. Sånt värmer i mitt hjärta!!!!
Jag måste bara tillägga att i femkamp, tipspromenad och orienteringsrundan korades en vinnare. Inte helt otippat blev det.... JAG!!!!! Tjohoooo! Jag vann med en poäng över den väntade vinnaren. Hade jag inte ingått i ett så bra lag på femkampen hade det nog gått sådär, men nu gick det hur bra som helst. O det var en ganska trevlig titel jag kom åt tycker jag :)
Det var en intensiv men trevlig helg vi hade ute på ön men det var ganska skönt o få komma hem till sin egen säng i lugn o ro. Utan att grannarna knivhögg varandra, misshandlades och fick flaskor i huvudet. Med ambulans o polis utanför sov vi ändå gott i vagnen :)
En stackars, stressad kossa som skulle bajsa på beställning... Gick inte så bra. Blev utlottning av vinnaren och då vinnaren mottagit sitt pris släppte all prestationsångest o hon bajsade äntligen!!! På ett annat nummer, ganska så trist för den "riktiga" vinnaren...
Mina fina flickor, fullt upptagna med att käka klubba... :)
Stress, stress, stress
Inom mig bubblar stressen och jag vet inte hur jag ska få stopp på den! Igår stillade jag den för en stund med en långpromenad med hundarna o grannen. Vilket som vanligt resulterade i en gigantisk blåsa på hälen så jag fick gå utan skor den sista lilla biten. Haltar omkring som en tupp här hemma och våndas för att jag inte kommer att kunna promenera de närmsta dagarna...
Sitter just nu med färg i håret, tvätt i maskinerna o tittar ut över mitt ostyriga huslandskap. Är sugen på att åka ut till Ivö med syster o Patrik redan ikväll men kommer jag att hinna packa o grejja innan de ska åka? Behöver upp till stan o köpa nya underkläder eftersom 3 av mina 5 bh:ar gått sönder de senaste veckorna. Skulle oxå vilja ha en ny klänning till midsommar o måste hämta ut Viras nya allergimedicin. Trixet e bara att om en timme ska jag hämta pojken jag börjat vara avlastare för och sedan ska vi hämta tjejerna o åka o plocka jordgubbar. Hmm... hur ska jag få ihop detta? Jag vill så gärna att allt ska vara lugnt o harmoniskt o mysigt men det slutar alltid med att jag försöker för mkt så det slutar i prestationsångest för min del!
Hela fm har jag suttit i tfn o blivit slussad hit o dit. Först med min navel och vad de ska göra åt den sen efter att få ta ett blodprov o se om jag är bärare på SMA. Bara det är ju en stress...
Nej, nu ringer klockan o nu e jag svart som natten igen o vänta, nu hinner jag kanske upp en snabbis på stan! Yehooo! :)
Ha en riktigt bra midsommar om jag inte hinner önska Er det innan det är dags. I min värld är det redan imorn men jag ska försöka inse verkligheten...
Sitter just nu med färg i håret, tvätt i maskinerna o tittar ut över mitt ostyriga huslandskap. Är sugen på att åka ut till Ivö med syster o Patrik redan ikväll men kommer jag att hinna packa o grejja innan de ska åka? Behöver upp till stan o köpa nya underkläder eftersom 3 av mina 5 bh:ar gått sönder de senaste veckorna. Skulle oxå vilja ha en ny klänning till midsommar o måste hämta ut Viras nya allergimedicin. Trixet e bara att om en timme ska jag hämta pojken jag börjat vara avlastare för och sedan ska vi hämta tjejerna o åka o plocka jordgubbar. Hmm... hur ska jag få ihop detta? Jag vill så gärna att allt ska vara lugnt o harmoniskt o mysigt men det slutar alltid med att jag försöker för mkt så det slutar i prestationsångest för min del!
Hela fm har jag suttit i tfn o blivit slussad hit o dit. Först med min navel och vad de ska göra åt den sen efter att få ta ett blodprov o se om jag är bärare på SMA. Bara det är ju en stress...
Nej, nu ringer klockan o nu e jag svart som natten igen o vänta, nu hinner jag kanske upp en snabbis på stan! Yehooo! :)
Ha en riktigt bra midsommar om jag inte hinner önska Er det innan det är dags. I min värld är det redan imorn men jag ska försöka inse verkligheten...
Aahhhh....
... sitter i fåtöljen o spanar runt på nätet. Har idag gjort en del smycken till Mamma Buus, dammsugat, badat hundarna, klippt klor o klippt en bit av gräset. Snart ska jag ut o traska me grannen men nu njuter jag av en liten nackmassage från min älskade lilla hjälpreda Vira. Hon är riktigt duktig kan jag säga, alldeles lagom hårt för en sleten nacke som min. Undrar hur länge hon tycker det är skoj...
När Emelie o Albin va små lekte vi ofta skönhetssalong, min favoritlek! Emelie ville sminka o tvätta o massera ansiktet medans Albin, som var helt bestatt av fötter under en period, killade mig på fötterna. Sämre lek fick man leta efter! Men det va längesen. När jag flyttade in till familjen Håkansson va Emelie 7 år o Albin 5 år... Idag fyller Albin 12 år!!!! Jisses, det är helt galet! Denna lilla paug som man bar runt på är idag en stooor kille! Nu är han inte lika intresserad av att killa mig under fötterna ;) däremot är han väldigt intresserad av datorer o tv-spel! Vi firade honom i söndes med cheesecake, sockerbullar och ett PS3. Barnen brukar få välja själva vad de vill bjuda på o Albin valde cheesecake, jag tog ett eget initiativ o blandade i hackad dajm i en o jordgubbar i en, de blev fantastiskt goda om jag får säga det själv och det får jag ju, e ju min blogg ;)
Albin gick för tre veckor sedan genom en stor och svår operation, en steloperation av ryggraden. Detta är en op som alla barn med hans sjukdom genomgår och vi fasade för det värsta. Men håll i hatten, det har gått väldigt bra! Redan efter 10 dagar fick han komma hem och det har inte alls varit så många tårar som vi trodde. Han är verkligen duktig på o ta sin medicin o bita ihop i smärtsamma situationer. För det blir det. Det är ganska tufft o reda allt man ska nu, han är väldigt bräcklig och fel läge i ryggen gör väldigt ont på honom. Man blir lite halvstressad och supersvettig när man ska fixa allt så fort som möjligt o så smärtfritt som möjligt, men det går. Vi hade väntat oss en sängliggande paug och ansökt om dubbel assistans men det sistnämnda behövs nästan inte alls. Det är vid dusch o nr 2 man behöver vara två och det går ganska bra att parera det till när en assisstent är här eller när Peter e hemma. Skönt att han känner sig så trygg med mig och litar på mig så vi kan vara själva vissa dagar, utan en assisstent som håvar in pengar för att sitta o spela tv spel...
Nu ska jag gå o tejpa mina fötter o kränga på mina easy tone, ännu en inskolning av mina tassar i dessa fantastiska skor. Det ska bli skönt o gå en runda...
Här ser ni en glad o nöjd Albin, grattis på födelsedagen!
När Emelie o Albin va små lekte vi ofta skönhetssalong, min favoritlek! Emelie ville sminka o tvätta o massera ansiktet medans Albin, som var helt bestatt av fötter under en period, killade mig på fötterna. Sämre lek fick man leta efter! Men det va längesen. När jag flyttade in till familjen Håkansson va Emelie 7 år o Albin 5 år... Idag fyller Albin 12 år!!!! Jisses, det är helt galet! Denna lilla paug som man bar runt på är idag en stooor kille! Nu är han inte lika intresserad av att killa mig under fötterna ;) däremot är han väldigt intresserad av datorer o tv-spel! Vi firade honom i söndes med cheesecake, sockerbullar och ett PS3. Barnen brukar få välja själva vad de vill bjuda på o Albin valde cheesecake, jag tog ett eget initiativ o blandade i hackad dajm i en o jordgubbar i en, de blev fantastiskt goda om jag får säga det själv och det får jag ju, e ju min blogg ;)
Albin gick för tre veckor sedan genom en stor och svår operation, en steloperation av ryggraden. Detta är en op som alla barn med hans sjukdom genomgår och vi fasade för det värsta. Men håll i hatten, det har gått väldigt bra! Redan efter 10 dagar fick han komma hem och det har inte alls varit så många tårar som vi trodde. Han är verkligen duktig på o ta sin medicin o bita ihop i smärtsamma situationer. För det blir det. Det är ganska tufft o reda allt man ska nu, han är väldigt bräcklig och fel läge i ryggen gör väldigt ont på honom. Man blir lite halvstressad och supersvettig när man ska fixa allt så fort som möjligt o så smärtfritt som möjligt, men det går. Vi hade väntat oss en sängliggande paug och ansökt om dubbel assistans men det sistnämnda behövs nästan inte alls. Det är vid dusch o nr 2 man behöver vara två och det går ganska bra att parera det till när en assisstent är här eller när Peter e hemma. Skönt att han känner sig så trygg med mig och litar på mig så vi kan vara själva vissa dagar, utan en assisstent som håvar in pengar för att sitta o spela tv spel...
Nu ska jag gå o tejpa mina fötter o kränga på mina easy tone, ännu en inskolning av mina tassar i dessa fantastiska skor. Det ska bli skönt o gå en runda...
Här ser ni en glad o nöjd Albin, grattis på födelsedagen!
Två lösningar hade varit guld!
Hmmm, vet inte om det är ngn som läser denna sidan men det är skönt att få skriva av sig ibland. Just nu är klockan 22.12 och jag känner mig ganska uppgiven över mitt liv... Har två ganska aktuella problem som behöver en lösning så fort som möjligt för att göra mitt liv lite lättare, eller roligare kanske. Finns massor av saker jag skulle behöva/vilja ta tag i men det kräver oftast lite mer. Jag har världens goaste ungar och världens goaste hundar men lösningarn handlar just om dessa fyra varelser.
Barnen... har även ikväll haft en nattning på över 1 timme, ikväll mellan 21-22! Nu är ju kvällen nästan slut för en sleten morsa som mig... Jag vet att jag får skylla mig lite själv som vant mina barn att somna med en förälder i sängen men jag har resonerat som så att hellre ligga där i 10 minuter o de somnar gott än o sitta utanför i 50 minuter med ledsna o hysteriska barn i sina sängar. Jag önskar så att jag vant dem vid saga, gonatt o sen somna själva, trygga i sina egna sängar. Det är helt ok i detta huset att komma in till mamma o pappa om man vaknar på natten men just nattningarna nu tar väldigt mkt energi o tålamod. Vill inte att de ska somna med en irriterad o halv förbannad morsa färskt i minnet...
Just nu ser våra nattningar ut såhär, bolibompa eller lek ute till 18.45, tandborstning, saga o sova senast 19.15. Detta har fungerat bra ett tag men nu ska det kissas, dricka, snurra runt, dansas, grejjas, klias osv osv osv. Och det är bara jag som ska lägga dem! Jag blir galen! Och en hel del kvällar blir det så att det är just jag som ska lägga båda två för att Peter gör ngt annat och de kvällarna blir helt galna o slutar oftast med att jag bryter ihop.
Jag vill läsa saga, säga gonatt o gå ut i soffan utanför tösernas rum o läsa en bok, få lite egentid i min smak. Suck, jag måste ta tag i det där. Ett par kvällar med hysteri o gråt kanske är det som krävs...
Hundarna... Smilla är en riktig gammeltacka som vi varit väldigt bortskämda med. Tuggar inte på ngt och är genomsnäll. Men hennes skällande på allt o alla och även ingenting utanför tomten gör mig galen! Har försökt o klappa o berömma henne för att hon vaktar, sprutat vatten på henne, avleda henne, köpt en antiskalldosa osv men ingenting hjälper! Ska jag behöva köpa ett halsband som ger elektriska stötar? (skämt, skulle jag aldrig göra såklart)
Ester däremot skäller inte ett dugg, hon har nog bara skällt en gång i sitt liv. Däremot går det ju inte o lämna henne ensam i två minuter utan att hon tuggar på en sko, plastburkar, pappkartonger, påsar, muggar, nerfesna trosor från tvätten, barbiedockor osv. Har även här försökt att begränsa hennes utrymme med kompostgaller, grindar osv. Gallerna mejjar hon ner som en annan bulldozer o grinden på ov hoppar hon över, ner i trappan vilket är helt livsfarligt! Stänga in henne i ett rum är helt uteslutet eftersom det hade resulterat i ett stort hål i dörren. Peter pratar om hundgård men jag vet inte... Spelar ingen roll om hon har strosat ute på tomten eller om jag haft henne i skogen i två timmar och spårat, nosat, sprungit o hoppat. Detta stressar o begränsar mig väldigt mkt. Nu har det varit lungt i två veckor men det är ju bara för att hon haft sin tratt på sgi, för att inte slicka på såret. Funderar på att ha tratten på alltid men då kan hon ju inte dricka o jag tycker det är lite otäckt om hon skulle fastna i ngt när jag inte e hemma. Likadant o ge henne ett ben att tugga på underhåller men då nojjar jag för att hon ska sätta i halsen...
Ja, som sagt, tips mottages gärna. Eller skit samma, jag behövde bara få det ur mig. Det blir säkert bra... Nu är som sagt kvällen slut o bingen väntar. Imorgon är det en ny dag med tuggande, skällande o nattning... Hoppas det vänder bara sådär!
5/6 2004
Helt ovetandes satt jag, Malin o Sofie i mitt älskade hem i Gerastorp, ännu en lördagskväll i väntan på att intaga Kingan! Som så många andra lördagar. Helt ovetandes om vad som skulle hända den natten. Helt ovetandes om hur den taxiresan hem från Kingan skulle påverka hela mitt liv...
Hemresan skedde alltså med taxi, mycket ovanligt för en snåljåp med kommunlön som jag. Mannen som körde taxin kände jag sedan innan. Vi satt och pratade lääääänge den natten och det slutade med en övernattning. Dagen efter undrade jag vad jag skulle med den frånskilda tvåbarnspappan men det vet jag nu...
Nu vet jag att den där frånskilda tvåbarnspappan skulle bli pappa till mitt första barn. Han var den som friade till mig med popcorn på köksbordet. Han var den jag lovade att älska i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Han var den som skulle bli pappa till mitt andra barn och den man jag delar vardag och helg med, glädje och sorg, skratt och gråt.
Idag, sju år senare, är jag så otroligt lycklig att jag drack den där spriten, att han vågade sms:a den där gången och att jag erbjöd honom sovplats den där tidiga morgonen. Jag är så lycklig för att jag får dela varje dag med denna man och att jag får känna en samhörighet med honom som jag aldrig kännt för någon tidigare (förutom mamma o syster såklart) Jag är så lycklig för att jag fått bära hans barn och att de delar våra gener, även om det kanske inte alltid är så bra med tanke på hur våra vildar är :)
Jag hoppas på många, många år tillsammans med honom. Vi har upplevt så mycket under dessa åren, känns som igår han hämtade mig i mina vita linnebyxor o knallrosa skjorta ;) ändå har vi gjort så mycket så det känns som om vi levt tillsammans i minst de dubbla åren. Tack för att jag träffade den där frånskilda tvåbarnspappan, tänk om jag vetat då vad mycket gott jag skulle ha honom till!
Hemresan skedde alltså med taxi, mycket ovanligt för en snåljåp med kommunlön som jag. Mannen som körde taxin kände jag sedan innan. Vi satt och pratade lääääänge den natten och det slutade med en övernattning. Dagen efter undrade jag vad jag skulle med den frånskilda tvåbarnspappan men det vet jag nu...
Nu vet jag att den där frånskilda tvåbarnspappan skulle bli pappa till mitt första barn. Han var den som friade till mig med popcorn på köksbordet. Han var den jag lovade att älska i nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Han var den som skulle bli pappa till mitt andra barn och den man jag delar vardag och helg med, glädje och sorg, skratt och gråt.
Idag, sju år senare, är jag så otroligt lycklig att jag drack den där spriten, att han vågade sms:a den där gången och att jag erbjöd honom sovplats den där tidiga morgonen. Jag är så lycklig för att jag får dela varje dag med denna man och att jag får känna en samhörighet med honom som jag aldrig kännt för någon tidigare (förutom mamma o syster såklart) Jag är så lycklig för att jag fått bära hans barn och att de delar våra gener, även om det kanske inte alltid är så bra med tanke på hur våra vildar är :)
Jag hoppas på många, många år tillsammans med honom. Vi har upplevt så mycket under dessa åren, känns som igår han hämtade mig i mina vita linnebyxor o knallrosa skjorta ;) ändå har vi gjort så mycket så det känns som om vi levt tillsammans i minst de dubbla åren. Tack för att jag träffade den där frånskilda tvåbarnspappan, tänk om jag vetat då vad mycket gott jag skulle ha honom till!
Min kropp o jag...
vi har ett konstigt förhållande verkar det som. Jag belönar den med motion o endorfiner, jag får enbart smärta tillbaka. Och ändå fortsätter jag! Har i alla år haft väldigt lätt att få blåsor på fötterna. Ändå skämmer jag bort dem ngt vansinnigt... Aldrig för trånga skor eller för små trots att jag har strl 40-41. Jag lägger ganska mkt pengar på mina skor. Vill ha bra men snygga! Detta resulterar ändå alltid i 5 mm tjocka blåsor på hälar o tår. De bultar o vätskar o jag tror att Compeed skulle kunna klara sitt företag med enbart mig som kund... Senast köpte ju jag mina fina easy tone, de har jag typ varannan eller var tredje dag eftersom de måste vila från trycket.
Nu har jag äntligen fått hyfsad fason på dem och idag när jag skulle gå ut o gå tog jag mina basket känger för att säkert gå blåsfri. Trodde jag! Med ett labilt knä som viker sig bakåt om jag går för fort, en höft som hoppar över lite då o då och en hand i bandage pga domningar gav jag o grannen oss ut på de härliga våtmarkerna. På väg hem började det svida lite i mina tår och när jag kom hem var de tre yttersta tårna på ena foten helt köttiga och vätskande. Varför??? Jag som älskar att vara ute o röra på mig, varför ska jag hela tiden hindras av oignorerbar smärta? Jag är ganska duktig på att förtränga smärta men viss går bara inte. Jag blir så trött!
Men idag blev jag väldigt fascinerad av min kropp oxå. Jag skulle klyva ved i vedklyven och klämde mitt finger! Medetsamma blev det klämda fingret helt varmt medans de andra blev kalla. Dessutom försvann min huvudvärk i säkert 20 minuter! Konstigt hur kroppen kan leda runt smärtimpulser och blodtillförsel dit de behövs mest! Det tycker jag, mitt i smärtan, är jäkligt häftigt!
Nu ska jag snart skutta in i duschen o i bingen. Imorgon väntar en utflykt till Skånes djurpark med Pernilla o Isak. Ska bli skoj! Töserna kan behöva en dag för bara dem, idag har vi bara gjort tråkiga saker som klippa gräs o hugga ved... De har iofs hjälpt till o borsta gången o klippa gräset, men det är roligare i djurparken! Hoppas på lagom väder så många djur är ute och att mina fötter lugnar sig lite så jag kan gå ordentligt.
Varning för känsliga människor som inte gillar tår... ;) Denna lilla blåsa införskaffade jag mig i Odense för ngr somrar sedan då jag o syster va på en Tracy Chapman konsert. Vi snåla lantisar tyckte det var ett hutlöst pris för taxin så vi gick den mil som va in till hotellet. En härlig promenad som, som vanligt, resulterade i en gigantisk blåsa!
Nu har jag äntligen fått hyfsad fason på dem och idag när jag skulle gå ut o gå tog jag mina basket känger för att säkert gå blåsfri. Trodde jag! Med ett labilt knä som viker sig bakåt om jag går för fort, en höft som hoppar över lite då o då och en hand i bandage pga domningar gav jag o grannen oss ut på de härliga våtmarkerna. På väg hem började det svida lite i mina tår och när jag kom hem var de tre yttersta tårna på ena foten helt köttiga och vätskande. Varför??? Jag som älskar att vara ute o röra på mig, varför ska jag hela tiden hindras av oignorerbar smärta? Jag är ganska duktig på att förtränga smärta men viss går bara inte. Jag blir så trött!
Men idag blev jag väldigt fascinerad av min kropp oxå. Jag skulle klyva ved i vedklyven och klämde mitt finger! Medetsamma blev det klämda fingret helt varmt medans de andra blev kalla. Dessutom försvann min huvudvärk i säkert 20 minuter! Konstigt hur kroppen kan leda runt smärtimpulser och blodtillförsel dit de behövs mest! Det tycker jag, mitt i smärtan, är jäkligt häftigt!
Nu ska jag snart skutta in i duschen o i bingen. Imorgon väntar en utflykt till Skånes djurpark med Pernilla o Isak. Ska bli skoj! Töserna kan behöva en dag för bara dem, idag har vi bara gjort tråkiga saker som klippa gräs o hugga ved... De har iofs hjälpt till o borsta gången o klippa gräset, men det är roligare i djurparken! Hoppas på lagom väder så många djur är ute och att mina fötter lugnar sig lite så jag kan gå ordentligt.
Varning för känsliga människor som inte gillar tår... ;) Denna lilla blåsa införskaffade jag mig i Odense för ngr somrar sedan då jag o syster va på en Tracy Chapman konsert. Vi snåla lantisar tyckte det var ett hutlöst pris för taxin så vi gick den mil som va in till hotellet. En härlig promenad som, som vanligt, resulterade i en gigantisk blåsa!
Utan Ester i tre dagar försmäktar vi i detta hus...
Jodå, så blev det! Förra veckan började Ester svullna upp på de bakre delarna, som de gör när de löper, o det var ju inte så konstigt tyckte jag. Hon är ju snart 1 år så det är ju normalt. I lördes började hon lukta väldigt illa. Det blev en dusch men det hjälpte inte. Bläää tänkte jag, ska hon lukta så här i typ 2 veckor, 2 ggr om året i resten av sitt liv? Men det kom ju inget blod? Igår ringde jag djursjukhuset o fick tid idag kl 11.15. Om jag fick ett urinprov av henne var det bra. Eeee, hur lätt är det? Ester som är så tramsig med sitt kisseri, hon kan ju bara kissa på tomten utan koppel o kommer man i närheten slutar hon direkt.
Jag kom dit o satt o väntade en kvart, då blev vi inkallade o i dörren möttes jag av en rondskål i papp, jodå, ett urinprov var ett måste. Efter en kvart fick vi åka hem o försöka fixa ett prov hemma. Men herregud! Så fort jag närmade mig med fatet stängde hon av kisset som en kran. Eller så fort jag närmade mig, hände EN gång. Gav henne massor o dricka o isbitar men icke! Efter 5 timmars ökande svullenhet och googlande på nätet ringde jag igen! Hur nojjig blir man när man läser om livmodersinflammation och avlivning osv osv. Dumt, jag vet, men man kan ju inte låta bli!
Ja, livmodersinflammation behövde jag inte oroa mig för, det var inte så vanligt för så unga hundar... Men jag kunde väl få komma in vid halv fem så kunde en veterinär titta på henne iaf, så jag kunde lugna mig. In igen, utan urinprov denna gången också... Jaha, hon har problem med kisseriet? Eeee, nej, hon har en gigantisk "snippa".... Det va nog bara liten infektion man får vid första löpet, kanske lite bacelusker? Togs en odling men för att lugna mig lite blev det ett ultraljud också...
Efter 40 minuter blev jag inkallad, jodå, det visade sig att Ester oturligt nog fått en livmodersinflamation vid första löpet! Ganska ovanligt visst... Veterinären ville lägga in henne direkt och operera så fort som möjligt. Jaha! Där stod jag som ett fån. Alltså jag åkte ju faktiskt in för att jag var orolig för detta men jag trodde kanske inte riktigt att jag skulle ha rätt! Lilla snuttan, hon e ju bara en bebis!
Så ikväll blir det operation och sedan två dagar på observation så hon äter ordentligt o sköter sig. Sen blir det väl krage här hemma... :( Denna lilla historia går på ungefär 20 000 riksdaler. Det är ju inte klokt! Ester är försäkrad så jag hoppas verkligen att vi kommer undan med endast 4 000 kr, brukade vara den summan de flesta behövde betala.
Ja, så blev min dag... Håll tummarna för att allt går bra för lilla besten!
Jag kom dit o satt o väntade en kvart, då blev vi inkallade o i dörren möttes jag av en rondskål i papp, jodå, ett urinprov var ett måste. Efter en kvart fick vi åka hem o försöka fixa ett prov hemma. Men herregud! Så fort jag närmade mig med fatet stängde hon av kisset som en kran. Eller så fort jag närmade mig, hände EN gång. Gav henne massor o dricka o isbitar men icke! Efter 5 timmars ökande svullenhet och googlande på nätet ringde jag igen! Hur nojjig blir man när man läser om livmodersinflammation och avlivning osv osv. Dumt, jag vet, men man kan ju inte låta bli!
Ja, livmodersinflammation behövde jag inte oroa mig för, det var inte så vanligt för så unga hundar... Men jag kunde väl få komma in vid halv fem så kunde en veterinär titta på henne iaf, så jag kunde lugna mig. In igen, utan urinprov denna gången också... Jaha, hon har problem med kisseriet? Eeee, nej, hon har en gigantisk "snippa".... Det va nog bara liten infektion man får vid första löpet, kanske lite bacelusker? Togs en odling men för att lugna mig lite blev det ett ultraljud också...
Efter 40 minuter blev jag inkallad, jodå, det visade sig att Ester oturligt nog fått en livmodersinflamation vid första löpet! Ganska ovanligt visst... Veterinären ville lägga in henne direkt och operera så fort som möjligt. Jaha! Där stod jag som ett fån. Alltså jag åkte ju faktiskt in för att jag var orolig för detta men jag trodde kanske inte riktigt att jag skulle ha rätt! Lilla snuttan, hon e ju bara en bebis!
Så ikväll blir det operation och sedan två dagar på observation så hon äter ordentligt o sköter sig. Sen blir det väl krage här hemma... :( Denna lilla historia går på ungefär 20 000 riksdaler. Det är ju inte klokt! Ester är försäkrad så jag hoppas verkligen att vi kommer undan med endast 4 000 kr, brukade vara den summan de flesta behövde betala.
Ja, så blev min dag... Håll tummarna för att allt går bra för lilla besten!
Dagens tankar o drömmar...
Jag har en vision, som jag säkert nämnt tidigare. Jag vill så mycket men min kropp räcker till så lite. Jag är en listmänniska så jag har fullt av listor inne i min skalle som behöver bockas av för att jag ska må bra. Lyckas inte så ofta.
Jag vill:
ha ett städat o fräscht hem
ha en stark, frisk och vältränad kropp
ha barn som är lugna, trygga, harmoniska och kloka
laga och servera god, hälsosam och bra mat
att mina barn ska äta och sova ordentligt
ha en lantlig/romantisk interiör som man ser i Hus o hem, Allt i hemmet, Ernst
ha ett stort tålamod och vara en god mor, fru, syster, dotter, vän, matte
Jag har:
hundhår och dammtussar överallt o sunkiga mattor
en kropp som en heffaklump som varken vill eller kan göra det jag vill
varken ork. lust eller kunskap om att laga den goda hälsosamma maten, så fort jag provar ngt nytt vill de ha potatismos o köttfärssås, köttbullar eller tacos...
barn som sover hos mig typ varje natt o måste ha sin mamma liggandes brevid för att kunna somna
trygga, kloka och helt galna barn med MYCKET känslor som visas ofta och just det, mycket...
har ett fint, nytt hus som är halvfärdigt och inrett av IKEA, FMCT och Mala loppis
inget tålamod, bara munnen full av snus och dåligt samvete för allt ovanstående
Jag drömmer om:
att sväva runt i mitt väldoftande, dammfria hus i fina linnekläder, barfota i mina välpedikerade (är det ett ord?) fötter
äta en enda måltid utan ngt bråk, skrik eller sura miner
få läsa en av mina nya böcker som står o frestar mig i hyllan medans barnen somnar gott i sina sängar
ta lååååånga promenader med mina väluppfostrade hundar
ta vara på dagen och göra det bästa av den
Jag:
rispar upp mina tights av hälarna som får träffa fotfilen alldeles för sällan
hafsar ihop ngn mat av det jag har i frys/kyl, oftast inte så mkt, och kastar i mig maten på 10 minuter för att kunna styra upp oredan
läser typ när jag sitter på toa o kastar trånande blickar efter min härliga, inbjudande böcker som ingen bläddrat i
går ut o sparkar boll i trädgården med hundarna för mina ben bär mig inte
längtar efter att dagen ska ta slut så jag får gå o sova in oroliga sömn o vaknar upp lika trött igen
skjuter fram allt till imorgon med hopp om att mer kraft ska infinna sig
Vilket liv man lever egentligen. Jag ska sluta leva upp till alla förväntningar, speciellt mina egna. Lyssna på min kropp o göra lagom mycket, ta en liten runda istället för att må dåligt över inget alls. Och framför allt ska jag njuta av att vara med min underbara familj! Vi har tak över huvudet, ett ganska fint sådant, kläder, mat och varandra! Vad behövs egentligen mer för att njuta av dagen?
Nu ska jag hämta mina galna barn och njuta av lyxen att få vara med dem varje dag!
Detta va ett tag sen, men hur många föräldrar hittar sina små knyten bakom rullgardinen?
Jag vill:
ha ett städat o fräscht hem
ha en stark, frisk och vältränad kropp
ha barn som är lugna, trygga, harmoniska och kloka
laga och servera god, hälsosam och bra mat
att mina barn ska äta och sova ordentligt
ha en lantlig/romantisk interiör som man ser i Hus o hem, Allt i hemmet, Ernst
ha ett stort tålamod och vara en god mor, fru, syster, dotter, vän, matte
Jag har:
hundhår och dammtussar överallt o sunkiga mattor
en kropp som en heffaklump som varken vill eller kan göra det jag vill
varken ork. lust eller kunskap om att laga den goda hälsosamma maten, så fort jag provar ngt nytt vill de ha potatismos o köttfärssås, köttbullar eller tacos...
barn som sover hos mig typ varje natt o måste ha sin mamma liggandes brevid för att kunna somna
trygga, kloka och helt galna barn med MYCKET känslor som visas ofta och just det, mycket...
har ett fint, nytt hus som är halvfärdigt och inrett av IKEA, FMCT och Mala loppis
inget tålamod, bara munnen full av snus och dåligt samvete för allt ovanstående
Jag drömmer om:
att sväva runt i mitt väldoftande, dammfria hus i fina linnekläder, barfota i mina välpedikerade (är det ett ord?) fötter
äta en enda måltid utan ngt bråk, skrik eller sura miner
få läsa en av mina nya böcker som står o frestar mig i hyllan medans barnen somnar gott i sina sängar
ta lååååånga promenader med mina väluppfostrade hundar
ta vara på dagen och göra det bästa av den
Jag:
rispar upp mina tights av hälarna som får träffa fotfilen alldeles för sällan
hafsar ihop ngn mat av det jag har i frys/kyl, oftast inte så mkt, och kastar i mig maten på 10 minuter för att kunna styra upp oredan
läser typ när jag sitter på toa o kastar trånande blickar efter min härliga, inbjudande böcker som ingen bläddrat i
går ut o sparkar boll i trädgården med hundarna för mina ben bär mig inte
längtar efter att dagen ska ta slut så jag får gå o sova in oroliga sömn o vaknar upp lika trött igen
skjuter fram allt till imorgon med hopp om att mer kraft ska infinna sig
Vilket liv man lever egentligen. Jag ska sluta leva upp till alla förväntningar, speciellt mina egna. Lyssna på min kropp o göra lagom mycket, ta en liten runda istället för att må dåligt över inget alls. Och framför allt ska jag njuta av att vara med min underbara familj! Vi har tak över huvudet, ett ganska fint sådant, kläder, mat och varandra! Vad behövs egentligen mer för att njuta av dagen?
Nu ska jag hämta mina galna barn och njuta av lyxen att få vara med dem varje dag!
Detta va ett tag sen, men hur många föräldrar hittar sina små knyten bakom rullgardinen?
Mitt liv, en sitcom?
Idag har jag varit i Kristianstad o fixat bromsarna på vår rostburk till bil. Usch vad det är tråkigt o dyrt!!!! Iaf så lyckades jag locka min moster att hämta mig o sen gjorde vi en repa på stan under tiden. Jag tänkte först gå in till stan från Hammar där jag lämnat bilen, men med tanke på mina envisa blåsor så var det rätts könt att få skjuts... Vi shoppade loss lite o sen kördes jag tillbaka till verkstaden. Då berättade hon om hennes hemfärd häromdagen då hon upptäckte att varselljusena på bilen gått sönder o hon fick köra med helljus hela tiden mellan Önnestad o Kristianstad. Ha ha ha, o hon kände sig så dum som stört sina medtrafikanter. Då spelades en dag i mitt liv upp som var helt galen. Det är verkligen en dag man kunde göra ett avsnitt av, och då är det bara EN av många!!!
Detta var en sen kväll för ca 10 år sedan. Jag jobbade på en psykiatrisk avdelning i Krstd och slutade 22.00. Hastade till bilen med min tegelsten till mobil i handen. Ibland gömde sig fd labila patienter i buskarna och ville ta ut sin hämnd på oss personal och då var det ju bra med mobilen i handen, antingen kunde jag låtsas att jag pratade med ngn eller kunde jag säkert skada ngn ganska rejält med den pjäsen som jag var ägare åt...
Skuttade in i mammas gamla volvo 244 gl, en riktigt lyxbil för alldeles för många år sedan, just då var den mest pinsamt gammal o rostig. Full gas till Önnestad o skulle sova hemma hos min mormor, rena lyxen. Det regnade så mycket att man kunde tro att himlen öppnat sig o torkarna gick för fullt. Några km från mormor slet sig helt plötsligt den ena vindrutetorkaren och flög all världens väg. Rakt ut på åkern och jag hade inte en chans att hitta den igen. Mörkt o regnigt. Det var verkligen inte rätt tillfälle att försöka leta upp den. Fick istället bli att köra, halvliggandes på passagerarsätet, eftersom det var förartorkaren som åkte av. Väl hemma på parkeringen var jag ganska full i skratt men ändå frustrerad o smällde igen den låsta bildörren för att springa upp till mormor o berätta historien. Då upptäckte jag att bilnyckeln satt kvar i tändningen!!!
Uppe hos mormor väntade en kopp te o en smörgås, såklart! Planeringen inför morgondagen började och mormor fick asa sig upp tidigt nästa dag för att skjutsa mig till jobbet, köra hem o göra sig iordning för sin utflykt. Jag tog efter jobbet bussen till Vä för att köra till optikern i Hässleholm o sedan hämta mormor i Vä igen... Vilken cirkus! Det blev ju inte bättre av att halvvägs till stationen gick mina skor sönder... sandaler vars remmar var sletna o gick av. Där gick jag som en annan lodis med en sko o hoppade på bussen till Vä för o hämta mormors lilla röda fara.
Men jag klarade den dagen också med huvudet hyfsat högt. Man måste bjuda på sig själv annars hade jag gått under för längesen! Nu sitter jag här o grämer mig för att jag måste åka till Krstd nästa vecka oxå, fler bromsar som måste bytas visst... :( Undras vad för anekdoter som ska uppkomma då? Finns ju en o annan på lager!
Finaste, finaste mormor!
Detta var en sen kväll för ca 10 år sedan. Jag jobbade på en psykiatrisk avdelning i Krstd och slutade 22.00. Hastade till bilen med min tegelsten till mobil i handen. Ibland gömde sig fd labila patienter i buskarna och ville ta ut sin hämnd på oss personal och då var det ju bra med mobilen i handen, antingen kunde jag låtsas att jag pratade med ngn eller kunde jag säkert skada ngn ganska rejält med den pjäsen som jag var ägare åt...
Skuttade in i mammas gamla volvo 244 gl, en riktigt lyxbil för alldeles för många år sedan, just då var den mest pinsamt gammal o rostig. Full gas till Önnestad o skulle sova hemma hos min mormor, rena lyxen. Det regnade så mycket att man kunde tro att himlen öppnat sig o torkarna gick för fullt. Några km från mormor slet sig helt plötsligt den ena vindrutetorkaren och flög all världens väg. Rakt ut på åkern och jag hade inte en chans att hitta den igen. Mörkt o regnigt. Det var verkligen inte rätt tillfälle att försöka leta upp den. Fick istället bli att köra, halvliggandes på passagerarsätet, eftersom det var förartorkaren som åkte av. Väl hemma på parkeringen var jag ganska full i skratt men ändå frustrerad o smällde igen den låsta bildörren för att springa upp till mormor o berätta historien. Då upptäckte jag att bilnyckeln satt kvar i tändningen!!!
Uppe hos mormor väntade en kopp te o en smörgås, såklart! Planeringen inför morgondagen började och mormor fick asa sig upp tidigt nästa dag för att skjutsa mig till jobbet, köra hem o göra sig iordning för sin utflykt. Jag tog efter jobbet bussen till Vä för att köra till optikern i Hässleholm o sedan hämta mormor i Vä igen... Vilken cirkus! Det blev ju inte bättre av att halvvägs till stationen gick mina skor sönder... sandaler vars remmar var sletna o gick av. Där gick jag som en annan lodis med en sko o hoppade på bussen till Vä för o hämta mormors lilla röda fara.
Men jag klarade den dagen också med huvudet hyfsat högt. Man måste bjuda på sig själv annars hade jag gått under för längesen! Nu sitter jag här o grämer mig för att jag måste åka till Krstd nästa vecka oxå, fler bromsar som måste bytas visst... :( Undras vad för anekdoter som ska uppkomma då? Finns ju en o annan på lager!
Finaste, finaste mormor!
Idag har jag gråtit!
I höstas konstaterade en doktor att jag fått en depression... Jaha, jag? E man inte sunkig, gråtig, oduschad o joggingklädd då? Uppenbarligen inte. Jag fick "lyckopiller" utskrivna och började knapra. Mådde super! Jag kände mig levande igen! Glad, osugen, tålamodig och nästan som gamla vanliga Linda. Men det gick dessvärre över, alldeles för snabbt. Har varit vråltrött, irriterad och sötsugen alldeles för ofta... För ngn vecka sedan glömde jag min tablett både en, två och tre dagar. Kände ingen skillnad och nu är det två veckor sedan jag tog ngn. Varför ska man knapra medikamenter utan kännbar verkan? Nej tack!
Så idag, efter en diskussion med min man, kände jag hur det klumpade sig i halsen och tårarna började trilla. För första gången på 9 månader! Och det va så skönt att få släppa! Har varit på väg många gånger och jag har kännt att fan, kan jag inte bara få gråta lite, men det har varit helt stopp! Kan det vara tabletterna som påverkat mig? Skit samma, jag mår som vanligt nu igen, lite sur, lite glad, lite irriterad, lite tålamodig, mkt ont, lite lessen men ändå väldigt lycklig. Det är ju det livet går ut på, att känna lite av varje. Inte för mkt och inte för lite, lagom.
Jag o min man bråkar aldrig. Tror aldrig vi höjt rösten åt varandra ens. Kanske beror det på att jag kan pika, påpeka brister osv och få ett skratt tillbaka. Eller att när jag blir arg/lessen/förnärmad väntar jag på rätt tillfälle att ta upp det och då har jag ältat själv i min lilla hjärna så det känns tillslut löjligt. Jag kan inte ta upp det medesamma eftersom jag inte får fram ett vettigt ord när jag blir ledsen. Jag ser inte ut som dem på tv, med en ledsam blick o stora krokodiltårar trillandes på kinderna med en stabil röst. Nej, jag ser ut som Robert Gustavsson i Nilecity då han spelar en pojke som mixat sin hamster i mixern. Skrynklar ihop hela ansiktet o tårarna sprutar o droppar från näsa o haka, munnen grimaserar som om jag käkat ett kilo citron och jag kan inte säga ett enda ord. Ont i halsen för att jag försöker hålla tillbaka det och... ja herregud vilken syn.
Men idag hade jag inget val. Vi har en ganska tuff tid framför oss med en steloperation av A:s rygg. Imorgon skrivs han in och på tisdag är det dags. En stor operation och en stor ovisshet med tid på sjukhuset, tillfrisknande och komplikationer (hoppas inga, hoppas inga, hoppas inga) Fruktansvärt för en pappa att behöva se sin lille son ligga full med slangar o kanyler och sövas, jag förstår det. Och jag måste vara stark och ett stöd för min man samtidigt som jag måste hålla huset och kvarvarande barn hemma i shack. Inte det lättaste eftersom antal barnvakter är väldigt begränsad pga jobb och sjukdomar... Men det är klart att det ska gå i lås!
Hoppas denna tid går över fort och smärtfritt, det känns som att de flesta diskussioner slutar med irritation eller en känsla av förnärmande... Kan det vara så att det är pga att jag tolkar allt negativt mot mig själv? Förmodligen. Är det så att detta är våldsamt känsloladdat? Absolut!
Nu håller vi tummarna för att allt går som det ska för vår lilla paug och att inte har alltför ont... Och framför allt att han kommer hem så fort som möjligt!
Summerar dagen såhär:
Jag älskar min man!
År så otroligt tacksam att min familj finns och ställer upp i ur o skur!
Det är skönt att gråta!!!!
Min Peter!
Hur går det egentligen?
Ja, det kan man fråga sig... Hmmm 8 kg till v 32... Går bra som tusan, eller? Lite såhär ser mina matvanor ut
Frukost: fil m frukt eller en pulvershake
Mellanmål: smaskigt äpple
Lunch: Pulvershake
Mellanmål: ngr kexchoklad, kolor, kex eller kanske en glass? :(
Middag: sallad eller faktiskt något annat nyttigt
Men va fasen!!!! Mellanmålet på em kan man ju bara gråta över! Vad är det för fel på mig??? Jo, jag är en tjockis! Alla tjockisar är ju faktiskt tjocka av en anledning, vi har en ätstörning av något slag. Ett sug som är så sabla svårt att handskas med. Jag i mitt fall, kan helt plötsligt komma på mig själv att ha ätit fem choklad, ettn paket kakor, massa kex osv o bli helt förvånad över vad som skett. Precis som att jag vaknar upp ur något konstigt frossarkoma, utan att veta om vad jag gjort. Tur att det är mat jag missbrukar och inte sprit. Kanske därför jag inte vågar dricka, för jag är så sabla rädd för att hamna i samma mönster. Att jag helt plötsligt har dragit i mig ett par flaskor vin, en 75:a o en låda öl utan att veta om det...
Så hur ska jag nu klara av detta? Jag ska ju faktistk opereras av en anledning... Även om jag inte käkar gottor o skit varje dag, så har jag ju väldigt svårt att tappa. Och nu har mönstret utvecklats lite, jag måste äta det nu för efter op kan jag inte. Herregud, vad är en bit choklad mot ett sundare o friskare liv? Jag vet ju detta och ändå står alla gottor o hånar mig o lockar mig! Jag tycker ju inte ens att det är gott egentligen, det är min hjärna som spelar mig ett spratt, jag VET det! Jag ska stå emot dessa gottdemoner, jag måste! Detta är min chans till att bli av med min sumodräkt och jag vet att jag aldrig skulle vilja ta på mig den igen. Långt därinne, väl inlindat, finns världens grymmaste 6-pack och den ska snart, snart få träda fram. Om bara gottorna tar slut o skoskavet vill ge med sig. Och så hade det hjälpt till om min skrotkropp hade samarbetat lite och kanske blivit bättre och mindre smärtsam av träning som jag verkligen njuter av att få utöva. Men nejdå, till skillnad från andra med samma typ av nackskada så protesterar min kropp det högsta och straffar mig med extra mkt smärta flera dagar efter, gärna veckor...
För att lätta upp mitt sinne lite läser jag nu Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst", jag är inte ensam! Det finns fler pinsamma, galna, prestationsfyllda, manodeprissiva light människor än mig! Det känns inte så fel det och jag är ju i riktigt gott sällskap!
Fina, kloka Mia Skäringer!
Frukost: fil m frukt eller en pulvershake
Mellanmål: smaskigt äpple
Lunch: Pulvershake
Mellanmål: ngr kexchoklad, kolor, kex eller kanske en glass? :(
Middag: sallad eller faktiskt något annat nyttigt
Men va fasen!!!! Mellanmålet på em kan man ju bara gråta över! Vad är det för fel på mig??? Jo, jag är en tjockis! Alla tjockisar är ju faktiskt tjocka av en anledning, vi har en ätstörning av något slag. Ett sug som är så sabla svårt att handskas med. Jag i mitt fall, kan helt plötsligt komma på mig själv att ha ätit fem choklad, ettn paket kakor, massa kex osv o bli helt förvånad över vad som skett. Precis som att jag vaknar upp ur något konstigt frossarkoma, utan att veta om vad jag gjort. Tur att det är mat jag missbrukar och inte sprit. Kanske därför jag inte vågar dricka, för jag är så sabla rädd för att hamna i samma mönster. Att jag helt plötsligt har dragit i mig ett par flaskor vin, en 75:a o en låda öl utan att veta om det...
Så hur ska jag nu klara av detta? Jag ska ju faktistk opereras av en anledning... Även om jag inte käkar gottor o skit varje dag, så har jag ju väldigt svårt att tappa. Och nu har mönstret utvecklats lite, jag måste äta det nu för efter op kan jag inte. Herregud, vad är en bit choklad mot ett sundare o friskare liv? Jag vet ju detta och ändå står alla gottor o hånar mig o lockar mig! Jag tycker ju inte ens att det är gott egentligen, det är min hjärna som spelar mig ett spratt, jag VET det! Jag ska stå emot dessa gottdemoner, jag måste! Detta är min chans till att bli av med min sumodräkt och jag vet att jag aldrig skulle vilja ta på mig den igen. Långt därinne, väl inlindat, finns världens grymmaste 6-pack och den ska snart, snart få träda fram. Om bara gottorna tar slut o skoskavet vill ge med sig. Och så hade det hjälpt till om min skrotkropp hade samarbetat lite och kanske blivit bättre och mindre smärtsam av träning som jag verkligen njuter av att få utöva. Men nejdå, till skillnad från andra med samma typ av nackskada så protesterar min kropp det högsta och straffar mig med extra mkt smärta flera dagar efter, gärna veckor...
För att lätta upp mitt sinne lite läser jag nu Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst", jag är inte ensam! Det finns fler pinsamma, galna, prestationsfyllda, manodeprissiva light människor än mig! Det känns inte så fel det och jag är ju i riktigt gott sällskap!
Fina, kloka Mia Skäringer!
Inför helgen...
Då är kalaset avklarat! Igår firade vi Emelie som fyller 14 år nästa vecka. 14 år... det innebär att jag delat liv med denna tjej i 7 år! Var tog de åren vägen? O vad mycket som har hänt sen den kvällen då jag skulle komma till Peter o hans barn o titta på fotboll o grilla. Han sa att ikväll kommer en kompis till mig o grillar o kollar fotboll, barnen frågade vad han hette o då blev svaret att kompisen är en hon... Emelie började medesamma plira med ögonen o frågade sin pappa om han va kär i henne... Ha ha ha, vilken kväll. Tror Emelie frågade chans på mig 100 ggr i sin fars ställe. Men trevligt var det o nu sitter vi här. Nytt hus, två barn till, en hund till o en massa handelser rikare.
Igår blev Emelies paket utdelning mkt glädjande för henne. Av oss o hennes mamma m sambo fick hon en ritplatta till datorn. Hon blev jätteglad! Det va typ det hon önskade sig mest. Av min mamma o syster m sambo fick hon en resa o presentkort till Ullared samt ett par örhänge o ett presentkort på ur o penn. Malin hade ju köpt en navelpiercing hänge till henne men när jag tjuvlyssnade häromkvällen insåg jag att hon hade ett likadant o fick snabbt korrigera med Malin som bytte o fixade ett presentkort istället. Av farmor o farfar, faster och pappas mormor fick hon pengar. Perfekt eftersom hon vill köpa en egen digitalkamera! Hon var mkt nöjd med sitt kalas, speciellt för att få sitta med Patrik hela kvällen o installera sin ritplatta :)
Idag har vi packat o fixat inför Peter o Albins Stockholmsresa! Snart ska jag skjutsa dem till Markaryd där de ska hoppa på bussen. Det är elhockeyturnering, slaget om Stockholm, och jag tror att de har goda chanser att ta en medaljplats. ALbin är verkligen superduktig och står på listan att komma in i "bästa laget", skoj!
Min lilla höna e hemma idag, hon har hostat hela natten o inte sovit speciellt bra, inte jag heller... Nu har jag preparerat henne med hostmedicin som inte hjälper men hoppas att det lindrar lite. Sen ska vi hem o packa lite till o i em hämtar vi syster o drar till Ivö. Mamma ska passa pensionörsSmilla här hemma. De ska väl ligga o gotta sig i soffan o på altanen antar jag. Smilla är inte riktigt en campare, hon stör sig på andra människor o hundar o hade skällt dagarna i ända. Då kan hon o mormor ligga hemma o njuta av ålderns dagar, ut o snusa lite på gräset o dagdrömma i sängen. Känns bra. Smilla e ju inte så krävande så det passar mormor bra ;) Känns skönt o ha ngn i huset med så det inte är helt tomt över helgen.
Nu ska det borstas tänder, ta på skor o packa ut. Ha en riktigt härlig helg, det ska vi ha!
Igår blev Emelies paket utdelning mkt glädjande för henne. Av oss o hennes mamma m sambo fick hon en ritplatta till datorn. Hon blev jätteglad! Det va typ det hon önskade sig mest. Av min mamma o syster m sambo fick hon en resa o presentkort till Ullared samt ett par örhänge o ett presentkort på ur o penn. Malin hade ju köpt en navelpiercing hänge till henne men när jag tjuvlyssnade häromkvällen insåg jag att hon hade ett likadant o fick snabbt korrigera med Malin som bytte o fixade ett presentkort istället. Av farmor o farfar, faster och pappas mormor fick hon pengar. Perfekt eftersom hon vill köpa en egen digitalkamera! Hon var mkt nöjd med sitt kalas, speciellt för att få sitta med Patrik hela kvällen o installera sin ritplatta :)
Idag har vi packat o fixat inför Peter o Albins Stockholmsresa! Snart ska jag skjutsa dem till Markaryd där de ska hoppa på bussen. Det är elhockeyturnering, slaget om Stockholm, och jag tror att de har goda chanser att ta en medaljplats. ALbin är verkligen superduktig och står på listan att komma in i "bästa laget", skoj!
Min lilla höna e hemma idag, hon har hostat hela natten o inte sovit speciellt bra, inte jag heller... Nu har jag preparerat henne med hostmedicin som inte hjälper men hoppas att det lindrar lite. Sen ska vi hem o packa lite till o i em hämtar vi syster o drar till Ivö. Mamma ska passa pensionörsSmilla här hemma. De ska väl ligga o gotta sig i soffan o på altanen antar jag. Smilla är inte riktigt en campare, hon stör sig på andra människor o hundar o hade skällt dagarna i ända. Då kan hon o mormor ligga hemma o njuta av ålderns dagar, ut o snusa lite på gräset o dagdrömma i sängen. Känns bra. Smilla e ju inte så krävande så det passar mormor bra ;) Känns skönt o ha ngn i huset med så det inte är helt tomt över helgen.
Nu ska det borstas tänder, ta på skor o packa ut. Ha en riktigt härlig helg, det ska vi ha!
On the road again...
Igår cyklade Ellie, 3 år, till sitt dagis på sin systers gamla cykel! Det tyckte jag va starkt gjort med tanke på att det är säkert 1,5 km dit... Hon va såååå stolt o trött... :) Jag satte på ett gammalt moppskaft så jag kunde putta henne lite i backarna. Så där gick hela cirkus Hassellunden. Jag med mina skoskav o två hejjalösa hundar som ville sniffa på allt o gärna busa. En vinglig dotter på inlines som höll mig i bakfickan o en cyklande dotter som jag fick putta lite på. Lägg till en jacka och ett par gympadojjor i handen. Jo men så att, det är väl bläckfisk man är eller? Fast det gick bra, inte så långt till Viras dagis ju...
Resten av vägen gick sådär. Eller nej, det gick bra men det är ju inte så lätt att hålla takten med en tös som helt plötsligt tvärnitar för att berätta för sin lätt stressade mamma att kolla, där e en skalbagge, han följer efter oss! Sen va hon tvungen att tvärbromsa för att kolla in lite hjortbajs, en skalbagge till, öppna grinden, fråga vad folk i bilarna hette, varför de hade de kläderna på sig, var de skulle osv. Allt medans hon försökte styra o hålla sig på vägen. Tänk vad mycket lättare det varit om hon tittat rakt fram! Då hade hon kanske inte stegrat på diket, cyklat mitt i körbanan, cyklat på sidan eller snott in sig i kopplen. Vilken syn det måste ha varit!
Jag är iaf ändå stolt över mina friskis barn som gärna rör på sig och hellre tar cykeln än bilen när vi ska iväg. Idag blev det cargobiken till dagis eftersom jag hade lite packning med mig. Igår va det min svåger som hämtade barnen o han tog hem ALLT, extra kläder, överdragsbyxor o fleecejackor eftersom det skulle bli regn igår. Duktig han e. Det enda han glömde va Ellies cykelhjälm o Viras skor ;) Typ det enda jag behövde imorse, ha ha ha, men jag hade extra så det gjorde inget. Jag är väldigt tacksam över att han hjälpte mig och imponerad över hans tankesätt trots att han e man... ;)
Nu har jag även varit ute med hundarna o måste ge mig av till affären för att köpa det sista inför Emelies kals ikväll. Nästa vecka fyller hon 14 år!!!! o i helgen ska 2/6 till stockholm så vi får fira innan de åker, alltså ikväll. Det är önskemål om grillning med pommes o sen chokladpudding till efterrätt. Ganska enklet för min del så jag är nöjd med hennes val. Måste ju hämta ut hennes present som kom med posten igår oxå, är ganska så övertygad om att hon kommer tt bli såååå nöjd!
Ha en bra dag!
Resten av vägen gick sådär. Eller nej, det gick bra men det är ju inte så lätt att hålla takten med en tös som helt plötsligt tvärnitar för att berätta för sin lätt stressade mamma att kolla, där e en skalbagge, han följer efter oss! Sen va hon tvungen att tvärbromsa för att kolla in lite hjortbajs, en skalbagge till, öppna grinden, fråga vad folk i bilarna hette, varför de hade de kläderna på sig, var de skulle osv. Allt medans hon försökte styra o hålla sig på vägen. Tänk vad mycket lättare det varit om hon tittat rakt fram! Då hade hon kanske inte stegrat på diket, cyklat mitt i körbanan, cyklat på sidan eller snott in sig i kopplen. Vilken syn det måste ha varit!
Jag är iaf ändå stolt över mina friskis barn som gärna rör på sig och hellre tar cykeln än bilen när vi ska iväg. Idag blev det cargobiken till dagis eftersom jag hade lite packning med mig. Igår va det min svåger som hämtade barnen o han tog hem ALLT, extra kläder, överdragsbyxor o fleecejackor eftersom det skulle bli regn igår. Duktig han e. Det enda han glömde va Ellies cykelhjälm o Viras skor ;) Typ det enda jag behövde imorse, ha ha ha, men jag hade extra så det gjorde inget. Jag är väldigt tacksam över att han hjälpte mig och imponerad över hans tankesätt trots att han e man... ;)
Nu har jag även varit ute med hundarna o måste ge mig av till affären för att köpa det sista inför Emelies kals ikväll. Nästa vecka fyller hon 14 år!!!! o i helgen ska 2/6 till stockholm så vi får fira innan de åker, alltså ikväll. Det är önskemål om grillning med pommes o sen chokladpudding till efterrätt. Ganska enklet för min del så jag är nöjd med hennes val. Måste ju hämta ut hennes present som kom med posten igår oxå, är ganska så övertygad om att hon kommer tt bli såååå nöjd!
Ha en bra dag!
En fantastisk morgon!
Ja, den började kanske sisådär med att jag vaknade 7,45 o fick väcka Ellie som låg o trynade brevid mig i sängen. Sen var det bara att klä på oss, käka frukost o ge hundarna mat. Ellie är ju liksom ingen raket på morgonen så det var bara o svälja många gånger för att inte få ett utbrott sådär lagom stressad. Sedan skuttade vi ut i bilen och 8,40 va vi hos mamma o hämtade Vira, hon börjar 8,45... Men vi hann någorlunda iaf.
Väl hemma fick jag för mig att jag skulle ut o gå med hundarna. Drog på mig mina super pjuks och traskade iväg. Vi hamnade helt plötsligt på Magle våtmark och det är jag sååå glad för! Vilket fantastiskt ställe! Solen sken, grusväg kantad med grönska, dammarna fulla med svanar, änder och andungar, skog och fågelkvitter. Detta är sånt osm gör mig lyrisk att få uppleva mitt i stan. Vi gick i nästan en timme, 6037 steg! Så härligt och jag kände hur jag fylldes med kraft, energi och livsglädje! Det är livet att få ströva sådär!
Hundarna är ganska sletna nu o ligger utslagna på golvet o sover, känns bra i mattehjärtat att få gett dem iaf en go promenad idag. Tänker på hur vad grannarna ser när vi ger oss iväg. Ut traskar tre individer, fyllda med energi och spänst (?) ha ha ha, och hem kommer vi lufsandes. Hundarna med tungan i knävecken o jag haltandes med mina envisa skoskav. Jisses vilken syn... Som tur e jobbar väl de flesta så de slipper se händelseförloppet...
Här kommer iaf lite inspirerande bilder, åk dit! Det är verkligen en oas i stadsdjungeln. Har man hundar som gillar att jaga fåglar och äta fågelbajs modell större kan det vara lite tufft men som tur är gillar inte mina hundar något av det. Alla andbajs fick snällt ligga kvar på vägen... Ha en fortsatt bra dag, det ska jag försöka ha!
Hundarna ville dock inte posera även om jag försökte... De ville bara njuta av promenaden och inte sitta still...
Väl hemma fick jag för mig att jag skulle ut o gå med hundarna. Drog på mig mina super pjuks och traskade iväg. Vi hamnade helt plötsligt på Magle våtmark och det är jag sååå glad för! Vilket fantastiskt ställe! Solen sken, grusväg kantad med grönska, dammarna fulla med svanar, änder och andungar, skog och fågelkvitter. Detta är sånt osm gör mig lyrisk att få uppleva mitt i stan. Vi gick i nästan en timme, 6037 steg! Så härligt och jag kände hur jag fylldes med kraft, energi och livsglädje! Det är livet att få ströva sådär!
Hundarna är ganska sletna nu o ligger utslagna på golvet o sover, känns bra i mattehjärtat att få gett dem iaf en go promenad idag. Tänker på hur vad grannarna ser när vi ger oss iväg. Ut traskar tre individer, fyllda med energi och spänst (?) ha ha ha, och hem kommer vi lufsandes. Hundarna med tungan i knävecken o jag haltandes med mina envisa skoskav. Jisses vilken syn... Som tur e jobbar väl de flesta så de slipper se händelseförloppet...
Här kommer iaf lite inspirerande bilder, åk dit! Det är verkligen en oas i stadsdjungeln. Har man hundar som gillar att jaga fåglar och äta fågelbajs modell större kan det vara lite tufft men som tur är gillar inte mina hundar något av det. Alla andbajs fick snällt ligga kvar på vägen... Ha en fortsatt bra dag, det ska jag försöka ha!
Hundarna ville dock inte posera även om jag försökte... De ville bara njuta av promenaden och inte sitta still...
Girls night only!
Ikväll är det grabbkväll, vilket innebär att min kära man, min kära svåger och deras två kompisar roar sig på egen hand. Idag inleddes det med Emelies dansshow, minigolf och sedan middag och jag antar en o annan stänkare. Nu fick jag ett sms att det bär utomsockens ikväll, grabbarna ska inta Kristianstad! Skoj, även om jag undrar hur det ska gå för min kära man som INTE gillar utelivet.
Dessa kvällar innebär att jag o syster ägnar oss åt det vi gillar bäst, lagar enchiladas, dricker cola, käkar gottor, snusar o tittar på Johan Glans. Så även idag. Fast idag va planerna att det skulle bli en promenad med hundarna oxå eftersom vi ikväll va barnlösa. Det slutade dock med att jag fick åka till mamma med mediciner för Vira fick ett allergianfall o kunde knappt andas genom sin näsa, hon får panik av det där. Men inte ville hon stanna hos mormor, nej, hon åkte med mig hem. Hysterin var ett faktum och det blev en ganska tuff kväll med mycket hårda ord och mycket tårar från min lilla tös. Hur tacklar man när en 5 1/2 åring säger att hon vill dö så hon slipper sin täppta näsa, att hon vill riva hela huset för o slippa sin täppta näsa, att hon vill dra sönder sina kläder för att slippa sin täppta näsa... Dessutom kom hon ju på att jag kommer att dö en dag o då bröt hon ihop för det. Då skulle hon göra så att hon oxå dog. Usch, jag blir helt bölfärdig när hon bryter ihop sådär o pratar om något som jag absolut inte vill ens tänka på!
Vad ska jag göra? Har precis kollat på Johan Glans som sagt och han säger att han är säker på att det finns två olika sorters människor. Människor som stöter på problem o tänker, aha, ett problem, det ska jag ta tag i. Eller de som tänker, aha ett problem, jag tror jag lägger mig i fosterställning en stund så går det över... Jag tillhör oxå den sista kategorin. Ett problem, jag tror jag låtsas som om det inte finns så löser säkert någon annan det... Eller så finns det inte om jag ignorerar det tillräckligt.
Som imorgon, då är det simskola för Vira... Och jag känner i hela min kropp att jag verkligen inte vill dit! Då överför jag det på något sätt på Vira så att hon inte vill gå dit, praktiskt? Nej, fruktansvärt beräknande och oansvarigt, men sån e jag ibland...
Nu har älskade syster åkt hem, mamma har gått o lagt sig, Peter är nog inte riktigt pratbar i dessa tankar och min stora skatt ligger o trynar i sin säng. Det är nu alla dessa tankar kommer krypandes, just när jag inte har ngn att ventilera dem med! Hade inte min lilla höna sovit hos mormor så hade jag nog ringt... Men jag tror att jag ska gå o borsta tänderna o lägga mig i fosterställning o vänta på att alla funderingar och beslut ska ordna sig självt!
Lite vitsippor att lätta upp sinnet med, jag vet, pensionärsvarning, men vitsippor är vår och glädje på något sätt...
Dessa kvällar innebär att jag o syster ägnar oss åt det vi gillar bäst, lagar enchiladas, dricker cola, käkar gottor, snusar o tittar på Johan Glans. Så även idag. Fast idag va planerna att det skulle bli en promenad med hundarna oxå eftersom vi ikväll va barnlösa. Det slutade dock med att jag fick åka till mamma med mediciner för Vira fick ett allergianfall o kunde knappt andas genom sin näsa, hon får panik av det där. Men inte ville hon stanna hos mormor, nej, hon åkte med mig hem. Hysterin var ett faktum och det blev en ganska tuff kväll med mycket hårda ord och mycket tårar från min lilla tös. Hur tacklar man när en 5 1/2 åring säger att hon vill dö så hon slipper sin täppta näsa, att hon vill riva hela huset för o slippa sin täppta näsa, att hon vill dra sönder sina kläder för att slippa sin täppta näsa... Dessutom kom hon ju på att jag kommer att dö en dag o då bröt hon ihop för det. Då skulle hon göra så att hon oxå dog. Usch, jag blir helt bölfärdig när hon bryter ihop sådär o pratar om något som jag absolut inte vill ens tänka på!
Vad ska jag göra? Har precis kollat på Johan Glans som sagt och han säger att han är säker på att det finns två olika sorters människor. Människor som stöter på problem o tänker, aha, ett problem, det ska jag ta tag i. Eller de som tänker, aha ett problem, jag tror jag lägger mig i fosterställning en stund så går det över... Jag tillhör oxå den sista kategorin. Ett problem, jag tror jag låtsas som om det inte finns så löser säkert någon annan det... Eller så finns det inte om jag ignorerar det tillräckligt.
Som imorgon, då är det simskola för Vira... Och jag känner i hela min kropp att jag verkligen inte vill dit! Då överför jag det på något sätt på Vira så att hon inte vill gå dit, praktiskt? Nej, fruktansvärt beräknande och oansvarigt, men sån e jag ibland...
Nu har älskade syster åkt hem, mamma har gått o lagt sig, Peter är nog inte riktigt pratbar i dessa tankar och min stora skatt ligger o trynar i sin säng. Det är nu alla dessa tankar kommer krypandes, just när jag inte har ngn att ventilera dem med! Hade inte min lilla höna sovit hos mormor så hade jag nog ringt... Men jag tror att jag ska gå o borsta tänderna o lägga mig i fosterställning o vänta på att alla funderingar och beslut ska ordna sig självt!
Lite vitsippor att lätta upp sinnet med, jag vet, pensionärsvarning, men vitsippor är vår och glädje på något sätt...
Nu börjar det närma sig...
Har idag varit i Lund och pratat med läkarteamet som ska göra mig snygg o smal. Ha ha ha, nej, det går inte men de ska iaf hjälpa mig att tappa mina kilo som visat sig vara helt omöjliga att bli av med. Jag som trodde att jag var lat men i snart två år har jag ju vetat att jag har pco, ngn hormonrubbning som gör att jag har väldigt svårt att tappa i vikt men ökad risk för hjärt/kärlsjukdomar och diabetes. Så nu, efter förslag från diverse läkare, är jag inne i rullarna på en tjockisklinik i Lund.
På löpande band ringlar vi tjockisar i kö till kliniken. Fyller i lappar, träffar kirurgen, narkosläkaren och dietisten. Jag tycker själv att det är helt galet att så många tjockisar tar denna vägen istället för att sluta med de dåliga vanor vi oftast har. I mitt fall är det en medicinsk anledning för jag hade aldrig genomgått detta om jag varit helt frisk. Fast då hade jag ju inte heller sett ut som jag gör iofs...
Efter sommaren kommer jag alltså att infinna mig på kliniken, extremt duschad och extremt hott iklädd ett par stödstrumpor o ngn snygg sjukhusrock... Magen kommer att fyllas med luft och med hjälp av ngr små hål kommer det att stickas in instrument och knipsa av tunntarmen från magsäcken och sedan häftas på nedanför magmunnen med ngr klamrar. Sedan släpps luften ut igen och jag har ngr sår på magen. Kommer förmodligen att kräka som en liten magsjuk människa eftersom jag är så extremt känslig mot morfinpreparat. Ska upp o studsa o gå mkt för att komma igång och efter typ ett dygn så ska jag vara så pass bra så jag får bli hemskickad.
Väl hemma kommer jag att "dricka" med en tesked under ett par veckor för att sakta men säkert vänja min magen vid föda igen. Barnmatspure, kräm, youghurt, soppor osv. Detta kommer att bli en utmaning som jag vet att jag kommer att klara. Jag ska ju bli frisk! Jag vill leva och se mina barn växa upp och finnas tillhands för dem.
Innan jag kan läggas på bordet måste jag gå ner minst 8 kg, för att minska fettet runt/på levern. Så nu är det bye bye till extra gottor o easy tone ska på varje dag, kanske hela dagarna tom? Bara mitt förbannade skoskav vill läka... Har idag beställt modifast på nätet och ska dricka o käka soppor. Nu jäklar. Jag är hur taggad som helst!
Ska bara äta upp godisresterna, popcornen, bullarna o chipsen så jag inte blir frestad sen... :) Nej, jag bara skojjar, jag slänger skiten istället! Önska mig lycka till mina vänner, det kommer jag att behöva!
På löpande band ringlar vi tjockisar i kö till kliniken. Fyller i lappar, träffar kirurgen, narkosläkaren och dietisten. Jag tycker själv att det är helt galet att så många tjockisar tar denna vägen istället för att sluta med de dåliga vanor vi oftast har. I mitt fall är det en medicinsk anledning för jag hade aldrig genomgått detta om jag varit helt frisk. Fast då hade jag ju inte heller sett ut som jag gör iofs...
Efter sommaren kommer jag alltså att infinna mig på kliniken, extremt duschad och extremt hott iklädd ett par stödstrumpor o ngn snygg sjukhusrock... Magen kommer att fyllas med luft och med hjälp av ngr små hål kommer det att stickas in instrument och knipsa av tunntarmen från magsäcken och sedan häftas på nedanför magmunnen med ngr klamrar. Sedan släpps luften ut igen och jag har ngr sår på magen. Kommer förmodligen att kräka som en liten magsjuk människa eftersom jag är så extremt känslig mot morfinpreparat. Ska upp o studsa o gå mkt för att komma igång och efter typ ett dygn så ska jag vara så pass bra så jag får bli hemskickad.
Väl hemma kommer jag att "dricka" med en tesked under ett par veckor för att sakta men säkert vänja min magen vid föda igen. Barnmatspure, kräm, youghurt, soppor osv. Detta kommer att bli en utmaning som jag vet att jag kommer att klara. Jag ska ju bli frisk! Jag vill leva och se mina barn växa upp och finnas tillhands för dem.
Innan jag kan läggas på bordet måste jag gå ner minst 8 kg, för att minska fettet runt/på levern. Så nu är det bye bye till extra gottor o easy tone ska på varje dag, kanske hela dagarna tom? Bara mitt förbannade skoskav vill läka... Har idag beställt modifast på nätet och ska dricka o käka soppor. Nu jäklar. Jag är hur taggad som helst!
Ska bara äta upp godisresterna, popcornen, bullarna o chipsen så jag inte blir frestad sen... :) Nej, jag bara skojjar, jag slänger skiten istället! Önska mig lycka till mina vänner, det kommer jag att behöva!
Utan snus i tre dagar försmäktar jag på denna ö....
Ett av mina favorit Pippicitat. Och inte är det tre dagar jag försmäktat utan snus, snarare 19 tim 34 min o 56 sek.... Inte för att jag har koll ;) Jag saknar min lilla vän så vansinnigt mycket! Även om jag vet och känner att jag absolut inte behöver snusen för att överleva så sliter och drar nikotinet i mig och framkallar en oerhörd saknad som nästan är oöverkomlig. Jag sitter och laddar och är redo att köpa en dosa i affären men... ska jag det...
Hursom helst har jag snusat i 10 år nu tror jag... Dumt o börja när man e så gammal men det gjorde jag iaf. Har haft ngr perioder då jag haft uppehåll men har tvingat mig att börja igen. Det är oftast när jag ser vågen skena iväg som jag börjar snusa igen och då tappar jag lite iaf. O inga hål i tänderna har jag heller :) Så jag tror inte att det bara är dåligt o snusa.. .ha ha ha, klart det är men ändå.
Idag ska jag få reda på när jag ska göra min tjockisoperation och innan dess bör jag nog ha slutat helt att snusa. Så när snusen tog slut igår tänkte jag att det är likabra o se hur det går kanske? Tänk om jag o syster skulle ta tag i detta tillsammans, känns som att vi är lite dåliga förebilder för hela barnaskaran... Barn gör ju ändå inte som man säger utan som man själv gör... Det borde man tänka på lite oftare faktiskt. Vira är en riktig argbigga som blir lätt irriterad och arg och så säger hon att jag blir arg hela tiden. Det tycker såklart inte jag men kanske ligger det något i det, att det är från mig hon får det? Usch, hemska tanke.
Nej, nu ska jag åka o handla o hämta min lilla söta mamma o hämta töserna o sen iväg till Lund o träffa doktorerna. Då är det kanske snart dags o börja käka soppor o pulver, bläää, men det finns ju ett slut iaf...
