Största möjliga tyyyyyssssstnad...
Sitter i soffan, lämnat mina hjärtan på dagis och i skolan. Här är alldeles, alldeles tyst. Det enda jag hör är väggklockan som tickar och det är helt underbart! Jag har en hel del på min "att göra" lista och skulle egentligen ha packat tvättmaskinen full, sprungit runt som ett yrväder o plocka o lägga undan men det är så vansinnigt avkopplande o bara sitta här o knappra på datorn. Det gäller att passa på, om 3 dagar är det sommarlov och då kan jag se i stjärnorna efter den här tystnaden...
Tjejerna kommer att vara hemma hela sommaren. Det är både på ont o gott. Skönt att slippa gå upp tidigt o dra iväg till skola och dagis, som de gärna slipper, och kunna njuta av ledigheten hemma. Samtidigt är tio veckor lååååång tid när man är 6 och 4 år och ganska rastlösa. Vi ska såklart ge oss ut på lite småäventyr men samtidigt tycker jag det är viktigt att de lär sig att det inte måste hända en massa hela tiden utan att man kan koppla av hemma också. Tur att Emelie, mamma o syster ställer upp som barnvakter de dagar jag jobbar i sommar, det känns skönt o slippa lämna dem på fritids o Emelie e så pass gammal och ansvarsfull att hon klarar det med bravur, skönt!
Nu väntar vi bara på sommarvädret så vi kan va ute, sätta upp poolen och ligga o plaska i den. Kunna ta en fikakorg o ge oss ut i skogen/på någon slinga, va i husvagnen osv. Just nu väntar jag mest på att jag ska få energi och ork för att ta tag i mina måsten och kunna njuta av ledigheten senare...
Såhär hade det gärna fått se ut på våran baksida i sommar... Inte fel alls, slippa asa till stranden med svettiga mackor, milsavstånd till toaletter, utan folksamlingar, slippa tänka på kiss/bajs/snor i vattnet, inga sönderslagna flaskor nergrävda på botten och kunna gå in när man blir för varm. Lite synd att man inte har ett par hundra tusen undanstoppade någonstans som bara väntade på att sättas sprätt på! Ja, ja, man måste få drömma lite!
Tjejerna kommer att vara hemma hela sommaren. Det är både på ont o gott. Skönt att slippa gå upp tidigt o dra iväg till skola och dagis, som de gärna slipper, och kunna njuta av ledigheten hemma. Samtidigt är tio veckor lååååång tid när man är 6 och 4 år och ganska rastlösa. Vi ska såklart ge oss ut på lite småäventyr men samtidigt tycker jag det är viktigt att de lär sig att det inte måste hända en massa hela tiden utan att man kan koppla av hemma också. Tur att Emelie, mamma o syster ställer upp som barnvakter de dagar jag jobbar i sommar, det känns skönt o slippa lämna dem på fritids o Emelie e så pass gammal och ansvarsfull att hon klarar det med bravur, skönt!
Nu väntar vi bara på sommarvädret så vi kan va ute, sätta upp poolen och ligga o plaska i den. Kunna ta en fikakorg o ge oss ut i skogen/på någon slinga, va i husvagnen osv. Just nu väntar jag mest på att jag ska få energi och ork för att ta tag i mina måsten och kunna njuta av ledigheten senare...
Såhär hade det gärna fått se ut på våran baksida i sommar... Inte fel alls, slippa asa till stranden med svettiga mackor, milsavstånd till toaletter, utan folksamlingar, slippa tänka på kiss/bajs/snor i vattnet, inga sönderslagna flaskor nergrävda på botten och kunna gå in när man blir för varm. Lite synd att man inte har ett par hundra tusen undanstoppade någonstans som bara väntade på att sättas sprätt på! Ja, ja, man måste få drömma lite!
Total avslappning...
Ganska svalt o ruggigt ikväll. Frusen o ont i nacke o armbåge av väderomslaget. Barnen skulle äääääntligen få sova hos mormor o Peter betar av lite kunder via telefon i matrummet. Som bäddat för ett JÄTTEVARMT bad för mig! Det är inte ofta jag får bekanta mig med mitt älskade badkar eftersom töserna tar ganska lång tid på sig att somna nuförtiden. Lite uppvärmning inför sommarlovet kanske? Iaf sprutade jag badkaret fullt av en härligt rosa, väldoftande tvål o sen fullt ös på varmvattnet. Bara o sjunka ner i de rosa bubblorna o njuta av värmen som lindrar smärtan en liten stund. Andas lugnt o djupt. In med det goda, ut med det onda som Kjell brukar säga. Inte in med det onda, ut med det goda, som jag kommer på mig själv att "mantra". Kanske ine så bra...
Efter ett sådant bad är jag helt lealös. Kan knappt torka mig ens för jag är såååå avslappnad o förmodligen är det så sällan jag tillåter mig vara det, så jag vet inte hur jag ska hantera det! Men efter en stund drog jag på mig mina älskade joggingbyxor, ett par tjockstrumpor o en dubbelsnus. Hittade ett täcke o en kudde o har bäddat ner mig i soffan. Här ska jag ligga tills jag ska sova, slöglo på tv o lyssna på hur professionell min man låter när han pratar med tilltänkta kunder om isodrän, gula fula lister, uppfyllnads material, grävning, dränering osv osv. Lite så här faktiskt, fast med mindre päls o mer kläder :)
Efter ett sådant bad är jag helt lealös. Kan knappt torka mig ens för jag är såååå avslappnad o förmodligen är det så sällan jag tillåter mig vara det, så jag vet inte hur jag ska hantera det! Men efter en stund drog jag på mig mina älskade joggingbyxor, ett par tjockstrumpor o en dubbelsnus. Hittade ett täcke o en kudde o har bäddat ner mig i soffan. Här ska jag ligga tills jag ska sova, slöglo på tv o lyssna på hur professionell min man låter när han pratar med tilltänkta kunder om isodrän, gula fula lister, uppfyllnads material, grävning, dränering osv osv. Lite så här faktiskt, fast med mindre päls o mer kläder :)
Ut o hojja!
Sedan Vira lärde sig cykla utan stödhjul har hennes cykel gått varm. Hon har dessutom skjutit i höjden o cykeln har blivit aningen liten. Jag kan medge att jag ansett att andra utgifter varit lite mer livsviktiga den senaste tiden och trodde att en ny cykel skulle springa iväg på alldeles för många 1000 lappar...
I onsdes hojjade Vira till skolan med Emelie, det är lite svårt o ta oss iväg alla tre eftersom Ellie har en pyttecykel o orkar inte cykla så långt. Då jag fick höra av en skamsen Vira att en del barn skrattat åt hennes bebiscykel fick jag nog. I fredes åkte vi på cykeljakt o som vanligt hade jag tur och det va många nedsatta cyklar. Det svåra va bara o hitta en som INTE va rosa eller lila! Vira är inne i en turkos, svart, grå period och vill absolut inte ha ngt tjejigt.
I en butik fanns en grå, matt, cykel med spindlar och stänkskärmar på, den ville Vira ha. Emelie tyckte den va ful och övertalade henne att hon inte skulle vilja ha den så länge... Åkte vidare till min kompis på Mohlins cyklar och där stod den! Den bara stod där och ropade Viras namn, en vit/sommargrön Crescent med pakethållare, cykelkorg och fotbroms. Inga växlar eller andra konstigheter. Dessutom till ett ganska humant pris. Den fick det bli o hon har cyklat Hassellunden runt hela helgen och stolt visat upp sin fina cykel. Idag hojjade vi till skolan o snart ska jag cykla upp o hämta henne medans moster travar o hämtar Ellie på dagis :) Peter ansluter snart till tjejligan o ska steka pannkakor till oss hungriga flickor!
I onsdes hojjade Vira till skolan med Emelie, det är lite svårt o ta oss iväg alla tre eftersom Ellie har en pyttecykel o orkar inte cykla så långt. Då jag fick höra av en skamsen Vira att en del barn skrattat åt hennes bebiscykel fick jag nog. I fredes åkte vi på cykeljakt o som vanligt hade jag tur och det va många nedsatta cyklar. Det svåra va bara o hitta en som INTE va rosa eller lila! Vira är inne i en turkos, svart, grå period och vill absolut inte ha ngt tjejigt.
I en butik fanns en grå, matt, cykel med spindlar och stänkskärmar på, den ville Vira ha. Emelie tyckte den va ful och övertalade henne att hon inte skulle vilja ha den så länge... Åkte vidare till min kompis på Mohlins cyklar och där stod den! Den bara stod där och ropade Viras namn, en vit/sommargrön Crescent med pakethållare, cykelkorg och fotbroms. Inga växlar eller andra konstigheter. Dessutom till ett ganska humant pris. Den fick det bli o hon har cyklat Hassellunden runt hela helgen och stolt visat upp sin fina cykel. Idag hojjade vi till skolan o snart ska jag cykla upp o hämta henne medans moster travar o hämtar Ellie på dagis :) Peter ansluter snart till tjejligan o ska steka pannkakor till oss hungriga flickor!
Kaos på vårdcentralen...
Det har hänt mkt sen sist och syster tjatar på mig att jag ska uppdatera de härliga utflykter vi gjorde medans syster m familj legat däckade i sommarförkylningen! Men eftersom min tfn ligger på nedanvåningen på ladd så får det handla om dagens äventyr på vårdcentralen...
Idag har Emelie varit hemma från skolan eftersom det var operation dagsverk på skolan. Eleverna skulle idag vara hemma och arbeta, få 100 kr och skänka dem till Pakistan projektet, stödja en byggnation av en skola i Pakistan. Det började bra, hon cyklade med Vira till skolan och Vira var överlycklig att få cykla med sin älskade storasyster. Under tiden ringde jag runt till sjukvårdsupplysningen och vidare till vårdcentralen eftersom det verkar som att Ellie har utvecklat en konstig allergi mot solskydd. Vi blev skickade till doktorn på vårdcentralen och Emelie skulle följa med.
Läkaren ville ta ett blodprov på Ellie, vi bestämde oss för ett blodprov i armen eftersom alternativet var tre rör från ett finger? Det har jag gått igenom med Vira och vill helst inte utsätta ngt av mina barn för det igen... Både jag o Emelie peppade Ellie som va jätteduktig! Plötsligt såg jag ngt i ögonvrån som dalade brevid mig, en sköterska studsade till o försökte fånga Emelie som svimmade! Hon är aningen känslig mot de där sprutorna men hon trodde inte att de skulle påverka henne när hon inte skulle få ngn själv. Ack så fel hon hade den lilla damen :)
Som tur va kände hon sig lite yr o satte sig ner längs väggen, det dämpade fallet rejält. Däremot lyckades hon bita sig så hårt i läppen att det gick hål, rakt igenom!!!! Omtöcknade Ellie flyttades från stolen och Emelie placerades däri. Sköterskan fick springa efter svala handdukar, dextrosol och lim. Jodå, den där läppen fick limmas... Stackars Ellie stod mitt upp i allt och blev helt chockad av vad som hände sin syster o började må illa o behövde kräkas... Det är vid sådana tillfällen man vill klona sig eller vara en barbamamma! En ledsen, matt o chockad liten 4 åring samt en stor luns, lika chockad hon, öm, blek o yr. Hur ska man kunna räcka till? Det ordnade sig iaf ganska fort och jag mutade båda två med glass o det gjorde susen! Inget mer yrt, inget kräk o inga fler ledsna miner, phu!
Nu får vi se vad provsvaren säger, Ellie är lika prickig fortfarande och Emelie går numera under namnet "fläskläpp" i huset :) O jag tror att hon fortfarande undrar över VARFÖR jag undrade om läkaren inte hade en stav som hon kunde sätta in i Emelies läpp eftersom en piercing varit fin o nu va där ju ändå hål... ;) Läkaren såg väldigt förskräckt ut när jag sa det och svarade förfärat näääää... Ha ha ha, kanske fler än Emelie o Ellie som va chockade...
Nu får det va nog på de där tokigheterna, inga fler sprutsituationer för Emelie. Vi får börja träna på det där...
Fotbollskväll...
Idag har det inte blivit många minuter framför tv:n. Det är Barcelona-Chelsea på tv o Albin som blivit fotbollsfreaket själv har ockuperat tv:n på nedanvåningen. Själv har jag varit på ov o somnat tjejerna som faktiskt somnade hyfsat i tid ikväll. Men nu är jag nere efter ett lååångt samtal med min lilla mamma.
Jag känner att jag dör lite inombords när jag tittar på fotboll på tv, det är såååå tråkigt! Inte kan man skrika på domaren, inte kan man namnen på spelarna, inte luktar det svett, inte hör man ljudet av kraschade benpipor :) Ja, så var det iaf på min tid när vi slaviskt följde krigarna i Mala IF o allt ovanstående var ett faktum på dessa ängagängs matcher.
Men nu när jag sitter här vid datorn o knapprar lyssnar jag med ett halvt öra o känner plötsligt en konstig känsla av ro i själen. Kan verkligen kommentatorerna, ljudet av publiken o annat som ingår i en tv match påminna mig om min barndom så starkt? De få åren vi levde med en pappa i huset var lördagarnas tipsextra stående. En varsin Tom o Jerry påse till mig o syster o fotboll på tv:n. Saknar faktiskt det där plingandet som hördes då andra matchresultat pluppade upp i rutan. Det är liksom förknippat med pappa. Visst va vi ledsna för att vi inte fick titta på barnprogram den dagen då, men nu känner jag ändå att det var något visst med de där lördagarna.
Då pappa flyttat tillbringade vi oftast fredagarna med att pappa kom o hämta oss, åkte till platsen han skulle spela på, vänta på att de skulle byta om, vänta medans de värmde upp, tittade på matchen, väntade på att de skulle komma in i duschen, väntade på att de skulle duscha färdigt o sedan bar det av till mamma igen. Likadant på B-lags matcherna fast då fick vi oftast uppgifter som att fylla vattenflaskor, fylla i matchrapporter, springa med sjukvårdsväskan, koka kaffe, hämta läsk, vara linjedomare osv. Ändå följde vi med varje gång, lika glada för o träffa vår pappa trots allt vad det innebar. Det bästa va nog o åka på inomhusmatcher. Åka i bilen med pappa o lillasyster när det va mörkt o lyssna på musik. Sitta i den gamla idrottshallen i Kristianstad o höra gnisslet som skapades då de körde fötterna i mattan. Lukten, ljuden, känslan! Ja, jag saknar det fortfarande men vet att den känslan aldrig kommer igen. Allt är så nytt o modernt och det gamla kommer aldrig igen!
Nu blir det inte så mycket livematcher. Mala IF är inte som det var och jag tror inte att vi känner igen ens hälften av spelarna. Det är inte roligt längre... Jag får nöja mig med lite fotbollsljud på tv tror jag o det är helt ok det med... Men det är ändå alltid Mala IF i mitt hjärta. Så många minnen o känslor som förknippas med detta lag. Önskar dem all lycka till, även om vi inte kommer att följa det, det lär behövas...
Jag känner att jag dör lite inombords när jag tittar på fotboll på tv, det är såååå tråkigt! Inte kan man skrika på domaren, inte kan man namnen på spelarna, inte luktar det svett, inte hör man ljudet av kraschade benpipor :) Ja, så var det iaf på min tid när vi slaviskt följde krigarna i Mala IF o allt ovanstående var ett faktum på dessa ängagängs matcher.
Men nu när jag sitter här vid datorn o knapprar lyssnar jag med ett halvt öra o känner plötsligt en konstig känsla av ro i själen. Kan verkligen kommentatorerna, ljudet av publiken o annat som ingår i en tv match påminna mig om min barndom så starkt? De få åren vi levde med en pappa i huset var lördagarnas tipsextra stående. En varsin Tom o Jerry påse till mig o syster o fotboll på tv:n. Saknar faktiskt det där plingandet som hördes då andra matchresultat pluppade upp i rutan. Det är liksom förknippat med pappa. Visst va vi ledsna för att vi inte fick titta på barnprogram den dagen då, men nu känner jag ändå att det var något visst med de där lördagarna.
Då pappa flyttat tillbringade vi oftast fredagarna med att pappa kom o hämta oss, åkte till platsen han skulle spela på, vänta på att de skulle byta om, vänta medans de värmde upp, tittade på matchen, väntade på att de skulle komma in i duschen, väntade på att de skulle duscha färdigt o sedan bar det av till mamma igen. Likadant på B-lags matcherna fast då fick vi oftast uppgifter som att fylla vattenflaskor, fylla i matchrapporter, springa med sjukvårdsväskan, koka kaffe, hämta läsk, vara linjedomare osv. Ändå följde vi med varje gång, lika glada för o träffa vår pappa trots allt vad det innebar. Det bästa va nog o åka på inomhusmatcher. Åka i bilen med pappa o lillasyster när det va mörkt o lyssna på musik. Sitta i den gamla idrottshallen i Kristianstad o höra gnisslet som skapades då de körde fötterna i mattan. Lukten, ljuden, känslan! Ja, jag saknar det fortfarande men vet att den känslan aldrig kommer igen. Allt är så nytt o modernt och det gamla kommer aldrig igen!
Nu blir det inte så mycket livematcher. Mala IF är inte som det var och jag tror inte att vi känner igen ens hälften av spelarna. Det är inte roligt längre... Jag får nöja mig med lite fotbollsljud på tv tror jag o det är helt ok det med... Men det är ändå alltid Mala IF i mitt hjärta. Så många minnen o känslor som förknippas med detta lag. Önskar dem all lycka till, även om vi inte kommer att följa det, det lär behövas...
Ska vi grilla? Ja, grilla...
Igår em kom syster, Patrik o Lovalie o hälsade på. Patrik hade fler spel med sig till vårt upphottade wii o va lekfarbror mestadels av tiden. Jag, Emelie, syster o Lovalie tittade på datorn o spanade in lite fina kläder, som vanligt... Varför har man inte ett obegränsat klädkonto?
När Peter kom hem från årsmötet med Hand i hand började vi laga mat. Jag o Ellie snodde ihop en potatisgratäng med hjälp av syster (potatisskalaren) och Peter satte fyr i grillen. Det blev grillad kycklingfile, potatisgratäng, vitlöksstekta champinjoner o sallad. En utomordentligt god måltid. När vi käkat fortsatte barnen spela wii (Peter och Patrik inräknade) och vi andra satt mest och tittade på och suktade efter den gigantiska gottepåse som de hade med sig...
Emelie, Vira o Ellie tog sig upp till ovanvåningen för att titta på Kvällen e din, eftersom en av kvällens överraskningar var One Direction, det är typ det enda vi får höra om här hemma just nu... Emelie drillar Ellie så hon kan alla namn och de följer dessa småpaugar via nätet flera gånger om dagen.
När Ellie knoppat in blev det kortspel för oss andra, inte för Albin såklart för han sitter ju klistrad vid det där jäkla tvspelet dagarna i ända. Vira gjorde honom sällskap och vi tog oss igenom en aningen seg runda 500. Vet inte hur länge vi spelade, poängen var liksom inte riktigt på vår sida. Men tillslut korades en vinnare och kvällen till ära blev det... JAG!!!!
Det är så härligt när våren o sommaren börjar komma. Man grillar lite, har ngt tillbehör o njuter av värme, smak och god dryck ( i mitt o systers fall cola, herrarna dras till starkare drycker). Längtar tills helgerna är så pass lediga att dessa ritualer kan utföras i husvagnen istället. Men med konfirmationsstuderande, dansande, elhockeytränande barn blir det inte mkt tid till att ta sig ut till husvagnen de helger de är här...
Just nu är det matlagning igen... så tröttsamt, men idag ser jag fram emot att få sätta tänderna i en egenhändigt tillagad fiskgratäng. Det är inte fel alls! Ska bli riktigt gott, väntar bara på att Peter ska bli klar med fatkureringen så han kan ge sig iväg o posta ngr fakturor och köpa med sig dill hem så vi kan slutföra gratängen. Det andra är någorlunda klart. Blir till o steka ngr prinskorvar till Vira eftersom hon inte tål fisk o sen får jag väl laga lite mat som Peter kan ha med sig i veckan, för första gången sedan vi träffades på 7 år ska han ut o köra fjärrkörning, dvs köra runt i hela Sverige med olika mål, äker på måndag morgon och kommer hem fredag kväll. Tur det bara är någon gång då och då, fast man hade väl vant sig vid det också. Så i veckan är det jag o tjejerna! Vi ska spela wii hela em/kvällarna tills vi stupar i säng utan att någon behöver ha någon åsikt om det eller bestämma något annat. Det känns ju ganska bra :)
När Peter kom hem från årsmötet med Hand i hand började vi laga mat. Jag o Ellie snodde ihop en potatisgratäng med hjälp av syster (potatisskalaren) och Peter satte fyr i grillen. Det blev grillad kycklingfile, potatisgratäng, vitlöksstekta champinjoner o sallad. En utomordentligt god måltid. När vi käkat fortsatte barnen spela wii (Peter och Patrik inräknade) och vi andra satt mest och tittade på och suktade efter den gigantiska gottepåse som de hade med sig...
Emelie, Vira o Ellie tog sig upp till ovanvåningen för att titta på Kvällen e din, eftersom en av kvällens överraskningar var One Direction, det är typ det enda vi får höra om här hemma just nu... Emelie drillar Ellie så hon kan alla namn och de följer dessa småpaugar via nätet flera gånger om dagen.
När Ellie knoppat in blev det kortspel för oss andra, inte för Albin såklart för han sitter ju klistrad vid det där jäkla tvspelet dagarna i ända. Vira gjorde honom sällskap och vi tog oss igenom en aningen seg runda 500. Vet inte hur länge vi spelade, poängen var liksom inte riktigt på vår sida. Men tillslut korades en vinnare och kvällen till ära blev det... JAG!!!!
Det är så härligt när våren o sommaren börjar komma. Man grillar lite, har ngt tillbehör o njuter av värme, smak och god dryck ( i mitt o systers fall cola, herrarna dras till starkare drycker). Längtar tills helgerna är så pass lediga att dessa ritualer kan utföras i husvagnen istället. Men med konfirmationsstuderande, dansande, elhockeytränande barn blir det inte mkt tid till att ta sig ut till husvagnen de helger de är här...
Just nu är det matlagning igen... så tröttsamt, men idag ser jag fram emot att få sätta tänderna i en egenhändigt tillagad fiskgratäng. Det är inte fel alls! Ska bli riktigt gott, väntar bara på att Peter ska bli klar med fatkureringen så han kan ge sig iväg o posta ngr fakturor och köpa med sig dill hem så vi kan slutföra gratängen. Det andra är någorlunda klart. Blir till o steka ngr prinskorvar till Vira eftersom hon inte tål fisk o sen får jag väl laga lite mat som Peter kan ha med sig i veckan, för första gången sedan vi träffades på 7 år ska han ut o köra fjärrkörning, dvs köra runt i hela Sverige med olika mål, äker på måndag morgon och kommer hem fredag kväll. Tur det bara är någon gång då och då, fast man hade väl vant sig vid det också. Så i veckan är det jag o tjejerna! Vi ska spela wii hela em/kvällarna tills vi stupar i säng utan att någon behöver ha någon åsikt om det eller bestämma något annat. Det känns ju ganska bra :)
Go natt herr Luffare..
Eller go natt mina barn är det ju meningen att det ska handla om. Jag förstår verkligen inte hur svårt det ska vara att få in de där läggningsrutinerna! Vi har varit väldigt noga med att, från början när barnen va små, ha fasta kvällsrutiner. Kvällsmat, bolibompa, tänderna, saga o go natt. Det har fungerat alldeles utmärkt tills de nått ca 3 års ålder. Samma rutiner men ack så envisa barn. Vi gjorde misstaget att ligga en stund hos Vira när vi läst saga. Bara så att hon somnade o sen smyga ut igen. Jisses vad långrandigt det blev år efter år o vi lovade att ALDRIG göra om det misstaget med Ellie. Var e vi nu? Jodå, liggandes i Ellies säng när hon ska sova.
Vi resonerade som så att det är bättre att ligga i sängen hos dem i 10 minuter än att springa ovanvåningen runt i 2 timmar varje kväll. Kvällen började pedagogiskt med ett go natt, leda tillbaka, inte säga ngt, leda tillbaka, leda tillbaka, irrritation på hög nivå, förklaring, leda tillbaka 100 ggr till o det slutade med en hysterisk mamma med panik för att de inte somande o lessna barn för att deras mamma va ledsen...
När Vira fyllde 6 år, alltså för ett halvår sedan, kände jag bara att nu får det va bra! Vi har försökt allt, läst alla olika metoder, den ena vidrigare än den andra så jag bara sa att nu är det bra! Det tog måååånga veckor men nu ligger hon faktiskt o somnar själv i sin säng på kvällen. Lite fix o don o många saker hon MÅSTE berätta eller lämna men det brukar ta ca 20 minuter innan hon kommer till ro.
Husvagns nattningen förra helgen fick ett kaosartat slut med både ledsen Ellie o ledsen mamma. Så nu har operation sova själv påbörjats även där. Att man kan vara så rädd, livlig, pratsam, arg, ja hela registret innan man ska sova är helt ofattbart. Vad är det för fel med go natt kram/puss, lägga sig tillrätta, blunda o vila. Det verkar helt orealistiskt i denna 4 årings värld. Jag blir så vanisnnigt stressad!
Dessutom kommer de släpandes in till mig varje natt o jag tror inte Peter sovit i sin säng en hel natt sedan Vira va 1 1/2 år... Det känns inte ok o jag känner mig aningen uppgiven o mottager tips mer än gärna!
Men så här e det inga problem o sova om man heter Ellie...
O så här kan man oxå sova om man heter Vira... :)
Men mina älskade tjejer, prova det här på kvällen oxå!!!!
Högre än alla himlar...
Det bästa med att vara sjuk är att man kan ligga o läsa en bok utan dåligt samvete, för det är det enda man orkar... Idag har jag gjort det, eftersom tjejerna varit på dagis/skola. När jag väntade på att Vira skulle opereras och på uppvaket började jag på en ny bok, "Högre än alla himlar" av Louise Boije af Gennäs. Jag har aldrig läst någon bok av henne så det var med spänning och förväntan jag la ner boken i kassen vid bokrean på Maxi. Nu har jag läst de 424 sidorna och känner mig, som vanligt, lite tom utan karaktärerna i boken. Oftast när jag läser lever jag mig in i boken och kan se personerna framför mig, hör hur de låter, känner deras tankar och känslor, längtar efter att få se vad som ska hända mer med dem. Men när boken avslutas känns det lite tomt...
Just denna boken handlar om sex individer:
Victor, en börsmäklare som lever ihop med Sanna, en författare. De bor i en lägenhet i Norra Mälarstaden (?) och har ett sommarhus i Falsterbo. Pella är Victors kusin, en terapeut som är gift med Stefan, jobbar på miljöverket, och deras två barn bor på Lidingö. Liv är Stefans syster, en skådespelare utan roller som lever ett ganska snålt liv i sin etta på söder och Jalle, Victors barndomsvän, jobbar på UD och bor på Östermalm med en älskare på Manhattan.
Man får följa deras diskussioner, åsikter och händelser i livet. En riktigt bra bok tycker jag och ska snarast ge mig ut på jakt efter fler böcker i eftersom det är en triologi. Ska bli spännande o se vad som händer!
Väcktes en hel del avundsjuka av deras välmående, ett sådant där liv man själv vill leva men som jag tvivlar på är möjligt i det verkliga livet. Eller är det bara för att jag är en sån bitter och negativ människa? Men som jag törstar efter de där känslorna som speglas i boken. Att ta vara på dagen, utnyttja varje tillfälle för att få ut ngt gott. Hantera jobb, barn, karriär, socialt liv med bravur samtidigt som de tankat energi och är så väldigt utvilade och energiska. Jag vill också köpa en gård någonstans och restauera till ett äkta Carl Larsson motiv, jag vill också cykla ner till den härliga stranden, ta ett morgondopp, cykla och köpa färskt bröd för att avnjuta på en solig veranda. Komma tillbaka efter semestern solbränd och full av energi.
Nej, nu ska jag tanka energi av att titta på mina ljuvliga små troll som spelar mario cart, helt harmoniska med endast snälla och uppmuntrande ord att säga varandra. Njuta av att se dem titta på varandra fyllda med kärlek, hur de tröstar varandra och peppar varandra i spelets gång... I mitt verkliga liv innebär detta att jag försöker medla mellan mina vildar som skriker, svär, spottar och fräser åt varandra och ska plocka upp en grillborste som Ester gjort ett tappert försök att käka upp, aningen hårdsmält skulle jag tro...
Just denna boken handlar om sex individer:
Victor, en börsmäklare som lever ihop med Sanna, en författare. De bor i en lägenhet i Norra Mälarstaden (?) och har ett sommarhus i Falsterbo. Pella är Victors kusin, en terapeut som är gift med Stefan, jobbar på miljöverket, och deras två barn bor på Lidingö. Liv är Stefans syster, en skådespelare utan roller som lever ett ganska snålt liv i sin etta på söder och Jalle, Victors barndomsvän, jobbar på UD och bor på Östermalm med en älskare på Manhattan.
Man får följa deras diskussioner, åsikter och händelser i livet. En riktigt bra bok tycker jag och ska snarast ge mig ut på jakt efter fler böcker i eftersom det är en triologi. Ska bli spännande o se vad som händer!
Väcktes en hel del avundsjuka av deras välmående, ett sådant där liv man själv vill leva men som jag tvivlar på är möjligt i det verkliga livet. Eller är det bara för att jag är en sån bitter och negativ människa? Men som jag törstar efter de där känslorna som speglas i boken. Att ta vara på dagen, utnyttja varje tillfälle för att få ut ngt gott. Hantera jobb, barn, karriär, socialt liv med bravur samtidigt som de tankat energi och är så väldigt utvilade och energiska. Jag vill också köpa en gård någonstans och restauera till ett äkta Carl Larsson motiv, jag vill också cykla ner till den härliga stranden, ta ett morgondopp, cykla och köpa färskt bröd för att avnjuta på en solig veranda. Komma tillbaka efter semestern solbränd och full av energi.
Nej, nu ska jag tanka energi av att titta på mina ljuvliga små troll som spelar mario cart, helt harmoniska med endast snälla och uppmuntrande ord att säga varandra. Njuta av att se dem titta på varandra fyllda med kärlek, hur de tröstar varandra och peppar varandra i spelets gång... I mitt verkliga liv innebär detta att jag försöker medla mellan mina vildar som skriker, svär, spottar och fräser åt varandra och ska plocka upp en grillborste som Ester gjort ett tappert försök att käka upp, aningen hårdsmält skulle jag tro...
Host, snörvel, spott o fräs
Idag känner jag mig lite som en man, en ynklig förkyld man. Jag avskyr att vara förkyld. Jag blir så matt, trött, orkeslös, på dåligt humör o värst av allt... ynklig. Det är så vansinnigt synd om mig när jag är förkyld. Flåsar som en flodhäst när jag rör mig mer än en meter åt något håll, kan bara andas med öppen mun eftersom näsan är full av snor, sticker i näsan o ögonen tåras för att man har ett par hundra nysningar på gång men som inte riktigt vill komma ut. Tung i huvudet, fryser, svettas ja, hela registret.
Idag har Ellie varit hemma, hon e ju ledig på tisdagar, och skolbarnen skulle iväg så det var bara o asa sig upp vid halv sju. O vad jag skulle velat ligga kvar i sängen ett par timmar till. Det sägs ju att en förkylning ska vilas bort men hur ska man kunna göra det med en bunke ungar, tvätt, disk, matlagning o en koloni dammråttor på golvet? Klart man inte kan, kanske därför man som vuxen är förkyld ganska länge?
Nu är jag iaf hemma själv en stund, tjejerna blev hemringda till mormor, Albin e i skolan o ska till fritidsgården efter, Emelie e i skolan men klarar sig själv. Jag ligger nerbäddad i soffan o har fastnat framför en seg film från 19oo-frösihjäl men visst är Elvira Madigan en film man borde se eller? Den har snart varat i en timme o jag förstår inte rikgtigt vad handlingen är ens... Kan säga att det är inte lika mkt action i filmer från sent 60-tal som det är nu...
Snart kommer väl luarna hem o det ska lagas mat. hade det inte varit så onyttigt o hutlöst dyrt med den där hämtmaten hade jag beställt utan o tveka men ikväll blir det hemmagjord "thaimat" o det går lika bra det. Wokgrönsaker, kycklingfile o äggnudlar med lite sweetchilisås o kinesisk soja. Det blir gott det!
Lite så här ser jag ut idag...
Besök hos älskade mormor!
I förra veckan ringde min mormor o fnissandes ställde frågan vart hennes påskpynt var. Då kan man ju undra varför jag skulle veta det!? Men i höstas tog vi äntligen tag i en röjjning av hennes vind, hon o jag, o då rensades och organiserades det. Kanske lite för mycket eftersom hon inte hittar sina grejjer ;)
Jag har dessvärre inte haft möjlighet att åka hem till henne förrän idag, eftersom vi haft de stora barnen, jobb och annat som satt käppar i hjulen. Men i em åkte jag, mamma o Ellie dit. Innan vi åkte va jag inom blomsteraffären och köpte en jättefin korg med diverse vårblommor o lite påskfjädrar som hon såklart tyckte va så levandes grann. Tänk att det känns så bra o hur lätt det är att göra min mormor glad!
Vi gick upp på vinden mesamma, men det var lönlöst sa hon, eftersom hon redan tittat överallt! Jag tog en låda men det va alla hennes kalendrar, sparade huuur länge som helst. Nästa kartong jag tittade i såg väldigt gul ut... jodå, där va påskpyntet! Vi var på vinden i ca 35 sekunder innan jag hittade den! Den stod lite lurigt i garderoben vi satt upp där och det blev blandade känslor. Hon blev glad för att jag hittade den samtidigt som hon blev arg, frustrerad och kände sig dum för att hon inte själv hittat den o trott att vi slängt den av misstag. Stackars mormor... Men jag sa ju till henne innan vi kom, att man kan leta hur länge som helst själv o så kommer någon annan o vips hittar någon det som söks.
Det blev också lite mellanmål, naturligtvis mackor med mormors köttbullar, de godaste som finns! Sen hamnade vi som vanligt i bokhyllan med album. Idag blev det att titta på när Ellies gamlemormor var ung och hennes mormor va bebis. Det är konstigt det där tycker Ellie... att mormor varit en bebis liksom. Jag tog fram mobilkameran o fotade lite bilder i hopp om att kunna framkalla själv till min, tänkta, gigantiska familjevägg.
När jag va liten va det väldigt poppis o åka till mormor. Hon jobbade i affär och på fredagar hade hon hand om frukt/grönsaks försäljning på ett inbyggt torg utanför affären. Torsdagar va hon ledig så på lov blev det ofta att mormor kom o hämtade mig på onsdag kväll, sen gjorde vi något skoj på torsdagen och så följde jag med henne på jobbet på fredagen.
Vi brukade gå till "Kimman" kemikalikeaffären i Önnestad, o köpa bokmärken. Sen gick vi hem o klippte, klistrade, gjorde egna tidningar osv osv. Vi spelad också mycket kort, drack te, kollade i album, gick till kyrkogården och gjorde fruktsallad i den mörkgula plastskålen. Hur gammal jag än va, tom när jag var 20 år o sommarjobbade i Kristianstad, sov jag hos henne ibland o hon satt alltid uppe när jag kom hem. Varje morgon hörde hon när man började vakna till liv o då satte hon in teét i micron o hade brett mackor så allt va klart när man kom upp :)
En gång när vi skulle till Krstd dagarna blev det så, av någon konstig anledning, att jag o mina kompisar sammanstrålade hos mormor o hade förfest light. Det tyckte både vi o hon va roligt, hon e så rolig o lätt att vara med.
Här kommer några smakprov på allra finaste mormor o allra finaste mamma. Vad skulle vi gjort utan dessa fantastiska varelser. De ställer alltid upp och man kan alltid prata med dem om vad som helst. Skoj, allvar, sorg, problem, lycka, minnen och glädje. Jag är så tacksam och glad för att få ha dem så nära!
Min fina, fina mormor tidigt 50-tal...
Älskade mamma när hon va 3-4 år...
Jag har dessvärre inte haft möjlighet att åka hem till henne förrän idag, eftersom vi haft de stora barnen, jobb och annat som satt käppar i hjulen. Men i em åkte jag, mamma o Ellie dit. Innan vi åkte va jag inom blomsteraffären och köpte en jättefin korg med diverse vårblommor o lite påskfjädrar som hon såklart tyckte va så levandes grann. Tänk att det känns så bra o hur lätt det är att göra min mormor glad!
Vi gick upp på vinden mesamma, men det var lönlöst sa hon, eftersom hon redan tittat överallt! Jag tog en låda men det va alla hennes kalendrar, sparade huuur länge som helst. Nästa kartong jag tittade i såg väldigt gul ut... jodå, där va påskpyntet! Vi var på vinden i ca 35 sekunder innan jag hittade den! Den stod lite lurigt i garderoben vi satt upp där och det blev blandade känslor. Hon blev glad för att jag hittade den samtidigt som hon blev arg, frustrerad och kände sig dum för att hon inte själv hittat den o trott att vi slängt den av misstag. Stackars mormor... Men jag sa ju till henne innan vi kom, att man kan leta hur länge som helst själv o så kommer någon annan o vips hittar någon det som söks.
Det blev också lite mellanmål, naturligtvis mackor med mormors köttbullar, de godaste som finns! Sen hamnade vi som vanligt i bokhyllan med album. Idag blev det att titta på när Ellies gamlemormor var ung och hennes mormor va bebis. Det är konstigt det där tycker Ellie... att mormor varit en bebis liksom. Jag tog fram mobilkameran o fotade lite bilder i hopp om att kunna framkalla själv till min, tänkta, gigantiska familjevägg.
När jag va liten va det väldigt poppis o åka till mormor. Hon jobbade i affär och på fredagar hade hon hand om frukt/grönsaks försäljning på ett inbyggt torg utanför affären. Torsdagar va hon ledig så på lov blev det ofta att mormor kom o hämtade mig på onsdag kväll, sen gjorde vi något skoj på torsdagen och så följde jag med henne på jobbet på fredagen.
Vi brukade gå till "Kimman" kemikalikeaffären i Önnestad, o köpa bokmärken. Sen gick vi hem o klippte, klistrade, gjorde egna tidningar osv osv. Vi spelad också mycket kort, drack te, kollade i album, gick till kyrkogården och gjorde fruktsallad i den mörkgula plastskålen. Hur gammal jag än va, tom när jag var 20 år o sommarjobbade i Kristianstad, sov jag hos henne ibland o hon satt alltid uppe när jag kom hem. Varje morgon hörde hon när man började vakna till liv o då satte hon in teét i micron o hade brett mackor så allt va klart när man kom upp :)
En gång när vi skulle till Krstd dagarna blev det så, av någon konstig anledning, att jag o mina kompisar sammanstrålade hos mormor o hade förfest light. Det tyckte både vi o hon va roligt, hon e så rolig o lätt att vara med.
Här kommer några smakprov på allra finaste mormor o allra finaste mamma. Vad skulle vi gjort utan dessa fantastiska varelser. De ställer alltid upp och man kan alltid prata med dem om vad som helst. Skoj, allvar, sorg, problem, lycka, minnen och glädje. Jag är så tacksam och glad för att få ha dem så nära!
Min fina, fina mormor tidigt 50-tal...
Älskade mamma när hon va 3-4 år...
Extreme makeover
Så sitter man här igen.... Fast i viktfällan! Alla vet ju att jag alltid varit en "tjockis", ibland lite mer o sällan lite mindre. Jag är som jag är, en stor kvinna, både lång och kraftig. Kraftig benstomme kan man ju skylla på men det håller inte i det långa loppet är jag rädd.
När jag gick i förskolan, alltså 6 år gammal, blev jag nog kallad "fläskberget" första gången. Så ledsen jag blev! Först förstår man inte riktigt vad som menas men när det når hjärnan når det även hjärtat och dessvärre stannar det på båda ställen väldigt, väldigt länge. Jag kan inte påstå att jag blivit direkt mobbad men visst har det kommit gliringar både som barn, tonåring och vuxen. Att man inte ska få vara som man är utan att någon ska påpeka det? Allt från barn, fyllon, tonåringar, barnmorskor, alla anser de sig ha rätten att "upplysa" mig om det jag så innerligt vill dölja, även för mig själv.
För 8 år sedan mådde jag väldigt dåligt känslomässigt och psykiskt, vilket resulterade i ett kraftigt behov av träning och det blev -35 kg på vågen. Jag va aldrig smal men mindre tjock och omgivningen slutade aldrig att berömma mig och berätta hur roligt det var för mig att ha tappat så många kilon. Men ingen tänkte på varför jag gått ner i vikt, va det så jävla roligt egentligen? Jag mådde skit och ville helst inte leva... Men jag hade ju gått ner jättemycket i vikt, o det va väl huvudsaken????
Efter en nackskada, två barn och diverse krämpor sitter jag här, tjockare än någonsin känns det som. Träning fungerar sådär, kan inte röra mig på ett tag efter ett pass men jag mår ju så mkt bättre när jag rört på mig. I höstas var jag så väldigt nära att göra en gastic bypass, som ni kan läsa i tidigare inlägg, men ångrade mig. Nu ångrar jag nästan mig igen!
Överallt blir jag påmind om hur man "ska" se ut. Är det inte i tidningar så är det på tv och just nu, av mina barn! De är 6 och 4 år och tycker att det är så urfult att vara tjock. Alltså tycker de att deras mamma, jag, är urful!? Det skär i hjärtat för jag vill ju vara den som de tycker e finast i världen!
Just nu suger jag i mig diverse program, Biggest loser, Extreme makeover weightloss, Du är vad du äter, GI recept, LCHF recept, Viktväktarna, Herbalife - you name it. Vad händer? Inte mycket, jag blir väldigt taggad men också väldigt sugen på allt jag inte ska/får äta. Just nu är det mycket knäckebröd, frukt och bantningspiller stora som fiskpinnar. Jag behöver verkligen ut o motionera men kroppen stretar emot och det finns alltid något annat jag prioriterar mer än mig själv.
Jag vill inte göra någon "tjockis"operation men vet inte riktigt hur jag ska klara det själv, eftersom jag uppenbarligen inte mår lika dåligt som tidigare. Jag vill vara stolt över mig själv. Tycka att jag duger och att mina barn, min man o min familj är stolta över mig och hur jag ser ut. Ändå ser jag bara en heffaklump i spegeln och får fruktansvärd prestationsångest över alla inslag hur folk gått ner extremt mkt i vikt, tränar regelbundet och är så fantastiskt lyckliga o pigga.
Jag behöver känna att jag gör det för min skull och inte för andras, så nu är det bara att bryta den här onda cirkeln, sluta spela martyr o ge sig ut i terrängen!!!! Innan det är försent...
Operations dags!
Idag har jag o Vira haft en heldag tillsammans. Kunde ju varit roligare saker vi gjorde än att tillbringa halva dagen på CSK följt av en stund i skolan och utvecklingssamtal. På em blev det filmtajm via datorn. www.1177.se barnsidan är något jag verkligen rekomenderar till alla föräldrar som ska genomgå någon sorts undersökning/operation med sitt barn. Där kan man välja mellan olika, mycket enkla, tecknade kortfilmer med bra information och lekfullt upplägg som skapar trygghet hos både barn och vuxna tror jag. Nu vet Vira ALLT om hur man sätter en "nål", blir sövd, vaknar upp och framförallt den där ljuvliga glassen efter op som man längtar så mycket efter innan men inte kan titta på efter... fast det har jag inte upplyst henne om.
Kl: 10.20 befann vi oss på öronmottagningen idag för läkarundersökning, fortsatte till barnavdelningen för lite information (fick prova att sätta "nål" på en docka bl a) och sedan möte med narkosläkaren. Va i bilen 11.30, här snackar vi effektivitet och minimala/ingen väntetid. Tänk om det alltid varit så!!!!
Ikväll fick vi besked om tid till op, senast 06.45 ska vi infinna oss på barnavdelningen imorgon, förberedd med emlakräm i hennes små armveck... Vi har förberett oss här hemma med en god middag, dusch och renbäddad säng. Nu ligger hon o snurrar lite, kan tänka mig att det är lite nervöst...
Som vanligt nojjar jag för att hon ska få feber eller något annat som ska göra att op ställs in. Vi har förberett, informerat och verkligen laddat både henne o mig, fixat barnvakt, fixat hundvakt och är verkligen redo. Måtte det nu gå vägen och inget stoppar oss så vi får detta ur världen. Jag önskar, önskar, önskar att denna operationen av mandlar och polyp kommer att ändra livet för min dotter. Att hon ska få sova ordentligt utan snarkningar och andningsuppehåll, att hon verkligen ska få komma ner i sin djupsömn och vara piggare, gladare och trevligare.
Mina egna tankar om vad som ska hända imorgon ignorerar jag helst. Jag är rädd för att jag är lugn nu men bryter ihop imorgon när hon ska sövas, har ont, mår dåligt... Jag vet iallefall att jag ska göra mitt bästa för att vara lugn och trygg för Vira. Packar ner ngr böcker, lite cola och mycket snus så går det nog vägen för mig med.
Over and out, nu kommer vi att vara isolerade från omvärlden i två dygn men i helgen kommer det en redogörelse för hur det har gått...
Undrar om det är såhär Vira tänker sig sin matföring de närmsta dagarna? Idag har vi varit o köpt jordgubbskräm, nyponsoppa, isglass, vanlig glass, youghurt till smoothie o annat mjukt och lent för halsen. Men några sådana här glassar finns INTE på Kvantum i Hässleholm, inte i storpack iaf...
Buhuhuhuhu....
Gjorde en fasansfull upptäckt nyss! Idag körde jag o Ellie inom Netto, de har bra pris på bröd, frukt och framför allt SNUS!!! ;) Så det fick ju bli en stock när vi nu ändå va där menar jag... sen att jag hade en halv dosa kvar hemma behöver vi kanske inte nämna...
Iaf har dagen gått i ett. Vi har pysslat o lagat mat o myst i soffan, jag o Ellie slumrade också en liten stund, skönt. Ikväll har jag pysslat o donat med mammabuus hemsida, en grupp på facebook som jag glömt att jag startat :/, lagt in bilder på smycken o fixat med mitt nya "ordersystem". Nu upptäckte jag då att jag inte stoppat in min skatt i kylen, där den blir som godast, och började lava in de tio dosorna. Med vad ser jag! Två av dosorna som smugit sig in i min gottepåse va små, vidriga, general MINI!!!!????? Va faaaan!!!! Det där är för småpojkar o fina flickor, inte för mig! Ibland på netto får man tio dosor i en påsen när man köper stock, varför vet jag egentligen inte, kan ju inte va plasten som kostar de 40 kronorna som skiljer stockpriset från andra ställen. Jag såg att kassörskan tog dosor från olika travar i snuskylen och utgick från mitt eget autistiska sinne att det var för att det skulle vara lika många dosor i varje trave... Det är väl de de små räligheterna hamnat i min påse o inte i snuskylen där de kan stanna.
Hur gör jag då nu? Den naturliga tanken är ju att gå tillbaka o visa att jag fått fel men som vanligt har jag ju inget kvitto kvar, jag är verkligen URUSEL på att veta var jag lagt kvitton, oftast har de hamnat i sopen. Kvitto på bananer, fil och knäckebröd sparar jag oftast inte på, vad är det för mening med det liksom... Hur ska man kunna uppfattas som ärlig i en affär som den? Nej, man ska inte vara fördomsfull men med tanke på alla tomma paket, halvätna djupfrysta tårtor och dylikt jag hittat i den affären känns det ju tveksamt. Men ärligt talat, var skulle jag fått de där bebissnusarna ifrån? Eller smurfblöjor som min kusin (som fyllde 40 år igår) kallar portionssnus för. :)
Nej, det är bara o knalla dit imorn o bevisa min ärlighet och hoppas att kassörskan kan minnas mig!!!! Av någon konstig anledning uppfattade jag faktiskt hennes namn. Kan ju knappast lägga ut dem på köp o sälj sidan på fb, fast varför inte förresten, där verkar de kunna sälja vad som helst... Wish me luck!
Förresten, syster, springer du på en sån här så vet du en som vill ha :) Titta så fint o rakt de ligger i lådan :)
Iaf har dagen gått i ett. Vi har pysslat o lagat mat o myst i soffan, jag o Ellie slumrade också en liten stund, skönt. Ikväll har jag pysslat o donat med mammabuus hemsida, en grupp på facebook som jag glömt att jag startat :/, lagt in bilder på smycken o fixat med mitt nya "ordersystem". Nu upptäckte jag då att jag inte stoppat in min skatt i kylen, där den blir som godast, och började lava in de tio dosorna. Med vad ser jag! Två av dosorna som smugit sig in i min gottepåse va små, vidriga, general MINI!!!!????? Va faaaan!!!! Det där är för småpojkar o fina flickor, inte för mig! Ibland på netto får man tio dosor i en påsen när man köper stock, varför vet jag egentligen inte, kan ju inte va plasten som kostar de 40 kronorna som skiljer stockpriset från andra ställen. Jag såg att kassörskan tog dosor från olika travar i snuskylen och utgick från mitt eget autistiska sinne att det var för att det skulle vara lika många dosor i varje trave... Det är väl de de små räligheterna hamnat i min påse o inte i snuskylen där de kan stanna.
Hur gör jag då nu? Den naturliga tanken är ju att gå tillbaka o visa att jag fått fel men som vanligt har jag ju inget kvitto kvar, jag är verkligen URUSEL på att veta var jag lagt kvitton, oftast har de hamnat i sopen. Kvitto på bananer, fil och knäckebröd sparar jag oftast inte på, vad är det för mening med det liksom... Hur ska man kunna uppfattas som ärlig i en affär som den? Nej, man ska inte vara fördomsfull men med tanke på alla tomma paket, halvätna djupfrysta tårtor och dylikt jag hittat i den affären känns det ju tveksamt. Men ärligt talat, var skulle jag fått de där bebissnusarna ifrån? Eller smurfblöjor som min kusin (som fyllde 40 år igår) kallar portionssnus för. :)
Nej, det är bara o knalla dit imorn o bevisa min ärlighet och hoppas att kassörskan kan minnas mig!!!! Av någon konstig anledning uppfattade jag faktiskt hennes namn. Kan ju knappast lägga ut dem på köp o sälj sidan på fb, fast varför inte förresten, där verkar de kunna sälja vad som helst... Wish me luck!
Förresten, syster, springer du på en sån här så vet du en som vill ha :) Titta så fint o rakt de ligger i lådan :)
Sugen på renovering!
Sedan jag va liten har jag alltid tyckt om att möblera om, måla möbler och grejja. Nu som vuxen är jag en sucker för att måla om väggar, tapetsera, restauerar gamla möbler osv osv. En förändring är en enorm tillfredsställelse för mig, att se hur fint och annorlunda något blir.
Därför var det jätteroligt att bygga nytt hus, som vi gjorde för snart fem år sedan, där man fick välja allt nytt! Men nu inser jag hur mycket vi fegade... Alla utrymmen som är till för alla har samma tapet medans barnen fick välja egna på sina rum. Hall, tvättstuga och badrum blev fräscht ljusgrå med vita fönster. Nu är det bara TRÅKIGT!!!!! Jag har drömt om att tapetsera om ingångsverandan i en fantastisk tapet som jag hittade i ngn tidning, Josef Franks "vårklockor". Blev aningen panikslagen då mamma berättade att hon läst ngnstans att just Josef Franks tapeter skulle sluta tillverkas, av ngn anledning med rättigheter tror jag. Jag ringde genast vår färgaffär som bekräftade det hela. Jag knapprade in på tapetorama.se och lyckades beställa hem två rullar som nu ligger i tryggt förvar på en hylla.... Åååå som jag längtar efter att den ska komma upp!!!! Det har ju varit lite mkt med vinterjour så Peter har inte riktigt prioriterat det hela och eftersom vi har väv där just nu måste det bredspacklas, slipas o bredspacklas igen, o det verkar inte riktigt som att min man har förtroende för mig i just detta...
Nu verkar det som att det närmar sig! Vi köpte bara två rullar eftersom planen var att vi skulle ha pärlspont på nedre delen av väggen o tapet på övre, nu tvivlar jag lite. Tror att det blir för mycket med pärlspont bland alla de fönster som är där. O det är mkt tveksamt att tapeten räcker till hela rummet pga mönsterpassningen. Men nu har jag, som vanligt, en lösning. Som min man dessutom köpte! Det kommer att bli hur bra som helst! Nu måste jag bara jaga fatt några enfärgade hissgardiner som passar till det fantastiska mönstret! Blir alldeles lycklig när jag ser det och vet att jag har det i min ägo, för det lär vara ganska svårt att hitta en sån här tapet just nu o en bit framåt. Lyckliga mig! :)
Smakprov på tapeten!
Håll i hatten!
Idag blåser det friska vindar kan jag säga. Tycker nog att det är det värsta vädret faktiskt... Visst inte så skoj när det regnar heller men då skyddar iaf regnkläder. Men blåsten... Jag bara väntar på att det ska komma saker flygandes o den största skräcken är att något från vår tomt ska blåsa iväg! Har hämtat tösenas lilla iglootält på området vid ett antal tillfällen... Försöker ha det ganska så undanplockat på tomten så det största hotet är väl egentligen studsmattan.
Jag kan inte minnas att det blåste så här mycket när jag va liten... Det känns som att det bara eskalerat efter Gudrun stormen. Det var en kväll att minnas. Vi hade varit hos mamma i huset, jag o de stora barnen. Vi åkte hem vid 17-tiden o hann bara hem, packa in oss o sätta upp barbiehuset vi hade med oss från mammas vind, sen gick strömmen. Allt blev kolsvart! Jag skulle ut o svira på kvällen men blev totalförbjuden av min man att lämna uppfarten.
Detta förbud skulle också ha gällt min syster... Hon skulle såklart också ut o svira och satte sig i mormors lilla opel corsa och drog iväg. Efter en väldigt kort bit låg det något på vägen, det var en gran som hon lyckades snudda vid, något hårdare än tänkt... Då inser min lillasyster att det nog inte är så säkert att köra mormors bil, så hon kör istället genom skogen ut till vår pappa o hämtar hans volvo istället!!! Var detta så genomtänkt egentligen? Ja, ja, inte till stan kom hon iaf o ute o svirade va hon. Hon fick dock övernatta hos en kompis i stan, överallt var det strömavbrott men inte på Kingan inte! Nästa dag körde hon hem igen o såg förödelsen... Dessutom upptäckte hon att ngt saknades på mormors bil... extraljusena! Än idag vet vi inte riktigt vad som hände men vi utgår från att de där små ljusena fastnat i granen. Stackars den flismaskinen som fick tugga i sig dem...
Själv vågade jag inte gå ner i skogen med Smilla utan försökte verkligen o locka o pocka så hon kunde kissa på tomten, hon vägrade ju det o ville bara göra sina behov i skog o högt gräs, men jag tror hon insåg faran o kissade i rena förskräckelsen. Hela natten låg jag vaken o hörde hur det tjöt utanför fönstret, väntade på att det skulle komma ngt inflygandes genom rutan eller att taket skulle åka av. Jisses vad det blåste!!!!
Det va nog ingen som ens kunde ana hur mycket som skulle bli förstört i den stormen. Stackars alla skogsägare som fick se pensionen ligga som en utvält tändsticksask på sina ägor. O så har det fortsatt, varje år en ny storm som gör livet surt för många. Tur man bor i stan där strömmen håller o inga investeringar i ngr träd här inte. Här finns ju knappt ngr träd ändå på detta nya, kala, tradiga område.
Jodå, det är sådana här dagar som även Kungen liknar oss med blåsrufsiga frisyrer! Jag säger det igen för säkerhetsskull, håll i hatten!!!!!
Jag kan inte minnas att det blåste så här mycket när jag va liten... Det känns som att det bara eskalerat efter Gudrun stormen. Det var en kväll att minnas. Vi hade varit hos mamma i huset, jag o de stora barnen. Vi åkte hem vid 17-tiden o hann bara hem, packa in oss o sätta upp barbiehuset vi hade med oss från mammas vind, sen gick strömmen. Allt blev kolsvart! Jag skulle ut o svira på kvällen men blev totalförbjuden av min man att lämna uppfarten.
Detta förbud skulle också ha gällt min syster... Hon skulle såklart också ut o svira och satte sig i mormors lilla opel corsa och drog iväg. Efter en väldigt kort bit låg det något på vägen, det var en gran som hon lyckades snudda vid, något hårdare än tänkt... Då inser min lillasyster att det nog inte är så säkert att köra mormors bil, så hon kör istället genom skogen ut till vår pappa o hämtar hans volvo istället!!! Var detta så genomtänkt egentligen? Ja, ja, inte till stan kom hon iaf o ute o svirade va hon. Hon fick dock övernatta hos en kompis i stan, överallt var det strömavbrott men inte på Kingan inte! Nästa dag körde hon hem igen o såg förödelsen... Dessutom upptäckte hon att ngt saknades på mormors bil... extraljusena! Än idag vet vi inte riktigt vad som hände men vi utgår från att de där små ljusena fastnat i granen. Stackars den flismaskinen som fick tugga i sig dem...
Själv vågade jag inte gå ner i skogen med Smilla utan försökte verkligen o locka o pocka så hon kunde kissa på tomten, hon vägrade ju det o ville bara göra sina behov i skog o högt gräs, men jag tror hon insåg faran o kissade i rena förskräckelsen. Hela natten låg jag vaken o hörde hur det tjöt utanför fönstret, väntade på att det skulle komma ngt inflygandes genom rutan eller att taket skulle åka av. Jisses vad det blåste!!!!
Det va nog ingen som ens kunde ana hur mycket som skulle bli förstört i den stormen. Stackars alla skogsägare som fick se pensionen ligga som en utvält tändsticksask på sina ägor. O så har det fortsatt, varje år en ny storm som gör livet surt för många. Tur man bor i stan där strömmen håller o inga investeringar i ngr träd här inte. Här finns ju knappt ngr träd ändå på detta nya, kala, tradiga område.
Jodå, det är sådana här dagar som även Kungen liknar oss med blåsrufsiga frisyrer! Jag säger det igen för säkerhetsskull, håll i hatten!!!!!
